I kassarna från Middagsfrid låg alltså mitt livs första egenköpta falukorv. Och idag får jag syn på ett falukorvsindex.
Visste ni att falukorv aldrig varit så billig som 2005? Då kostade korven 32,50 kronor per kilo. År 1950 kostade den 2,99, vilket motsvarar 47,12 i 2005 års priser. Vad den kostar per kilo hemlevererad till dörren vete katten. Hur den smakade får ni reda på en annan gång.
Vad ska vi äta ikväll? Vad är du sugen på? Vad hinner vi laga?
Alldeles för mycket tid har gått åt till att tänka ut middagsmaten. Så nu provar vi Middagsfrid ett par veckor. Första matleveransen kom igår och ikväll blir det räksallad hemma hos familjen Botilda. Det hade vi onekligen inte kommit på själva en tisdagskväll i januari... Inte heller hade vi någonsin tänkt ut att laga korvgryta (korv är nog det värsta jag vet). Som ni hör är vi inte överdrivet begeistrade, förutom i teorin. För i teorin lät det så behagligt att någon tänkte ut vad man ska äta till middag under fem kvällar, handlade hem ingredienserna och försåg oss med recept. Så ekologiskt som möjligt – eller nåja, lite ekologiskt i alla fall – dessutom.
Vi provar i två veckor, så får vi se. Fast jag tippar på att vi återgår till Ekolådan efteråt. Den är toppen och vi har bara varit lite slöa på att laga till alla grönsakerna.
För ett tag sedan var Sprallin och jag ute på långtur i bilen. Så långt körde vi att musiken tog slut och radiosändningarna inte nådde fram... Så vi stannade vid en mack, köpte en typisk mack-cd med samlingsschlager från 1960-talet. En strof från en av låtarna vägrar att lämna mitt huvud:
”Mulliga Maj en Doris för boys,
synd att en sån ska gå solo till kojs.”
Sådana texter skrivs inte idag. Och det ska vi vara glada för!
I förra årets almanacka skrev jag så prydligt att Viktor fyllde ett år den 19 maj. Men vem är Viktor? Jag skäms, rodnar och böjer mitt huvud i skam, men jag kan inte komma på vem denna unga herre är. Kan någon hjälpa mej?
Jag klippte håret häromdagen. Inget dramatiskt, bara för att få bort lite slitna och ruggiga toppar. Någon dag innan hade min kontorskollega också varit och klippt sig. På samma ställe av samma frisör och i likadan frisyr. Vi var väldigt nöjda båda två – men det fanns en skillnad kom vi på. Vi hade betalat olika pris.
För mig kostade det 200 kronor. För honom 150. Snoppavdrag eller snipptillägg?
... men två högst rimliga föresatser för 2008:
1. Inga kläder jag köper till mej ska vara svarta i år. Det är slut på svart nu – livet ska vara färgglatt!
2. Om riksdagen kan skriva ”ska” så kan banne mej jag gå över till de moderna formerna av personliga pronomen. ”Mej”, ”dej” och ”sej”. Fast ”de” och ”dem” behåller jag allt ett tag till.
Så det så!
