Det blir inte bättre – passa på nu!

Vilken tur att vi gick till stranden efter dagis och jobbis igår! Trots att vi egentligen inte orkar så dags på dagen (fast igår hade Sprallinen lyckats somna på vilan och var i alla fall pratbar, annars är hon bara så trött att hon gråter). Vilken tur att vi gick hem, gjorde snabbpicknickmiddag, hämtade badkläder och tog vagnen - för första gången på flera månader använde vi vagnen - och halvsprang ner till stranden. Vi har Sveriges femte bästa bad inom räckhåll och igår var det 24 grader i vattnet! Jag säger bara det, vilken tur!

För nu är det åskande hagelstorm och helgen lovar regn. Nästa vecka ser mörk och mulen ut och vi får nog hitta på andra sommarlovsaktiviteter. Sommarlovet börjar i morgon, vilken tur att vi passade på i går!

(Och i regnet passar jag på att beställa Madickenfilmerna till Sessiluren – hon är Madicken varje dag och jag får vara Lisabeth, eller mamman. Tips på vad jag kan beställa för lagom sommarlovsregnigt till mig själv?)

Vara lite snällare

Jag är med i en fejsbuckgrupp som heter ”Vara lite snällare”. Varje månad får man ett uppdrag, och jag tror att jag redan har infriat uppdraget i juli.

För att kunna vara snäll mot andra måste man gilla, och vara snäll mot, sig själv. Juli månads uppdrag är därför helt enkelt: Var snäll mot dig själv!

Jag har varit snäll mot mig själv och köpt en spikmatta. En glatt orange! Den är bra – kanske inte så snäll, men bra! Snart ska jag vara snäll mot mig själv och se till att jag inte behöver jobba hela dagen i morgon. Sen tar jag semester, det är verkligen att vara snäll mot sig själv.

Våga vara snäll!

Statsrådet och trubaduren

I dagens Svenska dagbladet skulle det avslöjas. Första sidan på kulturdelen visade den välbekanta siluetten och jag bläddrade långsamt mot artikeln. Fast i ärlighetens namn funderade jag ett tag på att låta bli – vissa hemligheter ska nog förbli hemliga.

Jag är glad att jag läste! För Bo Baldersson har funnits i min närhet utan att jag haft en aning. Inte direkt jättenära men ändå, tillräckligt för att jag hade kunnat få reda på det. Det kanske blir sommarens litteraturprojekt att läsa om böckerna om statsrådet. Få syn på de oavsiktliga (?) ledtrådarna. Om nu Svenska dagbladet har rätt...

(Eftersom vissa hemligheter faktiskt ska förbli hemliga så tänker jag inte berätta här, men det är ju lättgooglat för de nyfikna.)

Skogalenskap

Jag har totalvägrat foppatoffel! Inte mycket når upp i deras smaklöshet. Men. I ett svagt ögonblick kunde jag ändå tänka mig att skaffa ett par i storlek 26 till Sprallinen att ha på landet. Lätta att ta av och på, var mina argument, och sitter kvar på foten utan att man stukar den. Man behöver ju inte ta de allra grällaste färgerna, tänkte jag.

Sen blev livet lite lättare igen, när vi kom på att det finns Tevasandaler för barn. De är dessutom billigare (för i vanlig ordning vägrar jag kopior). Så nu ska hela familjen ut och handla sportiga sandaler – håll tummarna för att de inte är slutsålda.

Läs inlägget och kommentarerna hos En bok om dagen. Förundras över att ett par bitar gräll plast kan väcka så starka känslor.

Statsanställd!

Jag var 14 år och skulle jobba på ett kontor över jullovet. På sommaren hade jag haft mitt första sommarjobb och fått 10 kronor i timmen, på kontoret skulle jag få 16. Plus semesterersättning! Jag jublade!

Nästan samma känsla hade jag förra veckan när jag förhandlade mitt nya uppdrag. Som inte är ett uppdrag utan en anställning. Inte nog med att jag får bättre lön än som företagare, jag får pensionspengar, försäkringar och friskvårdstimme också! Och subventionerad läkarvård. Och smarta, driftiga, kompetenta kolleger. Eftersom det just nu bara finns finansiering fram till årsskiftet väljer jag att vara anställd bara tre dagar i veckan – övriga dagar kommer jag fortfarande att vara företagare. Men ändå, det är nya tider nu och jag jublar!

Regn

Vad ska man säga? ”Dumma regn” kanske, som min treåring i morse. Eller lite grövre ”Jävla regn” som en annan treåring sade på en resa för länge sedan när föräldrarna gång efter annan bara måste ta hand om lillebror och skydda saker mot regnet. Eller så är man vuxen och lyssnar på kloka Ulrikas tio fördelar med en regnig sommar. Nummer 6 ser jag speciellt mycket fram emot: ”Man kan läsa alla böcker man inte hunnit med.”

Påminnelse

Det stramar lite skönt i mitt ansikte idag. Anledningen är korkad – jag låg ute i hängmattan på landet några timmar i går och njöt av solen. Utan solskydd (det är korkat, hängmattan i sig är inte alls så dum). Stramet påminer mig om den sköna helgen, dofterna av nyklippt gräs och syren, humlebrummet i buskarna, blommorna barnet plockade hela sin vakna tid, fikat och maten och promenaden på grusvägen och så detta att få ligga i en hängmatta i solen och läsa oavbrutet medan barnet sov middag. Å, vad jag mår bra av sådana helger!

Men solskydd ska man ha. Ska! Speciellt om man har hudcancer på nära håll i släkten (ja, anlagen är ärftliga). Det finns säkert bättre sätt än stramande hud i ansikten om man vill minnas det sköna från en helg på landet.