Fatta hur många intryck som måste samsas i en liten bebis huvud när hon börjat röra sig på egen hand. Inte konstigt då om det är svårt att somna, svårt att fortsätta sova några längre stunder. Ett genomsnittligt dygn sover vår sessa cirka tretton timmar, hon skulle behöva någon till. Senaste numret av tidningen Föräldrar och barn handlar om sömn. Där finns den här tabellen som jag tar mig friheten att skriva av:
nyfödd bör sova 16-18 timmar per dygn
1 månad bör sova 8,5-10 timmar per natt, totalt 15-16 per dyng
3 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 15 per dygn
6 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 14-15 per dygn
9 månader bör sova 11-12 timmar per natt, totalt 14 per dygn
12 månader bör sova 11,5-12 timmar per natt, totalt 13-14 per dygn
Vi förstår ju hur det står till, men det är ändå jobbigt att se hur hon kämpar. Tränar krypning i sängen (som om inte all krypning under dagarna räckte till). Tränar på att ställa sig upp. Reser sig upp i sängen så fort vi lagt ner henne. Reser sig och reser sig och reser sig. Ibland i sömnen. Ibland somnar hon när hon väl står upp. Ständigt ledsen och arg. I tidningen står det om åttamånadersbebisen som kryper både på dagen och natten och hur omtumlande det är för henne. Där står också om nio-tiomånadersbebisen som tränar på att ställa sig upp. Om separationsfasen som sammanfaller med detta och om det extra närhetsbehovet. Lilla A tar allt på en gång och hennes föräldrar är trötta och har stundtals rätt kalejdoskopiska hjärnor de med.
Men så vaknar vi en och annan mycket tidig morgon av att vara tittade på. Flickan står upp i sängen och väntar på att vi ska vakna. Ler brett när hon ser våra ögon och vinkar lyckligt till oss.