I dörren in till avdelningen vänder hon sig om och ler. Vinkar. På flera meters avstånd. Fortsätter inåt med sin favvofröken. Min lilla skitunge lämnar mig där i dagisentrén och går in för att börja sin dag. Jag som ville kramas!
I söndags hade Sprallin feber. I måndags morse nös hon ut en meter snor vid frukostbordet. I måndags förmiddags loggade jag in på forsakringskassan.se för att tala om att jag var hemma för att vårda mitt barn. I tisdags var skrutt frisk igen. I onsdags fick jag brev från Försäkringskassan om att de registrerat att jag vabbat en dag och att de redan hade betalat ut pengarna. Jag höll på att svimma!
Annat var det när jag var sjukskriven och gravid. Duktiga flickan som skulle jobba ändå (gick ju inte), vårdapparaten som inte fattade att jag behövde hjälp, doktorn som ville skriva ut tabletter som man absolut inte ska ta när man är gravid (men som till slut sjukskrev mig i alla fall och sen själv gick på pappaledighet), andra doktorn som skrev otillräcklig diagnos på sjukintyget och så försäkringskassehandläggaren som ifrågasatte (för jag hade ju ingen chef och jag hade ju jobbat en del och jag hade ju bytt läkare och första läkaren hade ju skrivit ut medicin och andra läkaren var luddig) och till slut försäkringskasseläkaren som trodde att jag bluffade. Sorgligt och segdraget. Hela hösten tog det. Och nu, två dagar!
Andra bloggar om: försäkringskassan
Svenska företagare är minst stressade i världen. Jättebra! Företaget Lindebergs Grant Thornton har i en stor undersökning frågat ledare för 7 200 företag världen över hur deras stressnivå förändrats det senaste året. I genomsnitt uppger 56 procent att stressen har ökat. I Kina stressar man hela 86 procent mer än förra året och i Sverige ”bara” 27 procent mer.
Men hörrni. Är det inte ett problem att över en fjärdedel av de svenska företagsledarna anser att det är stressigare i år än förra året? Det är väl inget att slå sig för bröstet för direkt?
Andra bloggar om: stress, företagsledare
Och jag som inte har badat en endaste gång. Eller grillat. Eller haft kräftskiva på landet. Eller tagit bort getingbona från utedasset. Eller kört nercabbat (mer än en gång och det var i lördags). Eller varit på parkteater. Jo, clownen Manne såg vi. Eller plockat blåbär. I år heller. Eller älskat vilt och hämningslöst på en äng någonstans. Eller ens plockat en bukett blommor på nämnda äng. Hur ska det gå?
”Språktidningen” har kommit, ”Språkvård” är död!
Jag vill verkligen gilla den. Vill! Men längtar bort från glättat fyrfärgstryck och Fredrik Lindström, tillbaka till den häftade A5-tidskriften utan bilder (men med professorer). Inte ens Olle Josephson, som får heta Olle J, är bra. Jag är stofil? Eller inte alls målgruppen?
Andra bloggar om: Språktidningen
Den första var ”mamma bajsa”. Den har följts av en massa andra tvåordsmeningar som ”pappa jobba”, ”mera ost” och nu senast ”pappa kurs brumbrum”, ”sch, pappa sover” (ska räknas som tre ord kanske?). Språket speglar verkligheten!
Och så börjar jag skriva igen... Så är det i livet, allt går i vågor och nu tänker jag inte orda mer om det. För nu händer det stora saker på andra ställen i världen! Nu ska regeringskansliet gå över från skall till ska. Det innebär bland annat att det ska stå ”ska” i nya och omarbetade lagar framöver. Sådär en tjugo–trettio år senare än vi andra... Den 18 september smäller det.
Läs mer på regeringskansliets klarspråkssidor.
(Och jo, om någon undrar, detta är en stor, stor sak.)
---
Förresten, blev det snyggare eller tråkigare med de här färgerna och typsnittet (om nu någon minns hur det såg ut innan)?
