Att skaka av sig sömnfilten
Jag förbereder en kurs. En kurs i ett ämne jag kan och är bra på. En kurs som högsta och högstehögsta chefen på en myndighet ska gå på tillsammans med några av sina medarbetare. Jag går igång. Vaknar till liv. Upptäcker åter glädjen med mitt jobb och skakar av mig den där sömniga filten som legat skyddande (eller kanske mer hindrande?) runt mina axlar nästan hela hösten. Jag är bra på det här och jäklar vad de kommer att lära sig mycket nu på fredag! Här ska vändas perspektiv och byggas meningar som när ändå fram till läsarna!
Det är över lunchtid, men jag har till och med glömt bort det. Vill bevara den här känslan. Flytet. Därför bloggar jag om den. Hur gör ni för att hitta inspiration och engagemang? Vilka tips har ni? Och vad gör ni om/när den där filten tassar fram, lindar sig om er och vaggar er sömniga igen? Om ni nu alls har någon sådan filt.
4 kommentarer:
Jag associerar i första hand med mitt skrivande och där finns det egentligen bara ett råd när inte inspirationen vill infinna sig: Just do it! Om jag börjar så kommer inspirationen förr eller senare. Rätt oglamoröst är jag rädd, men så är det.
Jag pysslar när jag vill vakna.
Med pysslar menar jag att ta mig en tidslös dag och göra vad som än faller mig in. "Hoppsan, nu hamnade jag visst på en ett-bio" "Oj, vad fina löv, dem vill jag göra nåt med" "Hmm, undrar om jag kan pilla itu mobilen och sätta ihop den igen?". Sånt pyssel, samma känsla som när jag var barn.
”Hoppsan, nu hamnade jag visst på en ett-bio” har jag alldeles för lite av i mitt liv. Tack för inspirationen!
Annars är ju ”just do it” en välkänd liten ramsa. Problemet förvärras när man inte förmå förstå var ”it” är.
Jag har inga andra råd än Heliotropen; när det gäller skrivande så bara skriv skriv skriv även om det är blir skit. Förr eller senare blir det bättre. Sen får man redigera redigera, skriva om, stryka.. det vanliga härliga slavgörat.
Skicka en kommentar