Utan paket

Paketväntandet fortsätter. Varken de förbeställda tygerna eller aprils pocketpaket har kommit. Det känns trist.

Tygerna har jag nästan glömt vilka de var, så många turer har gått fram och tillbaka sedan februari när jag fick specialerbjudande om att beställa dem. Nu känns det som det kvittar - kommer de inte idag avbeställer jag dem och stryker den leverantören från min lista.

Pocketpaketet ska ju vara en glad överraskning. Något litet att le åt, som förgyller dagen. Men nu börjar jag känna likadant där. Som att det kvittar. Som att det blir för mycket besvär för min hemliga bokvän, som säkert har en massa goda skäl och ingen tid alls. Du, om det är så att det blivit för mycket i livet just nu, så lyfter jag bort ansvaret för pocketbytet från dina axlar. Om det är så att du behöver ett litet bekymmer mindre, så är det okej, men låt mig få veta det då, så att jag i min tur vet vad jag kan förvänta mig.

Faktor 5-11

Och så glömmer ni inte solskydd i helgen!

Själv tänker jag sy mig en flådig solhatt, för nu värker förkylningshuvudet så fort solens strålar träffar det. Gammal tant?!

(Fortfarande inget pocketpaket... Det skulle skickats senast den 15, och borde väl kommit nu?)

I väntans tider

Jag väntar på paket. Från tygföretaget som lovat leverans i mitten av mars, från stora postorderföretaget, från garnfirman, från Tradera och från Pocketutbytet mini. Ska vi tro att allt kommer samma dag? Ska vi säga fredag? Det blir bra!

Är nog ingen postorderbrud

Det är väl bara jag som blir överraskad... Men alltså, det här med postorder, vilken luring! Jag är van vid boklådans hemskick alldeles gratis, vid tygaffärer som följer portotabellerna och traderasäljare som för det mesta också gör det. Inte van vid det stora postorderföretaget.

Det började med att jag vill ha nya gardiner. Inget fel med de mer än att de ser mörka och vintriga ut. I en inredningstidning hittar jag precis vad jag vill ha. Tre problem uppstår:
1. tyget finns inte att uppbåda (eftersom det var en gammal tidning)
2. varianter av tyget kostar en förmögenhet
3. sambon är inte ens tillfrågad och kan ha invändningar.

Av en slump klickar jag in mig på stora postorderföretaget och hittar gardinrea! Toppen! Helt okej panellänger för 49 spänn! Jag beställer genast två paket och hittar sedan samma tyg på rea för 25 bagis. Kanske en kudde, för billigt för att motstå, tänker jag och klickar. Sen vill jag betala. Men det går inte, för man måste handla för 200 kronor. Jahaja. Nå, det var ändå tveksamma gardiner med tulpaner. Jag loggar ut. Men in igen idag på morgonen, för de var ju i alla fall ljusa och lite somrigare. För att få handla måste jag komplettera. Då hittar jag skorna, ett par mesgula Adidas. Inte riktigt de jag ville ha (ett par knallgula Converse), men nära nog. Går till kassan. Hoppla! Nästan hundralappen extra för expeditionsavgift och postförskott. Loggar ut. Men in igen. Kanske finns något alternativ. Joho, man kan betala med kort och slipper då postförskottsavgiften.

Så nu har jag betalat 363 kronor för nya gardiner till vardagsrummet som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. På köpet får jag ett par gula sneakers som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. Jag känner inte igen mig – ska jag vara nöjd så?

Påminnelse

Och så tittar ni noga i backspeglarna när ni är ute och kör nu. Motorcyklarna har kommit fram och både bilster och mc-människor är ovana efter den långa vintern.

Färg om våren

–Titta! Mamman pekar ivrigt in mot det vissna gräset under syrénsnåret. Titta! Blåsippor. Ser du de där små blommorna, det är blåsippor.
– Fast de är ju lila, säger det uppmärksamma barnet.

Nå, det kommer säkert tider när även hon förstår vad det innebär att se årets första blåsippor. Tror ni inte? Även om de är lila.