Tre bästa

Tre bästa idag:

• Sprallinen kommer hem efter några dagar med sin pappa på ön

• löjrom till middag

• tillförsikt inför det nya året.

Tre bästa i december:

• anställningsavtalen som innebär nya jobb och större ekonomisk trygghet

• lånelöfte till ny lägenhet

• att vi klarade av att leva med, diskutera och planera för konsekvenserna av beslutet vi fattade i november.

Tre bästa i år:

• lång sommar på landet

• nya jobbet

• Sprallinen som dansar, sjunger, ritar och skriver.

Tre bästa med decenniet:

• Sprallinen

• stugan som blev min, bara min

• styrkan jag hade under första halvan som gjorde det möjligt att skapa en ny vardag trots det svarta hål som inledde decenniet (måtte jag återfinna den snarast – jag behöver den).

Skygglapparna borta?

På väg in till stan stannar bussen jag sitter på till ett kort ögonblick. Precis nedanför mig på trottoaren ligger en gammal herrcykel, halvt dold i snön. Det är så grafiskt vackert. Den mjuka vita snön och så de svarta konturerna av cykeln. Jag försöker hinna få fram min mobil för att ta en bild, men ögonblicket därpå har bilen framför bussen fickat in sig till kanten och bussen kör vidare. Fast jag är glad ändå, dels fick jag syn på den vackra bilden, dels – och mest – upptäckte jag att jag öppnat ögonen igen och börjat se det vackra och speciella i tillvaron. Det lovar gott för nästa decennium!

Glitter i håret

Jag fnittrar lite åt glittret i mitt hår. Det är inte riktigt glitter, men jag upptäckte det runt lucia och det ser faktiskt glittrigt ut, så jag väljer att se det så. Det är grå hårstrån. Plötsligt. Inte många, men tillräckligt för att det ska glittra till i rätt belysning. Jag tycker det är snyggt!

Dan före dopparedagen

Jag sitter här med högarna. Fotografier, cardstock, stämplar, glitterpulver, pennor i allsköns färger och storlekar och klistermärken specialbeställda från Moo. Kuvert med namn men inte adresser skrivna. Det som ska bli julkort i år. Eller skulle. Blir lika besviken på mig själv varje år, för varje år är det likadant. Julkorten uttänkta, materialet inköpt, bilderna beställda i god tid inför julen, men själva förfärdigandet drar ut på tiden. Blir till slut inte av. Inte förrän igår när jag rotade i en av jullådorna och fick tag i tre års påbörjade julkort såg jag själv mönstret.

[Sprallinen julkramar alla hon känner, iförd snöflingekjol och med Madickenrosett i håret!]

Så vad tror ni? Ska jag lägga ner att skicka julkort alls? Köpa vanliga, icke-hemgjorda? Skicka elektroniska i miljöns namn? Eller planera in i kalendern för 2010 redan nu en kväll i början av advent att julkortspyssla på?

Grattis alla pristagare!

Sprallinen undrar varför superskurken Fru Gjerta är i tidningen så mycket. 

[Bilden visar ickeskurken fru Herta. Som i nobelpristagaren i litteratur 2009 Hertha Müller, om någon inte skulle se det.]