Skygglapparna borta?

På väg in till stan stannar bussen jag sitter på till ett kort ögonblick. Precis nedanför mig på trottoaren ligger en gammal herrcykel, halvt dold i snön. Det är så grafiskt vackert. Den mjuka vita snön och så de svarta konturerna av cykeln. Jag försöker hinna få fram min mobil för att ta en bild, men ögonblicket därpå har bilen framför bussen fickat in sig till kanten och bussen kör vidare. Fast jag är glad ändå, dels fick jag syn på den vackra bilden, dels – och mest – upptäckte jag att jag öppnat ögonen igen och börjat se det vackra och speciella i tillvaron. Det lovar gott för nästa decennium!