Bokhyllerens

Jag har alltid värnat min bokhylla. När livet vände för tio år sedan var en av de första saker jag köpte till nya lilla lägenheten en jättestor specialanpassad bokhylla. Inte för att alla böcker fick plats, men det var ju bättre än de 22 flyttkartongerna som stod i vardagsrummet och kändes i det läget mycket bättre än billiga hyllor med sviktande plan från stora möbelvaruhuset.

Sedan dess har vi blivit tre att slåss om utrymmet i bokhyllan. Visserligen får Sprallins böcker fortfarande stå vid sidan av och visserligen har vi köpt nya hyllor och visserligen har jag faktiskt rensat ett par gånger tidigare (dock med magert resultat, tre böcker kunde jag skiljas från i första rensningen). Jag gillar helt enkelt mina böcker.

Men nu rensar jag. I Rensa i röran den här veckan har jag sagt att jag ska se till att inga böcker ska behöva stå i dubbla rader, inga ligga staplade ovanpå de andra och inga pressas in i redan allför trånga utrymmen. Det som får stå kvar är favoritförfattarna och lyriken. Reseböckerna och fackböckerna. Och så sambons, så klart.

Resultatet i halvtid: två glada väner som fått överraskningspaket, och en full pappkasse som så smånignom ska landa på Stadsmissionen. Men jag håller lite i de utrensade en stund, för jag har anmält mig till En bok om dagens nya pocketutbyte, mini. Det vore ju synd att ge bort något som kanske passar min hemliga bokkompis.

Man kan anmäla sig fram till på söndag. Gör det, vettja!