Familjen är utspridd. Jag är ensam hemma eftersom jag arbetar med Galleri Hemsytt i helgen, sambon är på klassåterträff på sin ö och lillstrumpan har varit på kalas hos för mig okända människor tillsammans med sin kusin, också på ön. Det känns konstigt!
I morgon samlas vi igen och jag hoppas att jag hinner krama om Sprallin innan hon somnar på morsdagskvällen.
[Klicka på bilden så blir den större]
Häromdagen jobbade jag i en liten stad på landet. På tåget dit hade jag fullt sjå med att förbereda mig och att vakna eftersom tåget gick rätt tidigt, men på väg hem behövde jag lektyr. Boken jag håller på med låg till ingen nytta kvar på golvet bredvid sängen, så det fick bli en ny. I kiosken få jag syn på ”Pepparkakshuset”, och minns att någon skrivit om boken på en bokblogg jag var inne på för bara någon dag sedan. Jag köper. Börjar läsa i väntan på perrongen. Det regnar och de första sidorna av boken blir först prickiga, sedan helt blöta. Jag är kvar i boken hela vägen hem. Det är en skön känsla att få ägna sig åt sträckläsning – alltför sällan gör jag det i vardagen. Är lösningen att söka jobb och uppdrag på pendlingsavstånd?
Jag är sjukt nöjd med att jag gjort färdigt en sak som inte behövde vara klar förrän på söndag! En hel vecka i förväg! Nöjd, glad och lite stolt!
Den glädjen överskuggar just nu tristessen med att sitta och jobba sent på kvällen, att ha studentuppgifter kvar att betygsätta och att inte hinna planera vettiga middagar och veckohandla. Dygnet har 24 timmar, och några av dem måste användas för gladsaker annars vissnar jag!
Min hemlis har kommit. En riktig sommarbok ”Underbara kvinnor vid vatten” och ett egengjort örtsalt (med recept!) låg i. Tack!
Jag ser fram emot att läsa om boken. Jag läste den när den först kom i pocket (det måste vara 15 år sedan eller så) och tyckte mycket om språket, det finlandssvenska, och berättelsen. Senare läste jag Den amerikanska flickan, som jag också gillade. Ända till slutet som fick mig att känna mig vrållurad eftersom det inte var slutet... Någon som vet när del två kommer?
I går kväll var jag ensam hemma. Lilla fröken var utlånad till morföräldrarna och sambon bortrest. Min lista över saker jag skulle ”hinna med” och ”passa på” var ungefär lika lång som en kvittoremsa från Gekås (där jag aldrig varit, så jag chansar bara på att de är superlånga). Vad tror ni att jag gjorde? Jo, parkerade mig i soffan med datorn i knät, stickningen bredvid och teven påslagen. Precis som vilken annan kväll som helst, med andra ord. Fast programmet om Mare Kandre hade nog inte konkurrerat ut Så ska det låta om sambon varit hemma, så lite annorlunda var det ju ändå. ”Man är bara 22 år och sen så blir man 30 och 40 och sen är man död, liksom.” Sa Mare Kandre som dog alldeles för ung för några år sedan. Lyllos er som har henne kvar att läsa!
(Postorderuppdatering: gardinerna kom i fredags. De är rätt okej, men för korta! Inte tänkte jag på att vi har så hilskeligt högt i tak när jag beställde dem. Nu är de uppsatta (avbockat från långa listan), hänger nya och fräscha mot de otvättade fönstren (inte ett dugg avbockad hinna med-uppgift från långa listan). Skorna kom ju också och var också rätt okej, men egentligen lite för stora. Sånt är postorderlivet för den oerfarna...)
