Ensam hemma

I går kväll var jag ensam hemma. Lilla fröken var utlånad till morföräldrarna och sambon bortrest. Min lista över saker jag skulle ”hinna med” och ”passa på” var ungefär lika lång som en kvittoremsa från Gekås (där jag aldrig varit, så jag chansar bara på att de är superlånga). Vad tror ni att jag gjorde? Jo, parkerade mig i soffan med datorn i knät, stickningen bredvid och teven påslagen. Precis som vilken annan kväll som helst, med andra ord. Fast programmet om Mare Kandre hade nog inte konkurrerat ut Så ska det låta om sambon varit hemma, så lite annorlunda var det ju ändå. ”Man är bara 22 år och sen så blir man 30 och 40 och sen är man död, liksom.” Sa Mare Kandre som dog alldeles för ung för några år sedan. Lyllos er som har henne kvar att läsa!

(Postorderuppdatering: gardinerna kom i fredags. De är rätt okej, men för korta! Inte tänkte jag på att vi har så hilskeligt högt i tak när jag beställde dem. Nu är de uppsatta (avbockat från långa listan), hänger nya och fräscha mot de otvättade fönstren (inte ett dugg avbockad hinna med-uppgift från långa listan). Skorna kom ju också och var också rätt okej, men egentligen lite för stora. Sånt är postorderlivet för den oerfarna...)