Följetong (semestertvång)

Mitt liv liknar just nu vilken sämre följetong som helst (välj själv Allers eller såpa). Det här med tvångssemestern är bara en sak:

1. När 16 arbetsdagar återstår ber chefen mig att ta ut mina innestående semesterdagar. Hon säger att jag har 14 stycken.
2. Jag vänder ut och in på min almanacka och frigör 10 dagar. Begär semesterledigt för dem.
3. Tar den första dagen.
4. Chefen godkänner semestern.
5. Chefen kommer på en sak. Jag har ju arbetat deltid, och alltså är mina semesterdagar inte ”riktiga” dagar. Hon meddelar att hon ska undersöka saken och att jag eventuellt kommer att få löneavdrag.
6. Det visar sig att det kostar mig 1,6 dagar semester att ta en dag semesterledigt. Chefen säger ”du skulle fyllt i blankett si-och-så när du började”. Jag säger ”det borde nog min chef ha informerat mig om, tycker du inte det.”
7. Chefen återkallar min semester så att jag ska slippa avdrag på lönen.
8. Jag tar ut de tre dagarna den här veckan i alla fall, eftersom jag redan planerat in annat under dem.
9. Jag väntar med spänning på vad chefen ska tycka om detta.
10. Jag väntar också med spänning på vad som händer efter nyår, men det är ett helt annat kapitel i den här följetongen.

Ska det vara så här? Jag bara undrar... Ni anställda, är det så här hela tiden? Vad måste man stå ut med i en linjeorganisation?

(Jag måste nog lägga till att jag gillar min chef och att jag vet att hon haft alldeles för mycket att göra under hösten, men att hon ju ändå är min chef och att det här faktiskt inte alls var så kul.)

Första advent

Tänd det första ljuset i adventsstaken. Knäck några nötter och ät lite pepparkakor – gör vad du gillar att göra på första advent.

Glöm inte att släcka ljuset sedan! Och testa brandvarnaren så att du vet att den fungerar. Byt eventuellt batterier. Låt det bli en modern adventstradition.

Pocket och pyssel

Jag blev så glad häromdagen när jag kom hem. Där låg ett sprängfullt paket och väntade på mig. Det sista i pocket och pyssel-utbytet. Du min hemliga bokvän, som inte är så hemlig längre, ska ha ett stort tack för alla de fina, omtänksamma paket du skickat! 

Det här sista... Åh! Ett garn i fina färger som kanske blir sockor – eller nåt helt annat. Det får ligga till sig lite. Samma färger som de små pärlorna. Jag har en idé för vad jag och Sprallinen ska kunna pyssla med dem. Tre små änglar som Sprallinen vill hänga över våra sängar. Ett häfte med roliga julkort. En bok av min favoritförfattare, ”Sista boken från Finistere” av Bodil Malmsten! Och så, guldklimpen i paketet. Boken som både jag och Sprallinen satt länge och bläddrade i. 

– Nu måste du göra kläder till mig, mamma. 

– Jag vill ha den här, och den här, och den här... 

Bara klänningar, för just nu är det bara klänningar som gäller. Men jag förstår henne, för de är verkligen fina. Allihop. Några av dem kommer att dyka upp på Tilde textil.

Semestertvång?

Det här med min projektanställning är lite intressant. Jag har verkligen fått inblick i vilken skillnad det är att vara anställd mot att vara företagare – och inbillar mig att jag lärt mig uppskatta båda formerna.

Till exempel har aldrig min chef på mitt företag beordrat mig att ta ut semester. Det har nu chefen på projektanställningen gjort. Anställningen går ut vid årsskiftet, fram till dess har jag 16 arbetsdagar kvar eftersom jag jobbar tre dagar i veckan. I går ombads jag ta ut mina 14 dagar. Hur tänkte hon då?

Det finns en anledning

Jag planerar. Tänker, räknar, skriver, funderar. Har hopp om att det blir bättre. Och stor sorg över att det inte varit bättre tidigare. Det finns en eller flera anledningar till tystnaden här. Men jag kommer tillbaka. Har saker att berätta och sånt jag vill få diskutera, även om just nu inte är rätt tid.

Under tiden kommer jag att köpa mer garn och använda kroknålen jag fick i ett av pysselpaketen. Det är alldeles utmärkt bra avkoppling! Kanske blir det ett tekniktäcke (för varför ska man hålla sig till de enkla sakerna?). Eller så räcker det att planera, tänka, räkna, skriva och fundera.