Mina timmar har ett pris

Det går att köpa mig per timme. Så klart, jag är ju konsult. Igår ringde en bekymrad uppdragsgivare och undrade om jag kunde hjälpa honom ur ett dilemma. Dilemmat visade sig vara en hyfsat lång rapport som måste bearbetas under en helg.
– Har vi avtalat om något helgpris, undrade han och påpekade att det ju är vanligt med extrabetalt ute i den vanliga världen.

Jag sade att jag inte trodde det men skulle kolla och att jag också måste stämma av med familjen om det skulle vara okej att jag jobbade en helg. (Tack lilla familjen för att ni lär mig om prioriteringar!) Idag bestämde vi oss:

– Jo, i teorin är det möjligt för mig att ta uppdraget. Men om jag vrider och vänder på mig för att det ska bli möjligt skulle det kännas bra med lite mer än vad det vanliga avtalet säger.
– Hm... Det förstår jag, men hur mycket?
– Ja, du. Hur är det egentligen ute i den där verkliga världen som du pratade om igår?
– Dubbelt upp alltså. Jag ska kolla.

* väntan en kort stund *

– Chefen säger att det är helt okej. Tack för att du kan hjälpa oss!

Och ändå känns det inte riktigt bra. Jag har sålt timmar då jag kunde varit med Sprallinen och hennes pappa. De borde vara ännu mycket mer värda än dubbla arvodet. Ändå är det precis det jag gör varenda arbetsdag, säljer mina timmar. Men en helg är en helg är en helg. (Som tur är, är det klämdag och helgdag i direkt anslutning till den helgen det gäller, så vi får vara lediga tillsammans ändå.)