20 augusti 2008

Stor litteratur

Jag vet inte var jag hade varit idag om jag inte fått ligga under täcket, med ficklampa, och läsa mysterieböckerna av Enid Blyton som barn. Eller Hemliga sjuan. Tänk om inte bokbussen funnits på landet om somrarna och kom med fler mysterieböcker. Eller om det var tomt i bokhyllorna hos föräldrarnas vänner när vi var på besök. Då hade jag blivit en annan Botilda än den jag är idag!

Enid Blyton är Storbritanniens mest omtyckta författare. Det finns något vackert i det tycker jag. Böckerna är grymt massproducerade – över 600 blev det totalt. De följer samma mönster men har lite olika karaktärer. Precis som barn vill ha det. Jag kände igen mig i miljöerna. Visste att hembiträdet hette Gladys och bakade goda scones. Minns också en inte allför avlägsen midsommar med högläsning, för de vuxna, ur en mysteriebok. Det kändes hemtrevligt och mysigt.

Det verkar inte bättre än att den där läslusten smittat av sig på dottern. I morse läste vi en /rätt enfaldig/ Pixibok om Trollet och farfar. Sen höll vi på att komma för sent till dagis och jobbis för att hon vill läsa ”Nöff, Nöff Benny” också.

DN:s kritiker har röstat fram de 100 bästa barnböckerna. Vi har mycket att se fram emot, jag och Sprallin. Men ”Sprätten satt på toaletten” hoppar vi nog över, trots att den finns med på listan. Den avskydde jag redan som barn.

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Jag håller precis på att läsa mysterieböckerna som högläsning tillsammans med äldste sonen! Minns att jag tyckte det var så roligt när de klädde ut sig.
//Kerstin

En bok om dagen sa...

Hej! Bara en liten uppmaning, som jag glömde att nämna i mejlet till alla Pocket & Prassel-deltagare: Hör av dig till den som du ska skicka brev till! Använd en anonym mejladress eller skriv en kommentar! (Se inlägg på min blogg + kommentarer)
Ursäkta tankspriddheten! ;-)

Snöfrid sa...

Å jag älskar Enid Blytons böcker! :) De är verkligen underbara att läsa.
Har smittat min brorsdotter, så hon tränar sig så mkt hon kan på att läsa (7 år gammal). Hon sitter ofta och spanar på mina bokhyllor och säger; "När jag lärt mig läsa ordentligt, får jag komma hem till dig och läsa dina böcker då..?" Hon är ju bara för sööt ^^

Botilda sa...

Kerstin och Snöfrid, vad härligt! Vi startade en egen hemliga sjuan - sju ungar som låg och spanade på mystiska bilar och hade eget klubbhus.

En bok om dagen, ska ske! ;-)