En liten slumrande yogahög

Det är poppis att diskutera yogamammor. Förfasa sig över att de finns, eller förfasa sig över dem som skapar sådana epitet. En yogamamma ger barnen frukt i stället för godis, köper och äter ekologiskt, satsar på kvalitetskläder framför billighetskläder och begränsar barnens tid framför teven.

Mamman gillar frukt, ekologisk mat och kvalitet samt ogillar alltför mycket tevetittande. Mamman tycker också att det där med yoga verkar himla fiffigt och köpte redan som gravid en tränings-dvd med mammabarnyoga. Hon såg framför sig hur hon skulle sitta på yogamattan med sin lilla bebis i knät och andas frisk luft i lungorna. Göra solhälsningen medan barnet skrattande låg och tittade på. Ha avslappningsövning med bebisen på bröstet.

En gång har mamman och sessan tittat på den där dvd:n. De somnade båda redan under uppvärmningen. Sov gott tillsammans i en alldeles egen liten yogahög. (Bilden här bredvid är, som ni förstår, arrangerad…)

Glädjefnatt

Tidigt i morse kom det första sms:et. Två goda vänner födde sin dotter i natt.

Någon timme senare kom nästa. Två goda vänner födde sin son i natt.

Jag har dessutom anledning att tro att en annan liten sessa också kommit till världen, äntligen.

Här hemma har vi glädjefnatt alla tre och har svårt, svårt att inte åka in till sjukhuset där de nya bebisarna finns. Ikväll skålar vi i champagne!

Ferlin och föräldraförsäkringen

De dansar däruppe, klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket
mitt tak, är en annans golv.

Idag fattade riksdagen beslut att höja taket i föräldraförsäkringen (och sjukförsäkringen). Det gör att jag och 1,4 miljoner andra invånare i Sverige får det ännu bättre. Men det gör inte att såna som redan har det svårt och ansträngt får någon förbättring. De står kvar på ett golv som är anskrämligt lågt. Det tycker jag är synd!

Både rosa och blått

Mamman är hjärtinnerligt trött på könsindelningen av barnkläder. Det handlar inte bara om rosa eller blått, utan om mönster, storlekar och hållbarhet. Absurt! Barn blir behandlade efter hur deras föräldrar klär dem, och mamman tyngs under ansvaret. Ska sessan bli behandlad som en liten docka eller som en tuffing? Ska hon få vara barn eller en minivuxen? Är det viktigt att andra kan se att hon är en liten tjej, eller är det viktigare att mamman gör sak av det och klär henne i blått (för det vet ju alla att blått är det bara killar som har)? Mamman skriver på Nöjds brev till barnklädesbutikerna och hoppas att det ska betyda något. Sedan tröstar hon sig med att köpa en svindyr, trendig body med blå fyrklöver.

Det här med kläder är svårt. Varför är till exempel nästan alla barnkläder randiga? Vem har sagt att det är specillt snyggt med ränder? Mamman äger själv ett enda randigt plagg – en båtringad t-tröja inköpt på språkresan i England för väldigt länge sedan.

Andra barnkläder som mamman inte vill klä sin dotter i:
• svarta kläder, om hon inte har sorg
• kläder med döskalletryck, om hon inte leker sjörövare
• kamouflagemönstrade kläder, om hon inte är vuxen och blivit soldat (mamman vågar inte ens tänka tanken).

Den som tycker att det är fånigt att bry sig om rosa eller blå kläder kan väl läsa t.ex. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Sen kan vi prata om vidare om saken.

I inkonsekvensens namn kan dock nämnas att sessan är en sessa och att hon klär bra i både snickarbyxor och klänning.

Utvecklingssprång och språngmarscher

- gråter oftare och är på dåligt humör
- vill bli sysselsatt
- vill ha mer fysisk kontakt
- sover sämre
- tappar aptiten
- har uttalade humörsvängningar
- suger oftare på tummen...

Jodå, nog är det ett utvecklingssprång på gång alltid! (Vi är många som är tacksamma för boken Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij.)

Lilla A går från största solstrålen till panikskrik på ingen tid alls. Lite bättre blir det av mat, en liten stund hjälper det att ta av de varma byxorna och få sparka barbent, ibland blir det bättre när hon får komma upp ur vagnen och vara med. Igår somnade hon till slut när hennes mamma sprang med vagnen genom skogen och sjöng om den lilla båten som ofta blir våt om magen. Mamman hoppades att hennes uppdragsgivare som har kontor precis i närheten inte skulle vara ute och gå i samma skog just då.

Rätten att inte gnälla

De ser så snopna ut, de som frågar om förlossningen. Jag svarar sanningsenligt att den gick så bra så, men ser rätt ofta att de förväntar sig de blodiga, smärtsamma detaljerna. Att det hör till att förfasa sig och utbrista i minst ett ”aldrig mer” och ”jag trodde jag skulle dö”. Men så var det ju inte för oss!

De ser också lite snopna ut, de som frågar om hur det är att vara mamma, när jag – fortfarande alldeles sanningsenligt – säger att det är det bästa som hänt mig. Utan att lägga till ett ”Men det är klart att…” Jag säger som det är att lilltjejen är världsbäst och bara säger ifrån när hennes stundtals korkade föräldrar inte fattar att hon behöver äta eller få en ren blöja. Att vi tycker att det är bra att hon gör det. När vi sedan berättar att hon sover hela nätterna blir de nästan provocerade.

Självklart är det också provocerande att jag jobbar redan och har gjort det hela tiden. Att det fungerar att amma och arbeta (dock inte samtidigt), att flickans pappa kan ta hand om henne trots att hon är så liten, att mitt mammahjärta inte går sönder av att inte vara i samma rum som hon hela tiden. Fast det där sista är svårt, det är det faktiskt. Mina uppdrag droppar in med precis lagom hastighet och i lagom mängd. Framförhållningen är bara någon månad – men efter snart femton år som företagare i min bransch vet jag att det är så och att allt alltid löser sig.

Jag har ju inte ens vett att klaga på föräldrapenningen…

Vad röstar företagande mamman på?

Enligt TV8:s valkompass stämmer mina åsikter till 75 procent överens med miljöpartiets och bara till 19 procent med moderaternas. Tydligen har jag rätt starka socialdemokratiska värderingar också (74 procent) och är vänstersympatisör till 72 procent.

Det får mig att minnas en av mina företagarkolleger som med bekymrad min diskuterade politik och partier inför ett val i början av 1990-talet. "Min sambo är läkare och jag är företagare... men jag känner mig ju inte som moderat" konstaterade hon med ett litet frågande tomfall.

Nu ska jag läsa på inför valet - vad vill miljöpartiet, sossarna och vänstern göra med föräldraförsäkringen, barnomsorgen och småföretagarna?

Spreta med tårna och titta på molnen

Veckor som denna längtar jag extra mycket efter långa sköna timmar i parken. Jag och lillan på en filt (helst lillans pappa också) i halvskuggan. Kaffe i termos och gomackor i en korg tillsammans med lite frukt. En bra bok att läsa och inga bekymmer i världen. Dessutom en eller annan vän som slår sig ner och gör oss sällskap. Men det är grått, blött och blåsigt ute och här inne sitter jag med tufft veckoschema:

Måndag hedrar jag första maj genom att arbeta.

Tisdag fortsätter jag med den träliga rapporten. Det här är veckans enda egentliga arbetsdag…

Onsdag ska en del av rapporten levereras, sedan är det bara att börja på nästa del. Och så är det mammabarngympa. Skulle gärna äta lunch med S och lilla L på Pladder efteråt. Nu när de äntligen öppnat för säsongen. På kvällen är det introduktion på babysimmet.

Torsdag är det mät- och vägdags på bvc. Sessan växer så det knakar – nu borde hon väga nästan dubbelt så mycket som när hon föddes. Sedan hoppas jag klara av ytterligare några rapportsidor.

Fredag ska vi på introduktionsbesök i öppna förskolan. På eftermiddagen vill vi leka med Mobygirl och lilla T och hoppas att T är vaken den här gången (tredje gången gillt). Men det kan vi bara under förutsättning att det som ska dellevereras för rapporten har blivit klart tidigt på morgonen.

Lördag firar vi fyramånadersdagen som familj. Tänker glömma bort rapporten.

Söndag går vi på babysim. Vill inte jobba.

Jag gillar att jobba, men just den här veckan har det blivit för mycket. Det uppdrag jag tackade ja till visade sig ha ett tajtare schema än vi trodde i början och jag har uppenbarligen inte lärt mig att förhandla med tider tillräckligt väl. Fan, trodde ju att jag klurat ut hur man gjorde!