Både rosa och blått

Mamman är hjärtinnerligt trött på könsindelningen av barnkläder. Det handlar inte bara om rosa eller blått, utan om mönster, storlekar och hållbarhet. Absurt! Barn blir behandlade efter hur deras föräldrar klär dem, och mamman tyngs under ansvaret. Ska sessan bli behandlad som en liten docka eller som en tuffing? Ska hon få vara barn eller en minivuxen? Är det viktigt att andra kan se att hon är en liten tjej, eller är det viktigare att mamman gör sak av det och klär henne i blått (för det vet ju alla att blått är det bara killar som har)? Mamman skriver på Nöjds brev till barnklädesbutikerna och hoppas att det ska betyda något. Sedan tröstar hon sig med att köpa en svindyr, trendig body med blå fyrklöver.

Det här med kläder är svårt. Varför är till exempel nästan alla barnkläder randiga? Vem har sagt att det är specillt snyggt med ränder? Mamman äger själv ett enda randigt plagg – en båtringad t-tröja inköpt på språkresan i England för väldigt länge sedan.

Andra barnkläder som mamman inte vill klä sin dotter i:
• svarta kläder, om hon inte har sorg
• kläder med döskalletryck, om hon inte leker sjörövare
• kamouflagemönstrade kläder, om hon inte är vuxen och blivit soldat (mamman vågar inte ens tänka tanken).

Den som tycker att det är fånigt att bry sig om rosa eller blå kläder kan väl läsa t.ex. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Sen kan vi prata om vidare om saken.

I inkonsekvensens namn kan dock nämnas att sessan är en sessa och att hon klär bra i både snickarbyxor och klänning.