Spreta med tårna och titta på molnen

Veckor som denna längtar jag extra mycket efter långa sköna timmar i parken. Jag och lillan på en filt (helst lillans pappa också) i halvskuggan. Kaffe i termos och gomackor i en korg tillsammans med lite frukt. En bra bok att läsa och inga bekymmer i världen. Dessutom en eller annan vän som slår sig ner och gör oss sällskap. Men det är grått, blött och blåsigt ute och här inne sitter jag med tufft veckoschema:

Måndag hedrar jag första maj genom att arbeta.

Tisdag fortsätter jag med den träliga rapporten. Det här är veckans enda egentliga arbetsdag…

Onsdag ska en del av rapporten levereras, sedan är det bara att börja på nästa del. Och så är det mammabarngympa. Skulle gärna äta lunch med S och lilla L på Pladder efteråt. Nu när de äntligen öppnat för säsongen. På kvällen är det introduktion på babysimmet.

Torsdag är det mät- och vägdags på bvc. Sessan växer så det knakar – nu borde hon väga nästan dubbelt så mycket som när hon föddes. Sedan hoppas jag klara av ytterligare några rapportsidor.

Fredag ska vi på introduktionsbesök i öppna förskolan. På eftermiddagen vill vi leka med Mobygirl och lilla T och hoppas att T är vaken den här gången (tredje gången gillt). Men det kan vi bara under förutsättning att det som ska dellevereras för rapporten har blivit klart tidigt på morgonen.

Lördag firar vi fyramånadersdagen som familj. Tänker glömma bort rapporten.

Söndag går vi på babysim. Vill inte jobba.

Jag gillar att jobba, men just den här veckan har det blivit för mycket. Det uppdrag jag tackade ja till visade sig ha ett tajtare schema än vi trodde i början och jag har uppenbarligen inte lärt mig att förhandla med tider tillräckligt väl. Fan, trodde ju att jag klurat ut hur man gjorde!