Sargad självbild

För inte så länge sedan tyckte de att jag var det hippaste, coolaste som fanns. Körde "raggarbil" (dvs. cabriolet), hade skinnjacka, bodde mitt i Stockholm och hade dykt med hajar och delfiner. Äldsta guddottern och hennes storebror bor i Västergötland och lärde sig "tuff stockholmska" av mig. Den gamla klassikern om att åka på en tjottablängare mellan lysmaskarna så man får åka plingplongbil till plåsterkåken... (Vem har någonsin hört en stockholmare som verkligen uttrycker sig så?)

När vi träffades förra veckan syntes de hur de började tvivla på att jag var så där himla cool. Guddottern fingrade på nylonkassen jag har på barnvagnen och undrade om jag verkligen använde den där. Och hennes storebror upplyste mig om att "regerar" är gammalt och att något nu "äger" i stället. Och jag ska vara språkvetare! Jag kände mig som den medelålders förortstant jag väl egentligen är. Svårt, svårt...