Samaritkursen
Tror ni att det funkar att jag kallar kursen ”samaritkursen” i stället för ”hemskekursen”? Min samarbetspart tycker i alla fall att jag gör en god gärning som håller den, trots deltagarnas ovilja att delta.
Längtar efter att hålla kurs för och med människor som valt att gå den själva, som vill lära sig något och som tror på att det finns vett och klokskap i det jag säger, trots att jag inte har samma akademiska utbildning som de själva! Om några veckor är det dags för ett par sådana kurser också, så jag har i alla fall något att se fram emot. Men den här veckan går åt till att uppbåda kraft för samaritkursen.
(Det är så bra att vara egen företagare, för man får bestämma själv. Jag har alldeles själv bestämt mig för att det gick att övertala mig till den där kursen ännu en gång. En snabb titt i kassan och en inkännande beställare var allt som behövdes. Hurra!)
3 kommentarer:
Ja, jag minns ännu hur härligt det var att få välja att jobba 70 timmar i veckan.
Eget företagande - vilken lycka! ;-) Funderar just på om jag själv ska återgå till den saliga tillvaron eller inte..
Kajsa, det låter som spännande funderingar. Jag tycker faktiskt att det är en lycka att vara företagare, även om jag gnäller ibland. Nu för tiden kan jag för det mesta välja bort de där 70-timmarsveckorna också.
Skicka en kommentar