Om kungen och hennes mamma

Sprallinen provar på många roller nu. ”Nej mamma, jag är ju lilla Henry” kan hon säga och leka bebis ett tag. Sen blir hon Pippi eller Kungen. Men det är lite konstigt med både Pippi och Kungen (som alltså är Askungen, men det hängde ni väl med på?) och deras morsor. Sprallin tittar intensivt på mig och säger sen
– Mamma, du finns inte!
– Va? Vad menar du? Jag är ju precis här.
– Nä, för jag är Pippi och hon har ingen mamma.

Ska man förklara för en tvååring att Pippis mamma sannolikt är död, eller dra till med ”ängel i himmelen” som Pippi själv säger?

– Mamma, du är dum!
– Men så säger man inte till folk. Vad har jag gjort som du tycker är dumt?
– Jag är Kungen och min mamma är dum!
– Jaha, du är Askungen. Men vet du, hennes mamma är... *tänka tänka ”död”, ”styvmor”, ”begripligt”, ”inte skrämmande” slut på betänketid... Jo, hennes mamma säger dumma saker.

Kanske inte så konstigt att kombinationen med alla saknade eller dumma mammor i sagorna och det faktum att jag varit borta ovanligt mycket de senaste veckorna gör att Sprallin vägrar släppa mig när hon ska sova eller när jag ska lämna henne på dagis. Dags för familjetid!