Första barnbarnet

Inte nog med att prinsessan är vårt första barn, hon är också första barnbarnet i båda familjerna. Hennes pappas och min fåniga förtjustning är ingenting jämfört med hur fåniga farmor och farfar samt mormor och morfar är. Den dagen vi låter dem alla träffa sessan samtidigt kommer det att gå att skopa upp fånerielycka på burk och sälja för dyra pengar! Vi får nästan bända loss henne ur deras famnar när de håller henne.

På förmiddagen första dagen på BB ringer jag till mormor och morfar för att berätta att det är besökstid mellan 14 och 15 och att de gärna får komma och hälsa på då. De svarade inte hemma, däremot på den mobil som nuförtiden går under benämningen "morfarstelefonen". De var redan på väg! Mormor hade velat komma redan kvällen innan, men blev tillbakahållen av morfar.

Några dagar senare blev det morfars uppgift att hämta hem oss från BB. Han rusar in på avdelningen med utsträckta armar och frågar/begär "Får jag hålla?!" Klart han får. Sen berättar han för oss hur vacker och perfekt vår dotter är och vi tuppar oss ännu lite mer och kan ju inte annat än hålla med. Med illa dold teatervisning tillägger han "till skillnad från de andra nyfödingarna som ju är fula". Hepp! Ingen distans där heller...

Farmor och farfar kom på besök från ön efter ytterligare några dagar. Stjärnglitter i ögon och flera varma famnar. Pappa Lajm skriver om hur det första mötet med farfar gick till.