Utvecklingssprång och språngmarscher
- gråter oftare och är på dåligt humör
- vill bli sysselsatt
- vill ha mer fysisk kontakt
- sover sämre
- tappar aptiten
- har uttalade humörsvängningar
- suger oftare på tummen...
Jodå, nog är det ett utvecklingssprång på gång alltid! (Vi är många som är tacksamma för boken Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij.)
Lilla A går från största solstrålen till panikskrik på ingen tid alls. Lite bättre blir det av mat, en liten stund hjälper det att ta av de varma byxorna och få sparka barbent, ibland blir det bättre när hon får komma upp ur vagnen och vara med. Igår somnade hon till slut när hennes mamma sprang med vagnen genom skogen och sjöng om den lilla båten som ofta blir våt om magen. Mamman hoppades att hennes uppdragsgivare som har kontor precis i närheten inte skulle vara ute och gå i samma skog just då.
2 kommentarer:
Ungefär som att vara 41 alltså, minus tummen möjligen.
Nu vet ju jag väldigt lite om hur det är att vara 41 (förlåt), men visst är det rätt allmänmänskligt. Och varje gång jag sagt "nu är det språng på gång" så har sessan svarat med att vara rena solskenet dagen därpå. Så också den här gången. Och det trots att pappa är bortrest.
Skicka en kommentar