Idag fick min dotter ett gulligt litet paket på posten från sina morföräldrar. Det är nämligen nalledagen. Att mina föräldrar har en dotter som fyller år just idag (nämligen jag) verkar passera obemärkt. I alla fall fanns inte minsta lilla kort eller paket i lådan. Får man bli lite ledsen då?
Samtidigt som jag håller på att skriva ett tack-sms till en vän som oroligt undrat om det inte blivit lite mycket för mig nu och uppmanar mig att försöka släppa något ringer telefonen. En annan vän. Undrar om jag möjligen kan språkgranska den rapport hon och hennes kolleger skrivit under en utbildning, innan rapporten lämnas in. Jag säger ja. Inte utan förbehåll, men ändå, ja. Idiot!
Jag, Botilda, lovar att gå och lägga mig senast klockan 22.00 hela den här veckan. Undantaget är torsdag kväll när jag jobbar sent, men då lovar jag att ändå försöka gå och lägga mig klockan 22.00.
Sen blir livet piggare, lättare och lyckligare, tror ni inte?!
Så värst olyckligt är det ju inte, och lättare blir det väl egentligen mest om jag låter bli choklad och annat onyttigt - men piggare. Vi satsar på det. Piggare!
Funderar på att blogga lite – en död blogg är en ointressant blogg. Kanske berätta om hur det är att gå på Gröna Lnd med en treåring vars enda förväntan är ”glass” (det var buskul). Sen funderar jag på om jag inte skulle ta och ringa Skatteverket och reda ut det där med inkompatibiliteten mellan Macintosh och e-legitimationer en gång för alla. Eller kanske skulle jag logga in på andra jobbets mejlserver bara för att kolla om nåt hänt där idag när jag inte är på plats. Eller gå och ta en fika. Ett brev ska jag skriva också förresten, och så skicka tillbaka en bok som jag fått låna. Och om jag nu ska sy den där kjolen måste jag ju kolla att beställaren får några olika tyger att välja mellan, bäst att surfa tygsidor...
Jag har tre kurser som startar den här veckan och en heldagskurs på fredag. Det är inte så att jag inte borde ha fullt upp med att förbereda dem. Men det där med kaffe låter väl gott? Jag tror att jag går ner till fiket och köper en mugg.
Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog:
T.T.T
Det är väl bara jag som blir överraskad... Men alltså, det här med postorder, vilken luring! Jag är van vid boklådans hemskick alldeles gratis, vid tygaffärer som följer portotabellerna och traderasäljare som för det mesta också gör det. Inte van vid det stora postorderföretaget.
Det började med att jag vill ha nya gardiner. Inget fel med de mer än att de ser mörka och vintriga ut. I en inredningstidning hittar jag precis vad jag vill ha. Tre problem uppstår:
1. tyget finns inte att uppbåda (eftersom det var en gammal tidning)
2. varianter av tyget kostar en förmögenhet
3. sambon är inte ens tillfrågad och kan ha invändningar.
Av en slump klickar jag in mig på stora postorderföretaget och hittar gardinrea! Toppen! Helt okej panellänger för 49 spänn! Jag beställer genast två paket och hittar sedan samma tyg på rea för 25 bagis. Kanske en kudde, för billigt för att motstå, tänker jag och klickar. Sen vill jag betala. Men det går inte, för man måste handla för 200 kronor. Jahaja. Nå, det var ändå tveksamma gardiner med tulpaner. Jag loggar ut. Men in igen idag på morgonen, för de var ju i alla fall ljusa och lite somrigare. För att få handla måste jag komplettera. Då hittar jag skorna, ett par mesgula Adidas. Inte riktigt de jag ville ha (ett par knallgula Converse), men nära nog. Går till kassan. Hoppla! Nästan hundralappen extra för expeditionsavgift och postförskott. Loggar ut. Men in igen. Kanske finns något alternativ. Joho, man kan betala med kort och slipper då postförskottsavgiften.
Så nu har jag betalat 363 kronor för nya gardiner till vardagsrummet som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. På köpet får jag ett par gula sneakers som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. Jag känner inte igen mig – ska jag vara nöjd så?
Jag lånar ett inlägg från bästa Bodils blogg:
”Jag hatar det här med omställningen till sommar- eller vintertid.
Jag vill att det ska vara samma tid jämt och jag vill inte bli äldre.”
Och så försöker jag att inte låtsas om att det där fåniga testet på fejsbuck tycker att jag är tre år äldre än vad jag är. Det är bara tidsomställningen som får mig att se sån ut, vill jag säga. Eller bortförklara. Förändringar gör mig trött, vårljuset gör mig trött, rätt mycket annat i livet just nu gör mig trött. Tacka fan för att ett fånigt test på fejsbuck tycker att jag är ännu äldre än vad jag är.
Ibland drabbas jag av existentiell ångest. Som nyss då en journalist som intervjuat mig frågade efter bilder av mig. Det finns inga! Inte en enda någorlunda modern bild av bara mig. Tusen bilder av Sprallin. Tjugofem av mig och Sprallinen tillsammans därvi pussas, busar, mumsar på bullar, badar... ja allt sånt man gör med små barn. Men inga på bara mig. Journalisten fick nöja sig med en konsultbild från 2001 och en resebild från 2005. Fast å andra sidan var jag snyggare då, så det kanske inte gjorde nåt?
För att vara bättre förberedd nästa gång har jag i alla fall pratat med min fotograferande kompis om några proträttbilder. Vi tar dem säkert vilken dag som helst...
Igår var det dags för overlocksymaskinen att lägga av. Så nu kan jag komplettera listan med ytterligare en punkt. Dags att dra täcket över huvudet och gå i ide?
Åtta saker som gått sönder det senaste halvåret:
Jag är inte där. I år heller. Fan!
Men Petra har skrivit en handledning ”Bokmässan för dummies.” Den kan man läsa om man längtar. Johanna tycker att det är värt åtta månaders regn att ha nära den där enda helgen om året. Och Bokhora rapporterar direkt.
Idag sörjer jag en arbetsvecka som gått förlorad. En vecka tog det att göra i ordning anbudet i den offentliga upphandlingen som nu ställts in. En vecka, fyrtio timmar, hela företaget ... Till ingen nytta. Det är dessutom den andra upphandlingen på raken som avbryts sedan anbudstiden gått ut. Jag har tre till att skriva under den närmsta tiden – vem betalar min lön under den tiden?
(Televerket har för övrigt ingenting med de här upphandlingarna att göra, det är helt andra myndigheter det handlar om.)
För någon månad sedan frågade en uppdragsgivare om jag kunde hjälpa dem i augusti. Vi har jobbat ihop förr och jag skissade på ett förslag som de i princip köpte, men bara skulle stämma av med högsta ledningen först. Jag kunde andas ut – det går nämligen mycket bättre att vara ledig om man vet att man har uppdrag som väntar när det är dags att börja jobba igen.
Idag, dagen före midsommarafton, ställde de in uppdraget. Eller förminskade och flyttade fram det till ”eventuellt i december” samt passade på att önska mig en trevlig sommar. Jamenvisst. Jättetrevlig sommar till er också!
Femte juni. Dagen före nationaldagen. Efter lunch går det inte att få tag på en människa och i en växeln hos en kommun svarar ett inspelat meddelande att de stängt klockan 12 idag. Lyllosar!
Ibland blir jag ledsen på mina kolleger eller konkurrenter. Alldeles nyss gick jag min vanliga bloggrunda, hamnade – som vanligt – på avvägar och hittade fram till en blogg vars skribent just hade gått en kurs i att skriva på webben. Kul! Och kul att hen ville skriva om det i bloggen och ge exempel på vad hen lärt sej. Men det tråkiga var att kursen hade innehållit övningar som inte har ett dugg med webben att göra:
• Avstava följande ord…
Avstavning har ingenting på internet att göra. Aldrig. Någonsin. Låt bli! Sen kan det vara hur kul som helst med övningar i att avstava ”dammoln” och ”bildrulle”.
• Vilket eller vilka förkortningsförslag är korrekta?
Förkortningar har heller ingenting på webben att göra. Låt bli dem också. Det finns strängt taget rätt få tillfällen när det är bra att använda förkortningar över huvud taget.
• Vilken genitiv form är rätt? (EUs, EU’s, EU:s, Eus’)
Visst, genitivformer ska vara korrekta. Jag kan bara hoppas att den punkten inte utgjorde något huvudnummer på kursen.
Utlottning: den som vet hur genitivformen av EU ska skrivas (på webben och i andra medier) kommenterar det här inlägget eller skickar ett mejl till mej. På våffeldagen, den 25 mars, drar jag en vinnare. Vinsten är att jag bjuder på skrivfrukost den 1 april!
Och så lite nyttigt efter allt gnäll. De tre viktigaste sakerna när man skriver webbtexter är att:
• skriva för läsaren
• tänka på vilken nytta läsaren ska ha av texten
• börja med det viktigaste.
Den som vill gå en kurs där man får träna på det, får också gärna höra av sej.
• Jag är förkyld och förkyld och förkyld
• De borrar och borrar och borrar i väggarna i kontorshuset – utan förvarning, jag kan inte ens prata i telefon
• Batterierna till mitt trådlösa tangentbord laddar och laddar och laddar utan att något verkar hända, under tiden måste jag använda det oergonomiska fasta tangentbordet
Det känns inte som någon bra dag. Men i morgon ska nya webbplatsen för de nya roliga kurserna vara uppe. Och vi kommer att få ett fantastiskt genomslag och hela våren blir fullbokad av andra spännande kurser och projekt. I ett nafs.
För övrigt tycks det mej som att det enda jag är bra på nuförtiden är att producera trepunkterslistor.
Saxat från Pampers nyhetsbrev från idag:
”VARNING FÖR SOLBRÄNNA För att undvika solbränna bör du inte låta ditt barn vistas i solen mitt på dagen utan att klä på det eller smörja det med solkräm. Solhattar, långärmade tröjor och byxor och parasoll på barnvagnen ger bra skydd. Tänk även på att en solig vinterdag ger solbränna och att det även då kan behövas solkräm.”
Sol? Solbränna? Nä, skulle inte tro det.
Jag klippte håret häromdagen. Inget dramatiskt, bara för att få bort lite slitna och ruggiga toppar. Någon dag innan hade min kontorskollega också varit och klippt sig. På samma ställe av samma frisör och i likadan frisyr. Vi var väldigt nöjda båda två – men det fanns en skillnad kom vi på. Vi hade betalat olika pris.
För mig kostade det 200 kronor. För honom 150. Snoppavdrag eller snipptillägg?
Vi bestämde oss för Åtgärd, jag och sambon. Han vill vikttrimma inför nästa mc-säsong och jag vill bara nångång bli av med alla kilon jag lade på mig när jag var gravid. I en tidningsbilaga hittade vi recept på fyra veckors GI-kur och så satte vi igång. Efter första veckan
kan jag sammanfatta våra erfarenheter:
1. fantastiskt god mat
2. väldigt dyr mat
3. inte en centimeters skillnad i midjan (på mig, sambon har däremot minskat något).
Om en vecka kommer ny rapport, om det finns något nytt att rapportera om.
Andra bloggar om: GI, diet
Idag är jag arg på min chef! Jag sitter i Stockholm och bokmässan är i Göteborg. Vad gör den där? Varför är jag här? Vad ska jag göra med min trista chef?
Jag har hittat en struntbra sajt för säkerhetskopiering. Nästan gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.
Jag har hittat ett superprogram för att plocka ner bloggar till papperstexter (tänkt bebisblogg i inbunden form i present till mormor och morfar). Alldeles gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.
Ändå räcker det inte som motiv för att köpa en ny dator. Tycker chefen...
