Dan före dopparedagen

Jag sitter här med högarna. Fotografier, cardstock, stämplar, glitterpulver, pennor i allsköns färger och storlekar och klistermärken specialbeställda från Moo. Kuvert med namn men inte adresser skrivna. Det som ska bli julkort i år. Eller skulle. Blir lika besviken på mig själv varje år, för varje år är det likadant. Julkorten uttänkta, materialet inköpt, bilderna beställda i god tid inför julen, men själva förfärdigandet drar ut på tiden. Blir till slut inte av. Inte förrän igår när jag rotade i en av jullådorna och fick tag i tre års påbörjade julkort såg jag själv mönstret.

[Sprallinen julkramar alla hon känner, iförd snöflingekjol och med Madickenrosett i håret!]

Så vad tror ni? Ska jag lägga ner att skicka julkort alls? Köpa vanliga, icke-hemgjorda? Skicka elektroniska i miljöns namn? Eller planera in i kalendern för 2010 redan nu en kväll i början av advent att julkortspyssla på?

Lite läsa, lite pyssla

Tack snälla hemliga vännen för det fina paketet jag fick idag! Det är det första av tre i En bok om dagens Pocket och pyssel, och det gjorde mig väldigt glad en dag när väldig glädje inte riktigt var närvarande i övrigt (mest bara en massa små irriterande glädjedödare...).

Boken i paketet var ”19 minuter” av Jodi Picoult. Jag har läst om den bland annat hos En annan sida och blivit nyfiken. Det blir spännande och intressant – och troligen lite jobbigt – att läsa historien om pojken som sköt ihjäl nio skolkamrater.

Pysslet var något jag länge velat prova: krokning. I paketet låg en kroknål av lagom nybörjarstorlek tillsammans med ett nystan härligt röd ull. Jag log lite åt hemliga vännen som inte kunnat låta bli att prova. Jag fortsätter på din provlapp! Slöjdmagasinet har instruktioner för grundtekniken.

Kanske kommer jag så småningom att kunna kroka något av ull jag spunnit själv. I helgen var jag nämligen på spinnkafé och provade att spinna för första gången (som alltså inte har något med motionscyklar att göra). Med hem följde lite ull – det är som moln – och en slända. Å andra sidan kanske det egenspunna garnet blir något gaffelvirkat i stället, för det ska jag lära mig en lördag i november. Livet är fullt av nya saker att lära sig och det är underbart!

[Bristen på bildbevis beror bara på att jag ville blogga om paketet fastän jag egentligen inte har tid, se inlägget här under, och absolut inte har tid att hantera bilder på min numera ganska trötta dator. Men ny dator kommer vilken vecka som helst, och då ska det gå snabbt och geschwinnt.]

Lite mer snack och en gnutta verkstad

Glad! I helgen lyckades jag dels avsluta ett av alla pysselprojekt, dels både påbörja, genomföra och avsluta ett annat. Det avslutade var strumporna jag började på som doppresent i höstas. Senare insåg jag att mitt första par stickade lusestrumpor blev rätt knöliga och att jag inte alls ville ge bort dem. Men nu är de klara att sätta på Sprallinfötter i stället.

Det andra projektet var ett par pulsvärmare (muddar). Enkelt, snabbt och med ett fantastiskt mjukt garn i alpacka och silke.

Och så inser jag att det måste bli lite ordning igen. Tilde text ska handla om företagande och föräldraskap. Inte om pyssel. Det blir för spretigt. Så från och med nu kommer pysslet i stället att förevisas på nya bloggen Tilde textil. Hitta dit, ni som är intresserade. Och kom gärna med uppmuntrande tillrop eller en hjälpande hand när ni ser vad jag knåpar ihop!

Liten, men dock, verkstad

Ni har ju hört en del om alla projekt som far omkring uppe i mitt huvud. Här kommer beviset på att det faktiskt blir resultat ibland! Byxorna är sydda av min båtringade favorittröja som gav upp förra året efter massor av år i tjänst. Jag köpte den på språkresa i England, så ni fattar...

Slarvsydda utan mönsterpassning, men klara. Eller nästan klara - den vita svansen är resårbandet som jag ännu inte sytt ihop. Men jag har tid på mig, för än är byxorna lite stora, precis som zebrabodyn som passar så bra till.

Mönstret hittade jag på Rookie Moms.

Ingen sömsmån med för lite sömnsmån

Jag har hundra idéer i skallen. Eller tusen. Igår tänkte jag att jag skulle förverkliga några av dem som handlar om egentillverkade barnkläder. Inte för att sessan behöver nya kläder, utan för att det är kul att göra dem. Tror jag - för jag har alltså inte kommit längre än till att surfa fram mönster, låna böcker på bibblan och läsa om vad andra gjort.

Projekt gula sommarbyxor stupade på att t-shirten jag tänkte sy om till byxor var för kort. Den är nu undanlagd i väntan på nya idéer.

Projekt mössa av gammal lammullströja är påbörjat. Den gamla tröjan är varmtvättad och torktumlad och därmed rätt bra ihopfiltad. Återstår att mäta, klippa och sy.

Projekt randiga byxor av min gamla favvot-shirt är likaledes påbörjat. Byxorna tillklippta och ihopnålade. Men den trötta mammahjärnan tänkte inte på den lilla detaljen sömsmån. Så kanske var det lika bra att sessan vaknade och jag lade undan arbetet.

Projekt irritera barnafadern med för många pågående och för få avslutade projekt fortlöper...

Scrapbookingsvenska

Jag nosar på ett nytt språk. Det är spännande och utmanande. Jag måste sätta mig in i det om jag ska kunna förstå vad de pratar om. Men det bär emot! Språket är scrapbookingsvenska och det krävs hela mitt pyssliga jag för att övertala språkvårdaren i mig att det är okej.

Det är så klart som vilket fackspråk som helst. Effektivt för dem det berör och svårt att ta till sig för lekmän (lekhen/lekden/lekpersoner/folk som inte är så insatta). För tillfället måste jag ha en ordlista för att förstå vad de menar. Att jungfruben heter "brads" är enkelt, men vad är en "dyecut"? Att man färgar in något när man "tintar" kan jag klura ut, men vad gör den som "liftar"?

Med språkvårdaren gömd i ett annat hörn av lägenheten, kan jag pyssla vidare. Här är mitt första alster (förutom alla fotoalbum genom åren), en stjärnbok till sessans mormor som brukar sjunga "Jag heter Aaanja jag, tralala. Och nästan jämt är jag glad, tralala..." för henne.