Två bak och ett fram

Krossade illusioner? Jag blir så ledsen när jag läser att den andra pappamånaden inte har gjort att papporna varit mer föräldralediga.

Jag blir också ledsen när jag läser om professorn som strax kommer ut med boken "Könet sitter i hjärnan". Hon hävdar på allvar att barn som växer upp med sin pappa som främsta vårdnadshavare blir otrygga. Att pappor visserligen ska vara med, men inte bör vara direkt ansvariga för barnet!

Däremot blir jag glad av Magnus Betnérs krönika i Mama. "'Min son har alltid älskat bilar.' Ja, det är klart att han alltid har älskat bilar, men vem har lärt honom det? Samma människor som har lärt honom att vara en tuff liten kille som visst kan klättra i träd. Varför har ingen lärt honom att det är okej att vara mjuk och rosa och leka med dockor?"

Men vad är väl en krönika i en tveksam månadstidning mot en forskarrapport och en professor?

Botilda

Bara så ni vet - fram till 1992 hade Botilda och Tilda namnsdag idag. Det blir gofika ikväll!

Språklekar för småttingar

I svenskan igår läste jag om lästräning för 2-åringar. Det lät faktiskt jättekul, även om jag själv är fostrad av en lågstadielärare till mamma som hävdade att ”barn ska få vara barn” tills de börjar skolan. Ty barn läser icke? Men den här lästräningen var lek. Lek med ord och ordbilder. Kan ju bara gissa att spralinen kommer att få ordlappar av sin mor vad det lider.

Vi leker också med språk och tecknar enkla ord med teckenspråk. Och i morse, i morse mina vänner, tecknade hon själv sitt första ord! ”Lampa”. *mammastolt*

Man kan utveckla sitt barns ordförråd på många sätt. Nybörjarmammorna har hört hur smart det är att prata högt medan man lagar mat till exempel. Läs och le!

Manår, kvinnoår, henår?

Jag har hittat ett nytt ord. Nytt för mig i alla fall, känner ni igen det? Ordet är "årsverken". Smaka på det. Som i "vi räknar med att projektet motsvarar fem årsverken". Slår "manår" med hästlängder. Ordet är influerat av danska och norska, vilket är en extrabonus, tycker jag.


Jo, jag skulle nog vilja ha ett projekt som motsvarade ett årsverke...

Scrapbookingsvenska

Jag nosar på ett nytt språk. Det är spännande och utmanande. Jag måste sätta mig in i det om jag ska kunna förstå vad de pratar om. Men det bär emot! Språket är scrapbookingsvenska och det krävs hela mitt pyssliga jag för att övertala språkvårdaren i mig att det är okej.

Det är så klart som vilket fackspråk som helst. Effektivt för dem det berör och svårt att ta till sig för lekmän (lekhen/lekden/lekpersoner/folk som inte är så insatta). För tillfället måste jag ha en ordlista för att förstå vad de menar. Att jungfruben heter "brads" är enkelt, men vad är en "dyecut"? Att man färgar in något när man "tintar" kan jag klura ut, men vad gör den som "liftar"?

Med språkvårdaren gömd i ett annat hörn av lägenheten, kan jag pyssla vidare. Här är mitt första alster (förutom alla fotoalbum genom åren), en stjärnbok till sessans mormor som brukar sjunga "Jag heter Aaanja jag, tralala. Och nästan jämt är jag glad, tralala..." för henne.

Stockholm läser

Nu ska jag lägga Anna Gavalda åt sidan och läsa Helena Henschen i stället. "I skuggan av ett brott". Det är nämligen 2007 års bok i Stockholm läser.

Känner väl inte riktigt för att springa runt med en blå fjäder i kläderna, men pratar gärna om boken med andra läsare. Kom igen!

Utrota språkfelen!

En kompis jag har tycker om att ställa språkfrågor till mig. Upprörs jag inte över särskrivningarna? Hur kan man komma på tanken att säga "Svejtsch" när det ju inte heter så? Vad tycker jag egentligen om Fredrik Lindström?

Jag gillar frågorna. Gillar att argumentera för det jag tror på. Gillar att försöka vara pedagogisk när jag förklarar att "mejl" är svenska och "mail" är något annat än svenska. På kompisens lista över språkfel att utrota kommer särskrivningar på första plats och plural-s på andra. Rätt bra punkter båda två. Men min lista är enklare; den har bara en punkt.

Botildas lista över språkfel att utrota
1. Att inte använda svenska överhuvudtaget. Utan vetenskapliga texter på svenska, utan svenska som språk i styrelserum, utan svenska i politiska sammanhang kommer vi att förlora språket. Det vore trist!

Min gamla lärare Olle Josephson skrev så klokt om att ropa på den engelska vargen i SvD häromdagen.

Andra bloggar om: språkvård, svengelska

iFånig

Inte är jag prylgalen, inte. Inte heller gillar jag väl små tekniska pryttlar. Inte jag, språkvetaren och humanisten som inte bryr mig om det materiella utan ser till högre värden.

Ändå blev jag fnittrande glad av att få hålla i en iPhone nere på internetkaféet nyss. Visserligen som dummy i papper, men ändå. Nu måste jag vänta till nästa vinter innan den kan bli min, för det är först i september (läs december) som den kommer till Europa.

Här kan man förresten fuska fram en alldeles egen, om man nu skulle bli alltför otålig:
http://iphonecountdown.com/iphone_readymech.pdf

Andra bloggar om: iPhone

Ettårsdagen

Idag fyller trettondagsprinsessan ett år!
Idag fyller jag ett år som mamma och Lajm ett år som pappa!
För att inte tala om att farfar, farmor, mormor, morfar,
morbror, faster och farbror fyller ett år som just det!

Hurra för oss alla, men mest för den lilla filuren som visat sig vara ett minst lika stort yrväder utanför magen som i. Som precis som i magen fortsätter väcka oss vid femrycket och vilja ha käk. Som är en sessa med fart och fläng, utan tyllkjolar men med ett alldeles eget briotåg och en saccosäck att bestiga hundra gånger om dagen!


Från och med nu kommer Tilde text åter att handla om företagande och föräldraskap i stort. Inga bilder av sessan kommer att visas här. Vi är lite för rädda om henne... Däremot får hon en alldeles egen blogg i födelsedagspresent. Vi har redan tjuvstartat den. Om någon av Tildes läsare vill följa med till nya stället får hen droppa sin e-postadress i ett mejl till mig. Lilla A:s blogg visas bara för folk med inbjudan. Skriv i så fall till tildetext[snabel-a]gmail.com.

Nu är det tårtkalas!

Så här dags för ett år sedan...

Oj, inte anade jag att jag hela dagen idag skulle gå och tänka på vad som hände "så här dags förra året". Just precis så här dags förra året gick vattnet. Jag satt i precis den här stolen som jag sitter i nu, läste korrektur (eller bloggade eller familjelivade) och plötsligt var det inte längre någon tvekan om huruvida det var fostervatten som kom eller inte.

Minns samtalen in till förlossningen. Minns att jag försökte känna skillnad på om det var starkare sammandragningar nu och om de i så fall skulle kunna kallas värkar (vad lite jag visste om sådana då). Minns samtal med sambon, han som skulle bli pappa, som satt på jobbet och undrade om han skulle komma hem. Minns hur det tilltog, men bara lite. Hur vi karska tog tunnelbana och buss till sjukhuset. Hur vi ringde på klockan till förlossningen. Kom in i entrén, följde efter en sköterska i långa korridorer, upp på förlossningsavdelningen. Vi blev kopplade till en ctg (och för ett år sedan visste jag vad förkortningen stod för). Jag låg där i det mörka rummet och sambon satt på en pall bredvid. Jag hörde någon skrika för sitt liv i ett rum längre bort och hann tänka "Nu är det på riktigt" utan att bli skrämd.

Minns hur vi stegade iväg mot bussarna för att ta oss hem sedan de konstaterat att allt såg bra ut, men inte hade börjat. I handen hade jag en lapp med ett datum. Tre dagar senare skulle jag sättas igång och vi skulle äntligen få träffa vår bebis. Minns hur jag stannade där, utanför entrén, och sedan bara tog ett par steg till mot bussen innan jag gav upp. Där kom den första värken. Minns taxin på väg hem och hur konstigt det kändes att åka bort från sjukhuset när nu värkarna faktiskt kom. Minns profylaxandningen. Minns att vi åkte hem för att äta, pasta = kolhydrater, och packa den där väskan som ännu inte stod redo.

Minns en kväll med pasta, nedkräkt sovrum, slummer mellan värkar, ostbågar, varm dusch, försök att hitta minst obekväma ställningen. Samtalen in till förlossningen. Hur de hela tiden antingen kunde prata med mig eller höra mig andas i bakgrunden och sade "det går ju bra det där, vänta ni en stund med att komma in". Minns att jag vid fyra-halv fem på morgonen konstaterade att om vi inte åker nu, så kommer vi inte härifrån innan det är över. Minns den långa vandringen ner till taxin och hur taxin noterat "bom" och kört därifrån trots att chauffören visste att det skulle ta tid för oss att komma ner, trots att han pratat med sambon om det. Minns kvastskaftet som jag hängde på medan sambon fixade fram ny bil i mer eller mindre raketfart. Minns den snälla chauffören i den bilen.

Jag ler fortfarande varje gång jag passerar den där piasavakvasten i porten. Men jag hade ingen aning om att det skulle bli en sådan minnesdag idag. Det är ju i morgon det är den stora dagen!

Hen

Ett av mina nya favoritord är "hen".

Inte "han eller hon", "han" (om alla), "han/hon" eller någon annan kombination, utan det enkla "hen". Jag är faktiskt nästan lite kär i ordet och måste hejda mig för att inte använda det i alla sammanhang. Eller också ska jag dra på för fullt, använda det i offerter, analyser, kommentarer, utbildningsmaterial och e-post såväl privat som arbetsrelaterad. Problemet är väl mest att om kunden läser det finns det risk för att hen inte förstår. Och begripligheten går före det mesta.

Språkrådet säger så här:
"Däremot är det är ingen god idé att försöka införa hen (eller någon annan form – hin, hän) som könsneutralt pronomen. Det ser konstigt ut, och det är svårt att tro att man skulle kunna introducera ett så vanligt ord som ett pronomen utan minsta stöd i talspråket." Samtidigt erbjuder rådet "den" som alternativ. Den?!

För mig tog det bara ett par veckor att gå från att tycka att "hen" bara var tokigt till att automatiskt använda det. Det tog mig betydligt längre tid att skola om från "skall" till "ska"!

Vad säger ni – ser "hen" bara konstigt ut eller använder ni det redan?

Nyårslöften jag inte tänker avge

Vid tolvslaget i natt hoppas jag fortfarande vara vaken. Men alldeles säkert är det inte... Igår somnade jag gott i sambons famn redan vid tio, till ett nytt avsnitt av Döda britter. En sak som är säker är däremot att jag vid tolvslaget inte kommer att avlägga dessa nyårslöften:

• Äta nyttigare
• Träna mer
• Vara med mina vänner
• Gå och lägga mig i tid
• Läsa mer
• Inte vara en sån förbenad tidsoptimist
• Komma ihåg födelsedagar (i tid)
• Umgås mer med mina guddöttrar

Inte för att det inte vore bra, kul eller nyttigt, utan för att jag inte tror på nyårslöften.

Det blir svårt att slå 2006. Första året med spralinen har överträffat allt! Men 2007 kommer att bli andra året med henne. Kan inte bli annat än toppen det också. Vi kommer att fira första födelsedagen, resa till Düsseldorf och kanske Paris, gå på minst ett bröllop, börja på dagis, höra de första orden, leka kurragömma på landet, klappa kattungar på Skansen, göra i ordning barnkammaren. Tror och hoppas jag. Plus allt det där jag ännu inte anar.

Gott nytt år!

God jul och god fortsättning!

Förväntas jag låta pojkarna gå före?

Jag är inte bara traderaberoende, jag hänger en del på Familjeliv också. Nyss läste jag något som gjorde mig så ledsen. Är det detta Lilla A kommer att möta? Är det så här? Håller föräldrar medvetet tillbaka sina döttrar till förmån för pojkarna? Och går pojkarnas föräldrar med på det? Hjälp!

"Min dotter har blå kläder som det står "Boy" på - det är nämligen svårt att hitta "tjejkläder" i lekvänlig modell. Vi tycker t ex inte att hon ska behöva visa halva röven när hon böjer sig framåt, inte heller magen om hon sträcker sig.

Hon drar mest fördelar av sina "Boy-kläder"; hon har bl a fått gå före i rutchkanekön på lekplatsen "Vänta lite så får pojken åka före" var den en förälder som sa till sin rosaklädda flicka vid ett tillfälle"

Lucka 21 - titta på teve

Ikväll blir det teve. En av de där sällsynta gångerna när jag faktiskt tänker försöka passa ett program! På tv 7 (Aftonbladet) sänds Tyler´s ultimate klockan 21.30. Det ska handla om det ultimata receptet på chokladefterrätt. Sånt vågar man väl inte missa...

Lucka 20 - att trilla köttbullar

Tips för goda köttbullar:

• riv löken
• mortla krydd- och svartpeppar
• använd riktig grädde
• gör en stor sats på en gång
• stek köttbullarna i ugnen.

Det är vad vi ägnat kvällen åt. Innan jag fick julkortsryck och pysslade till långt intill midnatts timma. Första julkorten på massor av år, och med vanligt porto kommer de dessutom att komma fram i tid. Nu är det min tur att skryta för omvärlden om vilken fin liten unge jag har! Men precis som Sissi skickar jag barnlösa julkort till vänner utan barn - minns hur ont det gjorde med de där barnkorten när jag själv bara längtade och längtade...

Andra bloggar om: köttbullar, julkort

Sentimentala jag

Jag har blivit traderoman. Traderaberoende. Det är så bra – man kan göra riktiga fynd! Som gungkaninen jag budade hem förra veckan. 310 kronor smått begagnad men i fint skick i stället för 1200 i butiken på Fina gatan (det var aldrig något alternativ). Eller bodyn av populärt danskt märke i regnbågens alla färger som var slut överallt, men hittades på Tradera och budades hem till överpris. För att inte tala om den fina Reimatecoverallen vi köpte i början av hösten när jag trodde på att de skulle ta slut i affärerna innan de ens kommit in. Det var innan vi fick ärva flera stycken av goda vänner och släktingar och innan vi förstått hurdan ”vinter” det skulle bli.

Det som också är bra med Tradera är att man kan sälja sådant som inte längre används. Ingen plats i garderoberna, bra för miljön och en liten slant på banken. Det är här det går fel för mig. Jag har så in i bomben svårt att skiljas från de kläder sessan växer ur. Står och tummar och nyper i dem, kommer knappt ihåg att hon varit så där liten. Vill inte skiljas från dem. Många så noga utvalda… Nu har jag just skickat iväg den röda tröjan i storlek 68 som hon hade på mors dag bland annat. Tio kronor fick jag för den – och lite ont i sentimentala hjärtat. Är det värt det?

(förlåt mig, jag har kapat bilden från Playsam utan att be om lov - kaninen står hos mina föräldrar och de har ingen digitalkamera)

Lucka nitton - dietistkola

Det blir kola ikväll. Lagom enkelt efter en lång dag på jobbet när jag ska hinna så mycket, så mycket. Det här med att jobba deltid är svårt - hur ska jag klara av allt på bara två dagar i veckan? Det är ju inte så att jag känner för att jobba sena kvällar direkt, nä jag vill ju hem till gullungen medan hon fortfarande är vaken. Tur att det är nära till kontoret! Receptet är förresten framtaget av en dietist, så då måste det ju vara sunt och nyttigt.

3 dl vanlijvisp (12 %)
3 dl socker
1 dl sirap
3 msk kakao

Häll ihop allt i en gryta.
Koka under lock tills det blir 120 grader.
Häll ut på bakplåtspapper och låt svalna.
Klipp lagoma bitar och slå in i mellanläggspapper.

Lucka arton - julkaka

Ikväll blir det julkakebak. Mammas rustika julkaka utan läskiga gröna och röda pluppar. Eftersom jag nästan bara kör ekologiskt nuförtiden, blir det sultanrussin (har någon hittat vanliga russin i ekoversion, så berätta gärna). De är ju lite sötare så vi får se hur det blir. Förresten - ekologiska hasselnötter, någon?

1/2 kilo smör
5 ägg
5 dl socker
1 liter mjöl
1/2 kilo russin
2 hg nötkärnor
en gnutta salt

Rör samman smör och socker.
Rör ner äggulorna.
Rör ner mjölet.
Blanda i russin och nötter.
Vispa äggvitorna hårt och vänd ner dem i smeten.
Rör ner en aning salt.
Häll i två avlånga formar och grädda i 1,5 timme i 175 grader.

Lucka sjutton – adventsgifflar

Vi drabbades av en energivampyr i veckan. En sån som suger ur all energi ur folk hen möter och sedan lämnar dem i små trötta högar där det enda de kan göra är att käka upp alla kakor och allt godis de har och se på teve... Det var ett tag sedan jag träffade hen senast och jag hade glömt. Blev förskräckt över Lilla A:s starka reaktion - hon ville bara sitta i knät och inte äta alls så länge vampyren var i närheten. Inte rädd, bara trött.

Således inga luckor i kalendern och heller inget gott kvar hemma. Men idag har jag satt en deg till adventsgifflar. Vi får ta varsin i eftermiddag, sen ska resten in i frysen så att vi har något kvar till om en vecka.

50 g jäst
3 dl ljummen mjölk
1 kuvert saffran
9 dl vetemjöl
150 g smör
1 dl socker

Fyllning:
2 msk smält smör
150 g mandelmassa
2 äpplen

Pensling:
1 ägg
flagad mandel

Smula ner jästen i en bunke och rör ut med lite mjölk.
Häll i saffran (jag har börjat med flytande) och resten av mjölken.
Rör ner 6 l mjöl.
Arbeta till en smidig deg.
Jäs i 25 minuter udner bakduk.

Rör ihop smör och socker.
Rör ner 1 dl mjöl.
Arbeta in blandningen i den jästa degen.
Arbeta in ytterligare lite mjöl så att degen blir smidig med ganska lös.
Jäs ytterligare 25 minuter.

Smält smöret till fyllnigen.
Riv mandelmassan.
Skala och riv eller finhacka äpplena.

knåda degen på bordet och kavla ut den.
Skär ut trekanter (minns inte hur många det kan bli).
Pensla med smöret, lägg på en klick mandelmassa och lite äpple.
Rulla ihop till gifflar.
Jäs till dubbel storlek.

Pensla med ägg.
Strö över flagad mandel.
Grädda i 8 minuter i 225 grader.

Lucka tretton - mazarintårta

Lilla A lussar för sin pappa på morgonen. Lite senare åker vi till sessans mormor och morfar för att lussa där med. Min mamma bjuder på lunch och fika och vi äter så det sprutar ur öronen på oss. Avslutar med en liten skärva (mer orkar vi inte) mazarintårta.

1 ägg
3 dl socker
200 gram smält smör
3 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker (snälla, låt bli vanillinet!)
25 malda sötmandlar
6 malda bittermandlar

Florsocker blandat med vatten till glasyr.

Grädda i 175 grader i en timme.

Lucka tolv - chokladkaka

Vi skulle på lussefika hos vår bästisfamilj ikväll. Men sessan hade hög feber i natt och ska bara ta det lugnt idag. Och hennes föräldrar är rätt mosiga efter en natt med rätt ojämn sömn, de med.

Innan febern slog till ordentligt hade jag bakat en kaka till lussefikat. Vännerna är GI-fantaster (även om de inte alltid erkänner det) och mina GI-kunskaper är rätt begränsade. Jag vet att man inte ska äta mjöl, att choklad går bra och att vin är bättre än öl. Chokladkaka utan mjöl verkar väl bra då? Kanske ett glas vin till?

250 gram mörk choklad
250 gram smör
1 dl starkt kaffe
2 dl socker
4 ägg

Smält choklad och smör.
Rör socker och ägg fluffigt.
Rör i kaffe och chokladblandningen.
Häll ner i vanlig (24 cm) form.
Grädda i 175 grader i en timme.

Febern hann bryta ut ordentligt medan kakan stod i ugnen. Så det blir en lite svedd kaka vi får trösta oss med i kväll när sessan somnat. Hon mår förresten redan mycket bättre.

Uppdaterad bloggrunda

Äntligen har jag kommit mig för att ändra om i min länklista. Tänkte städa och rensa, men inser att jag - i vanlig ordning - har svårt att kasta. Jag läser er ju alla reglebundet. Så i stället blir det tillägg och korrigerade adresser.

Det ska bli spännande att följa den rätt nya barnboksbloggen! Och det är alltid kul att se vad för inspirerande som finns hos Pemba. Kika ni med!

Lucka elva - drömmar

Plötsligt ser jag ett tillägg på sambons msn-adress. "Mmm... drömtårta!" står det. En snabb förfrågan avslöjar att det kanske finns drömtårta hemma i vår kyl. Som han kanske har bakat medan sessan kanske sov på balkongen och jag definitivt jobbar, jobbar, jobbar på mitt nya kontor. Gissa vem som ska kura ihop sig i soffan med te, filt och sambo i kväll och mumsa på tårta. Samt se på Kobra som kommer att handla om bloggande, med bland andra en av mina favoriter, Bodil Malmsten).

(Vill han dela med sig av receptet?)

Lucka tio - nötkakor

Sessans farbror är mjölkproteinallergiker. I eftermiddags kom han och faster L. förbi på väg hem till ön. Det blev en trevlig och busig fika med mycket pladder - framför allt sesspladder. Hon håller låda för fullt. "Kållikållikålli" är dagens ramsa. Vi svarar glatt "kållikållikålli" tillbaka och undrar vad det egentligen är hon pratar om. Sen mumsar vi på mackor och nötkakor (nej, inte sessan hon knaprar på rätt smaklösa majskrokar i stället). Nötkakor har den fördelen att de bakas helt utan mjölkprodukter.

200 gram malda nötkärnor
1 msk potatismjöl
2 dl socker
2 ägg

Blanda ihop allt.
Klicka ut på en plåt.
Grädda i 8 minuter i 200 graders värme.

Andra bloggar om: mjölkallergi

Lucka nio - pizza

Lilla A och jag har varit och simmat idag. Igen. Det är tredje dagen på raden och Lilla A tror att hon är en fisk. Simmar målmedvetet mot leksakerna, kastar sig ner under vattnet för att komma till mamma och håller sig i stången utan att sjunka. Simningen är bara en halvtimme men det känns som om det tagit oss hela dagen. Vi är buströtta när vi kommer hem. Det är pappa också, efter en dag på gocartbanan, så han föreslår pizza till middag. Fast vi är lite trötta på sunkpizzan tvärsöver gatan och bestämmer oss för att anstränga oss lite mer. Det blir gott!

1/4 paket jäst
lite salt
lite honung
2 dl ljummet vatten
2 msk mjölk
2 msk olja
5 dl vetemjöl

Gör en smidig den.
Låt den jäsa ungefär trekvart.
Kavla ut och lägg på två plåtar.
På med tomatsås, ost och fyllning - rensa i kylen.
Jäs ytterligare 10 minuter på plåten.
In i varm ugn. 260 grader i 10 minuter. På ett ungefär.

Lucka åtta – bästa syltkakorna

Kalaskakor

200 g smör
1,5 dl florsocker
50 g riven mandelmassa
2 tsk rivet apelsinskal
3,5 dl mjöl
röd sylt

Rör ihop smör och socker.
Tillsätt resten.
Forma degen till två rullar som är ungefär 4 cm i diameter.
Ställ i kylskåp minst en halvtimme (men de klarar sig i flera dagar också).
Skär i halvcentimetertjocka skivor och lägg på bakplåt.
Tryck en liten fördjupning och klicka på röd sylt.
Grädda i 200 grader, cirka 10 minuter.

Lucka sju – fuggi

Jag är en godisgris. Vid jul totalt hämningslös. Inte undra på att de där extra tio ”gravidkilona” inte försvinner (hur länge kan man fortsätta tala om gravidkilon?)… Ikväll ska jag mata godismonstret med att göra fuggi.

Bara så ni vet. Det heter fuggi. I alla fall enligt den gamla tanten i Hjo som tokälskar den fuggi min kompis gör åt henne varje år. Fudge är för snobbar...

3 dl socker
1,5 msk smör
2 dl grädde
1 msk vanlijsocker
2-3 msk kakao, eller låt bli eller sätt till någon annan smak

Koka till 116 grader.
Ställ kastrullen i en bunke eller större kastrull med vatten.
Vispa så mycket eller lite du orkar medan fuggin svalnar.
Bred ut i form eller bara på bakplåtspapper.
Skär i bitar.
Slå in bitarna i papper - smörgåspapper funkar utmärkt.

Gör sedan en ny sats i övermorgon när denna tagit slug!

Lucka sex – hemvete

Idag vill min sambo ta på sig en blåvit slips och dessutom titta på finlandsteve. Det är Finlands självständighetsdag. Nu har han ingen blåvit slips och dessutom ska han roa sig på julfest ikväll, så någon finsk teve blir det inte. Inga finska pinnar heller. I stället gör jag åländskt hemvete. Ett gott, enkelt vardagsbröd. Passar bra till soppan jag tänker äta ikväll när sessan somnat.

1,5 l mjölk
2 kg stenmalet vetemjöl (eller grahammjöl)
50 g jäst
1 msk salt

Det blir en stor deg – ta fram största bunken eller halvera.

Ljumma mjölken, rör i jästen och saltet.
Rör ner mjölet.
Knåda samman degen och låt den stå övertäckt och jäsa på ett varmt ställe i ungefär en timme.
Slå upp degen på bakbordet.
Rulla den till en lång längd, och skär i bitar.
Rulla runda bullar och kavla ut dem till runda kakor.
Lägg dem på plåtar och låt jäsa ca 30 minuter.
Nagga dem och grädda i 275 ° ca 8-10 minuter.

Läsarens mardröm

Jag jobbar med en språkspalt. Just den här gången ska det handla om hur textens utseende kan påverka läsningen. Jag kan inte låta bli att citera det som jag trodde skulle vara en av mina källor. Boken är tryckt år 2002, men citatet måste vara äldre. Det är egentligen alldeles rätt som de säger, och jag beundrar tonfallet, men visst måste man ändå le lite?

”På datorskrivare finns möjlighet att sätta texten med skrivstilsliknande typer. Det ser kanske sött ut ibland, men för läsaren är det ofta en mardröm. Använd tydliga typsnittt!”

(Att skriva juridik, Ulf Jensen med flera, Iustus förlag)

Det goda livet

Det är så här man ska ha det. Bra flyt i jobbet som man sköter från ett kontor alldeles nära hemmet. Bokhållare som ringer och undrar vad man tänker göra med vinsten från förra året. Och så lunchrast med sambon och lilla sessbarnet på ett lokalt kafé där de gör fantastisk soppa. I dag är en av livets godaste dagar!

Lucka fem – ko-ko-skakor

Idag är det Svendagen. Min farfar, pappa och lillebror heter alla Sven i andranamn och har blivit firade den 5 december så länge jag minns. Därför tänker jag göra kokostoppar idag - de är nämligen brors favvo. Receptet tar jag ur min äldsta guddotters receptsamling. Hon gjorde den till mig en födelsedag, gullungen, och eftersom hon bor på landet innehåller den sådant som ko-ko-skakor, ko-rintkakor och bondkakor.

50 gram smör
2 ägg
1,5 dl socker
200 gram kokos

Smält fettet.
Vispa ägg och socker poröst.
Blanda i kokos och smöret.
Låt svälla en stund.
Klicka ut kakorna på plåten.
Grädda i 12 minuter i 175 grader.

Får nog frysa in dem som blir över om de ska hålla fram till jul.

Lucka fyra - pepparkaksdeg

Förra året provade jag Fina Bageriets pepparkaksrecept (12 december "Skönheten kommer inifrån?"). Degen blev vädigt god, men gick inte att baka ut... Jag gör ett nytt försök i år - den här gången utan att smälta smöret. Det var möjligen där det gick fel i fjol. Rapport om resultatet kommer så småningom. Ikväll hoppas jag hinna sätta degen, men sen ska den vila i en vecka!

10 dl vetemjöl
3,5 dl socker
250 g smör
1,25 dl vispgrädde
1 dl mörk sirap
1 tsk bikarbonat
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk nejlikor
1 tsk kardemumma
1 tsk pomerans

Blanda allt till en smidig deg.
Dela degen i två.
Stoppa in bitarna i varsin plastpåse och lägg i kylen.
Låt degen vila i minst en vecka, gärna två.
Sen är det förhoppningsvis bara att baka ut dem och grädda.
170 grader ska ugnen hålla.

Lucka tre - decemberbröd

Det här brödet har jag inte bakat på år och dag. Det var en kompis mamma som gjorde det medan vi fortfarande bodde hemma och jag tyckte att det var så himla gott. Som ett mellanting mellan matbröd och kaffebröd. Jag döpte det till decemberbröd i min receptsamling eftersom kryddorna är väldigt pepparkakiga och eftersom det blev så mycket att det räckte hela månaden.

Det blev gott nu också – fast nu anser jag nog att det går under beteckningen kaffebröd. Skulle inte vilja ha ett så sött bröd till smörgåsar. Fikakompisarna i eftermiddags lovordade!


1 liter lättfil
4 dl socker
4 tsk bikarbonat
7 1/2 dl vetemöl
1 liter kornmjöl
4 msk apelsinmarmelad
2 tsk kanel
2 tsk ingefära
2 tsk malda nejlikor

Rör ihop allting till en kladdig smet.
Bred ut i långpanna.
Grädda i 1 timmer i 175 grader.

Lucka två – valnötsbröd

Vi avslutar dagens konstrunda med glöggfika hemma hos oss. Från Konstfacks julmarknad fick vi nästan inte med oss någonting, men från konstrundan i Midsommarkransen hade vi kunnat köpa massor. Jag blev med keps – bara en sån sak… (Prata med Smulan om ni funderar på hatt.)

Till fikat hade vi köpepepparkakor och köpelussekatter, men jag hade bakat valnötsbröd till den som var lite mer hungrig. Det här brödet hinner jag baka på morgnarna, innan Lilla A ska sova. Klart att äta lagom till förmiddagsfikat. Just nu är det favoriten!

1/4 paket jäst
lite salt
lite honung
2 dl ljummet vatten
1 dl grahamsmjöl
50 gram valnötter
1 msk olja
4 dl mjöl (vete, dinkel)

Rör ut jästen med salt, socker och lite vatten.
Häll på resten av vattnet och blanda i grahamsmjölet.
Krossa valnötterna medan mjölblandningen får stå och svälla lite.
Blanda i resten.
Jäs 30 minuter i bunken.
Ta upp och knåda.
Jäs 30 minuter i jäsform eller som limpa på plåten.
Grädda 30 minuter i 200 grader.

Lucka ett – scones

Sambon vaknade och morrade. Han hade minsann gått upp och lagat frukost alla dagar i veckan och nu var det verkligen min tur. Tyckte han. Jag tog med Lilla A ut i köket och bakade scones:

2,5 dl mjöl (mest vete, men också graham och dinkel funkar bra)
lite salt
lite socker
1 tsk bakpulver
50 g smör
1 dl mjölk eller fil
Smula ihop smeten.
Ös ur på mjölat bord och forma som en rund kaka.
Dela i fyra delar.
Lägg på plåt och grädda i 225 grader, 15 minuter.

Adventskalender

Det är poppis med adventskalendrar. Farfar och farmor fick en specialare av oss, men fattade inte att de skulle börja öppna luckor förrän nu – dag tre. Ringde nyss och var överväldigade av de fina foton på sessan som kalendern hittills innehållit. Själv tar jag en vända på barnklädessajternas kalendrar varje dag – en del riktigt bra erbjudanden. Och så läser jag så klart Heliotropen! Det är kul med kalendrar.

Så… här kommer Tildas advenstkalender 2006 – det har inget med företag och inget med barn att göra. Det handlar om bakning. För mig är bakning en paus i vardagen. Det kan behövas efter sjukdom och leveransstress…

Jag är bestyckad med både kruskavel, tårtbottenskärare och chokladdopparmojänger. Kalendern är alldeles oplanerad och nu i början måste jag spurta för att komma ifatt er andra… Håll i er och skit i allt vad GI heter en liten stund!

Vinterkräksjuka

Behöver jag säga mer?

De första stegen

Trehundrasextiosex steg är det mellan mitt hem och mitt kontor. Dem gick jag för första gången i måndags morse. Men det är ingenting jämfört med de steg Lilla A tog samma dag. Sina allra, allra första steg i livet. Och jag var inte där...

(Och hennes pappa var där men han hade inte kameran inom räckhåll - så inte vare sig ni eller jag får se.)

Hurra!

I morgon skriver jag kontrakt på mitt nya kontor. På lördag flyttar jag in. På måndag kommer jag att klä på mig riktiga kläder (inga myskläder längre), vinka hej då till min lilla familj och gå ner till mitt kontor och jobba. Och på tisdag. Och onsdag.

Att överleva en helg utan Lilla A

Säg att du ska vara borta tre dagar och två nätter från det allra käraste och viktigaste i livet (och att du aldrig varit borta längre än tolv timmar förr). Hur ska du klara det? Jag gjorde så här:

1. Litet fotoalbum att bära med mig alltid!

2. Massor av shopping till lilltjejen. (Fast det ser ju inte alls så mycket ut på bilden, tycker ni?)

3. Höja intäkterna för Telenor rejält.

I mitt fall underlättade det väl att jag var i Paris, med en av de allra bästa vännerna som firade sin födelsedag. Vi kom inte hela vägen upp i tornet den här gången heller, men vi hade ofantligt kul! "We'll always have Paris."

Lyx för hemmakontoret

Det man inte får om man skaffar kontor utanför hemmet är:
gokaffe på nymalda böner och nybakade småkakor till förmiddagsfikat. Ej heller barngos.

Tack sötnosar - ni är bäst!

Om om

Jag är två om bort från ett riktigt kontor. Efter nästan ett år med hemmakontor längtar jag efter att få gå till jobbet de dagar jag arbetar. Pussa sambon och sessan hej då i dörren och gå iväg till en vuxenvärld. Vi har ju sagt hela tiden att det vore bra om jag skaffade kontor igen till årsskiftet så att Lilla A kunde få eget rum när hon blir ett. Nu återstår alltså dessa två om innan det blir verklighet. Det blir i så fall väldigt nära bostaden (plus), relativt billigt (extraplus) och tillsammans med kreativa människor som arbetar med angränsande saker (superplus). Håll tummarna för att de två om:en utfaller åt rätt håll!

Det finns flera!

Idag har jag googlat på sessans rätt ovanliga namn för första gången. Det visar sig att det finns flera som hon! Inte mindre än sexton träffar på svenska sidor. Jag är förbluffad - och lite hm... förnärmad. Det visar sig att hennes namnar serverar på personalrestaurang, skrivit en bokrecension, dansar, håller sverige rent samt sysslar med någon slags lagsport. Där ser man.

(pappa får 1450 träffar på sitt rätt ovanliga namn och jag är ensam i mitt slag)

Vi är inte hemma

Vi är mest ute om dagarna nu. Tar vara på den fina hösten och njuter av gofika (jag) och grus (Lilla A) i solen. Sitter inte mycket vid datorn. Men vi kommer säkert tillbaka med höststormarna.

Språkdagen

Det är den europeiska språkdagen idag. Tips på vad man kan göra hittar man på språkdagens egen webbplats. Adressen dit är www. sprakdagen.nu. ”Sprakdagen”? Jag tänker direkt på våra vänner från ön som kallar tomtebloss för sprakstickor. Man kan tänka sig deviser som "det sprakar om språket", "spraka loss med språk" och "utan sprak stannar språket". Eller?

Andra bloggar om: språkdagen, språk, svenska språket

Utmaning: fota skor

Fanny utmanar mig att fota skor. Helst mina egna - antingen favoritparet eller alla. Jag skickar utmaningen vidare till Lime och Sissi.



Det här är det senaste paret skor jag köpt. Handlöst förälskad, så där som man bara kan bli i ett par skor. Knasigt och knäppt, jag menar... lackskor! Till min sessa som är så tuff. Kan berätta att hon är lika skogalen som sin mor, och tycker att det är mycket roligare att leka med skor i alla storlekar än med sina leksaker. Och att hon var mycket söt, och väldigt tuff, när hon hade lackskorna på sig på dopet förra helgen.

Jag behövs än

"Svenska, det kan väl alla?" "Kan man inte automatisera det där med något program?" "Nej, vi väljer att inte ta in någon konsult på det här uppdraget, min son pluggar ekonomi på universitetet och behöver något att göra i sommar."

Ibland blir mitt jobb som språkvårdare rätt styvmoderligt behandlat av dem som skulle ha nytta av mig. Självklart är det jag som inte varit tillräckligt tydlig med vad jag tillför för mervärde (!). Men när de börjar nämna sina föräldralediga hustrur, studenter som behöver tjäna lite extra eller e-utbildning som alternativ, vet jag att de inte kommer att lyssna. Bättre i så fall med andra jaktmarker (och så kan man ju höra av sig efter ett halv år och be dem berätta hur det gick).

Den som inte vill anlita sådana som jag till att utforma affärsdokument och utbilda i hur man använder dem, kan ta hjälp av The instant business letter kit.

Valseger?

Över åttio procent röstade. Det är fler än förra gången och därmed en valseger. Men nästan var femte struntade alltså i att delta i demokratin. Hur tänker de? Jag undrar uppriktigt, men de har liksom inget program eller manifest. De bara struntar i det. Som om det inte spelade någon roll. Och just i år, just det här valet verkar det ju som att de får rätt. Trängselskatter. Jag säger bara det. Trängselskatter.

I mitt valdistrikt röstade för övrigt drygt 88 procent. Heja oss! På valmyndighetens webbplats kan man se exakt hur vi röstade – och det är mycket spännande. Här i området röstade till exempel var sjätte person grönt och fjorton personer röstade blankt.

Nu är det fyra år till nästa gång. Vad hinner hända till dess, förutom att Lilla A börjar i förskolan (vi får väl hoppas att det finns någon plats för henne om ett år trots den överväldigande bristen i vår stadsdel och trots vårdnadsbidragen)?

Du vet att du är mamma när...

Alltsomoftast kikar jag in till Pemba som gör så fina saker att man blir alldeles pysslekollrig i fingrarna. Av henne har jag snott listan för mammor:

Du vet att du är mamma när...
• chansen att trampa på en legobit är större än att bli bjuden på fest.
• dammsugaren aldrig behöver ställas undan i städskåpet.
• dammsugarpåsen blir full oftare än du.
• du har större huvudbry över att hinna förnya galonparken än din egen höstgarderob.
• du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen i augusti än att bättra på solbrännan.
• du kan hälla upp exakt 200 ml vatten i en flaska med förbunda ögon.
• du kan svara på frågor som "finns Bolibompa-gänget i verkligheten?"
• du får frågor som "VARFÖR ÄR DEN FARBRORN SÅ TJOCK?"
• din tillvaro är mer ett smuligt och kladdigt inferno än ett discoinferno.
• du aldrig kan gå in i en matvaruaffär utan att komma ut med en till brädden fylld varuvagn.
• du första gången kommer i kontakt med begreppet "storpack".
• du börjar svänga dig med ord som "galonisar", "mellis" och "öppnis".
• middagens falukorvsring blir din bästa vän eftersom barnen tindrar med ögonen och äter glupskt.
• du börjar tycka att en stund ensam med dammsugaren känns som en form av behaglig mental terapi istället för ett nödvändigt ont.
• en vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa.

Mammafundering 5

Visst måste barnmatsproducenter och tvättmedelstillverkare ha nåt ihop? Med tanke på hur förbaskat färgande all barnmat är (utom gröt och "pasta med broccoli") och hur ofta man får tvätta kläder som annars är rena, menar jag. Vilket är det gemensamma bolaget och hur kommer man åt aktier i det?

Ett gott råd

I ett av alla de evinnerliga nyhetsbrev jag klickat för att jag vill prenumerar på får jag idag på morgonen följande råd:

"Blir du galen av att aldrig kunna gå ut? Gå ut en sväng." Tack!

Kalejdoskophjärnor

Fatta hur många intryck som måste samsas i en liten bebis huvud när hon börjat röra sig på egen hand. Inte konstigt då om det är svårt att somna, svårt att fortsätta sova några längre stunder. Ett genomsnittligt dygn sover vår sessa cirka tretton timmar, hon skulle behöva någon till. Senaste numret av tidningen Föräldrar och barn handlar om sömn. Där finns den här tabellen som jag tar mig friheten att skriva av:

nyfödd bör sova 16-18 timmar per dygn
1 månad bör sova 8,5-10 timmar per natt, totalt 15-16 per dyng
3 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 15 per dygn
6 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 14-15 per dygn
9 månader bör sova 11-12 timmar per natt, totalt 14 per dygn
12 månader bör sova 11,5-12 timmar per natt, totalt 13-14 per dygn

Vi förstår ju hur det står till, men det är ändå jobbigt att se hur hon kämpar. Tränar krypning i sängen (som om inte all krypning under dagarna räckte till). Tränar på att ställa sig upp. Reser sig upp i sängen så fort vi lagt ner henne. Reser sig och reser sig och reser sig. Ibland i sömnen. Ibland somnar hon när hon väl står upp. Ständigt ledsen och arg. I tidningen står det om åttamånadersbebisen som kryper både på dagen och natten och hur omtumlande det är för henne. Där står också om nio-tiomånadersbebisen som tränar på att ställa sig upp. Om separationsfasen som sammanfaller med detta och om det extra närhetsbehovet. Lilla A tar allt på en gång och hennes föräldrar är trötta och har stundtals rätt kalejdoskopiska hjärnor de med.

Men så vaknar vi en och annan mycket tidig morgon av att vara tittade på. Flickan står upp i sängen och väntar på att vi ska vakna. Ler brett när hon ser våra ögon och vinkar lyckligt till oss.

Valtrötthet?

Är det helt enkelt så att vi är trötta på att välja (eller som det heter på nysvenska ”göra ett val”)? Vi ska välja elbolag, telefonleverantör och PPM-fonder. Vi ska välja dagis, skolor och barnmatsmärke. Vi ska välja försäkringsbolag, operativsystem och morgontidning. Det är jättebra att det finns så mycket att välja mellan, så länge alternativen gör skillnad och betyder något. Men har det blivit för mycket?

Jag undrar, för jag märker att diskussionerna inför valen den 17 september mest handlar om att vi överhuvudtaget ska gå och rösta. Inte att vi ska sätta oss in i sakfrågor och partiprogram och rösta med klokhet och eftertanke. Utan att vi ska rösta. Se flaggorna som vajar över hela Södertälje; ”Rösta” står det på dem. Se vilken tidning som helst som intervjuar ”mannen på gatan”. Se min hörnetikett om att rösta. Det känns lite futtigt. Men gör det, gå och rösta! Soffan blir mycket skönare att ligga i efteråt…

Modespaning

Jag har varit på rymmen från familjen! Umgåtts med alldeles vanliga människor och gjort alldeles vanliga saker. Enda dagen i Lycksele där jag höll en föreläsning. Andra dagen ute med en gammal kär vän på kvällen. Drack vin på uteservering till midnatt och bara njöt. Första hela dagen borta och första kvällen utan barn sedan jag blev mamma.

Det kändes lite märkligt att titta fram ur bebistillhållet och stiga ut i den vanliga världen. Till exempel upptäckte jag ju ganska snabb att lucktröjor verkar vara totalt omoderna! Att kvinnorna går med klackade skor! Att killarna inte smyger runt i mysbyxor! Att hästsvans inte är den rådande frisyren! Att tjejerna har skärp runt blusar och klänningar högt upp i midjan! Samt, som en följd, att de har midjor! När jag blir rik och smal och slutat amma ska jag anlita en personal shopper och köpa en helt ny garderob.

Världskändisar i hela damtidningspressen

Första!

Gott om första nu:
• Första getingsticket (förra veckan)
• Första mer eller mindre medvetna ”Mamamamamama” (i helgen – vem kan låta bli att vakna med ett skratt då, trots att klockan var fem?)
• Första skavsåret på foten (förra veckan, av att ålhasa sig fram på golvet)
• Första tanden (igår)
• Första krypstegen (igår, men mer medvetet idag)
• Första resa sig upp i sängen så att mamma måste sänka sängbotten ett steg (alldeles nyss).

Och i morgon blir det första dagen helt utan mamma. Jag åker tidigt på morgonen och kommer inte hem förrän efter läggdags. Hjälp! Hur gör man? Tar med pumpen och ett fotoalbum fyllt med bilder, eller? Att pappa och sessan klarar sig bra, tvivlar jag inte en sekund på. Men jag då? När jag tackade ja till att föreläsa uppe i norr var det mars och augusti kändes oändligt avlägset. Ungefär lika avlägset som att sessan skulle kunna ha kläder i storlek 74-80.

Tre leven och ett hurra!

Vissa saker blir bara liggande. Trots alla goda intentioner i världen händer inget med dem. Kul, roliga och bra saker. Här kommer därför tre försenade leven:
Ett fyrfaldigt leve för
• 15 år som företagare
• den nya bokstaven W
• den nya språkvårdsorganisationen Språkrådet.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Leve dem!

Och så ett dagsaktuellt hurra för sessans första tand. HURRA! Vänster nedre framtand börjar titta fram och sessans pappa jublar över att få börja med tandborstning.

Gissa partiet

I tidningen City fanns förra veckan en sammanställning över hur de olika partierna vill göra det enklare för småföretagare. Mycket intressant! Starkt kondenserade lyder partiernas svar så här:
• vi vill förenkla företagarnas administration och göra så att det blir billigare att anställa
• vi vill förenkla företagarnas administration och göra så att det blir billigare att anställa
• vi vill försvåra skattefusk i kontantbranscher, vi vill att små företag ska undantas från sjuklöneansvaret, vi vill öka stödet till kvinnliga företagare och vi vill göra om lagen om offentlig upphandling
• vi vill förenkla företagarnas administration
• vi vill förenkla företagarnas administration och ge göra så att det blir billigare att anställa, vi vill förenkla för företagare att komma igen efter en konkurs
• vi vill förenkla företagarnas administration och göra så att det blir billigare att anställa
• vi vill förenkla företagarnas administration och göra så att det blir billigare att anställa, vi vill också öka tryggheten för småföretagarna.

Hepp! Bara att gå till valurnorna och rösta. Fast först ska jag kolla sammanställningarna hos föräldratidningarna också.

Sargad självbild

För inte så länge sedan tyckte de att jag var det hippaste, coolaste som fanns. Körde "raggarbil" (dvs. cabriolet), hade skinnjacka, bodde mitt i Stockholm och hade dykt med hajar och delfiner. Äldsta guddottern och hennes storebror bor i Västergötland och lärde sig "tuff stockholmska" av mig. Den gamla klassikern om att åka på en tjottablängare mellan lysmaskarna så man får åka plingplongbil till plåsterkåken... (Vem har någonsin hört en stockholmare som verkligen uttrycker sig så?)

När vi träffades förra veckan syntes de hur de började tvivla på att jag var så där himla cool. Guddottern fingrade på nylonkassen jag har på barnvagnen och undrade om jag verkligen använde den där. Och hennes storebror upplyste mig om att "regerar" är gammalt och att något nu "äger" i stället. Och jag ska vara språkvetare! Jag kände mig som den medelålders förortstant jag väl egentligen är. Svårt, svårt...

Gissa läsaren

Kommer hem från biblioteket (som äntligen öppnade för säsongen idag) med en stor kasse böcker. Inser hur stereotypa vi är ibland. Eller inte. Kan ni gissa vem av oss som läser vad? Hon eller han?

• Bret Easton Ellis ”Lunar park”
• Elizabeth Noble ”Bokcirkeln”
• Martina Haag ”Underbar och älskad av alla”
• Bret Easton Ellis ”American psycho”
• Mons Kallentoft ”Fräsch, frisk och spontan”
• Pia Hintze ”En ska bort”

En lika oväntad som positiv bieffekt av att amma och vara mammaledig är alla böcker jag hinner läsa. Underbart! Sessan är sådär intresserad, men gillar sin mjuka bok Herr Kvadrat och gnager gärna på andra böcker från Goboken.

Mammafundering 4

Getingar - vad ska de vara bra för? Inga stick hittills, men en massa viftande och slående och svärande. Samt lite oro; man vet tydligen inte om någon är allergisk mot getingar förrän de blivit stungna.

Härligt härligt, men farligt farligt

Varje år dör 400 personer av solen. I hudcancer. I Sverige. Var finns nollvisionen? Var finns larmrapporterna? (Okej, nu menar jag inte de obligatoriska löpen om farliga födelsemärken i kvällspressen). Man vet att en person vars båda föräldrar har anlag för malignt melanom kommer att dö av det innan han eller hon fyllt 70. I hudcancer. Om den inte upptäcks i tid. Man vet också att de flesta som utvecklar hudcancer blivit brända av solen som små barn.

Och ändå. ”Är hon inte väldigt varmt klädd i långärmat och långbyxor?” ”Skulle det inte vara skönt för henne att ligga i bara blöjan här ute i trädgården?” ”Kan hon inte få plaska lite i strandkanten utan kläder?” Nej. Det får hon inte.

(Nu fortsätter vi semestern, under parasoll och i solhatt, ett par veckor till.)

Mammafundering 3

Ligger det nedärvt i människan att ge godsaker till små barn?

Jag tänker inte få dåligt samvete för att jag inte tillåter familj, släkt, vänner, bekanta och obekanta att mata sessan med glass, saft, kakor, bröd, godis eller sockrade jordgubbar. Men det är tjatigt att hela tiden vara den som säger nej.

Behöver ni en autopilot under semestern?

"Oordnade funderingar

Jaha, då var den här dagen snart över. Den har gått riktigt snabbt och jag sökte efter något verkligt meningsfullt att göra.

Varför läser så många Aftonbladet och Expressen fast det som står där bara är ren sk-t? Den som vet får gärna maila till mig.

Aftonblaskorna berättade idag att kungafamiljen tycker att de är rejält missförstådda. Snacka om att leva i skyddad latteverkstad och ha noll koll, fast det som behövs är ju egentligen bara mer samordning.

Nu får det vara nog för den här gången, jösses vad tiden går fort när man skriver på sin lilla blogg."

Otroligt roligt med en autoblogg! Tack för det, Avigsidan.

Mammafundering 2

Hur kommer det sig att lagom tills bebisen börjar dra sin mamma i håret, börjar den stora hårlossningen? För att skona stackars mammors hårbottnar? Eller för att lära barnen att man inte kan lita på att det som verkar sitta fast verkligen gör det (är det inte i så fall lite för tidigt att lära sig det)?

"å lite gladare... ännu gladare..."

NU, just nu försöker jag le mot en kamera på ett sätt som ska motsvara ett leende från en "internetberoende mamma". Bakom kameran finns en professionell fotograf och två gigantiska blixtar. Bilden ska publiceras tillsammans med en intervju om hur det är att vara just "internetberoende mamma". (Jag skriver inom citationstecken för att skapa distans.)

Och jag som föresatt mig att inte blogga om bloggande gör det, nu, för att se "bloggande" ut på bilden. Ni får väl se sen om jag lyckas med det.

Jaha, nu passar det

Mamman är på väg hem efter heldagskursen. Fötterna är inte vana att stå i sex timmar, armarna inte vana vid att skriva på vita tavlor, ryggen inte van att hålla kroppen upprätt så länge och munnen inte van att prata så tydligt, högt och mycket. Mamman är trött. Och längtar hem till sin lilla familj som hon inte sett på flera timmar.

Den kvällen reser sig en jämgammal kvinna på tunnelbanan och frågar om mamman vill sitta. Mamman tittar förvirrat på henne och förstår nästan inte ens frågan, svarar idiotstolt "nej, men tack ändå" och undrar i sitt stilla sinne om hon fem månader efter förlossningen verkligen fortfarande ser så gravid ut. Fast när hon var uppenbart gravid var det ju ingen som reste sig, så förmodligen såg hon bara trött och gammal ut.

Mammafundering 1

Fästingar. Vad ska de vara bra för?

(Sessan har fått sin första fästing och mamman har plockat bort den med naglarna som pincett.)

Hälsa på mamma på jobbet

Mamman ska hålla kurs. Hela familjen är involverad. Kvällen före har pappan slagit hål i inlagan till 18 kurspärmar medan mamman nattade sessan. På kursdagens morgon stiger han upp och gör frukost samt byter på lillan så att mamman ska hinna dra en mascaraborste över ögonfransarna (i ärlighetens namn stiger han rätt ofta upp och lagar frukost när mamman ska jobba). I en sista insats tjatar han på att hon ska beställa taxi. Mamman tror nämligen att hon fortfarande bor i innerstan och att det tar högst fem minuter att få en bil och på sin höjd en kvart att nå rätt destination.

Nu håller mamman kurs. Pekar, ritar och förklarar. Ställer frågor och sätter igång diskussioner. Trivs. Det här kan hon. Deltagarna verkar trivas de med och påstår efteråt att de fick några riktiga aha-upplevelser, samt dessutom lärde sig en hel del och hade kul.

Mitt i kursen är det dags för lunch. Nu kommer pappan och sessan på besök. Bedårar alla. Får lunch och låter sig gullas med (sessan, inte pappan). Sköter sig exemplariskt och gör att utvärderingarna blir ännu bättre.

Efter kursen snuddar mamman vid tanken att låta sessan sköta företagets marknadsföring. Kanske införa bebismystillägg i avtalen. Men stannar sedan vid att i möjligaste mån välja barntåliga uppdragsgivare. Snällingar.

Att slå hål på en dag

Häromdagen köpte mamman och sessan ett hålslag. Sen blev det kväll och dags att lägga sig.

Det var ett rejält hålslag som kunde ta många papper åt gången, precis ett sådant som mamman behövde till de pärmar hon skulle göra i ordning. Det var ett hålslag som hör hemma på kontor, till skillnad från de små fjösiga saker som fanns hemma hos mamman. En av de saker som inträffar när man flyttar hem kontoret är nämligen att allt det där som förut varit självklart inte längre är det. Som att ha ett fungerande hålslag. Det var inte alls speciellt svårt att hitta det. Det fanns i första affären de gick till. Ändå tog det dem hela dagen att planera och genomföra detta inköp. Sessan är mästare på bara-vara; mamman försöker lära sig. När pappan kommer hem från jobbet och frågar vad de gjort idag, ska det vara alldeles naturligt att svara "köpt ett hålslag" eller "ätit potatis" eller "rullat in under soffan". Det behöver inte vara mer!

Vet ni förresten vad ett gediget hålslag kostar?

Samma arbetsgivare i femton år

Inne hos revisorn satt två flickor med blonda hårsvall och blommiga klänningar. Smuttade på kaffet som revisorns sekreterare ställt fram i en termos. Försökte hålla sig allvarliga i den kostymiga miljön. Revisorn lade fram det ena papperet efter det andra för påskrift. Påpekade att flickorna kunde ställa henne vilka frågor som helst, varpå flickorna nickade och försökte se insatta ut. Tills en av dem inte kunde hålla sig längre utan fnissade till och sade som det var, att de inte visste hur man driver företag och att de därför inte rimligen kunde veta vilka frågor de skulle ställa till sin revisor. "Men ändå", sade revisorn, "om ni vill ta banklån eller så..." Det ville inte flickorna.

De hade samlat ihop tillräckligt med pengar för aktiekapitalet - en av dem hade lånat summan av sin lillebrors studielån, den andra fått utdelning på optioner från förra arbetsgivaren. De hade hittat ett namn de kunde stå för, men som PRV senare sade nej till. De hade två stora kunder som bara väntade på att de skulle starta. De skulle bli konsulter med eget företag!

Ute blommade syrén och skränade fickmåsar. Det var alldeles i början av sommaren och Börje hade namnsdag. Precis som idag. Fast för femton år sedan!

Ung, ilsken medarbetare hörs i bakgrunden

Nu har hon gjort det! Ammat sitt barn under affärssamtal, det förut otänkbara. Dessutom var det en trilskande liten sessa som fick mat, och som inte alls gillade att mamman hade fokus på annat. En sessa som till slut skrek i högan sky när mamman försökte trösta och lugna henne samtidigt som den eventuella kunden i andra ändan av telefonlinjen fortsatte sitt prat om kursbehov. Mamman tackade sin lyckliga stjärna för att hon var så rutinerad som företagare att hon inte behöver fundera på upplägg och priser utan med ryggmärgen kunde berätta för den eventuella kunden hur allt skulle gå till. Och den eventuella kunden måste å sin sida varit så van vid små, ledsna barn att hon inte blev stressad av samtalet. Däremot hade hon inte tid att prata någon annan gång än just nu - men kunde snabbt fatta beslut. Två minuter senare var hon inte längre någon eventuell kund; hon var en riktig kund som mamman skulle hålla kurs hos ett par veckor senare.

En liten slumrande yogahög

Det är poppis att diskutera yogamammor. Förfasa sig över att de finns, eller förfasa sig över dem som skapar sådana epitet. En yogamamma ger barnen frukt i stället för godis, köper och äter ekologiskt, satsar på kvalitetskläder framför billighetskläder och begränsar barnens tid framför teven.

Mamman gillar frukt, ekologisk mat och kvalitet samt ogillar alltför mycket tevetittande. Mamman tycker också att det där med yoga verkar himla fiffigt och köpte redan som gravid en tränings-dvd med mammabarnyoga. Hon såg framför sig hur hon skulle sitta på yogamattan med sin lilla bebis i knät och andas frisk luft i lungorna. Göra solhälsningen medan barnet skrattande låg och tittade på. Ha avslappningsövning med bebisen på bröstet.

En gång har mamman och sessan tittat på den där dvd:n. De somnade båda redan under uppvärmningen. Sov gott tillsammans i en alldeles egen liten yogahög. (Bilden här bredvid är, som ni förstår, arrangerad…)

Glädjefnatt

Tidigt i morse kom det första sms:et. Två goda vänner födde sin dotter i natt.

Någon timme senare kom nästa. Två goda vänner födde sin son i natt.

Jag har dessutom anledning att tro att en annan liten sessa också kommit till världen, äntligen.

Här hemma har vi glädjefnatt alla tre och har svårt, svårt att inte åka in till sjukhuset där de nya bebisarna finns. Ikväll skålar vi i champagne!

Ferlin och föräldraförsäkringen

De dansar däruppe, klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket
mitt tak, är en annans golv.

Idag fattade riksdagen beslut att höja taket i föräldraförsäkringen (och sjukförsäkringen). Det gör att jag och 1,4 miljoner andra invånare i Sverige får det ännu bättre. Men det gör inte att såna som redan har det svårt och ansträngt får någon förbättring. De står kvar på ett golv som är anskrämligt lågt. Det tycker jag är synd!

Både rosa och blått

Mamman är hjärtinnerligt trött på könsindelningen av barnkläder. Det handlar inte bara om rosa eller blått, utan om mönster, storlekar och hållbarhet. Absurt! Barn blir behandlade efter hur deras föräldrar klär dem, och mamman tyngs under ansvaret. Ska sessan bli behandlad som en liten docka eller som en tuffing? Ska hon få vara barn eller en minivuxen? Är det viktigt att andra kan se att hon är en liten tjej, eller är det viktigare att mamman gör sak av det och klär henne i blått (för det vet ju alla att blått är det bara killar som har)? Mamman skriver på Nöjds brev till barnklädesbutikerna och hoppas att det ska betyda något. Sedan tröstar hon sig med att köpa en svindyr, trendig body med blå fyrklöver.

Det här med kläder är svårt. Varför är till exempel nästan alla barnkläder randiga? Vem har sagt att det är specillt snyggt med ränder? Mamman äger själv ett enda randigt plagg – en båtringad t-tröja inköpt på språkresan i England för väldigt länge sedan.

Andra barnkläder som mamman inte vill klä sin dotter i:
• svarta kläder, om hon inte har sorg
• kläder med döskalletryck, om hon inte leker sjörövare
• kamouflagemönstrade kläder, om hon inte är vuxen och blivit soldat (mamman vågar inte ens tänka tanken).

Den som tycker att det är fånigt att bry sig om rosa eller blå kläder kan väl läsa t.ex. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Sen kan vi prata om vidare om saken.

I inkonsekvensens namn kan dock nämnas att sessan är en sessa och att hon klär bra i både snickarbyxor och klänning.

Utvecklingssprång och språngmarscher

- gråter oftare och är på dåligt humör
- vill bli sysselsatt
- vill ha mer fysisk kontakt
- sover sämre
- tappar aptiten
- har uttalade humörsvängningar
- suger oftare på tummen...

Jodå, nog är det ett utvecklingssprång på gång alltid! (Vi är många som är tacksamma för boken Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij.)

Lilla A går från största solstrålen till panikskrik på ingen tid alls. Lite bättre blir det av mat, en liten stund hjälper det att ta av de varma byxorna och få sparka barbent, ibland blir det bättre när hon får komma upp ur vagnen och vara med. Igår somnade hon till slut när hennes mamma sprang med vagnen genom skogen och sjöng om den lilla båten som ofta blir våt om magen. Mamman hoppades att hennes uppdragsgivare som har kontor precis i närheten inte skulle vara ute och gå i samma skog just då.

Rätten att inte gnälla

De ser så snopna ut, de som frågar om förlossningen. Jag svarar sanningsenligt att den gick så bra så, men ser rätt ofta att de förväntar sig de blodiga, smärtsamma detaljerna. Att det hör till att förfasa sig och utbrista i minst ett ”aldrig mer” och ”jag trodde jag skulle dö”. Men så var det ju inte för oss!

De ser också lite snopna ut, de som frågar om hur det är att vara mamma, när jag – fortfarande alldeles sanningsenligt – säger att det är det bästa som hänt mig. Utan att lägga till ett ”Men det är klart att…” Jag säger som det är att lilltjejen är världsbäst och bara säger ifrån när hennes stundtals korkade föräldrar inte fattar att hon behöver äta eller få en ren blöja. Att vi tycker att det är bra att hon gör det. När vi sedan berättar att hon sover hela nätterna blir de nästan provocerade.

Självklart är det också provocerande att jag jobbar redan och har gjort det hela tiden. Att det fungerar att amma och arbeta (dock inte samtidigt), att flickans pappa kan ta hand om henne trots att hon är så liten, att mitt mammahjärta inte går sönder av att inte vara i samma rum som hon hela tiden. Fast det där sista är svårt, det är det faktiskt. Mina uppdrag droppar in med precis lagom hastighet och i lagom mängd. Framförhållningen är bara någon månad – men efter snart femton år som företagare i min bransch vet jag att det är så och att allt alltid löser sig.

Jag har ju inte ens vett att klaga på föräldrapenningen…

Vad röstar företagande mamman på?

Enligt TV8:s valkompass stämmer mina åsikter till 75 procent överens med miljöpartiets och bara till 19 procent med moderaternas. Tydligen har jag rätt starka socialdemokratiska värderingar också (74 procent) och är vänstersympatisör till 72 procent.

Det får mig att minnas en av mina företagarkolleger som med bekymrad min diskuterade politik och partier inför ett val i början av 1990-talet. "Min sambo är läkare och jag är företagare... men jag känner mig ju inte som moderat" konstaterade hon med ett litet frågande tomfall.

Nu ska jag läsa på inför valet - vad vill miljöpartiet, sossarna och vänstern göra med föräldraförsäkringen, barnomsorgen och småföretagarna?

Spreta med tårna och titta på molnen

Veckor som denna längtar jag extra mycket efter långa sköna timmar i parken. Jag och lillan på en filt (helst lillans pappa också) i halvskuggan. Kaffe i termos och gomackor i en korg tillsammans med lite frukt. En bra bok att läsa och inga bekymmer i världen. Dessutom en eller annan vän som slår sig ner och gör oss sällskap. Men det är grått, blött och blåsigt ute och här inne sitter jag med tufft veckoschema:

Måndag hedrar jag första maj genom att arbeta.

Tisdag fortsätter jag med den träliga rapporten. Det här är veckans enda egentliga arbetsdag…

Onsdag ska en del av rapporten levereras, sedan är det bara att börja på nästa del. Och så är det mammabarngympa. Skulle gärna äta lunch med S och lilla L på Pladder efteråt. Nu när de äntligen öppnat för säsongen. På kvällen är det introduktion på babysimmet.

Torsdag är det mät- och vägdags på bvc. Sessan växer så det knakar – nu borde hon väga nästan dubbelt så mycket som när hon föddes. Sedan hoppas jag klara av ytterligare några rapportsidor.

Fredag ska vi på introduktionsbesök i öppna förskolan. På eftermiddagen vill vi leka med Mobygirl och lilla T och hoppas att T är vaken den här gången (tredje gången gillt). Men det kan vi bara under förutsättning att det som ska dellevereras för rapporten har blivit klart tidigt på morgonen.

Lördag firar vi fyramånadersdagen som familj. Tänker glömma bort rapporten.

Söndag går vi på babysim. Vill inte jobba.

Jag gillar att jobba, men just den här veckan har det blivit för mycket. Det uppdrag jag tackade ja till visade sig ha ett tajtare schema än vi trodde i början och jag har uppenbarligen inte lärt mig att förhandla med tider tillräckligt väl. Fan, trodde ju att jag klurat ut hur man gjorde!

Goda och onda kilon

Här är en bild på 6 kilo lycklig bebis och här bredvid på 5 kilo ekologisk frukt som Ekolådan leverar till vår dörr varannan vecka. 6+5=11 vilket bara råkar vara det antal kilon jag har för mycket på min kropp nu. Tills vidare gäller strikt godis- och kaffebrödsförbud. Och nu vet ni om det och kan peppa oss.

Världsbokdagen

Firade ni världsbokdagen igår? Det gjorde jag och det blev sannerligen en bokdag. Satt i solen nere vid vattnet och läste Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson medan sessan sussade i sin vagn på förmiddagen. En helt oväntad effekt av att få barn är att jag plötsligt får tid att läsa böcker igen. Så här mycket har jag inte läst sedan de där tågluffarresorna för länge, länge sedan. Underbart!

När jag sen kom hem och sessan fortsatte att sova, slog jag mig ner framför datorn en stund. Av en slump stötte jag då på bokbloggen En annan sida och hoppade därefter raskt vidare till bibblans webbplats för att beställa Kalla det vad fan du vill som bokdjävulen Petra recenserat. Nu ligger En annan sida bland mina favoriter. Jag är för övrigt förälskad i biblioteket – bara att gå in på webbplatsen och reservera böcker och så småningom gå ner till den filial som ligger 200 meter hemifrån och hämta ut dem. Tio kronor vill de ha för besväret och jag sparar massor på att inte köpa allt jag vill läsa (och får en nöjd sambo som redan anser att bokhyllorna är fulla).

På kvällen satt sessan och jag med en av hennes egna böcker - Titta. Hon var djupt fascinerad! Mest av texten och mindre av bebisbilderna, men allra mest av undret att kunna bläddra och få se något nytt. Och sedan bläddra tillbaka igen och se samma sak som förut. Vi hann bara de tre första uppslagen, men dem tittade vi ingående på. Ingen kan väl föreställa sig att lillan ska bli bokmal som sin mor och far – ligga med ficklampa under täcket långt efter släckdags eller njuta av att få ägna en hel dag åt att läsa klart en bra bok?

I världsboksdagsfirandet ingår att ge sin man en bok (och han ger sin kvinna en röd ros, men det är tydligen mindre känt). Sambon verkar väldigt nöjd med sin present, men jag tänker inte avslöja vilken bok han fick.

Byt jobb, slipp avgiften

I dagens tidning står det att Fredrik vill avskaffa arbetsgivaravgifterna för mig och andra tjänsteföretagare. I gengäld förväntas vi anställa. Så fel han har! Jag tänker inte anställa alls, och det beror inte på att det är särskilt dyrt med arbetsgivaravgifter, att blanketterna skulle vara svåra att fylla i, att lagen om anställningstrygghet sägs göra det omöjligt att avskeda eller något annat som politiker får för sig. Det beror på att det är ett helt annat yrke att vara chef än att vara språkvårdare. Och jag vill inte vara chef. Alltså tänker jag fortsätta min tillvaro som soloföretagare med möjlighet att justera både arbetstid och ekonomi efter hur livet ser ut för tillfället. När det är mycket att göra eller när jag känner för det rent allmänt tänker jag också i fortsättningen jobba ihop med andra småföretagare. Så det så...

Jag vet faktiskt inte vad som skulle få mig att anställa. Men jag vet en del som skulle göra det lättare för mig att fortsätta, och kunna visa andra att det går bra att driva företag. Gör det lättare för mig att vara sjukskrivna när jag behöver det, tro på mig i offentliga upphandlingar, låt mig periodisera mina eventuella vinster över flera år. Till exempel.

Lycka

En solig påskafton på landet. Jag står högst upp på en stege och rensar hängrännorna på stugan. Har fått låna blåbyxor av sambon, för det är mycket tuffare än trådslitna gravidjeans eller mysbyxor som var alternativen, och de passar nästan. Byxknappen är uppknäppt för att inte klämma ihop magen totalt, men det syns inte under fleecetröjan. Händerna har blivit fuktiga genom arbetshandskarna. Det märks att jag slarvade med rännorna förra året, nu har en del av tallbarren förmultnat och i botten av rännorna är det ren jord. Ren och mycket fuktig.

Jag stannar upp i stunden. Njuter. Solen lyser mig i ansiktet. Fyra meter nedanför mig går sambon loss på en massa sly. På farstukvisten sover vår bebis insvept i sitt fårskinn. Jorden i hängrännorna doftar gott. Ibland är det så enkelt.

Föräldralediga lever längre

Två veckor utan internet får konsekvenser. Över tusen olästa meddelanden på ett av mina forum till exempel. Och massor av tidningar att bläddra i i stället för bloggar. I många av tidningarna läser jag om pappor. Pappor som tar hand om sina barn lever längre, basunerar en tidning ut. Undersökningen visar visserligen att det gäller alla föräldrar, men det har tidningen inte tagit fasta på. Jag har varit pappaledig och ger ut en bok om hur det var, berättar en man i en annan tidning. Jaha...

Jag vet att det behövs goda förebilder, så därför blir jag ändå lite glad när jag läser om pappor i senaste Amelia Baby Special. Trots att jag börjar bli trött på att höra hur duktiga pappor som tar hand om sina barn är. Jag vill höra att jag också är duktig! Det är nog så fult så att jag är avundsjuk på minoritetens uppmärksamhet. Kan ingen klappa mig på axeln för att jag bygger upp en god relation till min dotter genom att vara hemma den första tiden? Kan ingen berätta hur mycket jag växer som människa av att vara mammaledig? Kan ingen citera den där undersökningen som ju faktiskt konstaterade att föräldralediga (oavsett kön) lever längre? Jag behöver också bekräftelse!

Eller så har jag bara en grinig dag idag. Jag får väl vänta till mors dag (den 28 maj för den som undrar). Men då förväntar jag mig stående ovationer, eller i alla fall frukost på sängen och att någon skriver en bok om mig.

Internetberoende?!

Tack och lov finns det ett internetkafé i kvarteret. Mamman och sessan är numera stamkunder där. Sessan sitter i mammans knä och mamman tränar på sin pekfingervals. Anledningen är att hemmet saknar internetuppkoppling sedan drygt en vecka tillbaka. Hade hemmet bara varit ett hem hade det möjligen kunnat fungera som internetavvänjning av föräldrar som nästan varje kväll sitter i soffan och surfar med varsin laptop i knät. Men nu är det inte bara ett hem, det är ett kontor också. Och företaget måste åtminstone få fatt i sin e-post en gång om dagen. Mamman har också utvecklat ett beronde av sajterna Familjeliv och Shortcut, liksom av att följa med i flera intressanta bloggar.

I måndags fick vi meddelande om att en tekniker kommer att ta kontakt med oss inom de närmaste dagarna. INOM DE NÄRMASTE DAGARNA! Än har inget hänt…

Vad hektiskt de har det!

Mamman och flickan hälsar på hos mammas kontor. Det vill säga där hon jobbade innan hon blev mamma och flyttade hem sin verksamhet. Det är trettiofem personer som arbetar i huset, och alla kommer till fikat för att beundra och begrunda sessan. Ljudnivån är avsevärt lägre än vanligt på grund av besöket påpekar de för varandra. Mamman slås av temposkillnaden. Vad hektiskt de har det! Minns att hon var en av dem som sprang snabbast i trapporna. Nu blir hon förvånad över att de inte har tid att fika längre än en halvtimme.

Vårtecken

Nu har våren kommit! Visserligen ligger snön kvar på marken (och fylldes på i helgen), men ett av de säkraste tecknen är ändå här. Converse All Stars. De är den minsta storleken, de är rosa och de har tygsula. De är flickans första skor och hon fick dem i present i fredags.

Nu känner jag för att återuppliva min tradition att köpa ett par nya converser varje vår. Fast mina kanske inte blir knallrosa.

Mamma jobbar, eller?

Det här är ett dilemma. Jag sitter hemma och arbetar och hör alltså det mesta som händer i lägenheten. Jag hör när pappan och sessan pratar, kelas och sjunger och jag myser när jag hör det. Jag hör när sessan blir trött, hungrig och gnällig och vet inte hur jag ska reagera. Jag är ju på jobbet och pappa har ansvar för barnet. Ändå vill hela jag släppa allt jag har för händer och rusa till barnets undsättning. Trösta med min närhet och min mat. Och hela jag vill att hon och hennes pappa ska klara sig på egen hand, som jag vet att de kan. Hitta egna sätt att trösta på. Hur gör man?

Yngsta gästen på konferensanläggningen

Det finns inga skötbord på konferensanläggningar. Däremot på flygplanstoaletterna (fast man får vara akrobat om man ska kunna använda dem). Detta har vi lärt oss i veckan när den företagande mamman tog familjen med sig till Göteborg för att hålla kurs. Lite nervösa var vi nog allihop inför flygresan – kickans första. Själv var jag dessutom nervös för kursen eftersom jag visste att deltagarna var skeptiska och inte valt att gå den frivilligt.

Att flyga med litet barn på i princip fullsatt plan visade sig gå utmärkt. Det lilla barnet tittade sig nyfiket och storögt omkring och växlade sedan om mellan att sova, gnaga på sin pappas finger och äta. Att bo på konferensanläggning var inte heller något problem. En bebis charmar de flesta! Någon hade lånat in en spjälsäng åt henne och hon, som alltid brukar sova i vår säng, somnade gott och sov nästan hela natten i spjälsängen. Att hålla kurs och leda diskussioner med halvintresserade kursdeltagare när man har sin flicka nästan inom räckhåll gick inte lika bra.

Kärt barn har många namn

Under en dag får dottern lystra till en massa olika namn förutom sitt alldeles egna, här är några i urval: Bröstknarkaren, Dunboll, Fialotta, Filuren, Filurskan, Flickan, Fröken fräken, Gnällspiken, Gullnos, Gumman, Hattifnatten, Hemulen, Indianflickan Gnisslande Dörren, Knäppis, Lilla fröken Lindström, Lilltjej, Luddtuss, Mammas matvrak, Masken, Mystjej, Ostbågen, Pappas pruttprinsessa, Piplisa, Snuttis, Solbritt, Stinkbomben, Sötis, Sötnos, Tildamaria, Toker, Tokfia, Älskling, Älsklingsunge och nu senast Guantanamofången.

Företaget har bara tre: det riktiga namnet, Jobbet och Företaget. Och då tycker jag ändå att jag har världen bästa jobb!

Var glad och nöjd, för vet du vad...

Sessans mamma är urtråkig! Hon är trött hela tiden och låter konstigt när hon pratar. När hon sjunger ska vi inte tala om… Hon orkar gosa och leka en kort stund, sedan somnar hon nästan. Dunderförkyld! Tur att sessan har en ny kärlek – en orange plastbjörn som piper när man klämmer den på magen. Mamman tycker den är hemsk, men sessan är djupt fascinerad och kan ägna långa stunder åt att bara titta på den. Är det så det kommer att bli sen? Det kommer en rund, orange grabb som piper om man klämmer honom på magen och förtrollar flickan? Bäst att mamman sover lite till så att hon blir frisk och kan visa flickan den fina speldosan, prasselblomman, den röda skallermasken och det mjuka lammet som mamman tycker är bättre sällskap för en liten dam på två månader.

Just innan hon somnar inser mamman något viktigt. Om sessan är glad och nöjd med den orangea plastbjörnen, så är det den orangea platsbjörnen hon ska leka med.

Prinsessa på vift

Förr eller senare kommer det att hända – sessan och jag delar på oss. Nu är vi nästan hela tiden inom några meters radie från varandra. Oftast har vi direkt hudkontakt. Men förr eller senare måste vi klara att vara utan varandra. Så vi tränar. Eller rättare sagt, jag tränar. Vi har kommit till steg 3 i träningsprogrammet:

Steg 1 – förrförra helgen gick jag ner till brevlådan utan att ta flickan med mig. Hon stannade kvar hemma hos sin pappa och märkte inte ens att jag försvann. Själv sprang jag uppför backen till vårt hus och med en enda tanke i huvudet. ”Bebis! Jag vill hålla i min bebis!”

Steg 2 – förra helgen gick sessan och hennes pappa på promenad utan mig. De var borta en timme och jag fick duscha utan jäkt och kunde surfa lite. Lyckades avhålla mig från att ringa dem och berätta hur mycket jag saknar dem.

Steg 3 – nu i helgen gick flickan och hennes pappa ut på fikapromenad. Meningen var att jag skulle få jobba lite ostört, men det enda jag kunde tänka på var min lilla skatt. Hur mjuk hennes hud är, hur härligt hon ler, hur starka ben hon har när hon reser sig i mitt knä.

Nästa vecka går pappan på föräldraledighet två dagar i veckan. Då är tanken att jag ska jobba – hur ska det gå?

Har de inte nån bebis att titta på?

Flickan och jag var på barnvagnsbio igår. Spännande upplevelse att se film i en ljus salong med massor av bebisar och deras föräldrar. Här var sessan inte längre minst. Det fanns flera ännu mindre små bebisar. Och det fanns barn som var så stora att de knatade omkring i salongen. Ljudnivån på filmen var sänkt, men i salongen var den rätt hög. Ibland var det svårt att avgöra om det var fåren på filmen som bräkte eller bebisar i salongen som lät.

Sessan låg i mitt knä och tittade förundrat på lamporna i taket, somnade en stund, vaknade och åt lite. Mitt i filmen var det fikapaus, men då sov hon så skönt så vi satt kvar. Jag grävde fram en kexchoklad ur skötväskan.

Så satt vi där och jag fick se en bioaktuell film. En riktigt bra film – Brokeback mountain. Men lika mycket tittade jag på flickan som sov så gott i mitt knä. Och så mindes jag min förvåning de där allra första dagarna som familj, när vi tittade in i matsalen på BB på kvällen och såg nyblivna föräldrar titta på teve. ”Har de ingen bebis att titta på” undrade jag då. Hon är fortfarande min allra bästa underhållning!

Svenska pappor är unika

Jag känner mig gnällig när jag åter har skrivit ett inlägg om föräldraledighet. Som motvikt till gnället måste jag också säga att svenska pappor är fantastiska - lillsessans är världsabäst!

Philip Hwang forskar om pappor och har skrivit rapporten "Pappapusslet – vilka är bitarna och hur får man ihop det?". Han intervjuas i Näringsliv 24 och säger bland annat så här:

"– Den svenska – eller skandinaviska – pappan är unik när det gäller att ta föräldraansvar. På ett sätt är det förstås lättare i Sverige att kombinera familj och arbete eftersom samhället erbjuder föräldraförsäkring och en utbyggd barnomsorg. Samtidigt gör det tillsammans med jämställdhetsidealet att svenska pappor har större förväntningar att leva upp till. I många andra länder känner pappor knappt någon press alls att ens försöka kombinera arbete och familj, säger Philip Hwang."

Heja svenska pappor. Heja svenska mammor. Låt oss vara föräldrar tillsammans!

Designmissar

Sessan är underbar! Hon är det bästa som hänt oss, men... efter en dryg månad har vi börjat upptäcka vissa designmissar.

• Varför går matlarmet på barnen alltid när föräldrarna ska äta? Vore det inte smart att se till att föräldrarna får näring i sig de med, så att de blir glada och nöjda och kan producera duglig mat åt barnet?

• Någon måste har vänt på orden i det klassiska rådet om att mamma ska sova när bebisen sover. Bebisen sover ju allra bäst när mamma drar omkring med bebisen i vagn utomhus. Aningen svårt för mamma att sova samtidigt. Borde det inte vara "bebisen ska sova när föräldarna sover"? Utvilade föräldrar är bättre föräldrar.

• Vad är det för vits med att kräkas upp maten man fått i sig och sedan på en gång vilja ha mer?

Ni kloka läsare, kan ni förklara dessa designmissar? Kan ni varna oss för andra som dyker upp längre fram?


(Ska tillägga att det egentligen bara är första punkten som är bekymmersam i vårt hem.)

Saknar företagande pappor fantasi?

Jag kan vara föräldraledig!

Det fantastiska (det som berättigar utropstecknet) med det är att vi alla som lever i Sverige har bestämt att jag ska få 240 dagars lön från staten för att vara hemma med sessan. Tvåhundrafyrtio dagar! Hade jag varit man och pappa hade jag fått lika många, men se då hade jag sannolikt inte kunnat utnyttja dem. Företagande pappor kan nämligen inte vara föräldralediga har jag förstått. Senast läste jag om det i Sydsvenskan .

Stackars, stackars dessa män. Hur klarar de av att driva sina företag med sådan total brist på fantasi? Vad händer om de till exempel råkar bli sjuka under en längre tid (eller blir en riktig karl aldrig sjuk)?
– Jag är egen företagare. Då går det inte att stänga ner allting i några månader, låter Sydsvenskan den stackars företagande pappan säga. Lite senare svarar han på frågan om inte systemet borde ändras så att även företagare kunde ta pappaledigt lättare?

– Nej, det finns nog ingen lösning.

Jag har drivit företag i 15 år nu. Utan ett stort mått av fantasi, flexibilitet, uthållighet och problemlösning hade det inte varit möjligt. Nej, jag kommer inte att vara en traditionell mamma som är ledig från sitt jobb under ett år. Jag kommer att vara ledig under ungefär 20 månader. Och vet ni, det kommer sessans pappa också att vara. Vår lösning är nämligen att båda arbetar deltid. Jag har svårt att stänga ner mitt företag helt och sedan tro att jag kan dra igång igen med heltidsdebitering efter ett år. Däremot har jag inga som helst problem med att jobba deltid. Den stora vinsten med det är dock inte att företaget lever kvar, det är att jag får ha vardag med sessan under mycket längre tid! Det är att hennes pappa blir en lika viktig person i hennes liv. Det är att hon ser att både mamma och pappa tar ansvar för henne, leker med henne, tröstar henne när hon gråter och ger henne mat när hon är hungrig. Att jag dessutom har ett arbete att komma tillbaka till efteråt är egentligen mer som en bonus.

I andra branscher kanske det går att anställa vikarier, samarbeta med kolleger, dra ner på kostnader eller jobba uddatider. Jag vet inte vad som är lösningen för andra, men jag är övertygad om att det finns lösningar. För både mammor och pappor och företagare.

Sessan, Dinah och jag

Vi dansar i vardagsrummet, lilltjejen och jag. På stereon sjunger Dinah Wahington ”I’m mad about the girl” och jag sjunger med. Jag är galen i min dotter!

Sessan sjunger också med. Men hon har bara lärt sig de första orden i sången än. ”I’m mad!”. Dessa sjunger hon dock högt, tydligt och med intensitet gång på gång på gång. Hon är inte bara arg, hon är heligt förbannad. Vi har prövat med det som hjälpt hittills – ätit, rapat och bytt. Det hjälper inte, hon är fortsatt arg. Eller ledsen. Eller uttråkad. Vi dansar vidare i vardagsrummet och till slut somnar hon. Utmattad. Dinah och jag fortsätter en stund till – gruvligt förälskade i flickan.

Ny arbetsbeskrivning

En vän skickade den här arbetsbeskrivningen till mig. Tack! Jag ska genast börja träna på makaronhalsband...
---

Anställnigskrav för en Mamma
BESKRIVNING AV TJÄNST

Mor har en central roll i Familjens ledning. Du får ansvar för följande områden:
· Organisation och Ledning
· Transport
· Inköp
· Vård och Omsorg
· Verkstadstjänster
· Andra påkommande uppgifter

Lön: 0 kr
Semester: Anställningen kräver tillgänglighet året om.
Eventuell korttidsfrånvaro måsta avtalas långt i förväg.

Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i familjen och inte kommer i konflikt med uppgifterna som Mor.

Avgörande krav: Kvinna
Önskvärt: Egen förmögenhet samt tillgång till semesterställe som kan passa för familjen.

Kvalifikationer:
1. Körkort.
Du måste kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarn som gallskriker i baksätet och äldre barn som bråkar högljutt. Du måste kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger "Imse Vimse Spindel" och du måste veta var alla offentliga toaletter finns.Du bör ha erfarenhet i att hänga utanför klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef.
Du måste kunna planera menyer för envar aptit i minst 18 år framöver. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, det krävs också att det ständigt skall göras middag till många personer.

3. Administratör.
Du blir direkt ansvarig för kontroll med budgetförslag, klagomål och förhandlingar.

4. Vård och omsorg.
Du måste kunna fungera utan sömn upptill sex dygn, medan annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste kunna visa duktighet i vård av patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning är högt uppskattat i denna kategori.

5. Småbarnspedagog.
Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är dessutom önskvärt.

6. Skräddare.
Du måste kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen.

7. Frisör.
Du måste kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en fors av glåpord.

8. Cykelreparatör.
Du måste vara förtrolig med alla aspekter vid underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du måste också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent.
Du måste kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur, efter att ägaren har tröttnat på dom. Ofta förekommande utfodring och rengöring av burar är nödvändigt. Du måste vara duktig i att hantera
grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt.
Du måste vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist.
Du måste kunna hålla en diskussion i gång i telefon medan ett barn klamrar sig vid ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev.
Du skall utfodra tonåringar som pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare.
Du måste kunna starta gräsklipparen, använda övriga trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du måste kunna numret till giftinformationen, och du måste hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskärning av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef.
Du måste kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och vid personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att uppmanas att träna lagspel i alla sorters väder, och att uppmuntras till att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs.

Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner. Och du får självklart ansvar för julfirandet!