Mammans tårar

Tittade på teve igår. Den lilla oskyldiga filmen ”50 första dejterna” med Adam Sandler och Drew Barrymore. Den var så där lagom underhållande att jag kunde sitta och sy (läs sprätta och svära - titta sen på resultatet som finns här och klappa mig på axeln...) samtidigt. Filmen går ut på att Drew tappar minnet varje natt. Alla morgnar blir nya för henne. Adam är förälskad och uppvaktar henne varenda dag.

Nå, hur som helst, precis i slutet av filmen kastar jag ifrån mig mitt eländiga syprojekt och börjar störttjuta. Helt otippat och på värsta gravid- (nej, det är jag inte) eller amningsmanér. Bland det värsta av allt - att vakna på morgonen och inte känna igen sin dotter eller ens veta att man har en! Tänk om jag skulle glömma bort Sprallin varje dag. Det var för otäckt!

Sätt genast varningstrianglar på såna filmer!

(Att jag grät när de knarkade ner barnen i Blood diamond tycker jag är en annan sak. Men överhuvud taget det här med att gråta till film - det har kommit med mammaskapet.)

Sångstunder

Det är mycket sång nu. Sprallinen kan peka på nåt, säga vad det är och sedan lägga huvudet på sned, titta ömsom bedjande, ömsom uppfordrande på oss och med len röst säga ”Sjunga!”. Så här kan det låta:

– Båt (pekar på tavlan med båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”

– Båt (leker att äppelklyftan är en båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”

– Båt (gör tecknet för båt). Å sjunga!
– Eh... ”En kulen natt, natt, natt…”

– Katt! (Gör tecknet för katt) Å sjunga!
– ”Lille katt, lille katt...”
– Nä!
– Men jag kan ingen kattsång.
– Katt! Å sjunga!
– Aha (kommer den långsamttänkande föräldern till slut på). Du menar natt. ”En kulen natt, natt, natt…”

Det är för övrigt möjligt att ”Ja, må hon leva” kommer att efterträda ”Tipp tapp” på Sprallinens topplista. ”Tipp tapp”, som för övrigt också går under namnet ”Sova” (alla sova, släckta äro ljusen), har legat etta rätt många veckor nu. Men igår gratulerade vi ett födelsedagsbarn och sjöng för henne så det rungade. Sedan dess går lilla sprallinfröken omkring och ropar hurra!

Ironi, 2

Igår skickade jag ett blommogram med en ros till en liten tjej som fyller år. Idag fick jag ett mejl från Interflora. "När skickade du en ros senast?" frågar de. Hepp!

Ironi

Jag får ett nyhetsbrev per e-post med rubriken ”Skrota tidsbovarna”. I e-brevet finns en länk och instruktionen ”Öppna nyhetsbrevet genom att klicka på länken XXX. Det kan ta en liten stund.” Jaha...

Världens bästa resesällskap!

Vi åkte till Gotland i helgen, jag och min Sprallin. Påbyltade satt vi i lilla bilen utan tak och körde runt den sydöstra delen av ön och hade det fantastiskt underbart. Sjöng Imse vimse, I ett hus och Bang, bang bang slå på stora trumman högt tillsammans. Skrattade. Tittade på havet ”badaaaaaah!”. Plockade med stenar vid stränderna. Kikade på fossil. Fikade på banan och yoghurt (och en och annan onyttighet) längs vägen. Lekte med mina bilkompisar (vi var 14 små sportbilar som åkte ihop). På kvällarna somnade hon snabbt på pensionatet och sov gott hela nätterna – jag kunde lämna rummet och fortsätta kvällen med de andra. Vi hade ett helt våningsplan för oss själva, så det var inte läskigt att låta henne sova själv i rummet.

Hon är världens bästa resesällskap! Jag längtar efter att få upptäcka ännu mer av världen med henne. Det är väl bara kartläsningen och det där med blöjorna vi måste jobba på lite till.

Sämre chanser att befordras

”Under 1990-talet har de /kvinnor/som tagit kort ledighet större chanser till befordran än de som tagit lång eller mellanlång ledighet.” (SCB:s rapport Föräldraledighet och arbetslivskarriär)

Tja, jag vet inte om det är så konstigt. Det är väl lätt för arbetsgivaren att tolka det som att den som är ledig 9 månader är mer angelägen och intresserad av sitt jobb än den som är borta i 18? Att det inte nödvändigtvis är sant är en annan sak.

Det kommer att bli riktigt intressant att se hur regeringens föreslagna jämställdhetsbonus (3 000 i månaden till dem som delar lika) påverkar karriärvägarna för både män och kvinnor.

Lägg till detta de kommunala vårdnadsbidragen (även det 3 000 kronor i månaden) som gör det möjligt att vara hemma med betalning från kommunen tills barnet är 3.

Vem tror ni kommer att stanna hemma längst i slutändan?

Andra bloggar om: arbetslivskarriär, jämställdhetsbonus, vårdnadsbidrag

Men inte med mitt system

Jag har hittat en struntbra sajt för säkerhetskopiering. Nästan gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.

Jag har hittat ett superprogram för att plocka ner bloggar till papperstexter (tänkt bebisblogg i inbunden form i present till mormor och morfar). Alldeles gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.

Ändå räcker det inte som motiv för att köpa en ny dator. Tycker chefen...

Den lilla självständiga

I dörren in till avdelningen vänder hon sig om och ler. Vinkar. På flera meters avstånd. Fortsätter inåt med sin favvofröken. Min lilla skitunge lämnar mig där i dagisentrén och går in för att börja sin dag. Jag som ville kramas!

Kors i taket

I söndags hade Sprallin feber. I måndags morse nös hon ut en meter snor vid frukostbordet. I måndags förmiddags loggade jag in på forsakringskassan.se för att tala om att jag var hemma för att vårda mitt barn. I tisdags var skrutt frisk igen. I onsdags fick jag brev från Försäkringskassan om att de registrerat att jag vabbat en dag och att de redan hade betalat ut pengarna. Jag höll på att svimma!

Annat var det när jag var sjukskriven och gravid. Duktiga flickan som skulle jobba ändå (gick ju inte), vårdapparaten som inte fattade att jag behövde hjälp, doktorn som ville skriva ut tabletter som man absolut inte ska ta när man är gravid (men som till slut sjukskrev mig i alla fall och sen själv gick på pappaledighet), andra doktorn som skrev otillräcklig diagnos på sjukintyget och så försäkringskassehandläggaren som ifrågasatte (för jag hade ju ingen chef och jag hade ju jobbat en del och jag hade ju bytt läkare och första läkaren hade ju skrivit ut medicin och andra läkaren var luddig) och till slut försäkringskasseläkaren som trodde att jag bluffade. Sorgligt och segdraget. Hela hösten tog det. Och nu, två dagar!

Andra bloggar om: försäkringskassan

Perspektiv, någon?

Svenska företagare är minst stressade i världen. Jättebra! Företaget Lindebergs Grant Thornton har i en stor undersökning frågat ledare för 7 200 företag världen över hur deras stressnivå förändrats det senaste året. I genomsnitt uppger 56 procent att stressen har ökat. I Kina stressar man hela 86 procent mer än förra året och i Sverige ”bara” 27 procent mer.

Men hörrni. Är det inte ett problem att över en fjärdedel av de svenska företagsledarna anser att det är stressigare i år än förra året? Det är väl inget att slå sig för bröstet för direkt?

Andra bloggar om: stress, företagsledare

Första höstdagen

Och jag som inte har badat en endaste gång. Eller grillat. Eller haft kräftskiva på landet. Eller tagit bort getingbona från utedasset. Eller kört nercabbat (mer än en gång och det var i lördags). Eller varit på parkteater. Jo, clownen Manne såg vi. Eller plockat blåbär. I år heller. Eller älskat vilt och hämningslöst på en äng någonstans. Eller ens plockat en bukett blommor på nämnda äng. Hur ska det gå?

Språktidningen är här

”Språktidningen” har kommit, ”Språkvård” är död!

Jag vill verkligen gilla den. Vill! Men längtar bort från glättat fyrfärgstryck och Fredrik Lindström, tillbaka till den häftade A5-tidskriften utan bilder (men med professorer). Inte ens Olle Josephson, som får heta Olle J, är bra. Jag är stofil? Eller inte alls målgruppen?

Andra bloggar om: Språktidningen

Tvåordsmeningar

Den första var ”mamma bajsa”. Den har följts av en massa andra tvåordsmeningar som ”pappa jobba”, ”mera ost” och nu senast ”pappa kurs brumbrum”, ”sch, pappa sover” (ska räknas som tre ord kanske?). Språket speglar verkligheten!

Äntligen kort och klart

Och så börjar jag skriva igen... Så är det i livet, allt går i vågor och nu tänker jag inte orda mer om det. För nu händer det stora saker på andra ställen i världen! Nu ska regeringskansliet gå över från skall till ska. Det innebär bland annat att det ska stå ”ska” i nya och omarbetade lagar framöver. Sådär en tjugo–trettio år senare än vi andra... Den 18 september smäller det.

Läs mer på regeringskansliets klarspråkssidor.
(Och jo, om någon undrar, detta är en stor, stor sak.)

---
Förresten, blev det snyggare eller tråkigare med de här färgerna och typsnittet (om nu någon minns hur det såg ut innan)?

Utan krumbukter och krusiduller

Nu tystnar Tilda. Nu måste hon tänka kloka och nära tankar alldeles utan publik.

Hej då!

Iditotest och annan sysselsättning

Långtråkigt på jobbet? I sommarstugan? På kaféet? Gör ett test vetja!

Hur smart är du? Själv är jag briljant! Men inte på första försöket.
• Idiottest

Jag fick 5 manlighetspoäng och en försvarlig mängd kvinnlighetspoäng (över 200) – trots att jag gillar bilar och inte målar naglarna regelbundet.

Är det detta som menas med att slå ihjäl lite tid? Tur att min chef verkar ha loggat ut hon med ;-)

Sommarpratare

På lördag är det Sommar, sommar, sommar igen. Ulf Lundell inleder och jag kommer väl i vanlig ordning att längta efter en stund i hängmattan, med ett glas fläderblomssaft på en pall bredvid och en bok att lägga på magen medan jag lyssnar och dåsar. Så där lagom semesterledigt som det nästan aldrig blir.

Någon frågade i våras om inte jag ville sommarprata själv. Det var säkert i samband med att ”Lyssnarnas sommarprogram” skulle utses. Men nä. Jag skulle liksom bara föra fram mina favoritståndpunkter och sen skulle det vara tyst resten av tiden. Någon musik som jag vill att hela Sverige ska få lyssna på tillsammans tycker jag inte att jag känner till. Ni vet säkert ungefär vad jag skulle säga, eller hur?

• Skärp er farsor, se till att utnyttja möjligheten att vara ledig med era små barn. Ni har redan hälften av dagarna!

• Skärp er morsor, låt farsorna också få vara lediga. Ni har bara hälften av dagarna.

• Handla ekologiskt och rättvist. Annars kommer vi inte att ha någon värld kvar och då spelar liksom inget annat någon roll!


Glad midsommar på er allihop!

Andra bloggar om: sommarpratare

Sweet sixteen

I dagarna är det sexton år sedan jag registrerade och började arbeta i mitt företag. Sexton år! Jag borde veta en hel massa om hur man driver företag och gör smarta saker nu, eller hur. Det här är det största jag lärt mig:

Det löser sig alltid!

Grattis Bo!

Idag har en del av mig namnsdag! Bo är två sjundedelar av Botilda, så kanske en liten piccoloflaska bubbel kan vara på sin plats? Kanske en sån här:

Inte min dag

Klockan nio i morse var det lätt att konstatera måndagen den 4 juni inte är min dag:

• vaknade före fem (utan hjälp av filurskan) och kunde inte andas på grund av grav bonnförkylning
• köpte en kaffe på väg till jobbet och håll på att spilla allt på mig eftersom jag satt inte satt fast locket ordentligt
• får inte igång bredbandet på jobbet och har alltså ingen uppkoppling
• inser i det sammanhanget att jag har glömt mobiltelefonen hemma
• förstår i den stund dörren till kontoret, dit ingen annan hunnit komma, slår igen att jag tagit fel nycklar och alltså har låst mig ute
• går hem och hämtar mobilen och skickar de viktiga mejlen samt väcker övriga familjen trots väldigt tyst tassande.
  

Vad kommer att hända resten av dagen?