Bland barn och böcker

Som liten var jag bokslukare av den kalibern som låg med ficklampa under täcket (när pappa dragit ut proppen så att jag inte kunde ha sänglampan tänd). Så det är kanske inte så konstigt att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser en pappa hjälpa sina två grabbar med blanketten till deras första bibliotekskort. Jag blir vråltantig och suckar lite lyckligt mot bibliotekarien som är vråltantigt blödig tillbaka och säger nåt om att det är nåt visst med det första lånekortet ändå. På samma sätt blir jag lika glad varje gång Sprallinen säger att hon hellre vill läsa saga, eller hitta på en berättelse, än se klart Bolibompa. Och titta här, förskolebarnen i Mariefred hade bokbytardag de också igår!

Nu undrar jag, skulle någon vara intresserad av ett barnboksbyte i stil med det En bok om dagen har för pocketar? Ett byte där barnen väljer ut och skickar böcker tillvarandra? Skriv en kommentar eller mejla på tildetext|snabel-a|gmail.com så får vi se om vi kan hitta på nåt.

Språkpolisens dag?

Jag är nog inte riktigt på i år. Först missar jag semikolonets dag och nu grammatikdagen. Fast den var ju ”national” i USA, så det kanske inte gjorde något. Fast den där grammartinin frampå eftermiddagen kunde ju ha vart nåt ;-)

Kanske skulle vi instifta språkpolisens dag här hemma? Vi kunde ju ta den dag då riksdagen klubbar igenom språklagen och fira att svenska blir huvudspråk i Sverige. Den 12 mars beräknas propositionen lämnas till riksdagen, och om inget oväntat inträffar träder den nya lagen i kraft vid halvårsskiftet.

Förslag på fiffigt firande?

Rött hjälper dig att se detaljer

I Svenska Dagbladet läste jag för ett tag sedan om en kanadensisk färgstudie. Forskarna hade låtit försökspersoner arbeta vid datorer med vit, klarblå respektive röd bakgrundsfärg. Det visade sig att de som hade röda bakgrunder blev extra bra på att hitta korrekturfel i texter.

Så nu är det väl bara att måla om. Börja med skärmen och sen fortsätta... Jag väntar fler korrektur- och språkgranskningsuppdrag i nästa vecka. (Fast tills vidare får snöbollskriget här på sidan fortgå.)

Pocketbyte mini

Min hemliga bokvän vill veta mer om vad för slags böcker jag gillar. Och det kan man ju förstå. Vassego! (om du kickar på etiketten ”pocket och prassel” i högerkanten ser du vad jag svarare i förra omgången)

• Vilken genre tycker du bäst om? Svensk skönlitteratur. Noveller. Böcker som vill något. Böcker med språk som sjunger. (Lät det pretentiöst?)

• Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på? Oj, det vet jag inte. Men jag gillar överraskningar!

• Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur? Kriminalromaner (men välskrivna deckare funkar), självhjälpsböcker, skräck, sci-fi.

• Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion? Bodil Malmsten, Mare Kandre, Kristina Lugn, Katarina Frostensson, August Strindberg, Antonio Lobo Antunes – och ja, jag tror nästan att jag har det mesta av dem förutom Antonio, honom vill jag läsa mycket mer av.

• Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa? Just nu komer jag inte på en enda. Men det beror inte på att de inte skulle finnas. Återkommer!

• Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa? Det skulle väl vara de där två, igen, Liza Marklund, Jan Guillou. Skickliga på sitt sätt, men inget jag blir nyfiken på eller intresserad av och rätt torftligt språk.

• Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro? Nej, inte över vilka jag läst heller, förutom den lilla listan här i högerkanten.

• Läser du andra språk än svenska? Lite på engelska och någon gång på tyska, danska och norska.

• Om det händelsevis skulle slinka ner något väldigt litet, ätbart i ditt brev - vad skulle du helst vilja få då? Godis eller nyttigt? Godis är gott. Nyttigt godis är gott och nyttigt ;-) Allt utom lakrits uppskattar jag (men det uppskattar sambon destto mer), och är det dessutom mörk choklad och/eller ekologiskt njuter jag ännu mer.

• Är du allergisk mot något? Vissa dofter ger mig huvudvärk.

• Dricker du te eller kaffe - och vilken smak föredrar du? Båda! Men jag föredrar icke-smaksatta.

• Intresse? Läsa, skriva, sy och handarbeta. Favoritfärg? Gult och rött. Stjärntecken? Skorpion. Favoritdjur? Säl, kanske, jag vet inte riktigt.

En burk keso

Jag har vunnit en burk keso, och vem vet kanske blir det jag som får den lyxiga spahelgen* också?

På Arlas webbplats kan man tävla - den som lyckas uttala de engelska orden ”cottage cheese” korrekt (enligt mjölkbolaget) och dessutom kan hitta på ett bra svenska namn för keso får delta.

För all keso är inte keso. Nämligen. Det är bara keso från Arla som är keso. Eller rättare sagt KESO®. Resten är ”cottage cheese”. I förslaget till svensk beteckning godkänns inte det befintliga keso som de allra flesta använder och som finns med i Svenska Akademiens senaste ordlista. Så jag föreslog grynost. Det finns och används (av ett fåtal), det går att uttala, böja och stava utan problem. Väntar med spänning på nästa steg!

* Helg heter så klart weekend hos Arla...

Bokhyllerens

Jag har alltid värnat min bokhylla. När livet vände för tio år sedan var en av de första saker jag köpte till nya lilla lägenheten en jättestor specialanpassad bokhylla. Inte för att alla böcker fick plats, men det var ju bättre än de 22 flyttkartongerna som stod i vardagsrummet och kändes i det läget mycket bättre än billiga hyllor med sviktande plan från stora möbelvaruhuset.

Sedan dess har vi blivit tre att slåss om utrymmet i bokhyllan. Visserligen får Sprallins böcker fortfarande stå vid sidan av och visserligen har vi köpt nya hyllor och visserligen har jag faktiskt rensat ett par gånger tidigare (dock med magert resultat, tre böcker kunde jag skiljas från i första rensningen). Jag gillar helt enkelt mina böcker.

Men nu rensar jag. I Rensa i röran den här veckan har jag sagt att jag ska se till att inga böcker ska behöva stå i dubbla rader, inga ligga staplade ovanpå de andra och inga pressas in i redan allför trånga utrymmen. Det som får stå kvar är favoritförfattarna och lyriken. Reseböckerna och fackböckerna. Och så sambons, så klart.

Resultatet i halvtid: två glada väner som fått överraskningspaket, och en full pappkasse som så smånignom ska landa på Stadsmissionen. Men jag håller lite i de utrensade en stund, för jag har anmält mig till En bok om dagens nya pocketutbyte, mini. Det vore ju synd att ge bort något som kanske passar min hemliga bokkompis.

Man kan anmäla sig fram till på söndag. Gör det, vettja!

Dagens konstigheter

Jag var på mitt livs första klädparty igår. Självklart beställde jag en massa saker, framför allt till mig själv trots att det egentligen var barnkläder som visades. Sprallinens garderob är ju faktiskt mångdubbelt större än min... Bland de plagg jag provade och sedan beställde fanns ett par tajts - tjocka sköna som räcker ner till fotknölarna, precis som jag letat efter och dessutom med 15 procents rabatt. Det konstiga, mycket märkliga, förundransvärda, var att de är i storlek 160! Just det, byxor i 160 centilong som passar på en 180 cm lång och rätt bastant kvinna. Världen är galen!

Lika galet, och bra, är det att hitta Språkrådets skrivregler på bokrean. Alla som inte redan har ett eget exemplar – skynda att fynda!

Pippiprinsessan och hennes pappa

I helgen lekte vi Pippiprinsessan och leverkungen. Leverkungen är Pippis pappa och ni förstår själva hur Sprallin hört fel och vilken koppling hon gjort. Skulle ni korrigera? Prata om ord man inte bör använda? Eller göra som vi, bara spela med och leka leverkungar?

Pippiprinsessan är för övrigt en ljuv varelse i full Pippistass, med randiga docksängslakan på huvudet och en luciakrona i plysch som håller lakanet på plats. Till förklädesklänningen bör man ha sin nyckelpigekjol och kanske en prickig snurrkjol också. Självklart färgglada dagishalsband och så de brodrade dansskorna... Så snygg. Och snäll!

Klok inställning

Jag måste lära mig av min dotter. Hennes inställning till omvärlden är fantastisk (ibland, tänk på att hon är tre och trotsig också).

– Å, vilket vackert väder, säger hon när vi kommer ut ur porten. Tjockdimma, snö eller regn spelar ingen roll, det är vackert helt enkelt.

– Mamma, det här blir en rolig dag!

– Vilka fina knappar du har på koftan/blommor på blusen/örhängen i öronen.

Jag önskar mig hennes förmåga att se allt det vackra, roliga och fina omkring mig.

Gårdfarihandlare

Idag har jag haft besök av en riktig gårdfarihandlare. När jag inte hade kontanter hemma att köpa ägg för log han bara och lämnade över ett inbetalningskort. Där stod det att han är just gårdfarihandlare. Underbart tycker jag! Nu hoppas jag bara att äggen är så där busfärska och bra som han utlovar. Om tre veckor kommer han tillbaka igen.

Global värld

Jag tycker att det är lite lustigt när min uppdragsgivare skriver om en alltmer global värld.

Global betyder ”världsomfattande” och används ofta som ett snofsigare och mer modernt ord än ”internationell”. Men uttrycket ”global värld” får över 14 000 googleträffar och måste alltså betyda något mer. Fast det verkar vara samma människor som benchmarkade och best practisade för tio år sedan, som i dag skriver om den globala världen, så kanske behvöer vi inte bry oss så mycket. Modet förändras, även inom språket, och tills vidare ber jag uppdragsgivaren skriva om. Tycker ni att jag är grinig och omodern då?

Rensa och renodla

Det här är sköra tider. Jag tål ingenting, inga krav. Börjar gråta över en enkel fråga ställd över e-posten. Blir stressad av högarna som aldrig tycks bli mindre. Befarar ständigt det värsta när posten kommer (riktigt vad ”det värsta” skulle vara är dock oklart).

Jag kan ta ett exempel. I förra veckan fick jag brev från Energimyndigheten. ”Jävlar!” var min första tanke. ”Nu har de kommit på att allt blivit fel med elen i stugan och att jag ska efterdebiteras med tiotusentals kronor.” Jag är allvarlig, precis så tänkte jag. Att brevet var adresserat till företaget tänkte jag inte närmare på. Förrän jag öppnade det och började läsa. Det var ett besked om att de vill teckna ramavtal med mig. Alltså något väldigt bra!

Nu rensar jag undan måsten. Åtaganden jag tyckt om och sånt jag velat göra. Jag orkar inte. Vill inte ständigt ha dessa åtaganden hängande över mig. Därför anmäler jag mig inte till Pocket och prassels nya omgång, och inte till någon sy- eller stickhemlis. Jag förlänger inte styrelseuppdrag och hoppar av träningen som jag inte ens hunnit börja på. Alla nyhetsbrev som dimper ner i min inkorg avbokar jag, utom dem som verkligen tillför något. Så lite som möjligt ska få stjäla min energi.

Facebook får bli till Bolibompa, som mest. MSN slår jag knappt ens på längre. Jag är inte redo att sluta blogga och bloggsurfa, men det kanske behöver gå dithän. Frid, är vad jag behöver, ro att koncentrera mig. För det är sköra tider, och mitt företag behöver mig mer än någonsin tidigare.

Säsongsarbete?

Jag tror att det skulle gå att livnära sig som dörrknackare den här tiden på året. Speciellt i barntäta områden som det vi bor i där många är hemma med egna och/eller barnens rinnande näsor. Tänk bara om någon skulle ringa på och erbjuda en ny storpack pappersnäsdukar, några hembakade bullar och en glossig tidning. Kanske ta upp beställning på Alvedon och näsdroppar som levererades någon timme senare? Visst skulle man köpa!

7 gram koldioxid

Varje gång du googlar släpper du ut 7 gram koldioxid! Lika mycket som när du kokar en kopp te. Jag har inte ens tänkt på det tidigare, men det är klart att energin för Googles servrar kommer någonstans ifrån den med. I nättidningen Realtid kan man läsa mer. Någon som känner till ett grönare alternativ?

Mer om förskolan

Anledningen till att Sprallinen fick vara på storbarn igår var ju att hennes egen avdelning var stängd (och att hon själv ville så klart, annars hade hon ju fått vara på den andra småbarnsavdelningen). Jag tyckte lite synd om hennes kompis M som skulle få börja på storbarn tillsammans med henne, för hon var hemma igår och fick alltså inte vara med om allt det roliga på storbarn.

Nu vet jag varför. Förskolan hade ringt runt till alla föräldralediga och bett dem hålla sina större barn hemma. Så spar man pengar på vikarier. Jag är inte säker på att jag tycker att det är rätt.

Inskolning, schminskolning

Min tur att hämta. På Sprallins avdelning är det mörkt och öde. På den andra småbarnsavdelningen finns ingen Sprallin, men en pedagog som inleder ”ja... jag vet inte hur jag ska säga det här...” *dramatisk paus, alla håller andan* ”... Sprallinen har inte varit med oss idag, hon har varit på storbarnsavdelningen. Hela dagen!”

Det visar sig att så många varit sjuka på Sprallinens avdelning att den stängde. På storbarnsavdelningen frågade de om hon ville vara med dem ute på gården. Det ville hon. När de skulle gå in frågade de om hon ville följa med in till deras samling. Det vill hon. Sen undrade de om hon ville äta lunch med dem, vila med dem, fortsätta leka med dem. När jag kom satt hon med en femåring och ritade. Lycklig! Dansade igenom avdelningen för att visa mig hur kul det var. Personalen strålade och berömde. Inskolningen skulle ju börja först nästa vecka, men nu får hon välja själv om hon vill gå till storbarn i morgon och vara där så länge hon vill. Egen hylla hade de redan hunnit göra också!

Jag kapitulerar. Tror att det kommer att bli jättebra. Men kommer att fortsätta arbeta för mindre grupper och mer genusmedvetenhet och längta efter att de fina vännerna från småbarn kommer efter.

Rensa i röran

Det är ju populärt med utmaningar i bloggvärlden. Nyss hittade jag en hos Ulrika Gabriel som jag tänker haka på. Kanske ni också? Det handlar om att rensa. I rörorna – och sådana har jag gott om.

Jag försökte mig på en alldeles egen utmaning i helgen. En garderob var skulle vi ta och den som rensade ut flest saker skulle vinna. Vi var inte så duktiga... Jag rensade två hyllplan (och lät två tröjor gå vidare till Stadsmissionen) och sambon inte något alls. Utmaningen här har bättre förutsättningar att lyckas. Här är Ulrikas instruktioner:

1. ”Vi bestämmer oss för ett ställe (skåp/garderob/hyllplan/rum/hörn/pennskrin etc.) per vecka som vi vill rensa.
2. Jag skapar ett inlägg/vecka här på min blogg där alla rensare skriver in veckan mission. När ni är färdigrensade skriver ni en kommentar om det.
3. Lägg sedan ut "bildbevis" på din blogg. Hur det ska se ut bestämmer du. Det kan vara före - efter bilder, slutresultat eller det utrensade skräpet. It's up to you. Var gärna kreativ!
4. Då vi alla måste hjälpas åt att ta hand om vår miljö hoppas jag att vi alla gör allt vi kan för att sopsortera det vi vill göra oss av med.
5. Recycling är kanon! Har du fina saker som du vill göra dig av med; kläder, böcker, inredningsprylar etc. kan du gärna lägga ut det på din blogg. Sälj, byt, skänk. Det är upp till var och en.”

Finns jag?

Ibland drabbas jag av existentiell ångest. Som nyss då en journalist som intervjuat mig frågade efter bilder av mig. Det finns inga! Inte en enda någorlunda modern bild av bara mig. Tusen bilder av Sprallin. Tjugofem av mig och Sprallinen tillsammans därvi pussas, busar, mumsar på bullar, badar... ja allt sånt man gör med små barn. Men inga på bara mig. Journalisten fick nöja sig med en konsultbild från 2001 och en resebild från 2005. Fast å andra sidan var jag snyggare då, så det kanske inte gjorde nåt?

För att vara bättre förberedd nästa gång har jag i alla fall pratat med min fotograferande kompis om några proträttbilder. Vi tar dem säkert vilken dag som helst...

Tre år!

Finaste Sprallinen på treårsdagen. Nu är hon lika stor som Folke, minsann, och dessutom så stor att hon får se läskiga filmer. Säger hon själv i alla fall (flera gånger om dagen). Innan vi gick till förskolan i morse konstaterade hon också att hon nu var så stor att hon skulle gå på storbarnsavdelningen. Och när jag hämtade i eftermiddags tog mig fröken avsides och sade att ett par barn kommer att flytta från en av storbarnsavdelningarna och att de tyckte att Sprallin och hennes bästis skulle flytta dit. Svårt att hålla emot tårarna då, av flera skäl.

Jag vill ju inte att mitt lilla barn ska behöva brottas med 20 andra barn om 3 personal. Jag vill inte att hon ska vallas in i det rosa flickfack som verkar vara standard på alla storbarnsavdelningar. Jag vill inte att hon ska skiljas från den fina lilla gruppen vänner de är på småbarnsavdelningen. Men hur mycket jag än vill att hon ska vara min lilla bebis, så vill jag ju också att hon ska få nya utmaningar och lite mer stimulans. För i ärlighetens namn har hon börjat tycka att det är lite tråkigt på dagis nu. Och kompisarna kommer ju efter så fort det bara finns platser. Här där vi bor är trycket hårt på förskolorna, det föds hur många barn som helst och de flesta ska ju få plats på förskolan. Men ändå, det är tre personal på 21 barn och på gården springer killarna omkring med grenar och skriker ”pang” och flickorna har rosa klännigar och drar på dockvagnar eller gullar med bebisarna på småbarnsavdelningarna.

Förra året

Jag hade två föresatser förra året. Jag skulle inte köpa svarta kläder och jag skulle stava vissa ord mer modernt.

Det gick sådär. Några svarta kläder har jag i och för sig inte köpt, men knappt några färgglada heller. Och förresten blev det ju en svart klänning från Orkan Lia de sista dagarna i december.

Nygamla skrivsättet ”mej, dej och sej” blev helt nerröstade av alla i min omgivning. Tills vidare återgår jag till de traditionella ”mig, dig och sig”. Man ska nämligen leva som man lär ibland, och förstå att folk kan tappa fokus från läsningen om de stöter på något i stavningen de inte gillar.

För 2009 gäller att det ska bli ett roligare år. Vill ni hjälpa mig med det?