Påminnelse

Det stramar lite skönt i mitt ansikte idag. Anledningen är korkad – jag låg ute i hängmattan på landet några timmar i går och njöt av solen. Utan solskydd (det är korkat, hängmattan i sig är inte alls så dum). Stramet påminer mig om den sköna helgen, dofterna av nyklippt gräs och syren, humlebrummet i buskarna, blommorna barnet plockade hela sin vakna tid, fikat och maten och promenaden på grusvägen och så detta att få ligga i en hängmatta i solen och läsa oavbrutet medan barnet sov middag. Å, vad jag mår bra av sådana helger!

Men solskydd ska man ha. Ska! Speciellt om man har hudcancer på nära håll i släkten (ja, anlagen är ärftliga). Det finns säkert bättre sätt än stramande hud i ansikten om man vill minnas det sköna från en helg på landet.

Hemligt bokpaket

Äntligen kom det sista paketet för vårens Pocketutbyte. I det låg Tove Janssons ”Solstaden” som jag faktiskt inte hört talas om. Men jag har svårt att föreställa mig annat än att boken ska vara mycket bra. Och kanske avnjutas med en kopp havtornste ur guldig påse? Tack!

Rädda mammorna!

Jag säljer en bondblus på Tradera och låter intäkterna från försäljningen oavkortat gå till Röda korsets kampanj Rädda mammorna.

Därmed antar jag Babushkadockans utmaning om att hjälpa Röda korset att rädda mammorna. Gör det du med. Du kan bidra på flera sätt:
1. Buda på någon av Rädda mammorna-auktionerna på Tradera.
2. Själv lägga upp en sådan auktion.
3. Klicka på ”Ge ditt bidrag direkt här” i Rädda mammorna-rutan som finns på bland annat Tilde textil.
4. Sätta in pengar till kampanjen på något annat sätt.

Håll tummarna

I veckan hoppas jag få besked om något som skulle göra hösten till en bättre höst. Håll tummarna, är ni rara!

Under tiden måste jag ta ställning till om jag ska tacka ja till ett roligt, men illa betalt och slitigt uppdrag som ska bedrivas på kvällstid. Orkar jag och min familj med ännu en omgång med kvällsarbete? Jag tror faktiskt inte det. Men pengarna ... det är ju ändå pengar och sådana har jag inte direkt gott om för tillfället. Får se om det hjälper att sova på saken.

På varsina håll

Familjen är utspridd. Jag är ensam hemma eftersom jag arbetar med Galleri Hemsytt i helgen, sambon är på klassåterträff på sin ö och lillstrumpan har varit på kalas hos för mig okända människor tillsammans med sin kusin, också på ön. Det känns konstigt!

I morgon samlas vi igen och jag hoppas att jag hinner krama om Sprallin innan hon somnar på morsdagskvällen.

Välkomna i helgen!

[Klicka på bilden så blir den större]

Nästa helg, pingst, öppnar vi Galleri Hemsytt igen. Under tre intensiva dagar kommer vi att visa upp, och sälja, helt unika hemsydda barnkläder. Den här andra gången är vi elva små märken som ställer ut. Förra gången var det fullt i galleriet nästan hela tiden – vi hoppas naturligtvis på minst lika många besökare så här i försommartid också!

Välkomna att hälsa på och hitta de där speciella sakerna som du inte hittar någon annanstans. Mer om Galleri Hemsytt kan du läsa på vår galleriblogg.

Lästid

Häromdagen jobbade jag i en liten stad på landet. På tåget dit hade jag fullt sjå med att förbereda mig och att vakna eftersom tåget gick rätt tidigt, men på väg hem behövde jag lektyr. Boken jag håller på med låg till ingen nytta kvar på golvet bredvid sängen, så det fick bli en ny. I kiosken få jag syn på ”Pepparkakshuset”, och minns att någon skrivit om boken på en bokblogg jag var inne på för bara någon dag sedan. Jag köper. Börjar läsa i väntan på perrongen. Det regnar och de första sidorna av boken blir först prickiga, sedan helt blöta. Jag är kvar i boken hela vägen hem. Det är en skön känsla att få ägna sig åt sträckläsning – alltför sällan gör jag det i vardagen. Är lösningen att söka jobb och uppdrag på pendlingsavstånd?

I tid!

Jag är sjukt nöjd med att jag gjort färdigt en sak som inte behövde vara klar förrän på söndag! En hel vecka i förväg! Nöjd, glad och lite stolt!

Den glädjen överskuggar just nu tristessen med att sitta och jobba sent på kvällen, att ha studentuppgifter kvar att betygsätta och att inte hinna planera vettiga middagar och veckohandla. Dygnet har 24 timmar, och några av dem måste användas för gladsaker annars vissnar jag!

Pockethemlis

Min hemlis har kommit. En riktig sommarbok ”Underbara kvinnor vid vatten” och ett egengjort örtsalt (med recept!) låg i. Tack!

Jag ser fram emot att läsa om boken. Jag läste den när den först kom i pocket (det måste vara 15 år sedan eller så) och tyckte mycket om språket, det finlandssvenska, och berättelsen. Senare läste jag Den amerikanska flickan, som jag också gillade. Ända till slutet som fick mig att känna mig vrållurad eftersom det inte var slutet... Någon som vet när del två kommer?

Ensam hemma

I går kväll var jag ensam hemma. Lilla fröken var utlånad till morföräldrarna och sambon bortrest. Min lista över saker jag skulle ”hinna med” och ”passa på” var ungefär lika lång som en kvittoremsa från Gekås (där jag aldrig varit, så jag chansar bara på att de är superlånga). Vad tror ni att jag gjorde? Jo, parkerade mig i soffan med datorn i knät, stickningen bredvid och teven påslagen. Precis som vilken annan kväll som helst, med andra ord. Fast programmet om Mare Kandre hade nog inte konkurrerat ut Så ska det låta om sambon varit hemma, så lite annorlunda var det ju ändå. ”Man är bara 22 år och sen så blir man 30 och 40 och sen är man död, liksom.” Sa Mare Kandre som dog alldeles för ung för några år sedan. Lyllos er som har henne kvar att läsa!

(Postorderuppdatering: gardinerna kom i fredags. De är rätt okej, men för korta! Inte tänkte jag på att vi har så hilskeligt högt i tak när jag beställde dem. Nu är de uppsatta (avbockat från långa listan), hänger nya och fräscha mot de otvättade fönstren (inte ett dugg avbockad hinna med-uppgift från långa listan). Skorna kom ju också och var också rätt okej, men egentligen lite för stora. Sånt är postorderlivet för den oerfarna...)

Utan paket

Paketväntandet fortsätter. Varken de förbeställda tygerna eller aprils pocketpaket har kommit. Det känns trist.

Tygerna har jag nästan glömt vilka de var, så många turer har gått fram och tillbaka sedan februari när jag fick specialerbjudande om att beställa dem. Nu känns det som det kvittar - kommer de inte idag avbeställer jag dem och stryker den leverantören från min lista.

Pocketpaketet ska ju vara en glad överraskning. Något litet att le åt, som förgyller dagen. Men nu börjar jag känna likadant där. Som att det kvittar. Som att det blir för mycket besvär för min hemliga bokvän, som säkert har en massa goda skäl och ingen tid alls. Du, om det är så att det blivit för mycket i livet just nu, så lyfter jag bort ansvaret för pocketbytet från dina axlar. Om det är så att du behöver ett litet bekymmer mindre, så är det okej, men låt mig få veta det då, så att jag i min tur vet vad jag kan förvänta mig.

Faktor 5-11

Och så glömmer ni inte solskydd i helgen!

Själv tänker jag sy mig en flådig solhatt, för nu värker förkylningshuvudet så fort solens strålar träffar det. Gammal tant?!

(Fortfarande inget pocketpaket... Det skulle skickats senast den 15, och borde väl kommit nu?)

I väntans tider

Jag väntar på paket. Från tygföretaget som lovat leverans i mitten av mars, från stora postorderföretaget, från garnfirman, från Tradera och från Pocketutbytet mini. Ska vi tro att allt kommer samma dag? Ska vi säga fredag? Det blir bra!

Är nog ingen postorderbrud

Det är väl bara jag som blir överraskad... Men alltså, det här med postorder, vilken luring! Jag är van vid boklådans hemskick alldeles gratis, vid tygaffärer som följer portotabellerna och traderasäljare som för det mesta också gör det. Inte van vid det stora postorderföretaget.

Det började med att jag vill ha nya gardiner. Inget fel med de mer än att de ser mörka och vintriga ut. I en inredningstidning hittar jag precis vad jag vill ha. Tre problem uppstår:
1. tyget finns inte att uppbåda (eftersom det var en gammal tidning)
2. varianter av tyget kostar en förmögenhet
3. sambon är inte ens tillfrågad och kan ha invändningar.

Av en slump klickar jag in mig på stora postorderföretaget och hittar gardinrea! Toppen! Helt okej panellänger för 49 spänn! Jag beställer genast två paket och hittar sedan samma tyg på rea för 25 bagis. Kanske en kudde, för billigt för att motstå, tänker jag och klickar. Sen vill jag betala. Men det går inte, för man måste handla för 200 kronor. Jahaja. Nå, det var ändå tveksamma gardiner med tulpaner. Jag loggar ut. Men in igen idag på morgonen, för de var ju i alla fall ljusa och lite somrigare. För att få handla måste jag komplettera. Då hittar jag skorna, ett par mesgula Adidas. Inte riktigt de jag ville ha (ett par knallgula Converse), men nära nog. Går till kassan. Hoppla! Nästan hundralappen extra för expeditionsavgift och postförskott. Loggar ut. Men in igen. Kanske finns något alternativ. Joho, man kan betala med kort och slipper då postförskottsavgiften.

Så nu har jag betalat 363 kronor för nya gardiner till vardagsrummet som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. På köpet får jag ett par gula sneakers som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. Jag känner inte igen mig – ska jag vara nöjd så?

Påminnelse

Och så tittar ni noga i backspeglarna när ni är ute och kör nu. Motorcyklarna har kommit fram och både bilster och mc-människor är ovana efter den långa vintern.

Färg om våren

–Titta! Mamman pekar ivrigt in mot det vissna gräset under syrénsnåret. Titta! Blåsippor. Ser du de där små blommorna, det är blåsippor.
– Fast de är ju lila, säger det uppmärksamma barnet.

Nå, det kommer säkert tider när även hon förstår vad det innebär att se årets första blåsippor. Tror ni inte? Även om de är lila.

Tid och otid

Jag lånar ett inlägg från bästa Bodils blogg:

”Jag hatar det här med omställningen till sommar- eller vintertid.
Jag vill att det ska vara samma tid jämt och jag vill inte bli äldre.”

Och så försöker jag att inte låtsas om att det där fåniga testet på fejsbuck tycker att jag är tre år äldre än vad jag är. Det är bara tidsomställningen som får mig att se sån ut, vill jag säga. Eller bortförklara. Förändringar gör mig trött, vårljuset gör mig trött, rätt mycket annat i livet just nu gör mig trött. Tacka fan för att ett fånigt test på fejsbuck tycker att jag är ännu äldre än vad jag är.

Pocketöverraskning!

Titta här vilket roligt paket jag fick förra veckan. Jag ser verkligen fram emot att läsa boken, som jag inte ens hört talas om förr men som verkar riktigt bra. Självklart ser jag också fram emot att få njuta av chokladen – men det blir nog först om några veckor. Min hemliga bokvän har träffat så rätt! Stort tack!

Ordlista för alla!

Ojojoj... Nu mina vänner, nu kan man slå i Svenska Akademiens ordlista på nätet! Hela SAOL 13, som är den senaste, finns inläst och är sökbar på akademins webbplats.

Här, bokmärk direkt!
http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx

Det där med passform

Plötsligt inser jag att det inte är jag som minskat i omfång. Mina kläder sitter illa och halkar omkring på kroppen för att de håller dålig kvalitet. Jag är helt enkelt inte van att slita ut kläder... Men eftersom den här större storleken bara varit temporär (hm...) har jag inte kostat på mig annat än skräp, och då slits de uppenbarligen. Det var ju synd.

Nu testar vi att isodieta några veckor, så kanske jag småningom får anledning att köpa bra kläder som behåller passformen efter tvätt igen. Frukost i morse: 2 ägg, 50 gram lajtost och 2 frukter.
Intresseklubben noterar.