Vinterkräksjuka

För nästan exakt ett år sedan var det generalrepetition (föga anade vi det då). I år slog det till med kraft. Trippel i samtidig vinterkräksjuka – hela familjen utslagen. Sprallin piggnade till snabbast av oss alla och har haft ett par tråkiga dagar hemma med sjuka föräldrar. Man kan inte låta ett barn gå på dagis och smitta ner alla andra, eller hur. Och inte låta gamla morföräldrar utsättas för smitta heller. Man biter ihop och gör så gott man kan. Slumrar till Teletubbies och Pingu, bjuder på mat ur frysen och ett glas saft till tröst... Pappa Sprallin var hjälte och lät mig sova ett helt dygn trots att han själv var (nästan) lika dålig.

Råd från en nästan tvååring

– Nej, mamma kan inte läsa boken. Jag har ont i halsen.
– Tvätta den!

Att skaka av sig sömnfilten

Jag förbereder en kurs. En kurs i ett ämne jag kan och är bra på. En kurs som högsta och högstehögsta chefen på en myndighet ska gå på tillsammans med några av sina medarbetare. Jag går igång. Vaknar till liv. Upptäcker åter glädjen med mitt jobb och skakar av mig den där sömniga filten som legat skyddande (eller kanske mer hindrande?) runt mina axlar nästan hela hösten. Jag är bra på det här och jäklar vad de kommer att lära sig mycket nu på fredag! Här ska vändas perspektiv och byggas meningar som när ändå fram till läsarna!

Det är över lunchtid, men jag har till och med glömt bort det. Vill bevara den här känslan. Flytet. Därför bloggar jag om den. Hur gör ni för att hitta inspiration och engagemang? Vilka tips har ni? Och vad gör ni om/när den där filten tassar fram, lindar sig om er och vaggar er sömniga igen? Om ni nu alls har någon sådan filt.

Fördelar med att ha nära till jobbet

Man kan smita hem över lunchen och mumsa på farsdagsmiddagsrester som löjrom och oxfilé... Sen kan man ta med sig kvarlämnad chokladkaka för att glädja sina kontorskompisar!

(Det är kallt och rått och snöar; man måste försöka tänka på glada saker ;-) )

Förskolerådet som trodde

Det lär väl inte förvåna någon som känner mig att jag blivit föräldrarepresentant i förskolerådet i vårt område. Fast jag blev förvånad i dag, när vi hade vårt första möte.

– Storbarnsgrupperna ska ju minska och bara vara 18 barn nu, säger någon som jag inte vet vem det är. (Presentationen glömdes bort.)
– Det funkar jättebra hos oss, vi har ju redan lyckats minska från 22, säger någon som uppenbarligen är personalrepresentant från en av förskolorna. Toppen helt enkelt!
– Jo, det var ju så vi alla tänkte när politikerna införde mindre grupper, säger förskolechefen. Men... vi trodde ju att vi skulle få samma pengar. Nu visar det sig att vi bara får pengar för 18 barn. Så nu måste vi dra ner på personalen. Jag berättar hur det blir när vi ses igen i januari.

Vem kunde ana det? Politikerna pratar högt om att minska barngrupperna och lite tystare om att förskolornas budgetar också minskar, och lämnar till förskolorna att få ihop det. Heja politikerna!

Dagens ord

Äntligen frisk-spring i benen.

Det var vad Sprallin hade när vi väntade på att hennes pappas försenade plan skulle landa och han äntligen kom hem igen. Man hinner springa mycket och långt i ankomsthallen på flygplatsen!

Tredje GI-veckan

Tredje veckan med GI inleds med en nära anhörigs födelsedag. ”Hurra!” säger Sprallin, och ”tåååååårta”. Inte kan jag låta bli prinsesstårtan. Och även om jag tar bara lite potatismos, så tar jag ändå potatismos.

Sen. Blir Sprallin dunderförkyld och vi stannar febriga och trötta hemma från dagis. Litet sjukt barn ska inte behöva gå och handla, så vi stannar inne. Äter det som finns hemma. Det finns stunder när jag försöker anpassa maten, men pasta, ris och couscous är stapelvara i skafferiet och även om brödet är gammalt idag så var det gott med en smörgås till förmiddagsfikat.

Tredje veckan kommer dessutom att avslutas med en väldigt nära anhörigs födelsedag. ”Tåååårta” kommer både Sprallin och jag att ropa då.

Andra GI-veckan

Andra veckan med GI fortsatte vi med den goda maten. Mot slutet av veckan åkte sambon på
konferens utomlands, men jag var duktig ändå. Resultat: möjligen någon centimeter. Så jag bestämmer mig för att fortsätta ett tag till - min kropp kanske behövde vänja sig?

Snabbroman

Om man inte har nåt annat för sig i november kan man gå med i NaNoWriMo, national (!) novel writing month. Runt om i Sverige sitter 400 skribenter och väntar på november när de ska producera 50 000 ord var! Johanna berättar mer.

Själv ska jag sy i november. Men kanske nästa år?

Och så har jag funderingar på ett decemberprojekt här på bloggen - men det verkar vara så få som läser (och ger sig till känna) att det kanske inte blir av. Vi får se. (JA! det där var en illa förtäckt uppmaning till eventuella läsare att lämna en liten vinkning i kommenterarna.)

Läskigt

I Svenska Dagbladet kunde man häromdagen läsa om en roman som blivit förbjuden i Tyskland. Författaren skriver en kärlekshistoria som hans före detta flickvän känner sig kränkt av. Hon stämmer honom, och får rätt (dessutom ett skadestånd på 100 000 euro). Boken förbjuds. Är det någon mer än jag som tycker att sånt är läskigt?

När jag söker efter boken, Esra, och författaren, Maxim Billing, får jag nästan inga resultat alls. Händelsen verkar ha gått så gott som spårlöst förbi. På Adlibris kan man beställa boken, på danska, men tyska Amazon hittar inte boken. Där föreslår de att jag ska läsa Harry Potter i stället. Läskigt, läskigt, läskigt.

Andra bloggar om: Esra, förbjuden roman, Maxim Billing

Första GI-veckan

Vi bestämde oss för Åtgärd, jag och sambon. Han vill vikttrimma inför nästa mc-säsong och jag vill bara nångång bli av med alla kilon jag lade på mig när jag var gravid. I en tidningsbilaga hittade vi recept på fyra veckors GI-kur och så satte vi igång. Efter första veckan
kan jag sammanfatta våra erfarenheter:
1. fantastiskt god mat
2. väldigt dyr mat
3. inte en centimeters skillnad i midjan (på mig, sambon har däremot minskat något).

Om en vecka kommer ny rapport, om det finns något nytt att rapportera om.

Andra bloggar om: GI, diet

Kramsol!

Det är dagar som de här som man verkligen behöver ha en kramsol på jobbet! Den här kommer från Gröna liljan - visst är den fin. Jag blir glad bara av att slänga en blick åt mitt fönster sen solen flyttade in.

Grått och rått ute, och så skönt att sitta inne. Ändå hoppas jag att Sprallinen får vara ute på dagis idag så att hon lär sig bättre än jag att det är skönt ute oavsett väder. Vi har haft hennes ena gudmor på besök ett par dagar och hon kallar henne för övrigt alltid för Solen.
(Vilket blir jättekonstigt eftersom indianerna i Chiapas kallade mig för Solens dotter.) Hur som helst - mycket sol och ljus önskar jag er alla i helgen.

Andra bloggar om: solen, Gröna liljan

Doris Lessing

Minsann!

(Bilden är lånad från The Guardian.)

”Think wrongly if you please, but in all cases think for yourself.”
(Doris Lessing)

Jag har böcker av henne i min bokhylla. Jag har läst henne. Hon fanns inte med som kandidat hos Ladbroks ;-)

Andra bloggar om: nobelpriset, Doris Lessing

Folkets litteraturpris

På Rix FM kan man rösta på författare till Folkets litteraturpris. Gör det! Man kan välja mellan Susanna Alakoski, Jan Guillou, Martina Haag, Kajsa Ingemarsson, Mari Jungstedt, Jonas Hassen Khemiri, Camilla Läckberg, Liza Marklund, Håkan Nesser, Leif GW Persson eller någon man namnger själv.

Bara en av de valda har något intressant att komma med språkligt. Tycker jag. Läs ”Ett öga rött” eller ”Montecore” så förstår ni.

Och apropå språkligheter så skriver cdon.com att de ska ”tävla ut” presentkort. Har ni någonsin hört uttrycket förr? Lysande! Tycker jag.

Om man söker på Google får man drygt tusen träffar på uttrycket, så helt nytt är det alltså inte. Men ändå.

Linguamón - språkmuseum

Spännande! I Barcelona ska de öppna ett språkens museum. Som om den stan inte var spännande nog ändå - men nu kanske kanske jag kan övertyga chefen (och revisorn) om nödvändigheten i en
konferens där. Vad tror ni?

(Fåmansbolag får annars inte åka iväg på konferens på samma villkor som större företag – vi behöver nämligen inte miljöombyte utan kan gott hålla till i våra gamla vanliga lokaler, anser Skatteverket.)

Nyttiga tidskrifter

Tre årgångar Språk och stil höjer huvudändan på snorig sessas säng alldeles lagom!

Dumma chefen!

Idag är jag arg på min chef! Jag sitter i Stockholm och bokmässan är i Göteborg. Vad gör den där? Varför är jag här? Vad ska jag göra med min trista chef?

Mammans tårar

Tittade på teve igår. Den lilla oskyldiga filmen ”50 första dejterna” med Adam Sandler och Drew Barrymore. Den var så där lagom underhållande att jag kunde sitta och sy (läs sprätta och svära - titta sen på resultatet som finns här och klappa mig på axeln...) samtidigt. Filmen går ut på att Drew tappar minnet varje natt. Alla morgnar blir nya för henne. Adam är förälskad och uppvaktar henne varenda dag.

Nå, hur som helst, precis i slutet av filmen kastar jag ifrån mig mitt eländiga syprojekt och börjar störttjuta. Helt otippat och på värsta gravid- (nej, det är jag inte) eller amningsmanér. Bland det värsta av allt - att vakna på morgonen och inte känna igen sin dotter eller ens veta att man har en! Tänk om jag skulle glömma bort Sprallin varje dag. Det var för otäckt!

Sätt genast varningstrianglar på såna filmer!

(Att jag grät när de knarkade ner barnen i Blood diamond tycker jag är en annan sak. Men överhuvud taget det här med att gråta till film - det har kommit med mammaskapet.)

Sångstunder

Det är mycket sång nu. Sprallinen kan peka på nåt, säga vad det är och sedan lägga huvudet på sned, titta ömsom bedjande, ömsom uppfordrande på oss och med len röst säga ”Sjunga!”. Så här kan det låta:

– Båt (pekar på tavlan med båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”

– Båt (leker att äppelklyftan är en båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”

– Båt (gör tecknet för båt). Å sjunga!
– Eh... ”En kulen natt, natt, natt…”

– Katt! (Gör tecknet för katt) Å sjunga!
– ”Lille katt, lille katt...”
– Nä!
– Men jag kan ingen kattsång.
– Katt! Å sjunga!
– Aha (kommer den långsamttänkande föräldern till slut på). Du menar natt. ”En kulen natt, natt, natt…”

Det är för övrigt möjligt att ”Ja, må hon leva” kommer att efterträda ”Tipp tapp” på Sprallinens topplista. ”Tipp tapp”, som för övrigt också går under namnet ”Sova” (alla sova, släckta äro ljusen), har legat etta rätt många veckor nu. Men igår gratulerade vi ett födelsedagsbarn och sjöng för henne så det rungade. Sedan dess går lilla sprallinfröken omkring och ropar hurra!

Ironi, 2

Igår skickade jag ett blommogram med en ros till en liten tjej som fyller år. Idag fick jag ett mejl från Interflora. "När skickade du en ros senast?" frågar de. Hepp!