Jamensedär, ett nionde haveri

Igår var det dags för overlocksymaskinen att lägga av. Så nu kan jag komplettera listan med ytterligare en punkt. Dags att dra täcket över huvudet och gå i ide?

Åtta till

Åtta saker som gått sönder det senaste halvåret:

• teven
• spisen
• diskmaskinen
• mobiltelefonen
• torktumlaren
• kameran
• symaskinen
• datorn.

Försöker någon att säga mig något? I så fall vill jag påminna den personen om att allt sammanfaller med all time high i ränteutgifter (bostadslån, inget konstigare än det) och all time low i lön.

Åtta

Heli har en lista med åtta saker borta hos sig, som jag hakar på. (Det kallas utmaning, men jag har aldrig fattat varför.)

Åtta favoritprogram: Tappert försök: Tevesolen. Barnmorskorna. Lära för livet. Sex and the City. Couplings. Project Runway. Vita stenen. TV24-sändningar.

Åtta saker jag gjorde igår: Var på skrivfrukost och skrev om snölycka. Bedömde 34 studenters labbrapporter. Ställde in en stickfika. Busade med ungarna på förskolan när jag hämtade Sprallin. Lagade och åt god linsgryta. Var sjuk i 34 minuter på kvällen. Beställde tyg från USA. Testade alla ljusen i våra icke-fungerande ljusslingor tillsammans med sambon.

Åtta saker jag ser fram emot: Sovmorgon – på söndag måste det vara min tur. Lucia. Besök från Tyskland. Renoverad symaskin. Sytid. Juldofter. Skridskoåkning. Lucia – ja, igen.

Åtta favoritrestauranger: Åtta ställen vi hämtar mat ifrån: Sushislabbet. Pizzasunket. Vitlöksdelin. Thaisyltan och eh... sen var det inte så mycket mer. Tur tur tur att sambon lagar så god mat!

Åtta saker på min önskelista: Kamera. Täcksömsmaskin. Tröjor. Utvalda, photoshoppade och utskrivna bilder till Sprallins album. Koncertbiljetter till något klassiskt. En resa till värme och saltvattensbad. Hallonbuskar. Sy- och mönsterböcker.

Åtta personer jag utmanar: Alla som vill.

En helg som utställare ger ömma fötter och en lycklig själ

[Barnvagnar utanför och trängsel inne – så var det nästan hela tiden!]

Tre dagar höll vi öppet på Galleri Hemsytt (hos Studio Plindberg i Gröndal i Stockholm). Det var helt fantastiskt roligt!

[Bord och utställning längs den ena långväggen.]

[Längs den andra väggen hängde byxor, klänningar, skjortor och slipovrar på en ställning. I bakgrunden syns också vårt hatträd.]

[Någon kikar på klänningar, någon visar brickan med pixiväskor
och någon undrar om det finns mer glögg...]

[På söndagen syntes vi i DN också!]

Pocket och prasselpaket

Nu har jag fått det sista pocket och prasselpaketet. Tack! Jag ser verkligen fram emot att läsa Daniel Sjölin (så klart, boken stod på min önskelista). Hur mycket godis som helst följde också med paketet, som ni ser. Det har varit jätteroligt att klura ut paket till min hemlis, Mademoiselle J, och sen att få egna paket från Sonja, som var min hemliga bokvän.

Störst tack ska dock En bok om dagen ha, som har ordnat med hela bytet. Vilket jobb!

Välkomna!

Det är så underbart roligt att följa en idé från start till mål. I somras började jag fundera på om inte alla vi som sitter hemma och syr vid köksbordet om kvällarna när barnen somnat skulle kunna gå ihop om en utställning. Det kunde vi! Nu hälsar vi alla välkomna till Galleri Hemsytt i Gröndal i Stockholm den första helgen i advent. Kom och titta på, och handla, helt unika barnkläder.

Adventskalenderfunderingar

Jag funderar på att göra en egen adventskalender till Sprallin. Men inte en med en massa små paket och inte nån med godis. Jag grunnar på en kalender med högläsningsinstruktioner. Efter dagis går man hem, öppnar en lucka, läser ”idag får Sprallin välja en bok”, ”idag väljer ni en grön bok”, ”idag läser ni en bok med en katt”..., tänder levande ljus och mysläser en stund före middagen. Kan det funka? Vad tror ni?

Dansk gråväderspoesi

Året har seksten måneder:

November

December

Januar

Februar

Marts

April

Maj

Juni

Juli

August

September

Oktober

November

November

November

November

Poeten heter Henrik Nordbrandt, och jag hittade dikten på en av favvobloggarna, På svenska.

Rebellen Botilda!

Nästan lite upprymd blir jag över varningen jag fick på ett forum jag ofta besöker. Jag som är så snäll och lydig... Nu hade jag tydligen gått för långt. Ha! Inte tillräckligt lång för att bli avstängd, men ändå. Vore jag rättshaverist skulle jag överklaga, men jag är ju så snäll och lydig ;-)

Paradox

Jag var på syfestival idag. Gick omkring på mässan och hejade och hälsade på många från den lilla värld av sybloggare som jag lärt känna de senaste åren. Handlade tyg. Lite till. Klappade och klämde. Jo, lite till, av det också. Några fulla kassar blev det – nästan så att jag hade svårt att hålla koll på innehållet i kassarna, ryggsäcken och min bok på tunnelbanan på väg hem igen.

Vilken bok det var? ”Köp inte den här boken” (se rutan till höger). Mina kinder var lite röda, kan tilläggas.

Bapelsin, gubbjävel

Vi fick flera besök i eftermiddags. Små spöken och monster som ville ha godis. Vi var helt oförberedda! Inget godis att dela ut, men sambon fann på råd och länsade fruktfatet. Apelsiner och bananer fick de små med sig från oss, och kanske hörde de ett ”frukt är godis” även om det var uppenbart att de inte höll med om det.

Bokslukare, bokmal eller lustläsare?

What Kind of Reader Are You? Your Result: Obsessive-Compulsive Bookworm You're probably in the final stages of a Ph.D. or otherwise finding a way to make your living out of reading. You are one of the literati. Other people's grammatical mistakes make you insane.
Dedicated Reader
Literate Good Citizen
Book Snob
Non-Reader
Fad Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

En timme tidigare än klockan sex är för tidigt!

Vi vaknar tidigt igen. Eller Sprallinen vaknar tidigt och vi stora väcks av henne. Hon ligger i mörkret i sin säng och viskar sagor och berättelser – blundar fortfarande – och sjunger ibland en visa som hon gestikulerar till. Efter ett långt tag tröttnar hon på att vi bara fortsätter sova och så teaterviskar hon ”Får jag komma upp i deras säng?”. Klart hon får. Alltid. Men väl där kommer viskandet så nära att vi faktiskt vaknar på riktigt. Om vi ändå låtsas sova vidare börjar hon busa och hoppa i sängen i stället.

Kan någon påminna mig om vad det var som var så bra med sommartid?

Tre tips till nästa gång

Nästa gång vi åker till stora köp- och biostället måste vi komma ihåg att:
1. ta med oss eget godis om vi ska ha något godis eftersom köerna är kilometerlånga
2. ta med öronproppar – ljudnivån var fullkomligt bedövande både på butiksplanen, i restaurangen och under filmen
3. inte köpa biljetter förrän på eftermiddagen när vi vet om barnet sovit middag eller inte.

Men jag tror inte att vi behöver fundera så mycket, ingen av oss känner för att någonsin åka till ett sånt ställe igen.

Sprallins stora behållning av filmen var Kråkans kommentar när han hjälpte Mamma Mu att klättra i träd, och Mamma Mu berättar om allt hon kan se däruppifrån. ”Och jag ser en korumpa”. Sa Kråkan. Säger Sprallin och skrattar förtjust.

Om kungen och hennes mamma

Sprallinen provar på många roller nu. ”Nej mamma, jag är ju lilla Henry” kan hon säga och leka bebis ett tag. Sen blir hon Pippi eller Kungen. Men det är lite konstigt med både Pippi och Kungen (som alltså är Askungen, men det hängde ni väl med på?) och deras morsor. Sprallin tittar intensivt på mig och säger sen
– Mamma, du finns inte!
– Va? Vad menar du? Jag är ju precis här.
– Nä, för jag är Pippi och hon har ingen mamma.

Ska man förklara för en tvååring att Pippis mamma sannolikt är död, eller dra till med ”ängel i himmelen” som Pippi själv säger?

– Mamma, du är dum!
– Men så säger man inte till folk. Vad har jag gjort som du tycker är dumt?
– Jag är Kungen och min mamma är dum!
– Jaha, du är Askungen. Men vet du, hennes mamma är... *tänka tänka ”död”, ”styvmor”, ”begripligt”, ”inte skrämmande” slut på betänketid... Jo, hennes mamma säger dumma saker.

Kanske inte så konstigt att kombinationen med alla saknade eller dumma mammor i sagorna och det faktum att jag varit borta ovanligt mycket de senaste veckorna gör att Sprallin vägrar släppa mig när hon ska sova eller när jag ska lämna henne på dagis. Dags för familjetid!

Ibland är mitt jobb så frustrerande

Förra veckan granskade och bedömde jag studentrapporter. Totalt var det 52 stycken och av dem blev 30 underkända! Eller 31, för en var så illa skriven att vi inte ens tog med den i bedömningen. Hälften av dem hade blivit godkända om de bara läst och följt den mycket utförliga instruktionen. Det känns skrämmande. Och tråkigt.

Tur att studenterna i alla fall går den här kursen och har min kollega som lärare!

Litteraturstöd

För många år sedan hände det att jag och min kollega gick till bokhandeln tillsammans, på arbetstid. Vi köpte flera titlar åt gången, alltid svenskt, alltid poesi och alltid spännande. Sen gick vi hem till kontoret, läste, pratade, begrundade och blev så klart ohyggligt kreativa. Vi rättfärdigade det med att vi behövde input i vårt eget yrkesskrivande och att de små, svenska poeterna behövde någon som köpte deras böcker.

Jag kom att tänka på det i morse när jag läste titeln på en av de böcker som nominerats till Augustpriset i år. ”Men hur små poeter finns det egentligen” av Eva-Stina Byggmästar. Måste man inte bara älska den titeln?!

I kategorin barnböcker är Eva Lindströms ”I skogen” nominerad. Den är härlig!

Läs mer om Augustpriset och de nominerade titlarna. Gå sedan ut och bedriv lite eget litteraturstöd till små, svenska poeter. I riktiga boklådor – för de behöver också om de ska finnas kvar.

Om tuttar, halare och pinnsängar

Vi lämnar bebisstadiet bakom oss. Sprallin är stor nu och har slutat med napp! Det gick helt smärtfritt och hon är mycket stolt när hon berättar om det för alla som vill lyssna, och några till. Dessutom, vilket är allra viktigast, blev hostan på nätterna något bättre sedan nappen försvann.

Så nu slipper vi glömma nappar och fnissa när farfar från ön frågar efter ”tutten”. Napp heter nämligen ”tutt” på finlandssvenska. Läs och roas:

”Bland alla de ord som kan ställa till förvirring mellan finlandssvenska och sverigesvenska föräldrar intar väl tutt särställningen som det potentiellt mest roande. ”Har ni anatomiskt riktiga tuttar?” lär en förvirrad finlandssvensk pappa på jakt efter nappar ha undrat på apoteket i Sverige, till farmaceutens förfäran.” Mia Sandsjoe, Språkbruk 3/2007

Man kan fortsätta inventeringen av skillnader mellan sverigesvenska och finlandssvenska. Att både vinteroverall och snickarbyxor heter ”halare” har jag fattat (men det tog ett tag), nyligen lärde jag mig att spjälsäng heter ”pinnsäng” och det finns fler skillnader. Citatet nedan kommer från den finlandssvenska tidskriften Språkbruk, därför är de sverigesvenska uttrycken fetstilsmarkerade och de finlandssvenska i parentes. Det är nyttigt med perspektiv ibland.

”Allra underst klär sig flickor i trosor (småbyxor) och linne (underskjorta). På överkroppen bär både flickor och pojkar t-tröja eller t-shirt (t-skjorta). Riktigt små bebisar bär sparkbyxor eller sparkdräkt (halare). Flickorna brukar gilla tights på benen, medan pojkarna drar på sig mysbyxor (verrare). Jeans (farmare, farkkur) är populärt bland såväl pojkar som flickor. Mindre barn har ofta hängselbyxor eller snickarbyxor (lapphalare) på sig. Om byxbenen (buntarna) är för långa får man vika eller sy upp dem. Vintertid är det skäl att ta på sig en sweatshirt, dvs. en collegetröja, eller eventuellt en huvtröja eller munkjacka (huppari). En skön hemstickad kofta (knäpptröja) värmer också bra. Som ytterplagg använder mindre barn ofta overall (halare), medan större barn kanske tycker att det är mer praktiskt med jacka (rock) och utebyxor. På fötterna har barnen sportskor (länkare, gummitossor) antingen med kardborrband (tarra) eller snören. Om det är regnigt och vått ute kläs barnen i stövlar och regnkläder (kurakläder) eller regnställ, dvs. galonbyxor, regnrock och galonhandskar. Är vädret varmt och soligt tar barnen gärna på sig en keps eller skärmmössa (lippis), men är det vinter och kallt är det en varmare mössa eller luva (pipo) som gäller. Sommartid badar (simmar) barnen gärna och klär sig då i baddräkt (simdräkt) eller badbyxor (simbyxor).” Anna Maria Gustafsson, Språkbruk 3/2000

Jag har fått pippi!

Ett stort härligt paket i min brevlåda idag. Min hemliga bokvän från pocket och prassel har skickat mig ett paket fåglar. Boken ”Fågeln som vrider upp världen” fick ange temat. I paketet fanns ett fågelbokmärke, två stora påsar ”fågelfrön” och dessutom god fugde och nötcreme. Hemlisen föreslog att fröna kan användas till matbröd. Bra förslag tycker jag, som med jämna mellanrum glömmer bort att baka. Det som blir så gott.

Tack hemliga bokvännen! Ditt paket gjorde mig glad och nyfiket ivrig att börja läsa.

Behöver vi fler poliser?

Jag har helt missat DN:s prosapolis! Nu har den gjort sitt första tillslag och anhållit Paulo Coelho. Coelho anklagas för att vara ”en marängmakare som har lockat otaliga hederliga läsare i fördärvet med sina fluffiga, pompösa och fullständigt tomma så kallade visdomar”.

Är det bra att folk läser, för att det är bra att läsa? Eller ska folk läsa bra saker, när de nu ändå läser? Och vem bestämmer vad som är bra? Jag menar, en del av oss kan roas av prosapolisen, men andra tar illa upp. Ingen har rätt och ingen fel. Utom möjligen Coelho.

Den som vill veta vad som är rätt och fel i språket tillkallar i stället språkpolisen. Hon kan! Och hon ger besked*!

*och eftersom hon nu ändå är språkvetare så pekar hon först med hela handen och berättar hur det är, men avslutar sen med ett ”å andra sidan...”.