Saknar företagande pappor fantasi?

Jag kan vara föräldraledig!

Det fantastiska (det som berättigar utropstecknet) med det är att vi alla som lever i Sverige har bestämt att jag ska få 240 dagars lön från staten för att vara hemma med sessan. Tvåhundrafyrtio dagar! Hade jag varit man och pappa hade jag fått lika många, men se då hade jag sannolikt inte kunnat utnyttja dem. Företagande pappor kan nämligen inte vara föräldralediga har jag förstått. Senast läste jag om det i Sydsvenskan .

Stackars, stackars dessa män. Hur klarar de av att driva sina företag med sådan total brist på fantasi? Vad händer om de till exempel råkar bli sjuka under en längre tid (eller blir en riktig karl aldrig sjuk)?
– Jag är egen företagare. Då går det inte att stänga ner allting i några månader, låter Sydsvenskan den stackars företagande pappan säga. Lite senare svarar han på frågan om inte systemet borde ändras så att även företagare kunde ta pappaledigt lättare?

– Nej, det finns nog ingen lösning.

Jag har drivit företag i 15 år nu. Utan ett stort mått av fantasi, flexibilitet, uthållighet och problemlösning hade det inte varit möjligt. Nej, jag kommer inte att vara en traditionell mamma som är ledig från sitt jobb under ett år. Jag kommer att vara ledig under ungefär 20 månader. Och vet ni, det kommer sessans pappa också att vara. Vår lösning är nämligen att båda arbetar deltid. Jag har svårt att stänga ner mitt företag helt och sedan tro att jag kan dra igång igen med heltidsdebitering efter ett år. Däremot har jag inga som helst problem med att jobba deltid. Den stora vinsten med det är dock inte att företaget lever kvar, det är att jag får ha vardag med sessan under mycket längre tid! Det är att hennes pappa blir en lika viktig person i hennes liv. Det är att hon ser att både mamma och pappa tar ansvar för henne, leker med henne, tröstar henne när hon gråter och ger henne mat när hon är hungrig. Att jag dessutom har ett arbete att komma tillbaka till efteråt är egentligen mer som en bonus.

I andra branscher kanske det går att anställa vikarier, samarbeta med kolleger, dra ner på kostnader eller jobba uddatider. Jag vet inte vad som är lösningen för andra, men jag är övertygad om att det finns lösningar. För både mammor och pappor och företagare.