Bottennotering

Igår kväll lade jag mitt sovande barn på golvet i garaget. Det kändes som årets bottennotering i föräldraskap!

I garaget där bilen står är det trångt. Man måste backa in bilen i fickan tätt, tätt intill väggen (helst utan att skrapa i lacken). På grannplatsen står en abnormt stor bil som behöver mycket utrymme. När den står på sin plats går det inte att öppna dörrarna på vår bil mer än just precis så mycket att man kan klämma sig ut på tvärsen, försöka få med sig hela sig själv och bilnyckeln samt inte skrapa emot deras bil. Att få ut ett sovande barn den vägen är helt omöjligt. Inte heller väskor eller annat bagage. Så man lägger sitt sovande barn på det skitiga betonggolvet och låter det ha huvudet på datorväskan. Sen skäms man och backar in bilen fort som satan, varpå barnet vaknar och gråter hysteriskt. Man är och känner sig som en usel förälder.