Välkomna i helgen!

[Klicka på bilden så blir den större]

Nästa helg, pingst, öppnar vi Galleri Hemsytt igen. Under tre intensiva dagar kommer vi att visa upp, och sälja, helt unika hemsydda barnkläder. Den här andra gången är vi elva små märken som ställer ut. Förra gången var det fullt i galleriet nästan hela tiden – vi hoppas naturligtvis på minst lika många besökare så här i försommartid också!

Välkomna att hälsa på och hitta de där speciella sakerna som du inte hittar någon annanstans. Mer om Galleri Hemsytt kan du läsa på vår galleriblogg.

Lästid

Häromdagen jobbade jag i en liten stad på landet. På tåget dit hade jag fullt sjå med att förbereda mig och att vakna eftersom tåget gick rätt tidigt, men på väg hem behövde jag lektyr. Boken jag håller på med låg till ingen nytta kvar på golvet bredvid sängen, så det fick bli en ny. I kiosken få jag syn på ”Pepparkakshuset”, och minns att någon skrivit om boken på en bokblogg jag var inne på för bara någon dag sedan. Jag köper. Börjar läsa i väntan på perrongen. Det regnar och de första sidorna av boken blir först prickiga, sedan helt blöta. Jag är kvar i boken hela vägen hem. Det är en skön känsla att få ägna sig åt sträckläsning – alltför sällan gör jag det i vardagen. Är lösningen att söka jobb och uppdrag på pendlingsavstånd?

I tid!

Jag är sjukt nöjd med att jag gjort färdigt en sak som inte behövde vara klar förrän på söndag! En hel vecka i förväg! Nöjd, glad och lite stolt!

Den glädjen överskuggar just nu tristessen med att sitta och jobba sent på kvällen, att ha studentuppgifter kvar att betygsätta och att inte hinna planera vettiga middagar och veckohandla. Dygnet har 24 timmar, och några av dem måste användas för gladsaker annars vissnar jag!

Pockethemlis

Min hemlis har kommit. En riktig sommarbok ”Underbara kvinnor vid vatten” och ett egengjort örtsalt (med recept!) låg i. Tack!

Jag ser fram emot att läsa om boken. Jag läste den när den först kom i pocket (det måste vara 15 år sedan eller så) och tyckte mycket om språket, det finlandssvenska, och berättelsen. Senare läste jag Den amerikanska flickan, som jag också gillade. Ända till slutet som fick mig att känna mig vrållurad eftersom det inte var slutet... Någon som vet när del två kommer?

Ensam hemma

I går kväll var jag ensam hemma. Lilla fröken var utlånad till morföräldrarna och sambon bortrest. Min lista över saker jag skulle ”hinna med” och ”passa på” var ungefär lika lång som en kvittoremsa från Gekås (där jag aldrig varit, så jag chansar bara på att de är superlånga). Vad tror ni att jag gjorde? Jo, parkerade mig i soffan med datorn i knät, stickningen bredvid och teven påslagen. Precis som vilken annan kväll som helst, med andra ord. Fast programmet om Mare Kandre hade nog inte konkurrerat ut Så ska det låta om sambon varit hemma, så lite annorlunda var det ju ändå. ”Man är bara 22 år och sen så blir man 30 och 40 och sen är man död, liksom.” Sa Mare Kandre som dog alldeles för ung för några år sedan. Lyllos er som har henne kvar att läsa!

(Postorderuppdatering: gardinerna kom i fredags. De är rätt okej, men för korta! Inte tänkte jag på att vi har så hilskeligt högt i tak när jag beställde dem. Nu är de uppsatta (avbockat från långa listan), hänger nya och fräscha mot de otvättade fönstren (inte ett dugg avbockad hinna med-uppgift från långa listan). Skorna kom ju också och var också rätt okej, men egentligen lite för stora. Sånt är postorderlivet för den oerfarna...)

Utan paket

Paketväntandet fortsätter. Varken de förbeställda tygerna eller aprils pocketpaket har kommit. Det känns trist.

Tygerna har jag nästan glömt vilka de var, så många turer har gått fram och tillbaka sedan februari när jag fick specialerbjudande om att beställa dem. Nu känns det som det kvittar - kommer de inte idag avbeställer jag dem och stryker den leverantören från min lista.

Pocketpaketet ska ju vara en glad överraskning. Något litet att le åt, som förgyller dagen. Men nu börjar jag känna likadant där. Som att det kvittar. Som att det blir för mycket besvär för min hemliga bokvän, som säkert har en massa goda skäl och ingen tid alls. Du, om det är så att det blivit för mycket i livet just nu, så lyfter jag bort ansvaret för pocketbytet från dina axlar. Om det är så att du behöver ett litet bekymmer mindre, så är det okej, men låt mig få veta det då, så att jag i min tur vet vad jag kan förvänta mig.

Faktor 5-11

Och så glömmer ni inte solskydd i helgen!

Själv tänker jag sy mig en flådig solhatt, för nu värker förkylningshuvudet så fort solens strålar träffar det. Gammal tant?!

(Fortfarande inget pocketpaket... Det skulle skickats senast den 15, och borde väl kommit nu?)

I väntans tider

Jag väntar på paket. Från tygföretaget som lovat leverans i mitten av mars, från stora postorderföretaget, från garnfirman, från Tradera och från Pocketutbytet mini. Ska vi tro att allt kommer samma dag? Ska vi säga fredag? Det blir bra!

Är nog ingen postorderbrud

Det är väl bara jag som blir överraskad... Men alltså, det här med postorder, vilken luring! Jag är van vid boklådans hemskick alldeles gratis, vid tygaffärer som följer portotabellerna och traderasäljare som för det mesta också gör det. Inte van vid det stora postorderföretaget.

Det började med att jag vill ha nya gardiner. Inget fel med de mer än att de ser mörka och vintriga ut. I en inredningstidning hittar jag precis vad jag vill ha. Tre problem uppstår:
1. tyget finns inte att uppbåda (eftersom det var en gammal tidning)
2. varianter av tyget kostar en förmögenhet
3. sambon är inte ens tillfrågad och kan ha invändningar.

Av en slump klickar jag in mig på stora postorderföretaget och hittar gardinrea! Toppen! Helt okej panellänger för 49 spänn! Jag beställer genast två paket och hittar sedan samma tyg på rea för 25 bagis. Kanske en kudde, för billigt för att motstå, tänker jag och klickar. Sen vill jag betala. Men det går inte, för man måste handla för 200 kronor. Jahaja. Nå, det var ändå tveksamma gardiner med tulpaner. Jag loggar ut. Men in igen idag på morgonen, för de var ju i alla fall ljusa och lite somrigare. För att få handla måste jag komplettera. Då hittar jag skorna, ett par mesgula Adidas. Inte riktigt de jag ville ha (ett par knallgula Converse), men nära nog. Går till kassan. Hoppla! Nästan hundralappen extra för expeditionsavgift och postförskott. Loggar ut. Men in igen. Kanske finns något alternativ. Joho, man kan betala med kort och slipper då postförskottsavgiften.

Så nu har jag betalat 363 kronor för nya gardiner till vardagsrummet som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. På köpet får jag ett par gula sneakers som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. Jag känner inte igen mig – ska jag vara nöjd så?

Påminnelse

Och så tittar ni noga i backspeglarna när ni är ute och kör nu. Motorcyklarna har kommit fram och både bilster och mc-människor är ovana efter den långa vintern.

Färg om våren

–Titta! Mamman pekar ivrigt in mot det vissna gräset under syrénsnåret. Titta! Blåsippor. Ser du de där små blommorna, det är blåsippor.
– Fast de är ju lila, säger det uppmärksamma barnet.

Nå, det kommer säkert tider när även hon förstår vad det innebär att se årets första blåsippor. Tror ni inte? Även om de är lila.

Tid och otid

Jag lånar ett inlägg från bästa Bodils blogg:

”Jag hatar det här med omställningen till sommar- eller vintertid.
Jag vill att det ska vara samma tid jämt och jag vill inte bli äldre.”

Och så försöker jag att inte låtsas om att det där fåniga testet på fejsbuck tycker att jag är tre år äldre än vad jag är. Det är bara tidsomställningen som får mig att se sån ut, vill jag säga. Eller bortförklara. Förändringar gör mig trött, vårljuset gör mig trött, rätt mycket annat i livet just nu gör mig trött. Tacka fan för att ett fånigt test på fejsbuck tycker att jag är ännu äldre än vad jag är.

Pocketöverraskning!

Titta här vilket roligt paket jag fick förra veckan. Jag ser verkligen fram emot att läsa boken, som jag inte ens hört talas om förr men som verkar riktigt bra. Självklart ser jag också fram emot att få njuta av chokladen – men det blir nog först om några veckor. Min hemliga bokvän har träffat så rätt! Stort tack!

Ordlista för alla!

Ojojoj... Nu mina vänner, nu kan man slå i Svenska Akademiens ordlista på nätet! Hela SAOL 13, som är den senaste, finns inläst och är sökbar på akademins webbplats.

Här, bokmärk direkt!
http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx

Det där med passform

Plötsligt inser jag att det inte är jag som minskat i omfång. Mina kläder sitter illa och halkar omkring på kroppen för att de håller dålig kvalitet. Jag är helt enkelt inte van att slita ut kläder... Men eftersom den här större storleken bara varit temporär (hm...) har jag inte kostat på mig annat än skräp, och då slits de uppenbarligen. Det var ju synd.

Nu testar vi att isodieta några veckor, så kanske jag småningom får anledning att köpa bra kläder som behåller passformen efter tvätt igen. Frukost i morse: 2 ägg, 50 gram lajtost och 2 frukter.
Intresseklubben noterar.

Bland barn och böcker

Som liten var jag bokslukare av den kalibern som låg med ficklampa under täcket (när pappa dragit ut proppen så att jag inte kunde ha sänglampan tänd). Så det är kanske inte så konstigt att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser en pappa hjälpa sina två grabbar med blanketten till deras första bibliotekskort. Jag blir vråltantig och suckar lite lyckligt mot bibliotekarien som är vråltantigt blödig tillbaka och säger nåt om att det är nåt visst med det första lånekortet ändå. På samma sätt blir jag lika glad varje gång Sprallinen säger att hon hellre vill läsa saga, eller hitta på en berättelse, än se klart Bolibompa. Och titta här, förskolebarnen i Mariefred hade bokbytardag de också igår!

Nu undrar jag, skulle någon vara intresserad av ett barnboksbyte i stil med det En bok om dagen har för pocketar? Ett byte där barnen väljer ut och skickar böcker tillvarandra? Skriv en kommentar eller mejla på tildetext|snabel-a|gmail.com så får vi se om vi kan hitta på nåt.

Språkpolisens dag?

Jag är nog inte riktigt på i år. Först missar jag semikolonets dag och nu grammatikdagen. Fast den var ju ”national” i USA, så det kanske inte gjorde något. Fast den där grammartinin frampå eftermiddagen kunde ju ha vart nåt ;-)

Kanske skulle vi instifta språkpolisens dag här hemma? Vi kunde ju ta den dag då riksdagen klubbar igenom språklagen och fira att svenska blir huvudspråk i Sverige. Den 12 mars beräknas propositionen lämnas till riksdagen, och om inget oväntat inträffar träder den nya lagen i kraft vid halvårsskiftet.

Förslag på fiffigt firande?

Rött hjälper dig att se detaljer

I Svenska Dagbladet läste jag för ett tag sedan om en kanadensisk färgstudie. Forskarna hade låtit försökspersoner arbeta vid datorer med vit, klarblå respektive röd bakgrundsfärg. Det visade sig att de som hade röda bakgrunder blev extra bra på att hitta korrekturfel i texter.

Så nu är det väl bara att måla om. Börja med skärmen och sen fortsätta... Jag väntar fler korrektur- och språkgranskningsuppdrag i nästa vecka. (Fast tills vidare får snöbollskriget här på sidan fortgå.)

Pocketbyte mini

Min hemliga bokvän vill veta mer om vad för slags böcker jag gillar. Och det kan man ju förstå. Vassego! (om du kickar på etiketten ”pocket och prassel” i högerkanten ser du vad jag svarare i förra omgången)

• Vilken genre tycker du bäst om? Svensk skönlitteratur. Noveller. Böcker som vill något. Böcker med språk som sjunger. (Lät det pretentiöst?)

• Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på? Oj, det vet jag inte. Men jag gillar överraskningar!

• Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur? Kriminalromaner (men välskrivna deckare funkar), självhjälpsböcker, skräck, sci-fi.

• Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion? Bodil Malmsten, Mare Kandre, Kristina Lugn, Katarina Frostensson, August Strindberg, Antonio Lobo Antunes – och ja, jag tror nästan att jag har det mesta av dem förutom Antonio, honom vill jag läsa mycket mer av.

• Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa? Just nu komer jag inte på en enda. Men det beror inte på att de inte skulle finnas. Återkommer!

• Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa? Det skulle väl vara de där två, igen, Liza Marklund, Jan Guillou. Skickliga på sitt sätt, men inget jag blir nyfiken på eller intresserad av och rätt torftligt språk.

• Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro? Nej, inte över vilka jag läst heller, förutom den lilla listan här i högerkanten.

• Läser du andra språk än svenska? Lite på engelska och någon gång på tyska, danska och norska.

• Om det händelsevis skulle slinka ner något väldigt litet, ätbart i ditt brev - vad skulle du helst vilja få då? Godis eller nyttigt? Godis är gott. Nyttigt godis är gott och nyttigt ;-) Allt utom lakrits uppskattar jag (men det uppskattar sambon destto mer), och är det dessutom mörk choklad och/eller ekologiskt njuter jag ännu mer.

• Är du allergisk mot något? Vissa dofter ger mig huvudvärk.

• Dricker du te eller kaffe - och vilken smak föredrar du? Båda! Men jag föredrar icke-smaksatta.

• Intresse? Läsa, skriva, sy och handarbeta. Favoritfärg? Gult och rött. Stjärntecken? Skorpion. Favoritdjur? Säl, kanske, jag vet inte riktigt.

En burk keso

Jag har vunnit en burk keso, och vem vet kanske blir det jag som får den lyxiga spahelgen* också?

På Arlas webbplats kan man tävla - den som lyckas uttala de engelska orden ”cottage cheese” korrekt (enligt mjölkbolaget) och dessutom kan hitta på ett bra svenska namn för keso får delta.

För all keso är inte keso. Nämligen. Det är bara keso från Arla som är keso. Eller rättare sagt KESO®. Resten är ”cottage cheese”. I förslaget till svensk beteckning godkänns inte det befintliga keso som de allra flesta använder och som finns med i Svenska Akademiens senaste ordlista. Så jag föreslog grynost. Det finns och används (av ett fåtal), det går att uttala, böja och stava utan problem. Väntar med spänning på nästa steg!

* Helg heter så klart weekend hos Arla...

Bokhyllerens

Jag har alltid värnat min bokhylla. När livet vände för tio år sedan var en av de första saker jag köpte till nya lilla lägenheten en jättestor specialanpassad bokhylla. Inte för att alla böcker fick plats, men det var ju bättre än de 22 flyttkartongerna som stod i vardagsrummet och kändes i det läget mycket bättre än billiga hyllor med sviktande plan från stora möbelvaruhuset.

Sedan dess har vi blivit tre att slåss om utrymmet i bokhyllan. Visserligen får Sprallins böcker fortfarande stå vid sidan av och visserligen har vi köpt nya hyllor och visserligen har jag faktiskt rensat ett par gånger tidigare (dock med magert resultat, tre böcker kunde jag skiljas från i första rensningen). Jag gillar helt enkelt mina böcker.

Men nu rensar jag. I Rensa i röran den här veckan har jag sagt att jag ska se till att inga böcker ska behöva stå i dubbla rader, inga ligga staplade ovanpå de andra och inga pressas in i redan allför trånga utrymmen. Det som får stå kvar är favoritförfattarna och lyriken. Reseböckerna och fackböckerna. Och så sambons, så klart.

Resultatet i halvtid: två glada väner som fått överraskningspaket, och en full pappkasse som så smånignom ska landa på Stadsmissionen. Men jag håller lite i de utrensade en stund, för jag har anmält mig till En bok om dagens nya pocketutbyte, mini. Det vore ju synd att ge bort något som kanske passar min hemliga bokkompis.

Man kan anmäla sig fram till på söndag. Gör det, vettja!

Dagens konstigheter

Jag var på mitt livs första klädparty igår. Självklart beställde jag en massa saker, framför allt till mig själv trots att det egentligen var barnkläder som visades. Sprallinens garderob är ju faktiskt mångdubbelt större än min... Bland de plagg jag provade och sedan beställde fanns ett par tajts - tjocka sköna som räcker ner till fotknölarna, precis som jag letat efter och dessutom med 15 procents rabatt. Det konstiga, mycket märkliga, förundransvärda, var att de är i storlek 160! Just det, byxor i 160 centilong som passar på en 180 cm lång och rätt bastant kvinna. Världen är galen!

Lika galet, och bra, är det att hitta Språkrådets skrivregler på bokrean. Alla som inte redan har ett eget exemplar – skynda att fynda!

Pippiprinsessan och hennes pappa

I helgen lekte vi Pippiprinsessan och leverkungen. Leverkungen är Pippis pappa och ni förstår själva hur Sprallin hört fel och vilken koppling hon gjort. Skulle ni korrigera? Prata om ord man inte bör använda? Eller göra som vi, bara spela med och leka leverkungar?

Pippiprinsessan är för övrigt en ljuv varelse i full Pippistass, med randiga docksängslakan på huvudet och en luciakrona i plysch som håller lakanet på plats. Till förklädesklänningen bör man ha sin nyckelpigekjol och kanske en prickig snurrkjol också. Självklart färgglada dagishalsband och så de brodrade dansskorna... Så snygg. Och snäll!

Klok inställning

Jag måste lära mig av min dotter. Hennes inställning till omvärlden är fantastisk (ibland, tänk på att hon är tre och trotsig också).

– Å, vilket vackert väder, säger hon när vi kommer ut ur porten. Tjockdimma, snö eller regn spelar ingen roll, det är vackert helt enkelt.

– Mamma, det här blir en rolig dag!

– Vilka fina knappar du har på koftan/blommor på blusen/örhängen i öronen.

Jag önskar mig hennes förmåga att se allt det vackra, roliga och fina omkring mig.

Gårdfarihandlare

Idag har jag haft besök av en riktig gårdfarihandlare. När jag inte hade kontanter hemma att köpa ägg för log han bara och lämnade över ett inbetalningskort. Där stod det att han är just gårdfarihandlare. Underbart tycker jag! Nu hoppas jag bara att äggen är så där busfärska och bra som han utlovar. Om tre veckor kommer han tillbaka igen.

Global värld

Jag tycker att det är lite lustigt när min uppdragsgivare skriver om en alltmer global värld.

Global betyder ”världsomfattande” och används ofta som ett snofsigare och mer modernt ord än ”internationell”. Men uttrycket ”global värld” får över 14 000 googleträffar och måste alltså betyda något mer. Fast det verkar vara samma människor som benchmarkade och best practisade för tio år sedan, som i dag skriver om den globala världen, så kanske behvöer vi inte bry oss så mycket. Modet förändras, även inom språket, och tills vidare ber jag uppdragsgivaren skriva om. Tycker ni att jag är grinig och omodern då?

Rensa och renodla

Det här är sköra tider. Jag tål ingenting, inga krav. Börjar gråta över en enkel fråga ställd över e-posten. Blir stressad av högarna som aldrig tycks bli mindre. Befarar ständigt det värsta när posten kommer (riktigt vad ”det värsta” skulle vara är dock oklart).

Jag kan ta ett exempel. I förra veckan fick jag brev från Energimyndigheten. ”Jävlar!” var min första tanke. ”Nu har de kommit på att allt blivit fel med elen i stugan och att jag ska efterdebiteras med tiotusentals kronor.” Jag är allvarlig, precis så tänkte jag. Att brevet var adresserat till företaget tänkte jag inte närmare på. Förrän jag öppnade det och började läsa. Det var ett besked om att de vill teckna ramavtal med mig. Alltså något väldigt bra!

Nu rensar jag undan måsten. Åtaganden jag tyckt om och sånt jag velat göra. Jag orkar inte. Vill inte ständigt ha dessa åtaganden hängande över mig. Därför anmäler jag mig inte till Pocket och prassels nya omgång, och inte till någon sy- eller stickhemlis. Jag förlänger inte styrelseuppdrag och hoppar av träningen som jag inte ens hunnit börja på. Alla nyhetsbrev som dimper ner i min inkorg avbokar jag, utom dem som verkligen tillför något. Så lite som möjligt ska få stjäla min energi.

Facebook får bli till Bolibompa, som mest. MSN slår jag knappt ens på längre. Jag är inte redo att sluta blogga och bloggsurfa, men det kanske behöver gå dithän. Frid, är vad jag behöver, ro att koncentrera mig. För det är sköra tider, och mitt företag behöver mig mer än någonsin tidigare.

Säsongsarbete?

Jag tror att det skulle gå att livnära sig som dörrknackare den här tiden på året. Speciellt i barntäta områden som det vi bor i där många är hemma med egna och/eller barnens rinnande näsor. Tänk bara om någon skulle ringa på och erbjuda en ny storpack pappersnäsdukar, några hembakade bullar och en glossig tidning. Kanske ta upp beställning på Alvedon och näsdroppar som levererades någon timme senare? Visst skulle man köpa!

7 gram koldioxid

Varje gång du googlar släpper du ut 7 gram koldioxid! Lika mycket som när du kokar en kopp te. Jag har inte ens tänkt på det tidigare, men det är klart att energin för Googles servrar kommer någonstans ifrån den med. I nättidningen Realtid kan man läsa mer. Någon som känner till ett grönare alternativ?

Mer om förskolan

Anledningen till att Sprallinen fick vara på storbarn igår var ju att hennes egen avdelning var stängd (och att hon själv ville så klart, annars hade hon ju fått vara på den andra småbarnsavdelningen). Jag tyckte lite synd om hennes kompis M som skulle få börja på storbarn tillsammans med henne, för hon var hemma igår och fick alltså inte vara med om allt det roliga på storbarn.

Nu vet jag varför. Förskolan hade ringt runt till alla föräldralediga och bett dem hålla sina större barn hemma. Så spar man pengar på vikarier. Jag är inte säker på att jag tycker att det är rätt.

Inskolning, schminskolning

Min tur att hämta. På Sprallins avdelning är det mörkt och öde. På den andra småbarnsavdelningen finns ingen Sprallin, men en pedagog som inleder ”ja... jag vet inte hur jag ska säga det här...” *dramatisk paus, alla håller andan* ”... Sprallinen har inte varit med oss idag, hon har varit på storbarnsavdelningen. Hela dagen!”

Det visar sig att så många varit sjuka på Sprallinens avdelning att den stängde. På storbarnsavdelningen frågade de om hon ville vara med dem ute på gården. Det ville hon. När de skulle gå in frågade de om hon ville följa med in till deras samling. Det vill hon. Sen undrade de om hon ville äta lunch med dem, vila med dem, fortsätta leka med dem. När jag kom satt hon med en femåring och ritade. Lycklig! Dansade igenom avdelningen för att visa mig hur kul det var. Personalen strålade och berömde. Inskolningen skulle ju börja först nästa vecka, men nu får hon välja själv om hon vill gå till storbarn i morgon och vara där så länge hon vill. Egen hylla hade de redan hunnit göra också!

Jag kapitulerar. Tror att det kommer att bli jättebra. Men kommer att fortsätta arbeta för mindre grupper och mer genusmedvetenhet och längta efter att de fina vännerna från småbarn kommer efter.

Rensa i röran

Det är ju populärt med utmaningar i bloggvärlden. Nyss hittade jag en hos Ulrika Gabriel som jag tänker haka på. Kanske ni också? Det handlar om att rensa. I rörorna – och sådana har jag gott om.

Jag försökte mig på en alldeles egen utmaning i helgen. En garderob var skulle vi ta och den som rensade ut flest saker skulle vinna. Vi var inte så duktiga... Jag rensade två hyllplan (och lät två tröjor gå vidare till Stadsmissionen) och sambon inte något alls. Utmaningen här har bättre förutsättningar att lyckas. Här är Ulrikas instruktioner:

1. ”Vi bestämmer oss för ett ställe (skåp/garderob/hyllplan/rum/hörn/pennskrin etc.) per vecka som vi vill rensa.
2. Jag skapar ett inlägg/vecka här på min blogg där alla rensare skriver in veckan mission. När ni är färdigrensade skriver ni en kommentar om det.
3. Lägg sedan ut "bildbevis" på din blogg. Hur det ska se ut bestämmer du. Det kan vara före - efter bilder, slutresultat eller det utrensade skräpet. It's up to you. Var gärna kreativ!
4. Då vi alla måste hjälpas åt att ta hand om vår miljö hoppas jag att vi alla gör allt vi kan för att sopsortera det vi vill göra oss av med.
5. Recycling är kanon! Har du fina saker som du vill göra dig av med; kläder, böcker, inredningsprylar etc. kan du gärna lägga ut det på din blogg. Sälj, byt, skänk. Det är upp till var och en.”

Finns jag?

Ibland drabbas jag av existentiell ångest. Som nyss då en journalist som intervjuat mig frågade efter bilder av mig. Det finns inga! Inte en enda någorlunda modern bild av bara mig. Tusen bilder av Sprallin. Tjugofem av mig och Sprallinen tillsammans därvi pussas, busar, mumsar på bullar, badar... ja allt sånt man gör med små barn. Men inga på bara mig. Journalisten fick nöja sig med en konsultbild från 2001 och en resebild från 2005. Fast å andra sidan var jag snyggare då, så det kanske inte gjorde nåt?

För att vara bättre förberedd nästa gång har jag i alla fall pratat med min fotograferande kompis om några proträttbilder. Vi tar dem säkert vilken dag som helst...

Tre år!

Finaste Sprallinen på treårsdagen. Nu är hon lika stor som Folke, minsann, och dessutom så stor att hon får se läskiga filmer. Säger hon själv i alla fall (flera gånger om dagen). Innan vi gick till förskolan i morse konstaterade hon också att hon nu var så stor att hon skulle gå på storbarnsavdelningen. Och när jag hämtade i eftermiddags tog mig fröken avsides och sade att ett par barn kommer att flytta från en av storbarnsavdelningarna och att de tyckte att Sprallin och hennes bästis skulle flytta dit. Svårt att hålla emot tårarna då, av flera skäl.

Jag vill ju inte att mitt lilla barn ska behöva brottas med 20 andra barn om 3 personal. Jag vill inte att hon ska vallas in i det rosa flickfack som verkar vara standard på alla storbarnsavdelningar. Jag vill inte att hon ska skiljas från den fina lilla gruppen vänner de är på småbarnsavdelningen. Men hur mycket jag än vill att hon ska vara min lilla bebis, så vill jag ju också att hon ska få nya utmaningar och lite mer stimulans. För i ärlighetens namn har hon börjat tycka att det är lite tråkigt på dagis nu. Och kompisarna kommer ju efter så fort det bara finns platser. Här där vi bor är trycket hårt på förskolorna, det föds hur många barn som helst och de flesta ska ju få plats på förskolan. Men ändå, det är tre personal på 21 barn och på gården springer killarna omkring med grenar och skriker ”pang” och flickorna har rosa klännigar och drar på dockvagnar eller gullar med bebisarna på småbarnsavdelningarna.

Förra året

Jag hade två föresatser förra året. Jag skulle inte köpa svarta kläder och jag skulle stava vissa ord mer modernt.

Det gick sådär. Några svarta kläder har jag i och för sig inte köpt, men knappt några färgglada heller. Och förresten blev det ju en svart klänning från Orkan Lia de sista dagarna i december.

Nygamla skrivsättet ”mej, dej och sej” blev helt nerröstade av alla i min omgivning. Tills vidare återgår jag till de traditionella ”mig, dig och sig”. Man ska nämligen leva som man lär ibland, och förstå att folk kan tappa fokus från läsningen om de stöter på något i stavningen de inte gillar.

För 2009 gäller att det ska bli ett roligare år. Vill ni hjälpa mig med det?

Jamensedär, ett nionde haveri

Igår var det dags för overlocksymaskinen att lägga av. Så nu kan jag komplettera listan med ytterligare en punkt. Dags att dra täcket över huvudet och gå i ide?

Åtta till

Åtta saker som gått sönder det senaste halvåret:

• teven
• spisen
• diskmaskinen
• mobiltelefonen
• torktumlaren
• kameran
• symaskinen
• datorn.

Försöker någon att säga mig något? I så fall vill jag påminna den personen om att allt sammanfaller med all time high i ränteutgifter (bostadslån, inget konstigare än det) och all time low i lön.

Åtta

Heli har en lista med åtta saker borta hos sig, som jag hakar på. (Det kallas utmaning, men jag har aldrig fattat varför.)

Åtta favoritprogram: Tappert försök: Tevesolen. Barnmorskorna. Lära för livet. Sex and the City. Couplings. Project Runway. Vita stenen. TV24-sändningar.

Åtta saker jag gjorde igår: Var på skrivfrukost och skrev om snölycka. Bedömde 34 studenters labbrapporter. Ställde in en stickfika. Busade med ungarna på förskolan när jag hämtade Sprallin. Lagade och åt god linsgryta. Var sjuk i 34 minuter på kvällen. Beställde tyg från USA. Testade alla ljusen i våra icke-fungerande ljusslingor tillsammans med sambon.

Åtta saker jag ser fram emot: Sovmorgon – på söndag måste det vara min tur. Lucia. Besök från Tyskland. Renoverad symaskin. Sytid. Juldofter. Skridskoåkning. Lucia – ja, igen.

Åtta favoritrestauranger: Åtta ställen vi hämtar mat ifrån: Sushislabbet. Pizzasunket. Vitlöksdelin. Thaisyltan och eh... sen var det inte så mycket mer. Tur tur tur att sambon lagar så god mat!

Åtta saker på min önskelista: Kamera. Täcksömsmaskin. Tröjor. Utvalda, photoshoppade och utskrivna bilder till Sprallins album. Koncertbiljetter till något klassiskt. En resa till värme och saltvattensbad. Hallonbuskar. Sy- och mönsterböcker.

Åtta personer jag utmanar: Alla som vill.

En helg som utställare ger ömma fötter och en lycklig själ

[Barnvagnar utanför och trängsel inne – så var det nästan hela tiden!]

Tre dagar höll vi öppet på Galleri Hemsytt (hos Studio Plindberg i Gröndal i Stockholm). Det var helt fantastiskt roligt!

[Bord och utställning längs den ena långväggen.]

[Längs den andra väggen hängde byxor, klänningar, skjortor och slipovrar på en ställning. I bakgrunden syns också vårt hatträd.]

[Någon kikar på klänningar, någon visar brickan med pixiväskor
och någon undrar om det finns mer glögg...]

[På söndagen syntes vi i DN också!]

Pocket och prasselpaket

Nu har jag fått det sista pocket och prasselpaketet. Tack! Jag ser verkligen fram emot att läsa Daniel Sjölin (så klart, boken stod på min önskelista). Hur mycket godis som helst följde också med paketet, som ni ser. Det har varit jätteroligt att klura ut paket till min hemlis, Mademoiselle J, och sen att få egna paket från Sonja, som var min hemliga bokvän.

Störst tack ska dock En bok om dagen ha, som har ordnat med hela bytet. Vilket jobb!

Välkomna!

Det är så underbart roligt att följa en idé från start till mål. I somras började jag fundera på om inte alla vi som sitter hemma och syr vid köksbordet om kvällarna när barnen somnat skulle kunna gå ihop om en utställning. Det kunde vi! Nu hälsar vi alla välkomna till Galleri Hemsytt i Gröndal i Stockholm den första helgen i advent. Kom och titta på, och handla, helt unika barnkläder.

Adventskalenderfunderingar

Jag funderar på att göra en egen adventskalender till Sprallin. Men inte en med en massa små paket och inte nån med godis. Jag grunnar på en kalender med högläsningsinstruktioner. Efter dagis går man hem, öppnar en lucka, läser ”idag får Sprallin välja en bok”, ”idag väljer ni en grön bok”, ”idag läser ni en bok med en katt”..., tänder levande ljus och mysläser en stund före middagen. Kan det funka? Vad tror ni?

Dansk gråväderspoesi

Året har seksten måneder:

November

December

Januar

Februar

Marts

April

Maj

Juni

Juli

August

September

Oktober

November

November

November

November

Poeten heter Henrik Nordbrandt, och jag hittade dikten på en av favvobloggarna, På svenska.

Rebellen Botilda!

Nästan lite upprymd blir jag över varningen jag fick på ett forum jag ofta besöker. Jag som är så snäll och lydig... Nu hade jag tydligen gått för långt. Ha! Inte tillräckligt lång för att bli avstängd, men ändå. Vore jag rättshaverist skulle jag överklaga, men jag är ju så snäll och lydig ;-)

Paradox

Jag var på syfestival idag. Gick omkring på mässan och hejade och hälsade på många från den lilla värld av sybloggare som jag lärt känna de senaste åren. Handlade tyg. Lite till. Klappade och klämde. Jo, lite till, av det också. Några fulla kassar blev det – nästan så att jag hade svårt att hålla koll på innehållet i kassarna, ryggsäcken och min bok på tunnelbanan på väg hem igen.

Vilken bok det var? ”Köp inte den här boken” (se rutan till höger). Mina kinder var lite röda, kan tilläggas.

Bapelsin, gubbjävel

Vi fick flera besök i eftermiddags. Små spöken och monster som ville ha godis. Vi var helt oförberedda! Inget godis att dela ut, men sambon fann på råd och länsade fruktfatet. Apelsiner och bananer fick de små med sig från oss, och kanske hörde de ett ”frukt är godis” även om det var uppenbart att de inte höll med om det.

Bokslukare, bokmal eller lustläsare?

What Kind of Reader Are You? Your Result: Obsessive-Compulsive Bookworm You're probably in the final stages of a Ph.D. or otherwise finding a way to make your living out of reading. You are one of the literati. Other people's grammatical mistakes make you insane.
Dedicated Reader
Literate Good Citizen
Book Snob
Non-Reader
Fad Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

En timme tidigare än klockan sex är för tidigt!

Vi vaknar tidigt igen. Eller Sprallinen vaknar tidigt och vi stora väcks av henne. Hon ligger i mörkret i sin säng och viskar sagor och berättelser – blundar fortfarande – och sjunger ibland en visa som hon gestikulerar till. Efter ett långt tag tröttnar hon på att vi bara fortsätter sova och så teaterviskar hon ”Får jag komma upp i deras säng?”. Klart hon får. Alltid. Men väl där kommer viskandet så nära att vi faktiskt vaknar på riktigt. Om vi ändå låtsas sova vidare börjar hon busa och hoppa i sängen i stället.

Kan någon påminna mig om vad det var som var så bra med sommartid?

Tre tips till nästa gång

Nästa gång vi åker till stora köp- och biostället måste vi komma ihåg att:
1. ta med oss eget godis om vi ska ha något godis eftersom köerna är kilometerlånga
2. ta med öronproppar – ljudnivån var fullkomligt bedövande både på butiksplanen, i restaurangen och under filmen
3. inte köpa biljetter förrän på eftermiddagen när vi vet om barnet sovit middag eller inte.

Men jag tror inte att vi behöver fundera så mycket, ingen av oss känner för att någonsin åka till ett sånt ställe igen.

Sprallins stora behållning av filmen var Kråkans kommentar när han hjälpte Mamma Mu att klättra i träd, och Mamma Mu berättar om allt hon kan se däruppifrån. ”Och jag ser en korumpa”. Sa Kråkan. Säger Sprallin och skrattar förtjust.

Om kungen och hennes mamma

Sprallinen provar på många roller nu. ”Nej mamma, jag är ju lilla Henry” kan hon säga och leka bebis ett tag. Sen blir hon Pippi eller Kungen. Men det är lite konstigt med både Pippi och Kungen (som alltså är Askungen, men det hängde ni väl med på?) och deras morsor. Sprallin tittar intensivt på mig och säger sen
– Mamma, du finns inte!
– Va? Vad menar du? Jag är ju precis här.
– Nä, för jag är Pippi och hon har ingen mamma.

Ska man förklara för en tvååring att Pippis mamma sannolikt är död, eller dra till med ”ängel i himmelen” som Pippi själv säger?

– Mamma, du är dum!
– Men så säger man inte till folk. Vad har jag gjort som du tycker är dumt?
– Jag är Kungen och min mamma är dum!
– Jaha, du är Askungen. Men vet du, hennes mamma är... *tänka tänka ”död”, ”styvmor”, ”begripligt”, ”inte skrämmande” slut på betänketid... Jo, hennes mamma säger dumma saker.

Kanske inte så konstigt att kombinationen med alla saknade eller dumma mammor i sagorna och det faktum att jag varit borta ovanligt mycket de senaste veckorna gör att Sprallin vägrar släppa mig när hon ska sova eller när jag ska lämna henne på dagis. Dags för familjetid!

Ibland är mitt jobb så frustrerande

Förra veckan granskade och bedömde jag studentrapporter. Totalt var det 52 stycken och av dem blev 30 underkända! Eller 31, för en var så illa skriven att vi inte ens tog med den i bedömningen. Hälften av dem hade blivit godkända om de bara läst och följt den mycket utförliga instruktionen. Det känns skrämmande. Och tråkigt.

Tur att studenterna i alla fall går den här kursen och har min kollega som lärare!

Litteraturstöd

För många år sedan hände det att jag och min kollega gick till bokhandeln tillsammans, på arbetstid. Vi köpte flera titlar åt gången, alltid svenskt, alltid poesi och alltid spännande. Sen gick vi hem till kontoret, läste, pratade, begrundade och blev så klart ohyggligt kreativa. Vi rättfärdigade det med att vi behövde input i vårt eget yrkesskrivande och att de små, svenska poeterna behövde någon som köpte deras böcker.

Jag kom att tänka på det i morse när jag läste titeln på en av de böcker som nominerats till Augustpriset i år. ”Men hur små poeter finns det egentligen” av Eva-Stina Byggmästar. Måste man inte bara älska den titeln?!

I kategorin barnböcker är Eva Lindströms ”I skogen” nominerad. Den är härlig!

Läs mer om Augustpriset och de nominerade titlarna. Gå sedan ut och bedriv lite eget litteraturstöd till små, svenska poeter. I riktiga boklådor – för de behöver också om de ska finnas kvar.

Om tuttar, halare och pinnsängar

Vi lämnar bebisstadiet bakom oss. Sprallin är stor nu och har slutat med napp! Det gick helt smärtfritt och hon är mycket stolt när hon berättar om det för alla som vill lyssna, och några till. Dessutom, vilket är allra viktigast, blev hostan på nätterna något bättre sedan nappen försvann.

Så nu slipper vi glömma nappar och fnissa när farfar från ön frågar efter ”tutten”. Napp heter nämligen ”tutt” på finlandssvenska. Läs och roas:

”Bland alla de ord som kan ställa till förvirring mellan finlandssvenska och sverigesvenska föräldrar intar väl tutt särställningen som det potentiellt mest roande. ”Har ni anatomiskt riktiga tuttar?” lär en förvirrad finlandssvensk pappa på jakt efter nappar ha undrat på apoteket i Sverige, till farmaceutens förfäran.” Mia Sandsjoe, Språkbruk 3/2007

Man kan fortsätta inventeringen av skillnader mellan sverigesvenska och finlandssvenska. Att både vinteroverall och snickarbyxor heter ”halare” har jag fattat (men det tog ett tag), nyligen lärde jag mig att spjälsäng heter ”pinnsäng” och det finns fler skillnader. Citatet nedan kommer från den finlandssvenska tidskriften Språkbruk, därför är de sverigesvenska uttrycken fetstilsmarkerade och de finlandssvenska i parentes. Det är nyttigt med perspektiv ibland.

”Allra underst klär sig flickor i trosor (småbyxor) och linne (underskjorta). På överkroppen bär både flickor och pojkar t-tröja eller t-shirt (t-skjorta). Riktigt små bebisar bär sparkbyxor eller sparkdräkt (halare). Flickorna brukar gilla tights på benen, medan pojkarna drar på sig mysbyxor (verrare). Jeans (farmare, farkkur) är populärt bland såväl pojkar som flickor. Mindre barn har ofta hängselbyxor eller snickarbyxor (lapphalare) på sig. Om byxbenen (buntarna) är för långa får man vika eller sy upp dem. Vintertid är det skäl att ta på sig en sweatshirt, dvs. en collegetröja, eller eventuellt en huvtröja eller munkjacka (huppari). En skön hemstickad kofta (knäpptröja) värmer också bra. Som ytterplagg använder mindre barn ofta overall (halare), medan större barn kanske tycker att det är mer praktiskt med jacka (rock) och utebyxor. På fötterna har barnen sportskor (länkare, gummitossor) antingen med kardborrband (tarra) eller snören. Om det är regnigt och vått ute kläs barnen i stövlar och regnkläder (kurakläder) eller regnställ, dvs. galonbyxor, regnrock och galonhandskar. Är vädret varmt och soligt tar barnen gärna på sig en keps eller skärmmössa (lippis), men är det vinter och kallt är det en varmare mössa eller luva (pipo) som gäller. Sommartid badar (simmar) barnen gärna och klär sig då i baddräkt (simdräkt) eller badbyxor (simbyxor).” Anna Maria Gustafsson, Språkbruk 3/2000

Jag har fått pippi!

Ett stort härligt paket i min brevlåda idag. Min hemliga bokvän från pocket och prassel har skickat mig ett paket fåglar. Boken ”Fågeln som vrider upp världen” fick ange temat. I paketet fanns ett fågelbokmärke, två stora påsar ”fågelfrön” och dessutom god fugde och nötcreme. Hemlisen föreslog att fröna kan användas till matbröd. Bra förslag tycker jag, som med jämna mellanrum glömmer bort att baka. Det som blir så gott.

Tack hemliga bokvännen! Ditt paket gjorde mig glad och nyfiket ivrig att börja läsa.

Behöver vi fler poliser?

Jag har helt missat DN:s prosapolis! Nu har den gjort sitt första tillslag och anhållit Paulo Coelho. Coelho anklagas för att vara ”en marängmakare som har lockat otaliga hederliga läsare i fördärvet med sina fluffiga, pompösa och fullständigt tomma så kallade visdomar”.

Är det bra att folk läser, för att det är bra att läsa? Eller ska folk läsa bra saker, när de nu ändå läser? Och vem bestämmer vad som är bra? Jag menar, en del av oss kan roas av prosapolisen, men andra tar illa upp. Ingen har rätt och ingen fel. Utom möjligen Coelho.

Den som vill veta vad som är rätt och fel i språket tillkallar i stället språkpolisen. Hon kan! Och hon ger besked*!

*och eftersom hon nu ändå är språkvetare så pekar hon först med hela handen och berättar hur det är, men avslutar sen med ett ”å andra sidan...”.

Svensk-slovenska likheter

Jag vet just inte mycket om Slovenien. Mer än att de har lärare där också och att de får lika mycket betalt som lärare i Sverige. Jag föreställer mig att ekonomin i övrigt är lite annorlunda där, men vet inte; kanske är de också vansinnigt underbetalda?

Sverige ligger på 24 plats (av 32) när OECD listar lärarlöner i olika länder. Själv blev jag för ett par veckor sedan erbjuden 110 kronor i timmen som lärarvikarie. 150 högskolepoäng i ämnet, 15 års erfarenhet av undervisning för vuxna (som det handlade om här också) och ett brinnande engagemang ger en månadslön på 18 480 kronor. ”Plus semesterersättning”, påpekade den som frågade glatt.

---
Nu hittade jag hela listan och fascineras. Det är i Luxemburg man ska vara lärare och absolut inte i Estland. Danska och norska lärare får någorlunda betalt, medan isländska har det ännu värre än svenska.

Medvetet mode

Idag börjar miljövänliga veckan. Temat i år är medvetet mode och Naturskyddsföreningen arrangerar många intressanta träffar runt om i landet. Medvetet, miljövänligt mode finns närmare er än vad ni kanske inser... (och nu blir det reklam):

- snygga, färgglada kläder till barn i återvunna tyger köper man lätt från Rackamaja
- snygga, färgglada kläder till både stora och små kan man köpa på Cissi och Selma
- fina, hemsydda kläder kan man beställa från många hobbbysömmerskor; kika på min parallellsida Tilde textil för länkar vidare till andra (och så kan ni ju titta lite på det jag göra också).

Kulturfyran

Det här är nytt för mig, men lite kul. Frågeformulerare i Kulturfyran är Kulturbloggen och de som svarar finns utspridda i blogosfären.

1. Har du varit på Bokmässan någon gång? I så fall: vilket är ditt bästa minne därifrån? Om du inte varit där, är det något du drömmer om att göra?

Visst har jag varit där, det är därför jag vet vad jag missar... Böcker är mitt bästa minne ;-) Bilden av flera personer vid ett bord på mässan som läste en bok (nåja, handledning då) jag skrivit är stark. Lyckan att lyssna på kloka personer. Umgås med smarta människor. Oväntade möten. Och att packa upp de tunga väskorna när man kommer hem igen.

2. En bok som ska presenteras på bokmässan är SMS-boken, skriven av en mängd författare. De bästa SMS:en har valts ut. (Jag har skrivit lite om den här.) Vad tycker du om SMS? Kan det bli bra litteratur av SMS, eller förstör det vårt språk?

Utveckling och kreativitet – det kan inte skada språket.

3. Idag har jag varit på en förhandsvisning av en film som heter Fishy och är inspelad i förorten Fisksätra i Stockholm. Vad tänker du på när du hör ordet stockholmsförort?

Ebba Grön! Uppror och ungdom. Fast nu bor jag i en fin liten babyboomande Stockholmsförort där alla känner alla och man får handla på krita om man glömt plånboken.

4. Filmen Fishy handlar om två helt olika människor som blir förälskade. Vilken är din favorit bland kärleksberättelser: det kan vara på film eller i bok eller i konst, eller på teater.

Othello. De starkaste känslorna, passionen, sveket, mordet, kärleken. Othello!

Vad är väl en bal på slottet?

Jag är inte där. I år heller. Fan!

Men Petra har skrivit en handledning ”Bokmässan för dummies.” Den kan man läsa om man längtar. Johanna tycker att det är värt åtta månaders regn att ha nära den där enda helgen om året. Och Bokhora rapporterar direkt.

Tack för det, Televerket!

Idag sörjer jag en arbetsvecka som gått förlorad. En vecka tog det att göra i ordning anbudet i den offentliga upphandlingen som nu ställts in. En vecka, fyrtio timmar, hela företaget ... Till ingen nytta. Det är dessutom den andra upphandlingen på raken som avbryts sedan anbudstiden gått ut. Jag har tre till att skriva under den närmsta tiden – vem betalar min lön under den tiden?

(Televerket har för övrigt ingenting med de här upphandlingarna att göra, det är helt andra myndigheter det handlar om.)

Vi lever farligt

Vi tar stora risker. Lever farligt. Snuddar på dumdristighet. Men... Saken är den att vi idag har en (1), säger en (1), napp. Till en liten tjej som gillar sin napp och inte vill vara utan. Alla hundra andra har försvunnit, kanske samma väg som alla de där uddastrumporna? Så nu är det en enda napp som gäller (och en på dagis, där hon haft tre med sitt namn på men två ändå kommit bort). Vi föräldrar tycker att hon borde sluta – det håller Sprallinen inte med om.

Köp inte den här boken

Jag har inte köpt den där boken. Men reserverat den på biblioteket. Den blir spännande att läsa den (undra till exempel om det står något om att kostnaden för att reservera böcker i den). Jag kan ana att vi är många i kö, men kanske hinner jag få den till köpstoppsdagen i november.

På bloggen Köpstopp kan man läsa mer. Surfar man vidare hittar man sajter om tvättnötter, utrensning och att överlag ta det lite lugnare. Mi lajk. Jag är ju lite sån.

Pocket och prasselpaket

Strålande! Jag har fått mitt första paket från Pocket och prassel-utbytet och det är jättehärligt. Fyllt av gotter (fast jag boooorde ju inte...) och en bok som jag längtat efter att få läsa men ännu inte tagit mig tid. Jag är förmodligen sist i Sverige om att läsa ”Flyga drake”, men ändå. Kanske kommer jag att dela sistaplatsen med min hemliga givare, för hen har den oläst hemma hos sig. Vi får absolut jämföra sen!

Nu känner ni ju inga dofter genom bildskärmen, men kaffet som låg i både doftar och smakar underbart – jag sitter med en kopp just nu ;-) Och mörk choklad med hasselnötter. Och hemgjord kola (som smälter i munnen, jag har provat dem). Stort tack hemliga vännen! Jag blev riktigt, riktigt glad över ditt paket.

Hemliga vännen undrar om jag äter vanlig choklad också, men det gör jag nästan aldrig. Det blir för sött, tycker jag. Hen undrar också om jag gillar annat godis än gelehallon. Klart jag gör - jag är godisråtta och sånt godis får vara sött, surt eller syrligt. Men inte lakrits. (Eller gärna lakrits men då delar jag med mig av det och får pluspoäng hos sambon...)

Det enda jag önskar mig nu är att jag inte är så trött på kvällarna, utan orkar läsa igen. Som det är nu somnar jag så fort jag lutar huvudet mot något. För mycket att stå i, helt enkelt.

Tacksam tant

Nu känner jag mig som en riktig tant. En sån som går i bekväma skor och gör tantsaker som att plocka svamp, duka till kafferep med riktiga koppar och undersöker brösten regelbundet. Precis åter på kontoret efter mitt livs första mammografi känner jag tantig tacksamhet över:
• att jag, och alla andra kvinnor (i hela landet hoppas jag), blir kallade till mammografi för att man ska hinna upptäcka bröstcancer tidigt
• att jag har en bra behå som håller de ömma i ett fast men vänligt grepp, till skillnad från vad röntgenapparaten gjorde
• profylaxkursen vi gick inför förlossningen!

Kan tillägga att jag är så tantig att jag inte ens blev sur på sköterskan som svarade ”ja, det är ingen spa-behandling det här. Sånt betalar inte landstinget för” när jag påtalade att det gjorde lite ont. Hon försökte säkert bara vara skojfrisk eller hade en dålig dag eller nåt...

”Tänk på läsaren”

Idag är jag i tidningen och säger kloka saker. Det känns bra. Nu måste jag uppdatera min webbplats eftersom jag förväntar mig massor av besökare och förhoppningsvis beställare och då duger det inte att det står att ”vi återkommer till hösten.” Hösten är nu. Det känns faktiskt också bra.

Lycklig av stavning

Det är möjligt att jag är språknörd. Men jag blir så sprittande glad när jag ser ett nyskapat eller nystavat ord på rätt ställe. Som nu i nyhetsmejlet från Comboloan:

Aldrig tidigare har väl debatten varit mer ”upphåsad” än nu...

Visst, de har fegat lite och lagt till citattecken. Jag tror att tecknen betyder ungefär ”vi vet att den traditionella, av Svenska Akademien sanktionerade, stavningen är upphaussad, men vi känner oss lite busiga och pigga just nu och vill prova att skriva med svensk stavning”. Heja dem!

Här är några andra ord som med tiden fått försvenskad stavning:
• mejl och mejla
• dejt och dejta
• jobb
• webb
• fåtölj (jag kommer att bli lycklig av ”fåtölja” i rätt sammanhang också)
• löjtnant

Boklycka!

IGÅR ett bokpaket på posten med bland annat den här danska syboken!

Dessutom fick jag ett sånt där underbart meddelande från Adlibris om att en bok jag haft på bevakning nu är tryckt och färdig för leverans. Elsebeth Gynthers bok ”Børnetøj du selv kan sy 0-4 år” är nu på väg hem till mig. Den är legendarisk och svårfunnen (och har månadslånga köer till slitna exemplar på biblioteken). Första upplagan kom på 1970-talet och den går för många sköna hundralappar på Tradera. Nu är ett alldeles eget exemplar på väg hem till mig. För 185 kronor plus miljöfrakt.

IDAG Alldeles nyss fick jag ytterligare ett av de där fantastiska meddelandena. Idag är det Språkrådets skrivregler som ligger leveransklar.

I MORGON postar jag det första paketet i Pocket och prassel.

Livet är gott!
[och alla bilder är lånade utan lov från förlagen, förlåt!]

Det viskas och ryktas

Ryktet går att nya upplagan av Språkrådets skrivregler lämnat tryckpressarna. Nu undrar jag, var köar man för att hinna få ett ex innan de tar slut?

Efter semestern, vecka 3

Visst blev det en vilovecka... Jag gick min runda på lunchen, men jag gick inte och la mig i tid och jag skrev ingenting på morgnarna. Jag började inga nya rutiner heller, eller slutade med något onyttigt heller för den delen. Men nu har redan vecka fyra börjat, så allt är glömt och förlåtet!

Efter semester, vecka 2

Spänningen är olidlig, eller hur? Hur har det gått? Hur har det gått? Jo, andra veckan efter semestern kan de braiga förändringarna sammanfattas så här:

1. Gå och lägga mig i tid – vilket skämt! Nu har jag dessutom dåligt samvete över att jag inte gör det, men när ska man hinna umgås med sin sambo om man går och lägger sig innan han kommit hem eller direkt när man själv kommer hem? Och hur ska man kunna se Project Runway? Men det är i alla fall lite bättre än tidigare, och målet står kvar.

2. Ta en lunchpromenad varje dag. Jorå! Och nu får jag sällskap dessutom.

Den här veckan försökte jag införa punkt 3:

3. Skriva morgonsidor det första jag gör på jobbet varje dag. Morgonsidor är ett sätt att veva igång kreativiteten och få hjärnan att släppa oväsentligheter för att kunna fokusera det viktiga. Tre sidor bara skriver man på, utan att släppa upp pennan från papperet och tänka efter. Det kan hända fascinerade saker eller bara bli platta att göra-listor. Snygg ny skrivbok är inköpt och jag har börjat använda den.

Nästa vecka (alltså den här) är vilovecko – inga nya rutiner då.

För att ha en chans måste jag beställa en risk

Jag arbetar med ett anbud för en offentlig upphandling. Det är som vanligt rätt krävande och pyssligt att få ihop alla delar enligt uppdragsgivarens alla önskemål. Nytt med den här upphandlingen är att man ska bifoga ett kreditvärderingsbetyg för företaget. Efter lite luskande kommer det fram att det räcker med ett så kallat riskintyg från Upplysningscentralen. Man beställer via nätet och kommer då till ett formulär med följande rubrik:

Beställ en Risk

Sätter inte det igång fantasin, så säg?

Världens bästa resesällskap, 2008

Varje år, hittills, har mor och dotter åkt på en alldeles egen utflykt i lilla sportbilen. Nu i helgen var det dags igen. Och jag kan bara åter konstatera att bättre resesällskap får man leta efter. Lilla Sprallin i sin skinnhuva, sina rosa hörselkåpor, sina runda solglasögon, inlindad i en filt, skrålande ”Sjörövarfabbe” i framsätet på cabben. Svårslaget!


Förra året var vi på Gotland, i år i Östergötland liksom första året (och det år hon låg ofödd i min mage). Bara de här utflykterna gör det nästan omöjligt att sälja bilen!

Stor litteratur

Jag vet inte var jag hade varit idag om jag inte fått ligga under täcket, med ficklampa, och läsa mysterieböckerna av Enid Blyton som barn. Eller Hemliga sjuan. Tänk om inte bokbussen funnits på landet om somrarna och kom med fler mysterieböcker. Eller om det var tomt i bokhyllorna hos föräldrarnas vänner när vi var på besök. Då hade jag blivit en annan Botilda än den jag är idag!

Enid Blyton är Storbritanniens mest omtyckta författare. Det finns något vackert i det tycker jag. Böckerna är grymt massproducerade – över 600 blev det totalt. De följer samma mönster men har lite olika karaktärer. Precis som barn vill ha det. Jag kände igen mig i miljöerna. Visste att hembiträdet hette Gladys och bakade goda scones. Minns också en inte allför avlägsen midsommar med högläsning, för de vuxna, ur en mysteriebok. Det kändes hemtrevligt och mysigt.

Det verkar inte bättre än att den där läslusten smittat av sig på dottern. I morse läste vi en /rätt enfaldig/ Pixibok om Trollet och farfar. Sen höll vi på att komma för sent till dagis och jobbis för att hon vill läsa ”Nöff, Nöff Benny” också.

DN:s kritiker har röstat fram de 100 bästa barnböckerna. Vi har mycket att se fram emot, jag och Sprallin. Men ”Sprätten satt på toaletten” hoppar vi nog över, trots att den finns med på listan. Den avskydde jag redan som barn.

Prosit

Varning, varning!

Dagisbacillerna anfaller! Slutsats: det är verkligen höst nu. (Och detta efter bara en vecka på förskolan, när barna dessutom varit utomhus nästan hela dagarna, även när de sover middag.)

Efter semestern, vecka 1

Nya rutiner efter semestern. Det är ju nu det ska bli ordning på torpet och stordåd ska uträttas och allt sånt, ni vet. Jag anade att det var lättare att börja göra något än att låta bli att göra något, så första veckan införde jag ett par nya rutiner och fick ett par till på köpet.

• Gå och lägga mig i tid! Jag fungerar så mycket bättre om jag är någorlunda utsövd, även om jag blir väckt mitt i natten av att någon behöver kissa, har mardrömmar eller bara undrar om hon får ”komma upp i deras säng”. Nackdelen med att lägga sig tidigt är att man knappt hinner umgås med sin sambo, speciellt inte när alla aktiviteter drar igång igen. Men det är en god ambition.

• Ta en lunchpromenad varje dag. Jag knatade runt sjön ett varv varje dag. Det tar 20–25 minuter och ger dagsljus och lite rörelse. Min vardagsmotion är ju skrattretande i vanliga fall; 350 meter mellan hemmet och jobbet och lika långt till förskolan. Ingen möjlighet att ”gå av en hållplats tidigare” här inte. Och inga mängder av trappor att bestiga. Så det får bli en tur om sjön vid lunchtid.

• Drick mindre kaffe. Jag har alltid druckit mycket kaffe (utom som gravid då drack jag inget alls), men efter föräldraledigheten har jag varit beroende av att få mitt kaffe på bestämda tider. Så var det inte förr och nu försöker jag dra ner. Det är helt bekymmersfritt.

• Ta bort en sak om dagen. Varje eftermiddag tar jag med något från kontoret som egentligen inte hör hemma där. Sånt som ska kastas, lagras, tas hem, skickas iväg; allt som blivit liggande.

Den här veckan har jag också två nya grejer. Men dem berättar jag om nästa måndag.

Pocket och prassel 2.0

Jag är med i ett hemligt bokbyte som En bok om dagen ordnar. Det blir spännande – både att ge och få böcker. Tidigare har jag varit med i både hemliga stickbyten och hemliga sy barnklädersbyten (dem kan man läsa mer om på Tilde textil). Det var också kul.

• Vilken genre är du mest förtjust i? Svensk skönlitteratur. Noveller. Böcker som vill något. Böcker med språk som sjunger. (Lät det pretentiöst?)

• Favoritförfattare? Har du redan allt som författaren har skrivit..? Bodil Malmsten, Mare Kandre, Kristina Lugn, Katarina Frostensson, August Strindberg, Antonio Lobo Antunes – och ja, jag tror nästan att jag har det mesta av dem.

• Vilka författare är du nyfiken på och har lust att läsa? Så många att jag inte kommer på en enda just nu... Men vänta... Daniel Sjölin är jag nyfiken på, och Khaled Hosseini och Haruki Murakami har jag fortfarande inte läst.

• Vilken genre vill du absolut inte läsa? Kriminalromaner (men välskrivna deckare funkar), självhjälpsböcker, skräck, sci-fi.

• Vilken författare vill du absolut inte läsa? Liza Marklund, Jan Guillou

• Letar du efter någon/några böcker som du vet (eller tror) har kommit i pocket, men som inte går att få tag på via bokhandeln längre? Vilka böcker gäller det – och skulle du i så fall tycka om att få dessa i läst skick? Inte som jag kommer på för tillfället.

• Skulle det kännas ok att få flera begagnade pocketböcker (i trevligt skick!) istället för en ny, i något byte? Absolut!

• Läser du andra språk än svenska? Lite på engelska och någon gång på tyska, danska och norska.

• Är du tedrickare eller kaffedrickare? Någon speciell smak som du gillar? Tycker om både kaffe och te i alla färger, men undviker smaksatta varianter.

• Vilken slags godis gillar du? Mörk choklad, pinfärska gelehallon, fudge

• Gillar du naturgodis; nötter, torkad frukt och liknande? Mums!

• Är du allergisk mot något (t.ex. nötter, gluten, mjölk…)? Starka dofter ger mig huvudvärk

Utan både handväska och förklä

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Mummimamma Du er Mummimamma! Du er snill og omtenksom. Hvis noen har et problem går de til deg for råd, og du har ofte en løsning.
	Ta denne quizen på Start.no

Inte så oväntat, kanske. Jag är för snäll för att få vara Lilla My. Men Snusmumriken då?

Att jag aldrig lär mig

Jag saknar mina converser! Mina sommarskor. Att jag aldrig lär mig att när jag slänger igen dörren till sommarstugan och låter varmvattenberedaren vara påslagen/mat stå kvar i kylen/favoritskorna vara kvar med tanken att ”jag kommer ju ändå snart tillbaka” så gör jag inte det. Då regnar det och folk fyller oväntat (nåja) år och en massa saker kommer emellan och förresten ska vi väl besöka den och den och städa och röja hemma... och så har det gått flera veckor och vattnet är fortfarande varmt i stugan, maten i kylen har möglat och skorna är fortsatt inlåsta.

Med detta vill jag meddela att sommarlovet är slut för i år. Det var härligt och soligt och vi badade mer än på många år. Nu stundar hösten och vardagen. Det blir bra det med.

(I slutet av veckan ska jag tala om hur det gått med mina eftersemesternföresatser – och vilka de är.)

Fejsbooksvenska

Jag tänkte skriva om Fejsbook, men det blir en annan gång. Idag fick jag nämligen ett meddelande på Fejsbooksvenska, som jag bara måste dela med mig av. Jorå, måste...

”En av din kompis har en krossa på du!” stod det. Nyfiken som jag (fortfarande) är klickar jag på meddelandet och kommer då till en ny sida. ”Min Hemlighet Älskaren” heter den, och där uppmanas jag ”Välj Din Genus”. Jag kan välja mellan ”Mansperson” och ”Kvinno”. Oavsett vilken jag väljer kommer jag till en ny sida där jag ombeds ”Välja Din Underteckna”. Därefter ska jag ”Gå In Din Förnamnen”. Jag gör lydigt som de menar, inte som de säger. Fast när jag kommer till ”Skriv ditt mobiltelefon nummer” stannar jag. När jag vill backa säger programmet ”VIKTIG. EN AV DIN VÄNNERNA ÄLSKAR Du. Finna ut Vem.”

Jag hoppas sannerligen att inte bara en utan flera av min vännerna älskar mig. Lite lagom vänskapligt så där. Och de har mitt mobilnummer ;-)

För övrigt var Fejsbook mer intressant när jag började för någon månad sedan. Då fanns inte svenska, utan jag valde norskt bokmål som språk.

Om pojkar och flickor, igen

– Ponny är en pojke, säger Sprallin om sitt favvogosedjur.
– Jaha, säger jag. Jag som trodde att hon var en flicka.
– Nej! Ponny är en pojke och jag är flicka.
– Är pappa också flicka?
– Nä, pappa är pojkeeeeeeee!
– Och är jag pojke eller flicka?
– Du är flicka, mamma.
– Jaha. Vad är det för skillnad mellan flickor och pojkar då? (Jag kan inte låta bli att fråga)
– Eh.... Eh... Sprallin tänker intensivt. Sen kommer hon på det: Flickor säger förlåt! Om de knuffar ner nån så säger de förlåt.
– Men det gör väl pojkar också?
– Näääää!
– Vad säger pojkar då, om de knuffar ner någon?
– De säger ”Hej då!”

Människorna, och gosedjuren, i min två och etthalvtårings värld är alltså redan indelad efter kön. Flickor kan knuffas precis som pojkar, men de säger förlåt efteråt. Vad skulle ni svara? ”Ingen får knuffas. Alla måste säga förlåt om de gjort något dumt.” Mer?

En bok var

Vi fick varsin bok, sambon och jag, när vi var med i kedjebrevet med bokbyten. Skickade varsin och fick varsin – kanske är det rättvisa. Den jag fick hade jag inte hittat till själv, men nu läser jag och tycker att det är spännande. Bra! Faktum är att jag är rätt nöjd med det; några 36 böcker hade jag aldrig förväntat mig ändå.

En tummetott till jul?

För någon månad sedan frågade en uppdragsgivare om jag kunde hjälpa dem i augusti. Vi har jobbat ihop förr och jag skissade på ett förslag som de i princip köpte, men bara skulle stämma av med högsta ledningen först. Jag kunde andas ut – det går nämligen mycket bättre att vara ledig om man vet att man har uppdrag som väntar när det är dags att börja jobba igen.

Idag, dagen före midsommarafton, ställde de in uppdraget. Eller förminskade och flyttade fram det till ”eventuellt i december” samt passade på att önska mig en trevlig sommar. Jamenvisst. Jättetrevlig sommar till er också!

Ganska eller helt otillräcklig betygsskala?

Kursen jag ska hålla i höst har en sjugradig betygsskala, enligt internationell högskolestandard. När jag själv gick motsvarande kurs fanns två alternativ: godkänd eller inte godkänd. Nu kan man få betyg A-F (inklusive Fx). I de papper jag fått motsvarar bokstäverna följande: utmärkt, mycket bra, bra, tillfredsställande, tillräckligt, otillräckligt och helt otillräckligt. Någon ska få förklara skillnaden mellan tillfredsställande och tillräckligt och mellan otillräckligt och helt otillräckligt, för jag begriper inte.

I övrigt gläds jag åt att åter få möta studenter. Det brukar vara så himla skoj!

Spännande

Allvarligt talat – EM i fotboll kan slänga sig i väggen. Nu är det politik som gäller. Kan det bli mer spännande än omröstningen om FRA-lagen?

Vilka kommer att gå emot partilinjen? Vilka uteblir? Vilka försäkringar om bibehållen integritet kommer vi att få? Och vem kommer att gå ut och dementera att FRA redan samlat in uppgifter under tio års tid? När?

Halvdag?!

Femte juni. Dagen före nationaldagen. Efter lunch går det inte att få tag på en människa och i en växeln hos en kommun svarar ett inspelat meddelande att de stängt klockan 12 idag. Lyllosar!

Bra lagförslag om språket, men det där seminariet...

Olle Josephson säger med eftertryck att det bästa sättet att vårda språket är att använda det. Han tar till och med i med fötterna och stampar fram sitt budskap. Horace Engdal river ner applåder när han hävdar att engelska som forskningsspråk kommer att skapa sämre forskning och det enda rätta vore att forskarna skrev på svenska och lät någon med engelska som bästaspråk översätta till god engelska. Utredaren Bengt-Åke Nilsson säger på lågmäld skånska att han förväntar sig vissa diskussioner kring lagförslagets fjortonde paragraf, den som handlar om att svenska ska vara huvudspråk för svenskar även i EU-sammanhang. Christoffer Barnekow som moderator gör bort sig så många gånger att det bara är pinsamt.

Seminariet som skulle prata språk, pratade mest förbi
I förmiddags höll kulturdepartementet språkseminariet ”Med andra ord” för att delvis nya målgrupper skulle få möjlighet att diskutera förslaget till ny språklag. Vi, som inte alls var någon speciellt ny målgrupp så vitt jag kunde se, bjöds på kaffe och scones i Akademibokhandelns kafé. Det var ju trevligt.

Tyvärr kom inget direkt nytt fram i anförandena och diskussionen. På ytan var sammansättningen toppen, chefen för Språkrådet, ständiga sekreteraren i Svenska Akademien, utbildningsministern, en tvåspråkighetsforskare, en författare med invandrarbakgrund och en enspråkig författare som önskade sig ha varit tvåspråkig. Och så utredaren själv.

Män med kraft och tyngd, kvinnor som förminskades
Titta igen på första stycket. Ser ni? Bara män. Jag skrev fullt medvetet bara om männen, inte för att det inte fanns kvinnor i panelen, utan för att det var männen som tog plats. (Visst har jag läst Karin Milles ”Jämlikt språk” – den kommer jag att berätta om lite senare.)

Moderatorn lyckades gång på gång förminska de inbjudna kvinnorna. Författaren Ann-Helen Laestadius berörde djupt med sin berättelse om hur hennes mamma bestämt sig för att inte föra samiskan vidare till sina barn. Men hon fick inte utveckla tankar kring språklagen. Tvåspråkighetsforskaren blev klappad på huvudet och kallad Kajsa, fast hon heter Carla Jonsson. Flest försök fick nog debutanten Hassan Loo Sattarvandi, men han uttryckte mest sin förundran över att det här inte redan var lagstadgat i Sverige.

Kulturministern räknar lix på betald arbetstid men har inga pengar till översättning?
Kulturministern så, hon som bjudit in till seminariet, var blek. Försökte skapa samförstånd med publiken kan man tro, när hon berättade att hon ibland räknar lix på myndighetstexter (lix betyder läsbarhetsindex och var omodernt redan för 20 år sedan). Avslutade med att besvara frågan om det inte krävdes mer resurser för att lagen ska bli verklighet med att säga att hon under sin tid som minister ännu inte stött på någon som inte ville ha mer pengar. Och, tillade hon, det är inte alltid pengar som behövs i exempelvis skolan utan lite mer fantasi hos lärarna.

Förslaget till ny lag är bra. Olle är min guru. Horrace är säkert också klok. Carla forskar i angelägna ämnen. Hassan och Ann-Helen har skrivit intressanta böcker som jag reserverat till mitt bibliotek. Men seminariet saknade den givna röda tråden. Den blev bortsjabblad och det gör mig uppenbarligen så upprörd att jag skriver ett långt blogginlägg om det.

Andra bloggar om: språklag

Elva självemotsägande skrivregler

Pelle Ledin, professor i svenska vid Örebro, skriver om skrivregler. Sånt där som vi fått lära oss en gång och som en del av oss fortfarande tror är sanning. Han är klok Pelle. Och rolig. Läs mer av honom på bloggen På svenska.

1. Undvik, så långt möjligt, inskott
2. Substantiveringar gör texten abstrakt och ogripbar
3. Undvik satsradningar, du måste sätta punkt
4. Objektsformen är dem (och inte de ) – särskilt viktigt att komma ihåg för de som skriver professionellt
5. Använd stvavningsprogram, så att du slpiper onödiga fel
6. Passiver bör undvikas
7. Precis innan semestern stötte jag på en student som inte fattade att innan är en subjunktion och före en preposition
8. Brott mot subjektsregeln undviks genom att studera Erik Wellanders klassiker Riktig svenska
9. Inga meningsfragment
10. Sist men inte minst: undvik klyschor!
11. Och börja inte en mening med och

Spännande väntan, spännande läsning

Jag gillar inte kedjebrev. Låt detta vara sagt från början, jag skickar sällan vidare lustiga mejl, skriver så gott som aldrig på upprop via e-post och har aldrig pokat någon på fejsbook (vilket möjligen har att göra med att jag först igår öppnade ett konto där). (Vad betyder för övrigt att man pokar någon?)

Men. Jag gillar böcker. Väldigt mycket. Gillar att ha dem och gillar att läsa dem. Så nu har jag fått och skickat vidare ett kedjebrev om pocketböcker. ”Du bör få 36 böcker” står det i brevet. Vi får väl se. Jag återkommer med rapport om resultatet.

Språkets utveckling

Det har hänt en del med språket sen vikingatiden. Lyssna på utbildningsradions viking och se om du förstår vad han säger.

Språkvetare och jurister är bäst tillsammans!

Visst är det så det måste gå till. Experter arbetar tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Som språkvetarna och juristerna på Försäkringskassan gjort när de tagit fram skrivregler för sina beslut. Det blev de belönade för tidigare i dag när de mottog Klarspråkskristallen. Hurra för dem!

Juryns motivering lyder:
”Det nära och prestigelösa samarbetet mellan jurister och språkvårdare är föredömligt och har lett fram till pedagogiska och genomtänkta riktlinjer. Dessa ger en bra grund för det fortsatta arbetet med Försäkringskassans beslut.”

Receptet för begripliga beslut? Jo, det är bland annat att
• skriva beslutet först
• tilltala läsaren (med du)
• motivera beslutet
• rensa bort svårbegripliga fackuttryck
• skriva kortare meningar
• rensa bort sådant som inte är väsentligt i ärendet (vilket kortade ner innehållet från 3–4 sidor till 1).

Bra!