Fejsbooksvenska

Jag tänkte skriva om Fejsbook, men det blir en annan gång. Idag fick jag nämligen ett meddelande på Fejsbooksvenska, som jag bara måste dela med mig av. Jorå, måste...

”En av din kompis har en krossa på du!” stod det. Nyfiken som jag (fortfarande) är klickar jag på meddelandet och kommer då till en ny sida. ”Min Hemlighet Älskaren” heter den, och där uppmanas jag ”Välj Din Genus”. Jag kan välja mellan ”Mansperson” och ”Kvinno”. Oavsett vilken jag väljer kommer jag till en ny sida där jag ombeds ”Välja Din Underteckna”. Därefter ska jag ”Gå In Din Förnamnen”. Jag gör lydigt som de menar, inte som de säger. Fast när jag kommer till ”Skriv ditt mobiltelefon nummer” stannar jag. När jag vill backa säger programmet ”VIKTIG. EN AV DIN VÄNNERNA ÄLSKAR Du. Finna ut Vem.”

Jag hoppas sannerligen att inte bara en utan flera av min vännerna älskar mig. Lite lagom vänskapligt så där. Och de har mitt mobilnummer ;-)

För övrigt var Fejsbook mer intressant när jag började för någon månad sedan. Då fanns inte svenska, utan jag valde norskt bokmål som språk.

Om pojkar och flickor, igen

– Ponny är en pojke, säger Sprallin om sitt favvogosedjur.
– Jaha, säger jag. Jag som trodde att hon var en flicka.
– Nej! Ponny är en pojke och jag är flicka.
– Är pappa också flicka?
– Nä, pappa är pojkeeeeeeee!
– Och är jag pojke eller flicka?
– Du är flicka, mamma.
– Jaha. Vad är det för skillnad mellan flickor och pojkar då? (Jag kan inte låta bli att fråga)
– Eh.... Eh... Sprallin tänker intensivt. Sen kommer hon på det: Flickor säger förlåt! Om de knuffar ner nån så säger de förlåt.
– Men det gör väl pojkar också?
– Näääää!
– Vad säger pojkar då, om de knuffar ner någon?
– De säger ”Hej då!”

Människorna, och gosedjuren, i min två och etthalvtårings värld är alltså redan indelad efter kön. Flickor kan knuffas precis som pojkar, men de säger förlåt efteråt. Vad skulle ni svara? ”Ingen får knuffas. Alla måste säga förlåt om de gjort något dumt.” Mer?

En bok var

Vi fick varsin bok, sambon och jag, när vi var med i kedjebrevet med bokbyten. Skickade varsin och fick varsin – kanske är det rättvisa. Den jag fick hade jag inte hittat till själv, men nu läser jag och tycker att det är spännande. Bra! Faktum är att jag är rätt nöjd med det; några 36 böcker hade jag aldrig förväntat mig ändå.

En tummetott till jul?

För någon månad sedan frågade en uppdragsgivare om jag kunde hjälpa dem i augusti. Vi har jobbat ihop förr och jag skissade på ett förslag som de i princip köpte, men bara skulle stämma av med högsta ledningen först. Jag kunde andas ut – det går nämligen mycket bättre att vara ledig om man vet att man har uppdrag som väntar när det är dags att börja jobba igen.

Idag, dagen före midsommarafton, ställde de in uppdraget. Eller förminskade och flyttade fram det till ”eventuellt i december” samt passade på att önska mig en trevlig sommar. Jamenvisst. Jättetrevlig sommar till er också!

Ganska eller helt otillräcklig betygsskala?

Kursen jag ska hålla i höst har en sjugradig betygsskala, enligt internationell högskolestandard. När jag själv gick motsvarande kurs fanns två alternativ: godkänd eller inte godkänd. Nu kan man få betyg A-F (inklusive Fx). I de papper jag fått motsvarar bokstäverna följande: utmärkt, mycket bra, bra, tillfredsställande, tillräckligt, otillräckligt och helt otillräckligt. Någon ska få förklara skillnaden mellan tillfredsställande och tillräckligt och mellan otillräckligt och helt otillräckligt, för jag begriper inte.

I övrigt gläds jag åt att åter få möta studenter. Det brukar vara så himla skoj!

Spännande

Allvarligt talat – EM i fotboll kan slänga sig i väggen. Nu är det politik som gäller. Kan det bli mer spännande än omröstningen om FRA-lagen?

Vilka kommer att gå emot partilinjen? Vilka uteblir? Vilka försäkringar om bibehållen integritet kommer vi att få? Och vem kommer att gå ut och dementera att FRA redan samlat in uppgifter under tio års tid? När?

Halvdag?!

Femte juni. Dagen före nationaldagen. Efter lunch går det inte att få tag på en människa och i en växeln hos en kommun svarar ett inspelat meddelande att de stängt klockan 12 idag. Lyllosar!

Bra lagförslag om språket, men det där seminariet...

Olle Josephson säger med eftertryck att det bästa sättet att vårda språket är att använda det. Han tar till och med i med fötterna och stampar fram sitt budskap. Horace Engdal river ner applåder när han hävdar att engelska som forskningsspråk kommer att skapa sämre forskning och det enda rätta vore att forskarna skrev på svenska och lät någon med engelska som bästaspråk översätta till god engelska. Utredaren Bengt-Åke Nilsson säger på lågmäld skånska att han förväntar sig vissa diskussioner kring lagförslagets fjortonde paragraf, den som handlar om att svenska ska vara huvudspråk för svenskar även i EU-sammanhang. Christoffer Barnekow som moderator gör bort sig så många gånger att det bara är pinsamt.

Seminariet som skulle prata språk, pratade mest förbi
I förmiddags höll kulturdepartementet språkseminariet ”Med andra ord” för att delvis nya målgrupper skulle få möjlighet att diskutera förslaget till ny språklag. Vi, som inte alls var någon speciellt ny målgrupp så vitt jag kunde se, bjöds på kaffe och scones i Akademibokhandelns kafé. Det var ju trevligt.

Tyvärr kom inget direkt nytt fram i anförandena och diskussionen. På ytan var sammansättningen toppen, chefen för Språkrådet, ständiga sekreteraren i Svenska Akademien, utbildningsministern, en tvåspråkighetsforskare, en författare med invandrarbakgrund och en enspråkig författare som önskade sig ha varit tvåspråkig. Och så utredaren själv.

Män med kraft och tyngd, kvinnor som förminskades
Titta igen på första stycket. Ser ni? Bara män. Jag skrev fullt medvetet bara om männen, inte för att det inte fanns kvinnor i panelen, utan för att det var männen som tog plats. (Visst har jag läst Karin Milles ”Jämlikt språk” – den kommer jag att berätta om lite senare.)

Moderatorn lyckades gång på gång förminska de inbjudna kvinnorna. Författaren Ann-Helen Laestadius berörde djupt med sin berättelse om hur hennes mamma bestämt sig för att inte föra samiskan vidare till sina barn. Men hon fick inte utveckla tankar kring språklagen. Tvåspråkighetsforskaren blev klappad på huvudet och kallad Kajsa, fast hon heter Carla Jonsson. Flest försök fick nog debutanten Hassan Loo Sattarvandi, men han uttryckte mest sin förundran över att det här inte redan var lagstadgat i Sverige.

Kulturministern räknar lix på betald arbetstid men har inga pengar till översättning?
Kulturministern så, hon som bjudit in till seminariet, var blek. Försökte skapa samförstånd med publiken kan man tro, när hon berättade att hon ibland räknar lix på myndighetstexter (lix betyder läsbarhetsindex och var omodernt redan för 20 år sedan). Avslutade med att besvara frågan om det inte krävdes mer resurser för att lagen ska bli verklighet med att säga att hon under sin tid som minister ännu inte stött på någon som inte ville ha mer pengar. Och, tillade hon, det är inte alltid pengar som behövs i exempelvis skolan utan lite mer fantasi hos lärarna.

Förslaget till ny lag är bra. Olle är min guru. Horrace är säkert också klok. Carla forskar i angelägna ämnen. Hassan och Ann-Helen har skrivit intressanta böcker som jag reserverat till mitt bibliotek. Men seminariet saknade den givna röda tråden. Den blev bortsjabblad och det gör mig uppenbarligen så upprörd att jag skriver ett långt blogginlägg om det.

Andra bloggar om: språklag

Elva självemotsägande skrivregler

Pelle Ledin, professor i svenska vid Örebro, skriver om skrivregler. Sånt där som vi fått lära oss en gång och som en del av oss fortfarande tror är sanning. Han är klok Pelle. Och rolig. Läs mer av honom på bloggen På svenska.

1. Undvik, så långt möjligt, inskott
2. Substantiveringar gör texten abstrakt och ogripbar
3. Undvik satsradningar, du måste sätta punkt
4. Objektsformen är dem (och inte de ) – särskilt viktigt att komma ihåg för de som skriver professionellt
5. Använd stvavningsprogram, så att du slpiper onödiga fel
6. Passiver bör undvikas
7. Precis innan semestern stötte jag på en student som inte fattade att innan är en subjunktion och före en preposition
8. Brott mot subjektsregeln undviks genom att studera Erik Wellanders klassiker Riktig svenska
9. Inga meningsfragment
10. Sist men inte minst: undvik klyschor!
11. Och börja inte en mening med och

Spännande väntan, spännande läsning

Jag gillar inte kedjebrev. Låt detta vara sagt från början, jag skickar sällan vidare lustiga mejl, skriver så gott som aldrig på upprop via e-post och har aldrig pokat någon på fejsbook (vilket möjligen har att göra med att jag först igår öppnade ett konto där). (Vad betyder för övrigt att man pokar någon?)

Men. Jag gillar böcker. Väldigt mycket. Gillar att ha dem och gillar att läsa dem. Så nu har jag fått och skickat vidare ett kedjebrev om pocketböcker. ”Du bör få 36 böcker” står det i brevet. Vi får väl se. Jag återkommer med rapport om resultatet.

Språkets utveckling

Det har hänt en del med språket sen vikingatiden. Lyssna på utbildningsradions viking och se om du förstår vad han säger.

Språkvetare och jurister är bäst tillsammans!

Visst är det så det måste gå till. Experter arbetar tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Som språkvetarna och juristerna på Försäkringskassan gjort när de tagit fram skrivregler för sina beslut. Det blev de belönade för tidigare i dag när de mottog Klarspråkskristallen. Hurra för dem!

Juryns motivering lyder:
”Det nära och prestigelösa samarbetet mellan jurister och språkvårdare är föredömligt och har lett fram till pedagogiska och genomtänkta riktlinjer. Dessa ger en bra grund för det fortsatta arbetet med Försäkringskassans beslut.”

Receptet för begripliga beslut? Jo, det är bland annat att
• skriva beslutet först
• tilltala läsaren (med du)
• motivera beslutet
• rensa bort svårbegripliga fackuttryck
• skriva kortare meningar
• rensa bort sådant som inte är väsentligt i ärendet (vilket kortade ner innehållet från 3–4 sidor till 1).

Bra!

Enkla tips

”Har du tråkigt – gör något kul – simple as that”

Peppfrasen finns hos Redaktionen. Jag gillar den (både frasen och Redaktionen) och läser ofta nyhetsbreven jag får. Nu sist handlade det om att bli effektivare. Vem kräks inte över ytterligare någon som vill få oss att arbeta effektivare? Men läs här om ett ”larvigt enkelt system” som gör att man bör klara av det man ska klara av på kortare tid.

Själv skriver jag sedan en tid tillbaka listor med hjälp av en grunka (okej då, gadget) i I Google. Den som skapat att göra-listan skriver lite kaxigt att det bara går att skriva upp sju saker på listan eftersom ingen klarar av att hålla reda på mer i alla fall. Hittills har det funkat rätt bra för mej.

Konsulten som ropade på vargen

Hur många gånger kan man säga ”aldrig mer” och bli tagen på allvar trots att man bryter det? Nu har jag tackat ja till den där kursen igen – samaritkursen eller hemskekursen. Samma bevekelsegrunder som sist. Och samma insikt inför kursen: det är skitbra material, det är precis vad deltagarna behöver, det är välunderbyggt för att kunna övertyga den som tvekar och dessutom finns en yrkesexpert på plats för att skänka än större trovärdighet åt det jag har att säga.

Ändå sa jag sist ”aldrig mer” och begriper inte hur jag ska kunna bortse från det när jag kliver in i föreläsningssalen i morgon efter lunch. Jag vill komma jublande ut därifrån och ropa ”Äntligen! De fattar! De gillar! De kommer att genomföra!”

Utmaning

Allrakäraste Heliotropen har utmanat mej.

Tre namn jag går under:
- Mamma
- Botilda
- Skling

Tre saker som skrämmer mig:
- Ondska, jag förstår den inte
- Miljöoförstånd
- Ormar

Tre saker jag har på mig:
- Jeans (som passar och inte är utslitna – kors i taket)
- Färgglad tunika som jag sytt själv i slöjden
- Hårsnodd

Tre sanningar om mig:
- Jag är en ständig tidsoptimist
- Jag ser så många möjligheter ibland att jag blir yr och handlingsförlamad
- Jag gillar oftast folk bäst en och en

Tre saker jag vill ha:
- Några veckors båtluff i Grekland
- Ett nytt utedass på landet
- En glad och lycklig Sprallin

Tre personer jag utmanar:
Den som känner sej hågad är utmanad!

Fast nu är jag rätt brydd över ordet ”utmaning”. Varför heter det så? Vari ligger själva utmaningen?

Samtalsämnen

Vi fick en lördagskväll på stan, jag och sambon. Tillsammans. Utan barn. Drack drinkar i gamla Skatteskrapan, gick på bio (”Once” – se den!), åt middag och promenerade hem genom stan. Det har hänt ungefär... två gånger sedan Sprallin kom till världen. Vi lyckades nästan undvika barnprat, förutom något ”det är Långben på Bolibompa idag, va och ”nu sover hon nog” som undslapp oss.

Däremot fick jag verkligen kämpa för att inte bara prata om vad som händer den närmaste tiden, vad vi ska göra, hur vi ska dela upp tiden så att det ska bli så bra för alla som möjligt. Är det så att vara förälder? Antingen tänker man på sitt barn eller så tänker man på hur man ska planera sin tillvaro? Jag blev lite skrämd av den insikten. Vad hände med här och nu?

Dagens vinnare

Grattis Kajsa! Du vann tävlingen i inlägget Att skriva för webben. Välkommen till skrivfrukost på Skolhuset den 1 april. Då kommer vi att hitta på ljug en timme och dricka kaffe eller te därtill!

På skrivfrukostarna leker vi med ord och berättelser och gör kreativa skrivövningar en timme innan det vanliga jobbet startar. De som varit med tidigare berättar om hur de fått inspiration att skriva bättre, ha mer kreativa möten och överlag tycka att livet är lite roligare. Alla är välkomna, men Kajsa har fribiljett!

Boknörd!

Och då har jag inte ens startat någon bokblogg, bara tänkt tanken. Tack Heli, för testlänken!

Svenska kan bli huvudspråk i Sverige

I går lade regeringens utredare fram ett förslag om en ny språklag. Förslaget säger i korthet att:

• svenska är huvudspråk i Sverige och att alla som bor i Sverige ska ha tillgång till svenskan och kunna använda svenska inom alla samhällsområden
• språket i den offentliga verksamheten ska vara klar och begriplig svenska (eller något av minoritetsspråken alternativt det svenska teckenspråket)
• myndigheter är ansvariga för att ta fram och bruka god svensk terminologi inom sina fackområden
• svenska är Sveriges officiella språk även i internationella sammanhang
• alla som bor i Sverige ska ges möjlighet att lära sej och använda svenska, liksom alla som har andra modersmål ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

Sedan tidigare har vi fem minoritetsspråk i Sverige; nu kan svenskan få huvudspråksstatus. I praktiken borde det innebära att all offentlig text ska vara skriven på god och begriplig svenska (vilket inte är någon nyhet, det har varit lagstadgat sedan Hedenhös). Det borde göra det möjligt att göra akademisk karriär på svenska eller i alla fall få skriva uppsatser och avhandlingar på svenska. Det tvingar politiker och andra som arbetar inom organisationen EU att tala på svenska och använda tolk. I förslaget finns en hel del kryphål och inga sanktioner, vilket kan gör att den blir rätt tam. Å andra sidan kanske det är bra och gör den genomförbar.

Språkrådets chef Olle Josephson är glad över förslaget. ”Det är nödvändigt att lagstifta om svenskan som huvudspråk och samhällets gemensamma språk” säger han i Språkrådets pressmeddelande. ”Annars kan engelskan bli allenarådande inom centrala områden som forskning och högre utbildning.”

Det som slår mej när jag går runt bland bloggar och webbplatser som skrivit om förslaget är alla engagerade kommenterar. De verkar komma från alla håll. ”Bäst vore om alla talade samma språk” är en vanlig hållning som betyder att alla ska speaka Englisch. ”Folk i Sverige kan inte Svenska (sic!) längre” hörs ofta, som en uppmuntran till förslaget i tron om att lagen kommer att upphäva alla särskrivningar. ”Alla bör få prata det språk de vill”, ja, det var ju just det. ”Det blir Sovjet om alla ska tala det lagbestämda språket” Eh?

Jag länkar till Akvileja som jag tycker resonerar klokt om språklagen och svenskans användning.

Och påminner om gamla Språknämndens kampanj på 1980-talet ”Heja svenska språket”.

Andra bloggar om: huvudspråk, svenska, språklag

Bra dålig mamma

Jag ska vara en dålig mamma idag. Köpa nåt färdigt och gott, typ ostkaka, att värma till middag. I stället för att laga mat ska jag leka med Sprallin – det längtar jag efter mer än ordentlig mat.

En vanlig dag:
16 – hämta på dagis
16.30 – på väg hem från affärn
17 – börjar laga middag
17.30 – äter
18.00 – Sprallin byter om till pyjamas
18.05 – ser vi Bolibompa tillsammans i soffan
18.15 – vill Sprallin ha välling men får vänta lite till
18.25 – välling
18.35 – ”Sova nu, mamma!”
18.40 – ad-droppar och borsta tänderna; den andra föräldern får slabbig godnattpuss
18.45 – Trollmors visa, två gånger med text och en gång nynnad
19.00 – sover

Så den där lilla tiden mellan halv fem och halv sex tänker jag leka med min dotter idag. Bygga lite lego, leka med Noaks ark eller läsa saga. Vara tillsammans.

Jag längtar tills hon blir lite större och orkar vara med lite längre på kvällarna. Jag vill ju vara med henne! Men det får inte gå för fort, för jag vill ha kvar min bebis. (Ha! Det är redan kört.)