I dagarna är det sexton år sedan jag registrerade och började arbeta i mitt företag. Sexton år! Jag borde veta en hel massa om hur man driver företag och gör smarta saker nu, eller hur. Det här är det största jag lärt mig:
Idag har en del av mig namnsdag! Bo är två sjundedelar av Botilda, så kanske en liten piccoloflaska bubbel kan vara på sin plats? Kanske en sån här:
Klockan nio i morse var det lätt att konstatera måndagen den 4 juni inte är min dag:
Bäst på mors dag:
1. att det blev sol och vi var på landet
2. att hela familjen gick och lade sig igen efter frukost, gos och lite mer sömn gjorde underverk för allas humör!
3. att en annan liten familj spontant kom förbi med hallontårta och att vi kunde trolla fram mat för allihop. Och att pappa Lime bakade en underbar jordgubbstårta (med choklad!) när den första tårtan tagit slut.
... och så Sprallinen så klart, som lös i kapp med själva solen igår, själva anledningen till att vi får fira mors dag. Varenda dag är jag lycklig över att hon finns och att jag får vara hennes mamma. Nu väntar jag på att det ska bli lite småtrist väder en av de sista mammadagarna så att vi kan titta på min morsdagspresent ihop. Happy feet!
Sämst på mors dag:
- Sprallinfeber på kvällen och natten.
Andra bloggar om: mors dag
När det bara är några ynka veckor kvar till inskolningen går vi på informationsträff på Sprallinens dagis. Det är Sprallinen och en två dagar äldre tjej som ska börja samtidigt. De finner varandra direkt, de hittar en hel massa leksaker och sen ... hittar de rutschkanan! Jag berättar för pappan på kvällen:
– Tjejerna klättrade upp och åkte ner gång på gång på gång. De hade buskul. Skulle säkert kunna hålla på i flera timmar om vi bara haft tid.
– Ja, säger pappan som verkar ha närmare till verkligheten. Det är väl det som är meningen.
---
Förresten undrar jag vad det heter egentligen. Själv har jag alltid sagt ”ruschelkana”.
Pampers lanserar en sajt riktad direkt till pappor. Det berättar de i ett mejl till mig (tänker de sig att jag ska vidarebefordra det till barnets far?). Jag får gåshud, men kan inte motstå frestelsen att anmäla mig som medlem. Bara för att se vad de gör... Återkommer med rapport om det blir något intressant - hittills har jag sett att jag ska få billigare rakgrejer, rabatt på blommor och dessutom några gratisprover med blöjor.
Gåshuden? Den får jag bland annat av den här meningen i marknadsmejlet:
Tanken är att all information och erbjudanden ska hjälpa din partner så att de kan hjälpa dig med ert barn.Hjälpa mig med vårt barn? Hjälpa till??? Pappor ska väl inte hjälpa till med barnen, lika lite som de ska vara barnvakter? Även ”veckans fråga” ger mig knotter, den är dessutom redan tre veckor gammal...
Kommer du att ta mer än 2 veckors pappaledighet?Bara 6 procent svarade ja, men ändå. Frågan ska överhuvudtaget inte kunna ställas på det sättet, tycker jag. Som om det vore okej. Sen blir jag lite glad när jag kikar in på sajtens forum och någon frågar efter pappaklubbar och får till svar att det finns massor av öppna förskolor.
Jag är lite feg, så jag vågar nog inte. Men visst vore det rätt kul att ha kalas med barna klädda i de där hiskeliga kläderna välmenande människor givit bort i present? De där man glömmer i garderoben tills de är urvuxna. De där man pliktskyldigast ikläder barnet när det vankas besök av givaren. De där man tar av ungen så fort man fotograferat klart och bildbeviset är på väg till givaren. Ni vet.
Herregud, jag är riktigt töntfeg – vågar knappt skriva om det här i bloggen ens. Ta inte åt er! För övrigt har den här mamman köpt en del såna kläder alldeles själv. Skrattade högt, och lite skamset, när Sprallinen fick på sig den fina tröjan med kattryck och PUFF-ärmar. Hon är helt enkelt ingen puffärmsunge! Det såg bara för tokigt ut.
Idé från Rookie Moms.
Jag hade tänkt få ihop någon liten tanke om gårdagens två dagar:
Klockan har ännu inte slagit nio på måndag morgon. Trött och oinspirerad inspekterar jag mina högar på skrivbordet och konstaterar att det är på tok för mycket administration kvar. Tar en klunk kaffe och svarar i telefonen som ringer:
– Tilde text, det är Botilda.
– HEEEJ det är Gina (kan vi kalla henne) från Katalogföretaget! Har du tid? Jag tänkte bara kolla att dina uppgifter i Katalogen stämmer och undrar om du vill stå kvar på standardutförandetför900ellerom du vill lägga till något, tillexempelenwebbadresslänkordfaxnummerkontaktpersonellernåtannat. Vi lägger ju ut uppgifterna på webben nu.
Jag är tyst. Överrumplad.
– SåjagbörjarmedattkollaattviharrättadressuppgifterÄrdetfortfarande...
– Men vänta nu. Vad sade du egentligen? Har vi verkligen varit med i Katalogen tidigare?
– O ja. Dåskaviseomadressenstämm...
– Men inte har vi betalat för det? Tack och lov är någon liten del av min hjärna vaken och på hugget.
– Nej alltså. Det har ju ingen gjort, detärnågotsomviinförtfrånochmediår. Nå, har du kvar adressen på...
– Men du Gina. Då är jag inte alls intresserad av att vara med. Lycka till med nästa samtal!
– Okej, hej då!
Undrar om det funkar? ”Hej jag heter Botilda och ringer från Tilde text och vill bara kolla att mina uppgifter stämmer och att ni vill ha samma kurs som förra året. Visserligenärdennudubbeltsådyr, detärnågotsomviinförtfrånochmediår, men ...”
Jag hittade ett yrkestest via Mamman pysslar och kunde inte motstå frestelsen att ta en liten paus i jobbet. Det här blev resultatet:Du är en sån person som andra människor värnar om att ha med när det handlar om grupparbete eller något liknande. Alla vet nämligen att du får saker och ting gjorda i tid och att de blir gjorda på ett korrekt sätt. De vet också att du ställer upp om någon annan har kört fast och att du är glad, trevlig och lätthanterlig i största allmänhet. Det är helt enkelt ordning och reda på dig.
Haha! Min nya bokhållare håller nog inte med. Inte de som väntar på att jag ska göra klar min del av boken heller. Eller sambon.
Jag har vänligen tackat nej till att komma och leka med kamrater med vattkoppor. Sprallinen och jag reser bort i morgon, så nån sjukdom vill vi verkligen inte ha. Men tydligen är det så det går till. Nån får vattkoppor och så rings hela bekantskapskretsen in. ”Lika bra att de får det fort så är det överstökat sen.” ”Och nu innan hon börjar dagis är väl perfekt?”
Är det så? Ska man medvetet smitta ner sitt barn så att det blir sjukt? Det låter helt galet i mina öron. Sjukt var ordet, sa Bull.
Folkpartiet behöver en ny partiledare. I Svenska dagbladet presenteras de två huvudkandidaterna lite kort.
Om Cecilia Malmström får vi först av allt veta att hon är ”En allmänt omtyckt tvillingmamma till Felix och Molly, tre år. Bor med sin man Mikael i Göteborg. Tycker om att läsa och samlar på pingviner”.
Om Jan Björklund får vi först av allt veta var han föddes och att han blev folkpartist redan på högstadiet. Allra, allra sist kommer lite mer personliga uppgifter: ”Han bor i en villa i Bromma, är gift med Anette och pappa till två söner.”
Är det någon som är förvånad över att Cecilia Malmström alldeles nyss offentligt tackade nej? Svenskan publicerade det för mindre än en timme sedan.
Att partiets andre vice ordförande Marit Paulsen kommenterat hennes eventuella kandidatur gjorde väl sitt till:
”Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare.”
Andra bloggar om: folkpartiet, Cecilia Malmström
Skrivarkalendern firar världsbokdagen med en uppmaning.
”Ta en riktigt bra bok hemma i bokhyllan och lämna den på en offentlig plats, på bussen, i väntrummet på vårdcentralen. Skriv en liten hälsning i boken ...”
Nu hinner jag inte vare sig hem till bokhyllan eller ut på allmän plats idag. Men kanske handlar jag med mig någon bok från butiken när jag köper lunch och kanske hamnar boken i så fall på bänken på hållplatsen här utanför. Vilken bok skulle du ge bort?
Andra bloggar om: världsbokdagen
Förra året vid den här tiden hade jag uppenbarligen massor av tid att läsa. Så skönt! Nu hinner jag i stället inte läsa något alls, utom de böcker Sprallinen vill lyssna till så klart. Men ändå. Världsbokdag är det ju inte varje dag. Ut och uppvakta varandra med böcker ni som kan!
Sprallinens topplista den 23 april 2007:
Det går att köpa mig per timme. Så klart, jag är ju konsult. Igår ringde en bekymrad uppdragsgivare och undrade om jag kunde hjälpa honom ur ett dilemma. Dilemmat visade sig vara en hyfsat lång rapport som måste bearbetas under en helg.
– Har vi avtalat om något helgpris, undrade han och påpekade att det ju är vanligt med extrabetalt ute i den vanliga världen.
Jag sade att jag inte trodde det men skulle kolla och att jag också måste stämma av med familjen om det skulle vara okej att jag jobbade en helg. (Tack lilla familjen för att ni lär mig om prioriteringar!) Idag bestämde vi oss:
– Jo, i teorin är det möjligt för mig att ta uppdraget. Men om jag vrider och vänder på mig för att det ska bli möjligt skulle det kännas bra med lite mer än vad det vanliga avtalet säger.
– Hm... Det förstår jag, men hur mycket?
– Ja, du. Hur är det egentligen ute i den där verkliga världen som du pratade om igår?
– Dubbelt upp alltså. Jag ska kolla.
* väntan en kort stund *
– Chefen säger att det är helt okej. Tack för att du kan hjälpa oss!
Och ändå känns det inte riktigt bra. Jag har sålt timmar då jag kunde varit med Sprallinen och hennes pappa. De borde vara ännu mycket mer värda än dubbla arvodet. Ändå är det precis det jag gör varenda arbetsdag, säljer mina timmar. Men en helg är en helg är en helg. (Som tur är, är det klämdag och helgdag i direkt anslutning till den helgen det gäller, så vi får vara lediga tillsammans ändå.)
Så... Vi har köpt miljöbil och fått en massa cred för det. Vi är minsann såna som inte bara snackar lite löst, utan faktiskt göööör något. Men vad kan vi göra mer? Vad kan vi ändra på, så att chanserna ökar för att Sprallinen får bli vuxen och gammal i en någorlunda okej värld? Jag hittade en lista med bra punkter på Aftonbladet.
1. Sluta köp mineralvatten på flaska. Vi har aldrig börjat.
2. Spara på vattnet. Vi har inget badkar. Fast kanske står vi lite väl länge i duschen... Nu äntligen gör jag det min fröken tjatade om vid energikrisen 1973, jag stänger av vattnet när jag borstar mina tänder.
3. Använd lågenergilampor. Här är min svaga punkt. Jag tycker att de ger så fult ljus, och gillar inte alls att de måste värma upp innan de lyser ordentligt. Förslag någon?
4. Använd mindre vatten när du lagar mat. Hm... typ bara värma så mycket vatten till teet som man planerar att dricka? Jag är inte säker på vad de menar.
5. Dra ner värmen med en grad i ditt hem. Vi har jättevarmt hemma hos oss, det borde vi kunna ändra på så att det bara blir varmt. (Fast när jag känner på elementen nu är de iskalla.)
6. Köp ekologiskt odlad mat. Halleluja! Den är ju dessutom mycket godare än annan mat. Inte så svårt att välja, om bara butikerna ville ta hem lite fler alternativ.
7. Använd datorns energispar-läge. Och teven stänger vi också av! Däremot inte videon, eftersom klockan går fel när man slår på den igen sen.
8. Spara på papper. Försöker. Men sen den fina skrivare som skrev ut dubbelsidigt dog, blir det mer enkelsidigt. Dumt!
9. Undvik att köpa plagg med nylon och polyester. Köper nästa bara naturmaterial. Tycker helt enkelt att det är så mycket skönare. Och snyggare.
10. Använd tvättlina. Tumlar bara handdukar och lakan. Vi har turen att ha riktigt bra ventilation i badrummet, så det mesta torkar över natten.
11. Tvätta vid lägre temperaturer. Fast vissa saker vill jag tvätta varmt. Jag vet att det sägs inte behövas längre, men det är svårt att låta bli. När man dessutom ser de grådaskiga f.d. vita plaggen åter bli vita efter en varmare tvätt blir man ju rätt inspirerad att köra vidare på 60-programmen.
12. Byt till grön energi. Här måste vi nog ta reda på mer.
13. Återvinn! Tillämpar sopsortering och går till Stadsmissionen eller skänker till kompisar som behöver bättre. Köper gärna begagnade barnkläder (eller tyger som kan bli barnkläder).
Vi är med andra ord hur präktiga som helst. Vad gör ni?
Tror ni att det funkar att jag kallar kursen ”samaritkursen” i stället för ”hemskekursen”? Min samarbetspart tycker i alla fall att jag gör en god gärning som håller den, trots deltagarnas ovilja att delta.
Längtar efter att hålla kurs för och med människor som valt att gå den själva, som vill lära sig något och som tror på att det finns vett och klokskap i det jag säger, trots att jag inte har samma akademiska utbildning som de själva! Om några veckor är det dags för ett par sådana kurser också, så jag har i alla fall något att se fram emot. Men den här veckan går åt till att uppbåda kraft för samaritkursen.
(Det är så bra att vara egen företagare, för man får bestämma själv. Jag har alldeles själv bestämt mig för att det gick att övertala mig till den där kursen ännu en gång. En snabb titt i kassan och en inkännande beställare var allt som behövdes. Hurra!)
När jag kom till jobbet den första april stod ett paket blöjor utanför min kontorsdörr. Blöjor?! På jobbet?! Dessutom vårkollektionen av blöjorna. Med blingbling. Någon med mig skämta aprilo?
Men nej då. En kontorsgranne hade fått varuprov och blöjorna är på riktigt. Nu måste vi ju gå på öppna förskolan och visa upp oss i de tuffa blöjorna. Not!
Sprudlande glad! Vi har fått dagisplats! Det närmaste och näst bästa dagiset – där får hon börja. Inget trixande med dagar, mormor, kvällsjobb och utslitna föräldrar över hösten, inga transporter över halva stan. Faktiskt är det så nära att hon kan gå dit, utan att sitta i vagnen.
Så nu har jag glömt allt det där med närodlat, hemlagat, sockerfritt, genustänkande och ur-och-skurpedagogik. Vi har en plats! Förändringen får komma inifrån i stället, det finns goda chanser att jag blir en jobbig förälder.
Vissa dagar blir inte som man tänkt. Som igår. Lilla A har haft feber ett tag men mådde en aning bättre, det vill säga temperatur under 40. Efter en misslyckad sovpromenad landade vi hemma igen på eftermiddagen, lika trötta båda två. Hon varm och jag rätt irriterad över att hon inte ville sova trots att hon var så rasande trött. Av med alla kläder. Glass (jodå, i krig och kärlek...) i soffan. Och sedan... sedan lutade hon sig mot mig, lindade sina armar om min hals, pillade lite med mitt nackhår och somnade. Vi gick in i sovrummet och lade oss. Sov tillsammans en stund. Så länge jag var nära kunde hon sova, men när jag försökte gå vaknade hon bums och var arg. Så jag stannade. Sträckte mig efter en bok. Hon gosade sig ännu närmare. Jag hann nästan läsa ut boken innan pappan kom hem från jobbet och undrade var vi gömt oss.
Så här hade vi det varje dag så sent som i somras. Gosigt och mysigt. Hon käkade och sov och jag läste böcker och njöt av att bara finnas tillsammans med henne. Det känns redan så länge sedan nu!
Heliotropen skäms. Det gör inte jag, och kanske är det nummer ett på min lista över konstigheter med Botilda som Pippilotta utmanade mig till för ett bra tag sedan. Här kommer den:
Karin på Pocketbloggen har hittat en brittisk lista över böcker vi köper men inte läser. Jag känner igen beteendet allt för väl...
1. ”Vernon God Little” – D.B.C Pierre. (äger inte och har inte läst) [tillägg: äger snart]
2. ”Harry Potter och den flammande bägaren” – J.K Rowling. (jajamen och javisst)
3. ”Odysseus” – James Joyce. (jo, hm... nu finns det ju en bättre översättning...)
4. ”Kapten Corellis mandolin” – Louis De Bernieres. (står tummad och läst i hyllan)
5. ”Cloud atlas” – David Mitchell. (nixipixi på båda)
6. ”Satansverserna” – Salman Rushdie. (ett ex hade den, men jag läste den aldrig)
7. ”Alkemisten” – Paulo Coelho. (lånat, läst och misstyckt)
8. ”Krig och fred” – Leo Tolstoj. (bok att längta efter, inbillar jag mig som varken har den eller har läst den)
9. ”De små tingens Gud” – Arundhati Roy. (äger inte och har inte läst)
10. ”Brott och straff” – Fjodor Dostojevskij. (*rodnar* och tittar på boken i hyllan)
Det dyker ju upp intressanta, spännande, utvecklande, härliga, småroliga, poetiska, mystiska böcker hela tiden. Även om det bara är en bråkdel som hamnar hemma hos mig, så är bokhyllorna knökfulla och högarna många. Jag försöker se på dem som mina olästa skatter.
Näst på tur står i alla fall Helena Henschens ”I skuggan av ett brott”. Sen ska jag prata med Kajsa om den. Någon annan som vill läsa och prata?
Tillägg: surfade in på Adlibris för att titta på ett par av böckerna på listan som jag inte kände till. Så nu är det flera böcker på väg hem till mig. Dumma Adlibris – underbara Adlibris!
Jag sitter och uppdaterar en bok jag skrev tillsammans med några kolleger för tio år sen. Förlaget tror att den tål en vända till, och det låter ju bra. Boken har sålt i hela 8 826 exemplar hittills och är därmed min bäst säljande bok (fy, fy alla ni som kopierar!!!). Medan jag jobbar med detta hör jag rykten om att även andra arbetar med sina böcker. En av dem är den förre SSU-ordföranden Anna Sjödin, som anser att allt ännu inte är sagt (fler invektiv?). En annan är vår förre statsminister. Han får ett stipendium på 700 000 kronor för att kunna anlita en assistent att göra jobbet. Minsann.
Tjugosju saker att kasta direkt och tjugosju att skänka bort. Det är vad jag ska hitta när Sprallin somnat ikväll! Tipset kommer från Fly Lady via nybörjarmorsorna.
As fast as you can, take a garbage bag and walk through your home and throw away 27 items. Do not stop until you have collected all 27 items. Then close the garbage bag and pitch it. DO NOT LOOK IN IT!!! Just do it.
Next, take an empty box and go through your home collecting 27 items to give away. This will change the energy in your home and bring about good feelings. Every time I do this I feel better and my home is becoming decluttered in the process. As soon as you finish filling the box, take it to the car. You are less tempted to rescue the items.
Idag funderar jag på att fira internationella kvinnodagen med att prova GB:s nya glass Girlie. Rosa och glittrig precis som alla flickor (men inga pojkar) vill ha. Jag har hört rykten om att det ska gå att öppna pinnen och använda glittret som hår- och hudsmink. Så praktiskt!
”Ditt upplägg var i sig lysande, extremt seriöst faktiskt!” säger kunden när hen läst min offert, men väljer ändå en annan leverantör. För att den är större.
(Jodå, jag förstår hur de tänker, men nu vill jag bittra över detta en liten stund till. Dessutom har det ännu inte hänt att jag har ställt in en kurs.)
Man kan förbjuda ord, men vad är vinsten?
"En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta."
Så säger Wolfgang Grupp, chef för tyska textilföretaget Trigema, och citerades i Metro igår. Den stora frågan är kanske vem som lyssnar och hur de reagerar.
Bokreaåldrar:
20 - fest kvällen före, allt är prismärkt och nu shoppar vi loss ordentligt
30 - tidigt, tidigt på plats med bästa väninnorna, shopping i tre olika boklådor och sedan frukost där alla kap inspekteras och jämförs
40 - beställer från internetbokhandeln över en vecka innan rean startar, praktiskt men fusk.
Ut och trängs med er! Hitta böcker ni inte trodde fanns. Fynda. Släpa tunga kassar med er hem och klia er i huvudet över var allt ska få plats. Folkligt, festligt, fullsatt!
Andra bloggar om: bokrea
Glad! I helgen lyckades jag dels avsluta ett av alla pysselprojekt, dels både påbörja, genomföra och avsluta ett annat. Det avslutade var strumporna jag började på som doppresent i höstas. Senare insåg jag att mitt första par stickade lusestrumpor blev rätt knöliga och att jag inte alls ville ge bort dem. Men nu är de klara att sätta på Sprallinfötter i stället.
Det andra projektet var ett par pulsvärmare (muddar). Enkelt, snabbt och med ett fantastiskt mjukt garn i alpacka och silke.
Och så inser jag att det måste bli lite ordning igen. Tilde text ska handla om företagande och föräldraskap. Inte om pyssel. Det blir för spretigt. Så från och med nu kommer pysslet i stället att förevisas på nya bloggen Tilde textil. Hitta dit, ni som är intresserade. Och kom gärna med uppmuntrande tillrop eller en hjälpande hand när ni ser vad jag knåpar ihop!
Ni har ju hört en del om alla projekt som far omkring uppe i mitt huvud. Här kommer beviset på att det faktiskt blir resultat ibland! Byxorna är sydda av min båtringade favorittröja som gav upp förra året efter massor av år i tjänst. Jag köpte den på språkresa i England, så ni fattar...
Slarvsydda utan mönsterpassning, men klara. Eller nästan klara - den vita svansen är resårbandet som jag ännu inte sytt ihop. Men jag har tid på mig, för än är byxorna lite stora, precis som zebrabodyn som passar så bra till.
Mönstret hittade jag på Rookie Moms.
Svenskan är ett litet språk. Men oj, vad vi skriver! Var femtionde bok i världen är skriven på, eller översatt till, svenska. Det ni!
Och jag känner några som tänker se till att det publiceras ännu fler böcker på svenska.
(Källa: tidskriften Språkvård 4/2006)
Pojkar har ingen snippa.
I pdf:en från Forum för feministiska föräldrar kan ni läsa mer om varför det är viktigt med ett eget, allmänt ord för flickornas kön. Sen är det bara att träna och vänja sig - som med alla nya ord.
http://www.foff.se/resurser/snippa.pdf
Andra bloggar om: snippa
Man kan numera köpa mig på metervara på Fyra bokstäver. Man kan köpa min kontorsgranne också, men henne får man billigare...
Jag tror att det finns en marknad för fotokurser för småbarnsföräldrar. Släpp in ungarna i ett lekvänligt utrymme och turas om att ta bilder. Kursledaren kan tipsa om vinklar, kompositioner och inställningar, föräldrarna får testa och barnen busa. För inte är det väl bara jag som åstadkommer bilder av det här slaget?
Andra bloggar om: fotografera, barnbilder
1 år
1 månad
1 vecka
1 dag
sedan Sprallinen föddes och jag blev mamma.
Alla hjärtans dag på er allihop!
Han håller på att bli min nya idol, Magnus Betnér. Först skriver han om hur vi uppfostrar pojkar och flickor i föräldratidningen Mama och nu har han ståuppat i samma ämne i Stockholm Live. Nästa gång vi ses på Rum för barn ska jag hälsa och heja (okej, jag kände inte igen honom sist, det var Lime som såg på bilderna jag tog att det var han - hans dotter hade för sjutton en rosa tröja på sig juh)...
Ni som missade Stockholm Live kan kika på SvT:s webbplats i stället.
Inte har jag träffat Carina Rydberg, även om vi hängde på samma hak i slutet av 1980-talet. Allt annat - påven, Reinfeldt, Garbo och Bengt CW Carlsson – är så sant så. Men det är möjligt att familjeskrönan blandat ihop skådelspelerskorna Garbo och Bergman. Kanske.
Dagens vinnare är alltså Heliotropen. Vinsten är ett biobesök med mig vilken kväll som helst. Eller lite barhäng. Vinstutdelaren är i närmast desperat behov av vuxenkontakt!
När jag gick hemifrån i förmiddags pussade sessan flera gånger på mig men sprang sedan snabbt tillbaka till mormor. Pappa Lajm hade försvunnit till sitt jobb flera timmar tidigare. Mormor och sprallinen ska få ta hand om varandra idag medan jag måste skynda mig att bli klar med ett jobb (jäkla förkylning som segade ner mig förra veckan). Det kommer att gå utmärkt!
Sprallinen kommer att ha det kanonbra och bli bortskämd, min mamma kommer att gosa sönder sig men kanske hoppar över sin egen lunch... men jag. Jag som sitter här och ska vråljobba. Jag längtar och undrar. Hur har de det? Vad gör de nu? Hittar min mamma allt som behövs? Kommer Lilla A att somna efter lunch, hon sov ju så pyttelite i morse?
Om jag sitter på händerna för att inte lyfta telefonluren, då kan jag ju inte skriva de där fantastiska texterna som ska vara klara alldeles strax heller. Men jag ska inte ringa. Inte. Ringa.
Jag har blivit utmanad av Heliotropen att ljuga ihop en Lassie... Vilken är falsk?
1. Under en resa i Indonesien bodde jag på samma hotell som författaren Carina Rydberg. Hon badade naken i poolen under fullmånen.
2. Jag är alltid sjuk när jag är i Rom. En gång passerade påven uteserveringen där jag satt och tog igen mig. Jag nös till. En vecka senare dog han i lunginflammation.
3. Jag och statsministern höll ihop på b-kursen i psyklogi i mitten av 1980-talet.
4. Greta Gustavsson hette en ung kvinna som bodde i mitt hus på landet en sommar. Senare bytte hon namn till Garbo.
5. Jag fick en gång köpa lägenhet av en Norénskådespelare för att han tyckte att jag och dåvarande pojkvännen var så gulliga.
Haha! Den smaskigaste håller jag på till en annan gång...
Vem antar utmaningen? Jag är nyfiken på alla era Lassisar!
I priset ingår fri gravering. Så bra! Men vad ska det stå? Hoppas ni kan komma med bättre förslag än "Månadens medarbetare" som chefen tyckte... 38 tecken får man ha.
Jag har hundra idéer i skallen. Eller tusen. Igår tänkte jag att jag skulle förverkliga några av dem som handlar om egentillverkade barnkläder. Inte för att sessan behöver nya kläder, utan för att det är kul att göra dem. Tror jag - för jag har alltså inte kommit längre än till att surfa fram mönster, låna böcker på bibblan och läsa om vad andra gjort.
Projekt gula sommarbyxor stupade på att t-shirten jag tänkte sy om till byxor var för kort. Den är nu undanlagd i väntan på nya idéer.
Projekt mössa av gammal lammullströja är påbörjat. Den gamla tröjan är varmtvättad och torktumlad och därmed rätt bra ihopfiltad. Återstår att mäta, klippa och sy.
Projekt randiga byxor av min gamla favvot-shirt är likaledes påbörjat. Byxorna tillklippta och ihopnålade. Men den trötta mammahjärnan tänkte inte på den lilla detaljen sömsmån. Så kanske var det lika bra att sessan vaknade och jag lade undan arbetet.
Projekt irritera barnafadern med för många pågående och för få avslutade projekt fortlöper...
Krossade illusioner? Jag blir så ledsen när jag läser att den andra pappamånaden inte har gjort att papporna varit mer föräldralediga.
Jag blir också ledsen när jag läser om professorn som strax kommer ut med boken "Könet sitter i hjärnan". Hon hävdar på allvar att barn som växer upp med sin pappa som främsta vårdnadshavare blir otrygga. Att pappor visserligen ska vara med, men inte bör vara direkt ansvariga för barnet!
Däremot blir jag glad av Magnus Betnérs krönika i Mama. "'Min son har alltid älskat bilar.' Ja, det är klart att han alltid har älskat bilar, men vem har lärt honom det? Samma människor som har lärt honom att vara en tuff liten kille som visst kan klättra i träd. Varför har ingen lärt honom att det är okej att vara mjuk och rosa och leka med dockor?"
Men vad är väl en krönika i en tveksam månadstidning mot en forskarrapport och en professor?
Bara så ni vet - fram till 1992 hade Botilda och Tilda namnsdag idag. Det blir gofika ikväll!
I svenskan igår läste jag om lästräning för 2-åringar. Det lät faktiskt jättekul, även om jag själv är fostrad av en lågstadielärare till mamma som hävdade att ”barn ska få vara barn” tills de börjar skolan. Ty barn läser icke? Men den här lästräningen var lek. Lek med ord och ordbilder. Kan ju bara gissa att spralinen kommer att få ordlappar av sin mor vad det lider.
Vi leker också med språk och tecknar enkla ord med teckenspråk. Och i morse, i morse mina vänner, tecknade hon själv sitt första ord! ”Lampa”. *mammastolt*
Man kan utveckla sitt barns ordförråd på många sätt. Nybörjarmammorna har hört hur smart det är att prata högt medan man lagar mat till exempel. Läs och le!
Jag har hittat ett nytt ord. Nytt för mig i alla fall, känner ni igen det? Ordet är "årsverken". Smaka på det. Som i "vi räknar med att projektet motsvarar fem årsverken". Slår "manår" med hästlängder. Ordet är influerat av danska och norska, vilket är en extrabonus, tycker jag.
Jo, jag skulle nog vilja ha ett projekt som motsvarade ett årsverke...
Jag nosar på ett nytt språk. Det är spännande och utmanande. Jag måste sätta mig in i det om jag ska kunna förstå vad de pratar om. Men det bär emot! Språket är scrapbookingsvenska och det krävs hela mitt pyssliga jag för att övertala språkvårdaren i mig att det är okej.
Det är så klart som vilket fackspråk som helst. Effektivt för dem det berör och svårt att ta till sig för lekmän (lekhen/lekden/lekpersoner/folk som inte är så insatta). För tillfället måste jag ha en ordlista för att förstå vad de menar. Att jungfruben heter "brads" är enkelt, men vad är en "dyecut"? Att man färgar in något när man "tintar" kan jag klura ut, men vad gör den som "liftar"?
Nu ska jag lägga Anna Gavalda åt sidan och läsa Helena Henschen i stället. "I skuggan av ett brott". Det är nämligen 2007 års bok i Stockholm läser.
Känner väl inte riktigt för att springa runt med en blå fjäder i kläderna, men pratar gärna om boken med andra läsare. Kom igen!
En kompis jag har tycker om att ställa språkfrågor till mig. Upprörs jag inte över särskrivningarna? Hur kan man komma på tanken att säga "Svejtsch" när det ju inte heter så? Vad tycker jag egentligen om Fredrik Lindström?
Jag gillar frågorna. Gillar att argumentera för det jag tror på. Gillar att försöka vara pedagogisk när jag förklarar att "mejl" är svenska och "mail" är något annat än svenska. På kompisens lista över språkfel att utrota kommer särskrivningar på första plats och plural-s på andra. Rätt bra punkter båda två. Men min lista är enklare; den har bara en punkt.
Botildas lista över språkfel att utrota
1. Att inte använda svenska överhuvudtaget. Utan vetenskapliga texter på svenska, utan svenska som språk i styrelserum, utan svenska i politiska sammanhang kommer vi att förlora språket. Det vore trist!
Min gamla lärare Olle Josephson skrev så klokt om att ropa på den engelska vargen i SvD häromdagen.
Andra bloggar om: språkvård, svengelska
Inte är jag prylgalen, inte. Inte heller gillar jag väl små tekniska pryttlar. Inte jag, språkvetaren och humanisten som inte bryr mig om det materiella utan ser till högre värden.
Ändå blev jag fnittrande glad av att få hålla i en iPhone nere på internetkaféet nyss. Visserligen som dummy i papper, men ändå. Nu måste jag vänta till nästa vinter innan den kan bli min, för det är först i september (läs december) som den kommer till Europa.
Här kan man förresten fuska fram en alldeles egen, om man nu skulle bli alltför otålig:
http://iphonecountdown.com/iphone_readymech.pdf
Andra bloggar om: iPhone
Oj, inte anade jag att jag hela dagen idag skulle gå och tänka på vad som hände "så här dags förra året". Just precis så här dags förra året gick vattnet. Jag satt i precis den här stolen som jag sitter i nu, läste korrektur (eller bloggade eller familjelivade) och plötsligt var det inte längre någon tvekan om huruvida det var fostervatten som kom eller inte.
Minns samtalen in till förlossningen. Minns att jag försökte känna skillnad på om det var starkare sammandragningar nu och om de i så fall skulle kunna kallas värkar (vad lite jag visste om sådana då). Minns samtal med sambon, han som skulle bli pappa, som satt på jobbet och undrade om han skulle komma hem. Minns hur det tilltog, men bara lite. Hur vi karska tog tunnelbana och buss till sjukhuset. Hur vi ringde på klockan till förlossningen. Kom in i entrén, följde efter en sköterska i långa korridorer, upp på förlossningsavdelningen. Vi blev kopplade till en ctg (och för ett år sedan visste jag vad förkortningen stod för). Jag låg där i det mörka rummet och sambon satt på en pall bredvid. Jag hörde någon skrika för sitt liv i ett rum längre bort och hann tänka "Nu är det på riktigt" utan att bli skrämd.
Minns hur vi stegade iväg mot bussarna för att ta oss hem sedan de konstaterat att allt såg bra ut, men inte hade börjat. I handen hade jag en lapp med ett datum. Tre dagar senare skulle jag sättas igång och vi skulle äntligen få träffa vår bebis. Minns hur jag stannade där, utanför entrén, och sedan bara tog ett par steg till mot bussen innan jag gav upp. Där kom den första värken. Minns taxin på väg hem och hur konstigt det kändes att åka bort från sjukhuset när nu värkarna faktiskt kom. Minns profylaxandningen. Minns att vi åkte hem för att äta, pasta = kolhydrater, och packa den där väskan som ännu inte stod redo.
Minns en kväll med pasta, nedkräkt sovrum, slummer mellan värkar, ostbågar, varm dusch, försök att hitta minst obekväma ställningen. Samtalen in till förlossningen. Hur de hela tiden antingen kunde prata med mig eller höra mig andas i bakgrunden och sade "det går ju bra det där, vänta ni en stund med att komma in". Minns att jag vid fyra-halv fem på morgonen konstaterade att om vi inte åker nu, så kommer vi inte härifrån innan det är över. Minns den långa vandringen ner till taxin och hur taxin noterat "bom" och kört därifrån trots att chauffören visste att det skulle ta tid för oss att komma ner, trots att han pratat med sambon om det. Minns kvastskaftet som jag hängde på medan sambon fixade fram ny bil i mer eller mindre raketfart. Minns den snälla chauffören i den bilen.
Jag ler fortfarande varje gång jag passerar den där piasavakvasten i porten. Men jag hade ingen aning om att det skulle bli en sådan minnesdag idag. Det är ju i morgon det är den stora dagen!
Ett av mina nya favoritord är "hen".
Inte "han eller hon", "han" (om alla), "han/hon" eller någon annan kombination, utan det enkla "hen". Jag är faktiskt nästan lite kär i ordet och måste hejda mig för att inte använda det i alla sammanhang. Eller också ska jag dra på för fullt, använda det i offerter, analyser, kommentarer, utbildningsmaterial och e-post såväl privat som arbetsrelaterad. Problemet är väl mest att om kunden läser det finns det risk för att hen inte förstår. Och begripligheten går före det mesta.
Språkrådet säger så här:
"Däremot är det är ingen god idé att försöka införa hen (eller någon annan form – hin, hän) som könsneutralt pronomen. Det ser konstigt ut, och det är svårt att tro att man skulle kunna introducera ett så vanligt ord som ett pronomen utan minsta stöd i talspråket." Samtidigt erbjuder rådet "den" som alternativ. Den?!
För mig tog det bara ett par veckor att gå från att tycka att "hen" bara var tokigt till att automatiskt använda det. Det tog mig betydligt längre tid att skola om från "skall" till "ska"!
Vad säger ni – ser "hen" bara konstigt ut eller använder ni det redan?
Vid tolvslaget i natt hoppas jag fortfarande vara vaken. Men alldeles säkert är det inte... Igår somnade jag gott i sambons famn redan vid tio, till ett nytt avsnitt av Döda britter. En sak som är säker är däremot att jag vid tolvslaget inte kommer att avlägga dessa nyårslöften:
Jag är inte bara traderaberoende, jag hänger en del på Familjeliv också. Nyss läste jag något som gjorde mig så ledsen. Är det detta Lilla A kommer att möta? Är det så här? Håller föräldrar medvetet tillbaka sina döttrar till förmån för pojkarna? Och går pojkarnas föräldrar med på det? Hjälp!
"Min dotter har blå kläder som det står "Boy" på - det är nämligen svårt att hitta "tjejkläder" i lekvänlig modell. Vi tycker t ex inte att hon ska behöva visa halva röven när hon böjer sig framåt, inte heller magen om hon sträcker sig.
Hon drar mest fördelar av sina "Boy-kläder"; hon har bl a fått gå före i rutchkanekön på lekplatsen
Ikväll blir det teve. En av de där sällsynta gångerna när jag faktiskt tänker försöka passa ett program! På tv 7 (Aftonbladet) sänds Tyler´s ultimate klockan 21.30. Det ska handla om det ultimata receptet på chokladefterrätt. Sånt vågar man väl inte missa...
Tips för goda köttbullar:
Jag har blivit traderoman. Traderaberoende. Det är så bra – man kan göra riktiga fynd! Som gungkaninen jag budade hem förra veckan. 310 kronor smått begagnad men i fint skick i stället för 1200 i butiken på Fina gatan (det var aldrig något alternativ). Eller bodyn av populärt danskt märke i regnbågens alla färger som var slut överallt, men hittades på Tradera och budades hem till överpris. För att inte tala om den fina Reimatecoverallen vi köpte i början av hösten när jag trodde på att de skulle ta slut i affärerna innan de ens kommit in. Det var innan vi fick ärva flera stycken av goda vänner och släktingar och innan vi förstått hurdan ”vinter” det skulle bli.
Det som också är bra med Tradera är att man kan sälja sådant som inte längre används. Ingen plats i garderoberna, bra för miljön och en liten slant på banken. Det är här det går fel för mig. Jag har så in i bomben svårt att skiljas från de kläder sessan växer ur. Står och tummar och nyper i dem, kommer knappt ihåg att hon varit så där liten. Vill inte skiljas från dem. Många så noga utvalda… Nu har jag just skickat iväg den röda tröjan i storlek 68 som hon hade på mors dag bland annat. Tio kronor fick jag för den – och lite ont i sentimentala hjärtat. Är det värt det?
(förlåt mig, jag har kapat bilden från Playsam utan att be om lov - kaninen står hos mina föräldrar och de har ingen digitalkamera)
Det blir kola ikväll. Lagom enkelt efter en lång dag på jobbet när jag ska hinna så mycket, så mycket. Det här med att jobba deltid är svårt - hur ska jag klara av allt på bara två dagar i veckan? Det är ju inte så att jag känner för att jobba sena kvällar direkt, nä jag vill ju hem till gullungen medan hon fortfarande är vaken. Tur att det är nära till kontoret! Receptet är förresten framtaget av en dietist, så då måste det ju vara sunt och nyttigt.
3 dl vanlijvisp (12 %)
3 dl socker
1 dl sirap
3 msk kakao
Häll ihop allt i en gryta.
Koka under lock tills det blir 120 grader.
Häll ut på bakplåtspapper och låt svalna.
Klipp lagoma bitar och slå in i mellanläggspapper.
Ikväll blir det julkakebak. Mammas rustika julkaka utan läskiga gröna och röda pluppar. Eftersom jag nästan bara kör ekologiskt nuförtiden, blir det sultanrussin (har någon hittat vanliga russin i ekoversion, så berätta gärna). De är ju lite sötare så vi får se hur det blir. Förresten - ekologiska hasselnötter, någon?
1/2 kilo smör
5 ägg
5 dl socker
1 liter mjöl
1/2 kilo russin
2 hg nötkärnor
en gnutta salt
Rör samman smör och socker.
Rör ner äggulorna.
Rör ner mjölet.
Blanda i russin och nötter.
Vispa äggvitorna hårt och vänd ner dem i smeten.
Rör ner en aning salt.
Häll i två avlånga formar och grädda i 1,5 timme i 175 grader.
Vi drabbades av en energivampyr i veckan. En sån som suger ur all energi ur folk hen möter och sedan lämnar dem i små trötta högar där det enda de kan göra är att käka upp alla kakor och allt godis de har och se på teve... Det var ett tag sedan jag träffade hen senast och jag hade glömt. Blev förskräckt över Lilla A:s starka reaktion - hon ville bara sitta i knät och inte äta alls så länge vampyren var i närheten. Inte rädd, bara trött.
Således inga luckor i kalendern och heller inget gott kvar hemma. Men idag har jag satt en deg till adventsgifflar. Vi får ta varsin i eftermiddag, sen ska resten in i frysen så att vi har något kvar till om en vecka.
50 g jäst
3 dl ljummen mjölk
1 kuvert saffran
9 dl vetemjöl
150 g smör
1 dl socker
Fyllning:
2 msk smält smör
150 g mandelmassa
2 äpplen
Pensling:
1 ägg
flagad mandel
Smula ner jästen i en bunke och rör ut med lite mjölk.
Häll i saffran (jag har börjat med flytande) och resten av mjölken.
Rör ner 6 l mjöl.
Arbeta till en smidig deg.
Jäs i 25 minuter udner bakduk.
Rör ihop smör och socker.
Rör ner 1 dl mjöl.
Arbeta in blandningen i den jästa degen.
Arbeta in ytterligare lite mjöl så att degen blir smidig med ganska lös.
Jäs ytterligare 25 minuter.
Smält smöret till fyllnigen.
Riv mandelmassan.
Skala och riv eller finhacka äpplena.
knåda degen på bordet och kavla ut den.
Skär ut trekanter (minns inte hur många det kan bli).
Pensla med smöret, lägg på en klick mandelmassa och lite äpple.
Rulla ihop till gifflar.
Jäs till dubbel storlek.
Pensla med ägg.
Strö över flagad mandel.
Grädda i 8 minuter i 225 grader.
Lilla A lussar för sin pappa på morgonen. Lite senare åker vi till sessans mormor och morfar för att lussa där med. Min mamma bjuder på lunch och fika och vi äter så det sprutar ur öronen på oss. Avslutar med en liten skärva (mer orkar vi inte) mazarintårta.
1 ägg
3 dl socker
200 gram smält smör
3 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker (snälla, låt bli vanillinet!)
25 malda sötmandlar
6 malda bittermandlar
Florsocker blandat med vatten till glasyr.
Grädda i 175 grader i en timme.
Vi skulle på lussefika hos vår bästisfamilj ikväll. Men sessan hade hög feber i natt och ska bara ta det lugnt idag. Och hennes föräldrar är rätt mosiga efter en natt med rätt ojämn sömn, de med.
Innan febern slog till ordentligt hade jag bakat en kaka till lussefikat. Vännerna är GI-fantaster (även om de inte alltid erkänner det) och mina GI-kunskaper är rätt begränsade. Jag vet att man inte ska äta mjöl, att choklad går bra och att vin är bättre än öl. Chokladkaka utan mjöl verkar väl bra då? Kanske ett glas vin till?
250 gram mörk choklad
250 gram smör
1 dl starkt kaffe
2 dl socker
4 ägg
Smält choklad och smör.
Rör socker och ägg fluffigt.
Rör i kaffe och chokladblandningen.
Häll ner i vanlig (24 cm) form.
Grädda i 175 grader i en timme.
Febern hann bryta ut ordentligt medan kakan stod i ugnen. Så det blir en lite svedd kaka vi får trösta oss med i kväll när sessan somnat. Hon mår förresten redan mycket bättre.
Äntligen har jag kommit mig för att ändra om i min länklista. Tänkte städa och rensa, men inser att jag - i vanlig ordning - har svårt att kasta. Jag läser er ju alla reglebundet. Så i stället blir det tillägg och korrigerade adresser.
Det ska bli spännande att följa den rätt nya barnboksbloggen! Och det är alltid kul att se vad för inspirerande som finns hos Pemba. Kika ni med!
Plötsligt ser jag ett tillägg på sambons msn-adress. "Mmm... drömtårta!" står det. En snabb förfrågan avslöjar att det kanske finns drömtårta hemma i vår kyl. Som han kanske har bakat medan sessan kanske sov på balkongen och jag definitivt jobbar, jobbar, jobbar på mitt nya kontor. Gissa vem som ska kura ihop sig i soffan med te, filt och sambo i kväll och mumsa på tårta. Samt se på Kobra som kommer att handla om bloggande, med bland andra en av mina favoriter, Bodil Malmsten).
(Vill han dela med sig av receptet?)
Sessans farbror är mjölkproteinallergiker. I eftermiddags kom han och faster L. förbi på väg hem till ön. Det blev en trevlig och busig fika med mycket pladder - framför allt sesspladder. Hon håller låda för fullt. "Kållikållikålli" är dagens ramsa. Vi svarar glatt "kållikållikålli" tillbaka och undrar vad det egentligen är hon pratar om. Sen mumsar vi på mackor och nötkakor (nej, inte sessan hon knaprar på rätt smaklösa majskrokar i stället). Nötkakor har den fördelen att de bakas helt utan mjölkprodukter.
200 gram malda nötkärnor
1 msk potatismjöl
2 dl socker
2 ägg
Blanda ihop allt.
Klicka ut på en plåt.
Grädda i 8 minuter i 200 graders värme.
Andra bloggar om: mjölkallergi
Lilla A och jag har varit och simmat idag. Igen. Det är tredje dagen på raden och Lilla A tror att hon är en fisk. Simmar målmedvetet mot leksakerna, kastar sig ner under vattnet för att komma till mamma och håller sig i stången utan att sjunka. Simningen är bara en halvtimme men det känns som om det tagit oss hela dagen. Vi är buströtta när vi kommer hem. Det är pappa också, efter en dag på gocartbanan, så han föreslår pizza till middag. Fast vi är lite trötta på sunkpizzan tvärsöver gatan och bestämmer oss för att anstränga oss lite mer. Det blir gott!
1/4 paket jäst
lite salt
lite honung
2 dl ljummet vatten
2 msk mjölk
2 msk olja
5 dl vetemjöl
Gör en smidig den.
Låt den jäsa ungefär trekvart.
Kavla ut och lägg på två plåtar.
På med tomatsås, ost och fyllning - rensa i kylen.
Jäs ytterligare 10 minuter på plåten.
In i varm ugn. 260 grader i 10 minuter. På ett ungefär.
Kalaskakor
200 g smör
1,5 dl florsocker
50 g riven mandelmassa
2 tsk rivet apelsinskal
3,5 dl mjöl
röd sylt
Rör ihop smör och socker.
Tillsätt resten.
Forma degen till två rullar som är ungefär 4 cm i diameter.
Ställ i kylskåp minst en halvtimme (men de klarar sig i flera dagar också).
Skär i halvcentimetertjocka skivor och lägg på bakplåt.
Tryck en liten fördjupning och klicka på röd sylt.
Grädda i 200 grader, cirka 10 minuter.
Jag är en godisgris. Vid jul totalt hämningslös. Inte undra på att de där extra tio ”gravidkilona” inte försvinner (hur länge kan man fortsätta tala om gravidkilon?)… Ikväll ska jag mata godismonstret med att göra fuggi.
Bara så ni vet. Det heter fuggi. I alla fall enligt den gamla tanten i Hjo som tokälskar den fuggi min kompis gör åt henne varje år. Fudge är för snobbar...
3 dl socker
1,5 msk smör
2 dl grädde
1 msk vanlijsocker
2-3 msk kakao, eller låt bli eller sätt till någon annan smak
Koka till 116 grader.
Ställ kastrullen i en bunke eller större kastrull med vatten.
Vispa så mycket eller lite du orkar medan fuggin svalnar.
Bred ut i form eller bara på bakplåtspapper.
Skär i bitar.
Slå in bitarna i papper - smörgåspapper funkar utmärkt.
Gör sedan en ny sats i övermorgon när denna tagit slug!
Idag vill min sambo ta på sig en blåvit slips och dessutom titta på finlandsteve. Det är Finlands självständighetsdag. Nu har han ingen blåvit slips och dessutom ska han roa sig på julfest ikväll, så någon finsk teve blir det inte. Inga finska pinnar heller. I stället gör jag åländskt hemvete. Ett gott, enkelt vardagsbröd. Passar bra till soppan jag tänker äta ikväll när sessan somnat.
1,5 l mjölk
2 kg stenmalet vetemjöl (eller grahammjöl)
50 g jäst
1 msk salt
Det blir en stor deg – ta fram största bunken eller halvera.
Ljumma mjölken, rör i jästen och saltet.
Rör ner mjölet.
Knåda samman degen och låt den stå övertäckt och jäsa på ett varmt ställe i ungefär en timme.
Slå upp degen på bakbordet.
Rulla den till en lång längd, och skär i bitar.
Rulla runda bullar och kavla ut dem till runda kakor.
Lägg dem på plåtar och låt jäsa ca 30 minuter.
Nagga dem och grädda i 275 ° ca 8-10 minuter.
Jag jobbar med en språkspalt. Just den här gången ska det handla om hur textens utseende kan påverka läsningen. Jag kan inte låta bli att citera det som jag trodde skulle vara en av mina källor. Boken är tryckt år 2002, men citatet måste vara äldre. Det är egentligen alldeles rätt som de säger, och jag beundrar tonfallet, men visst måste man ändå le lite?
”På datorskrivare finns möjlighet att sätta texten med skrivstilsliknande typer. Det ser kanske sött ut ibland, men för läsaren är det ofta en mardröm. Använd tydliga typsnittt!”
Det är så här man ska ha det. Bra flyt i jobbet som man sköter från ett kontor alldeles nära hemmet. Bokhållare som ringer och undrar vad man tänker göra med vinsten från förra året. Och så lunchrast med sambon och lilla sessbarnet på ett lokalt kafé där de gör fantastisk soppa. I dag är en av livets godaste dagar!
Idag är det Svendagen. Min farfar, pappa och lillebror heter alla Sven i andranamn och har blivit firade den 5 december så länge jag minns. Därför tänker jag göra kokostoppar idag - de är nämligen brors favvo. Receptet tar jag ur min äldsta guddotters receptsamling. Hon gjorde den till mig en födelsedag, gullungen, och eftersom hon bor på landet innehåller den sådant som ko-ko-skakor, ko-rintkakor och bondkakor.
50 gram smör
2 ägg
1,5 dl socker
200 gram kokos
Smält fettet.
Vispa ägg och socker poröst.
Blanda i kokos och smöret.
Låt svälla en stund.
Klicka ut kakorna på plåten.
Grädda i 12 minuter i 175 grader.
Får nog frysa in dem som blir över om de ska hålla fram till jul.
Förra året provade jag Fina Bageriets pepparkaksrecept (12 december "Skönheten kommer inifrån?"). Degen blev vädigt god, men gick inte att baka ut... Jag gör ett nytt försök i år - den här gången utan att smälta smöret. Det var möjligen där det gick fel i fjol. Rapport om resultatet kommer så småningom. Ikväll hoppas jag hinna sätta degen, men sen ska den vila i en vecka!
10 dl vetemjöl
3,5 dl socker
250 g smör
1,25 dl vispgrädde
1 dl mörk sirap
1 tsk bikarbonat
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk nejlikor
1 tsk kardemumma
1 tsk pomerans
Blanda allt till en smidig deg.
Dela degen i två.
Stoppa in bitarna i varsin plastpåse och lägg i kylen.
Låt degen vila i minst en vecka, gärna två.
Sen är det förhoppningsvis bara att baka ut dem och grädda.
170 grader ska ugnen hålla.
Det här brödet har jag inte bakat på år och dag. Det var en kompis mamma som gjorde det medan vi fortfarande bodde hemma och jag tyckte att det var så himla gott. Som ett mellanting mellan matbröd och kaffebröd. Jag döpte det till decemberbröd i min receptsamling eftersom kryddorna är väldigt pepparkakiga och eftersom det blev så mycket att det räckte hela månaden.
Det blev gott nu också – fast nu anser jag nog att det går under beteckningen kaffebröd. Skulle inte vilja ha ett så sött bröd till smörgåsar. Fikakompisarna i eftermiddags lovordade!
1 liter lättfil
4 dl socker
4 tsk bikarbonat
7 1/2 dl vetemöl
1 liter kornmjöl
4 msk apelsinmarmelad
2 tsk kanel
2 tsk ingefära
2 tsk malda nejlikor
Rör ihop allting till en kladdig smet.
Bred ut i långpanna.
Grädda i 1 timmer i 175 grader.
Vi avslutar dagens konstrunda med glöggfika hemma hos oss. Från Konstfacks julmarknad fick vi nästan inte med oss någonting, men från konstrundan i Midsommarkransen hade vi kunnat köpa massor. Jag blev med keps – bara en sån sak… (Prata med Smulan om ni funderar på hatt.)
Till fikat hade vi köpepepparkakor och köpelussekatter, men jag hade bakat valnötsbröd till den som var lite mer hungrig. Det här brödet hinner jag baka på morgnarna, innan Lilla A ska sova. Klart att äta lagom till förmiddagsfikat. Just nu är det favoriten!
1/4 paket jäst
lite salt
lite honung
2 dl ljummet vatten
1 dl grahamsmjöl
50 gram valnötter
1 msk olja
4 dl mjöl (vete, dinkel)
Rör ut jästen med salt, socker och lite vatten.
Häll på resten av vattnet och blanda i grahamsmjölet.
Krossa valnötterna medan mjölblandningen får stå och svälla lite.
Blanda i resten.
Jäs 30 minuter i bunken.
Ta upp och knåda.
Jäs 30 minuter i jäsform eller som limpa på plåten.
Grädda 30 minuter i 200 grader.
Sambon vaknade och morrade. Han hade minsann gått upp och lagat frukost alla dagar i veckan och nu var det verkligen min tur. Tyckte han. Jag tog med Lilla A ut i köket och bakade scones:
2,5 dl mjöl (mest vete, men också graham och dinkel funkar bra)
lite salt
lite socker
1 tsk bakpulver
50 g smör
1 dl mjölk eller fil
Smula ihop smeten.
Ös ur på mjölat bord och forma som en rund kaka.
Dela i fyra delar.
Lägg på plåt och grädda i 225 grader, 15 minuter.
Det är poppis med adventskalendrar. Farfar och farmor fick en specialare av oss, men fattade inte att de skulle börja öppna luckor förrän nu – dag tre. Ringde nyss och var överväldigade av de fina foton på sessan som kalendern hittills innehållit. Själv tar jag en vända på barnklädessajternas kalendrar varje dag – en del riktigt bra erbjudanden. Och så läser jag så klart Heliotropen! Det är kul med kalendrar.
Så… här kommer Tildas advenstkalender 2006 – det har inget med företag och inget med barn att göra. Det handlar om bakning. För mig är bakning en paus i vardagen. Det kan behövas efter sjukdom och leveransstress…
Jag är bestyckad med både kruskavel, tårtbottenskärare och chokladdopparmojänger. Kalendern är alldeles oplanerad och nu i början måste jag spurta för att komma ifatt er andra… Håll i er och skit i allt vad GI heter en liten stund!
Trehundrasextiosex steg är det mellan mitt hem och mitt kontor. Dem gick jag för första gången i måndags morse. Men det är ingenting jämfört med de steg Lilla A tog samma dag. Sina allra, allra första steg i livet. Och jag var inte där...
(Och hennes pappa var där men han hade inte kameran inom räckhåll - så inte vare sig ni eller jag får se.)
I morgon skriver jag kontrakt på mitt nya kontor. På lördag flyttar jag in. På måndag kommer jag att klä på mig riktiga kläder (inga myskläder längre), vinka hej då till min lilla familj och gå ner till mitt kontor och jobba. Och på tisdag. Och onsdag.
Säg att du ska vara borta tre dagar och två nätter från det allra käraste och viktigaste i livet (och att du aldrig varit borta längre än tolv timmar förr). Hur ska du klara det? Jag gjorde så här:
1. Litet fotoalbum att bära med mig alltid!
2. Massor av shopping till lilltjejen. (Fast det ser ju inte alls så mycket ut på bilden, tycker ni?)
3. Höja intäkterna för Telenor rejält.
I mitt fall underlättade det väl att jag var i Paris, med en av de allra bästa vännerna som firade sin födelsedag. Vi kom inte hela vägen upp i tornet den här gången heller, men vi hade ofantligt kul! "We'll always have Paris."
Det man inte får om man skaffar kontor utanför hemmet är:
gokaffe på nymalda böner och nybakade småkakor till förmiddagsfikat. Ej heller barngos.
Tack sötnosar - ni är bäst!
Jag är två om bort från ett riktigt kontor. Efter nästan ett år med hemmakontor längtar jag efter att få gå till jobbet de dagar jag arbetar. Pussa sambon och sessan hej då i dörren och gå iväg till en vuxenvärld. Vi har ju sagt hela tiden att det vore bra om jag skaffade kontor igen till årsskiftet så att Lilla A kunde få eget rum när hon blir ett. Nu återstår alltså dessa två om innan det blir verklighet. Det blir i så fall väldigt nära bostaden (plus), relativt billigt (extraplus) och tillsammans med kreativa människor som arbetar med angränsande saker (superplus). Håll tummarna för att de två om:en utfaller åt rätt håll!
Idag har jag googlat på sessans rätt ovanliga namn för första gången. Det visar sig att det finns flera som hon! Inte mindre än sexton träffar på svenska sidor. Jag är förbluffad - och lite hm... förnärmad. Det visar sig att hennes namnar serverar på personalrestaurang, skrivit en bokrecension, dansar, håller sverige rent samt sysslar med någon slags lagsport. Där ser man.
(pappa får 1450 träffar på sitt rätt ovanliga namn och jag är ensam i mitt slag)
Vi är mest ute om dagarna nu. Tar vara på den fina hösten och njuter av gofika (jag) och grus (Lilla A) i solen. Sitter inte mycket vid datorn. Men vi kommer säkert tillbaka med höststormarna.
Det är den europeiska språkdagen idag. Tips på vad man kan göra hittar man på språkdagens egen webbplats. Adressen dit är www. sprakdagen.nu. ”Sprakdagen”? Jag tänker direkt på våra vänner från ön som kallar tomtebloss för sprakstickor. Man kan tänka sig deviser som "det sprakar om språket", "spraka loss med språk" och "utan sprak stannar språket". Eller?
Andra bloggar om: språkdagen, språk, svenska språket
Fanny utmanar mig att fota skor. Helst mina egna - antingen favoritparet eller alla. Jag skickar utmaningen vidare till Lime och Sissi.
Det här är det senaste paret skor jag köpt. Handlöst förälskad, så där som man bara kan bli i ett par skor. Knasigt och knäppt, jag menar... lackskor! Till min sessa som är så tuff. Kan berätta att hon är lika skogalen som sin mor, och tycker att det är mycket roligare att leka med skor i alla storlekar än med sina leksaker. Och att hon var mycket söt, och väldigt tuff, när hon hade lackskorna på sig på dopet förra helgen.
"Svenska, det kan väl alla?" "Kan man inte automatisera det där med något program?" "Nej, vi väljer att inte ta in någon konsult på det här uppdraget, min son pluggar ekonomi på universitetet och behöver något att göra i sommar."
Ibland blir mitt jobb som språkvårdare rätt styvmoderligt behandlat av dem som skulle ha nytta av mig. Självklart är det jag som inte varit tillräckligt tydlig med vad jag tillför för mervärde (!). Men när de börjar nämna sina föräldralediga hustrur, studenter som behöver tjäna lite extra eller e-utbildning som alternativ, vet jag att de inte kommer att lyssna. Bättre i så fall med andra jaktmarker (och så kan man ju höra av sig efter ett halv år och be dem berätta hur det gick).
Den som inte vill anlita sådana som jag till att utforma affärsdokument och utbilda i hur man använder dem, kan ta hjälp av The instant business letter kit.
Över åttio procent röstade. Det är fler än förra gången och därmed en valseger. Men nästan var femte struntade alltså i att delta i demokratin. Hur tänker de? Jag undrar uppriktigt, men de har liksom inget program eller manifest. De bara struntar i det. Som om det inte spelade någon roll. Och just i år, just det här valet verkar det ju som att de får rätt. Trängselskatter. Jag säger bara det. Trängselskatter.
I mitt valdistrikt röstade för övrigt drygt 88 procent. Heja oss! På valmyndighetens webbplats kan man se exakt hur vi röstade – och det är mycket spännande. Här i området röstade till exempel var sjätte person grönt och fjorton personer röstade blankt.
Nu är det fyra år till nästa gång. Vad hinner hända till dess, förutom att Lilla A börjar i förskolan (vi får väl hoppas att det finns någon plats för henne om ett år trots den överväldigande bristen i vår stadsdel och trots vårdnadsbidragen)?
Alltsomoftast kikar jag in till Pemba som gör så fina saker att man blir alldeles pysslekollrig i fingrarna. Av henne har jag snott listan för mammor:
Du vet att du är mamma när...
• chansen att trampa på en legobit är större än att bli bjuden på fest.
• dammsugaren aldrig behöver ställas undan i städskåpet.
• dammsugarpåsen blir full oftare än du.
• du har större huvudbry över att hinna förnya galonparken än din egen höstgarderob.
• du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen i augusti än att bättra på solbrännan.
• du kan hälla upp exakt 200 ml vatten i en flaska med förbunda ögon.
• du kan svara på frågor som "finns Bolibompa-gänget i verkligheten?"
• du får frågor som "VARFÖR ÄR DEN FARBRORN SÅ TJOCK?"
• din tillvaro är mer ett smuligt och kladdigt inferno än ett discoinferno.
• du aldrig kan gå in i en matvaruaffär utan att komma ut med en till brädden fylld varuvagn.
• du första gången kommer i kontakt med begreppet "storpack".
• du börjar svänga dig med ord som "galonisar", "mellis" och "öppnis".
• middagens falukorvsring blir din bästa vän eftersom barnen tindrar med ögonen och äter glupskt.
• du börjar tycka att en stund ensam med dammsugaren känns som en form av behaglig mental terapi istället för ett nödvändigt ont.
• en vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa.
Visst måste barnmatsproducenter och tvättmedelstillverkare ha nåt ihop? Med tanke på hur förbaskat färgande all barnmat är (utom gröt och "pasta med broccoli") och hur ofta man får tvätta kläder som annars är rena, menar jag. Vilket är det gemensamma bolaget och hur kommer man åt aktier i det?
I ett av alla de evinnerliga nyhetsbrev jag klickat för att jag vill prenumerar på får jag idag på morgonen följande råd:
"Blir du galen av att aldrig kunna gå ut? Gå ut en sväng." Tack!
Fatta hur många intryck som måste samsas i en liten bebis huvud när hon börjat röra sig på egen hand. Inte konstigt då om det är svårt att somna, svårt att fortsätta sova några längre stunder. Ett genomsnittligt dygn sover vår sessa cirka tretton timmar, hon skulle behöva någon till. Senaste numret av tidningen Föräldrar och barn handlar om sömn. Där finns den här tabellen som jag tar mig friheten att skriva av:
nyfödd bör sova 16-18 timmar per dygn
1 månad bör sova 8,5-10 timmar per natt, totalt 15-16 per dyng
3 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 15 per dygn
6 månader bör sova 10-11 timmar per natt, totalt 14-15 per dygn
9 månader bör sova 11-12 timmar per natt, totalt 14 per dygn
12 månader bör sova 11,5-12 timmar per natt, totalt 13-14 per dygn
Vi förstår ju hur det står till, men det är ändå jobbigt att se hur hon kämpar. Tränar krypning i sängen (som om inte all krypning under dagarna räckte till). Tränar på att ställa sig upp. Reser sig upp i sängen så fort vi lagt ner henne. Reser sig och reser sig och reser sig. Ibland i sömnen. Ibland somnar hon när hon väl står upp. Ständigt ledsen och arg. I tidningen står det om åttamånadersbebisen som kryper både på dagen och natten och hur omtumlande det är för henne. Där står också om nio-tiomånadersbebisen som tränar på att ställa sig upp. Om separationsfasen som sammanfaller med detta och om det extra närhetsbehovet. Lilla A tar allt på en gång och hennes föräldrar är trötta och har stundtals rätt kalejdoskopiska hjärnor de med.
Men så vaknar vi en och annan mycket tidig morgon av att vara tittade på. Flickan står upp i sängen och väntar på att vi ska vakna. Ler brett när hon ser våra ögon och vinkar lyckligt till oss.
Är det helt enkelt så att vi är trötta på att välja (eller som det heter på nysvenska ”göra ett val”)? Vi ska välja elbolag, telefonleverantör och PPM-fonder. Vi ska välja dagis, skolor och barnmatsmärke. Vi ska välja försäkringsbolag, operativsystem och morgontidning. Det är jättebra att det finns så mycket att välja mellan, så länge alternativen gör skillnad och betyder något. Men har det blivit för mycket?
Jag undrar, för jag märker att diskussionerna inför valen den 17 september mest handlar om att vi överhuvudtaget ska gå och rösta. Inte att vi ska sätta oss in i sakfrågor och partiprogram och rösta med klokhet och eftertanke. Utan att vi ska rösta. Se flaggorna som vajar över hela Södertälje; ”Rösta” står det på dem. Se vilken tidning som helst som intervjuar ”mannen på gatan”. Se min hörnetikett om att rösta. Det känns lite futtigt. Men gör det, gå och rösta! Soffan blir mycket skönare att ligga i efteråt…
