Mina fina fötter dansar
Jag har dansat i helgen! Valsat, buggat och snurrat runt i både två- och fyrtakt. De andra gästerna på kalaset blev imponerade av att niomånadersmagen (magen igen!) orkade dansa så mycket. Men den som var mest imponerad var nog jag själv. Fast när han som ska bli pappa började prata om Mamma Mu, blev jag svart i synen. Okej att magen är stor och klänningen var brun, men ändå... Nu var det visst en helt annan del av Mamma Mu han syftade på, nämligen balettskofötterna i "Mina fina fötter dansar". (Men jag är fortfarande inte övertygad om att det var en komplimang.)
Det kan jag dock säga, att inte var det mina fina fötter som dansade. Det är någon som bytt ut mina starka, smala fötter med höga vrister till de här bumlingarna. Samma person måste ha passat på att ta bort fotknölarna, för de finns inte längre kvar. Det är förresten inte heller mina lår - inte så gropiga och så tjocka. Rumpan är konstigare och större än någonsin. Det är inte mina händer som domnar så fort jag lutar hakan i dem. Hakan förresten... den känner jag inte heller igen. Rätt mycket av min kropp känner jag inte igen som min. Så nu undrar jag, får man tillbaka naveln sen? Och de smala pianofingrarna? Vad händer med alla prickar som slagit ut på kroppen? Är det nån som kommer och hämtar dem när bebisen är född? Eller ska man lämna in dem någonstans? Jag behöver instruktioner!
2 kommentarer:
De smala händerna får du alldeles säkert tillbaka, och prickarna försvinner, men naveln... Har din ploppat ut alltså? *Avundsjuk!* Det väntade jag hela tiden att min skulle göra, men den såg ut som vanligt. Fast resten av magen kommer aldrig att se ut som vanligt igen.
För övrigt tycker jag att du är fin!
Tack! Det är ju bara det där med att jag inte känner igen mig. Lite gulligt med kerubknubbiga fötter, men det är inte mina fötter. Du behöver inte vara avundsjuk, för naveln har inte ploppat, däremot är det väldigt liten nu.
Skicka en kommentar