Världens bästa gömställe

Bakom min mage har jag världens gömställe. Det är säkert! Magen är stor och syns, bakom den reduceras jag till magbärare. Det är till magen kommentarer riktas, det är magen folk tittar på (undantaget naturligtvis alla som sitter ner på bussar och tunnelbanor, för de ser ingenting), det är magen de klappar på.
– Är du säker på att det bara är en? frågar de och klappar mig på magen.
– Åh, vad mysigt det är med magen.
– Hur stor ska du bli egentligen, undrar en som för en månad sedan påpekade att jag hade en sån liten och fin mage.

De talar med magen, talar med varandra om magen, talar med han som ska bli pappa om magen:
– Är det din tjockis?

Det är magen som går på fest och magen som kräver choklad. Magen som ibland har snygga kläder. Magen som de frågar om när de pratar med mig i telefon. Ibland är det faktiskt rätt skönt att gömma sig bakom magen – låta den vara huvudperson. Andra gånger är det frustrerande. Jag må vara väldigt intresserad av graviditeter, barn och familjeliv just nu, med det förekommer att jag vill diskutera senaste nytt om samhällets cancersvulstrar, Stockholms biltullar eller den där filmen vi såg i helgen också.

Kan bara ana hur det blir när magen blivit mer normal och det i stället finns en alldeles egen liten person. Troligen är bebisar och barn ännu bättre gömställen än magar.