Mamma jobbar, eller?

Det här är ett dilemma. Jag sitter hemma och arbetar och hör alltså det mesta som händer i lägenheten. Jag hör när pappan och sessan pratar, kelas och sjunger och jag myser när jag hör det. Jag hör när sessan blir trött, hungrig och gnällig och vet inte hur jag ska reagera. Jag är ju på jobbet och pappa har ansvar för barnet. Ändå vill hela jag släppa allt jag har för händer och rusa till barnets undsättning. Trösta med min närhet och min mat. Och hela jag vill att hon och hennes pappa ska klara sig på egen hand, som jag vet att de kan. Hitta egna sätt att trösta på. Hur gör man?

Yngsta gästen på konferensanläggningen

Det finns inga skötbord på konferensanläggningar. Däremot på flygplanstoaletterna (fast man får vara akrobat om man ska kunna använda dem). Detta har vi lärt oss i veckan när den företagande mamman tog familjen med sig till Göteborg för att hålla kurs. Lite nervösa var vi nog allihop inför flygresan – kickans första. Själv var jag dessutom nervös för kursen eftersom jag visste att deltagarna var skeptiska och inte valt att gå den frivilligt.

Att flyga med litet barn på i princip fullsatt plan visade sig gå utmärkt. Det lilla barnet tittade sig nyfiket och storögt omkring och växlade sedan om mellan att sova, gnaga på sin pappas finger och äta. Att bo på konferensanläggning var inte heller något problem. En bebis charmar de flesta! Någon hade lånat in en spjälsäng åt henne och hon, som alltid brukar sova i vår säng, somnade gott och sov nästan hela natten i spjälsängen. Att hålla kurs och leda diskussioner med halvintresserade kursdeltagare när man har sin flicka nästan inom räckhåll gick inte lika bra.

Kärt barn har många namn

Under en dag får dottern lystra till en massa olika namn förutom sitt alldeles egna, här är några i urval: Bröstknarkaren, Dunboll, Fialotta, Filuren, Filurskan, Flickan, Fröken fräken, Gnällspiken, Gullnos, Gumman, Hattifnatten, Hemulen, Indianflickan Gnisslande Dörren, Knäppis, Lilla fröken Lindström, Lilltjej, Luddtuss, Mammas matvrak, Masken, Mystjej, Ostbågen, Pappas pruttprinsessa, Piplisa, Snuttis, Solbritt, Stinkbomben, Sötis, Sötnos, Tildamaria, Toker, Tokfia, Älskling, Älsklingsunge och nu senast Guantanamofången.

Företaget har bara tre: det riktiga namnet, Jobbet och Företaget. Och då tycker jag ändå att jag har världen bästa jobb!

Var glad och nöjd, för vet du vad...

Sessans mamma är urtråkig! Hon är trött hela tiden och låter konstigt när hon pratar. När hon sjunger ska vi inte tala om… Hon orkar gosa och leka en kort stund, sedan somnar hon nästan. Dunderförkyld! Tur att sessan har en ny kärlek – en orange plastbjörn som piper när man klämmer den på magen. Mamman tycker den är hemsk, men sessan är djupt fascinerad och kan ägna långa stunder åt att bara titta på den. Är det så det kommer att bli sen? Det kommer en rund, orange grabb som piper om man klämmer honom på magen och förtrollar flickan? Bäst att mamman sover lite till så att hon blir frisk och kan visa flickan den fina speldosan, prasselblomman, den röda skallermasken och det mjuka lammet som mamman tycker är bättre sällskap för en liten dam på två månader.

Just innan hon somnar inser mamman något viktigt. Om sessan är glad och nöjd med den orangea plastbjörnen, så är det den orangea platsbjörnen hon ska leka med.

Prinsessa på vift

Förr eller senare kommer det att hända – sessan och jag delar på oss. Nu är vi nästan hela tiden inom några meters radie från varandra. Oftast har vi direkt hudkontakt. Men förr eller senare måste vi klara att vara utan varandra. Så vi tränar. Eller rättare sagt, jag tränar. Vi har kommit till steg 3 i träningsprogrammet:

Steg 1 – förrförra helgen gick jag ner till brevlådan utan att ta flickan med mig. Hon stannade kvar hemma hos sin pappa och märkte inte ens att jag försvann. Själv sprang jag uppför backen till vårt hus och med en enda tanke i huvudet. ”Bebis! Jag vill hålla i min bebis!”

Steg 2 – förra helgen gick sessan och hennes pappa på promenad utan mig. De var borta en timme och jag fick duscha utan jäkt och kunde surfa lite. Lyckades avhålla mig från att ringa dem och berätta hur mycket jag saknar dem.

Steg 3 – nu i helgen gick flickan och hennes pappa ut på fikapromenad. Meningen var att jag skulle få jobba lite ostört, men det enda jag kunde tänka på var min lilla skatt. Hur mjuk hennes hud är, hur härligt hon ler, hur starka ben hon har när hon reser sig i mitt knä.

Nästa vecka går pappan på föräldraledighet två dagar i veckan. Då är tanken att jag ska jobba – hur ska det gå?

Har de inte nån bebis att titta på?

Flickan och jag var på barnvagnsbio igår. Spännande upplevelse att se film i en ljus salong med massor av bebisar och deras föräldrar. Här var sessan inte längre minst. Det fanns flera ännu mindre små bebisar. Och det fanns barn som var så stora att de knatade omkring i salongen. Ljudnivån på filmen var sänkt, men i salongen var den rätt hög. Ibland var det svårt att avgöra om det var fåren på filmen som bräkte eller bebisar i salongen som lät.

Sessan låg i mitt knä och tittade förundrat på lamporna i taket, somnade en stund, vaknade och åt lite. Mitt i filmen var det fikapaus, men då sov hon så skönt så vi satt kvar. Jag grävde fram en kexchoklad ur skötväskan.

Så satt vi där och jag fick se en bioaktuell film. En riktigt bra film – Brokeback mountain. Men lika mycket tittade jag på flickan som sov så gott i mitt knä. Och så mindes jag min förvåning de där allra första dagarna som familj, när vi tittade in i matsalen på BB på kvällen och såg nyblivna föräldrar titta på teve. ”Har de ingen bebis att titta på” undrade jag då. Hon är fortfarande min allra bästa underhållning!

Svenska pappor är unika

Jag känner mig gnällig när jag åter har skrivit ett inlägg om föräldraledighet. Som motvikt till gnället måste jag också säga att svenska pappor är fantastiska - lillsessans är världsabäst!

Philip Hwang forskar om pappor och har skrivit rapporten "Pappapusslet – vilka är bitarna och hur får man ihop det?". Han intervjuas i Näringsliv 24 och säger bland annat så här:

"– Den svenska – eller skandinaviska – pappan är unik när det gäller att ta föräldraansvar. På ett sätt är det förstås lättare i Sverige att kombinera familj och arbete eftersom samhället erbjuder föräldraförsäkring och en utbyggd barnomsorg. Samtidigt gör det tillsammans med jämställdhetsidealet att svenska pappor har större förväntningar att leva upp till. I många andra länder känner pappor knappt någon press alls att ens försöka kombinera arbete och familj, säger Philip Hwang."

Heja svenska pappor. Heja svenska mammor. Låt oss vara föräldrar tillsammans!

Designmissar

Sessan är underbar! Hon är det bästa som hänt oss, men... efter en dryg månad har vi börjat upptäcka vissa designmissar.

• Varför går matlarmet på barnen alltid när föräldrarna ska äta? Vore det inte smart att se till att föräldrarna får näring i sig de med, så att de blir glada och nöjda och kan producera duglig mat åt barnet?

• Någon måste har vänt på orden i det klassiska rådet om att mamma ska sova när bebisen sover. Bebisen sover ju allra bäst när mamma drar omkring med bebisen i vagn utomhus. Aningen svårt för mamma att sova samtidigt. Borde det inte vara "bebisen ska sova när föräldarna sover"? Utvilade föräldrar är bättre föräldrar.

• Vad är det för vits med att kräkas upp maten man fått i sig och sedan på en gång vilja ha mer?

Ni kloka läsare, kan ni förklara dessa designmissar? Kan ni varna oss för andra som dyker upp längre fram?


(Ska tillägga att det egentligen bara är första punkten som är bekymmersam i vårt hem.)

Saknar företagande pappor fantasi?

Jag kan vara föräldraledig!

Det fantastiska (det som berättigar utropstecknet) med det är att vi alla som lever i Sverige har bestämt att jag ska få 240 dagars lön från staten för att vara hemma med sessan. Tvåhundrafyrtio dagar! Hade jag varit man och pappa hade jag fått lika många, men se då hade jag sannolikt inte kunnat utnyttja dem. Företagande pappor kan nämligen inte vara föräldralediga har jag förstått. Senast läste jag om det i Sydsvenskan .

Stackars, stackars dessa män. Hur klarar de av att driva sina företag med sådan total brist på fantasi? Vad händer om de till exempel råkar bli sjuka under en längre tid (eller blir en riktig karl aldrig sjuk)?
– Jag är egen företagare. Då går det inte att stänga ner allting i några månader, låter Sydsvenskan den stackars företagande pappan säga. Lite senare svarar han på frågan om inte systemet borde ändras så att även företagare kunde ta pappaledigt lättare?

– Nej, det finns nog ingen lösning.

Jag har drivit företag i 15 år nu. Utan ett stort mått av fantasi, flexibilitet, uthållighet och problemlösning hade det inte varit möjligt. Nej, jag kommer inte att vara en traditionell mamma som är ledig från sitt jobb under ett år. Jag kommer att vara ledig under ungefär 20 månader. Och vet ni, det kommer sessans pappa också att vara. Vår lösning är nämligen att båda arbetar deltid. Jag har svårt att stänga ner mitt företag helt och sedan tro att jag kan dra igång igen med heltidsdebitering efter ett år. Däremot har jag inga som helst problem med att jobba deltid. Den stora vinsten med det är dock inte att företaget lever kvar, det är att jag får ha vardag med sessan under mycket längre tid! Det är att hennes pappa blir en lika viktig person i hennes liv. Det är att hon ser att både mamma och pappa tar ansvar för henne, leker med henne, tröstar henne när hon gråter och ger henne mat när hon är hungrig. Att jag dessutom har ett arbete att komma tillbaka till efteråt är egentligen mer som en bonus.

I andra branscher kanske det går att anställa vikarier, samarbeta med kolleger, dra ner på kostnader eller jobba uddatider. Jag vet inte vad som är lösningen för andra, men jag är övertygad om att det finns lösningar. För både mammor och pappor och företagare.

Sessan, Dinah och jag

Vi dansar i vardagsrummet, lilltjejen och jag. På stereon sjunger Dinah Wahington ”I’m mad about the girl” och jag sjunger med. Jag är galen i min dotter!

Sessan sjunger också med. Men hon har bara lärt sig de första orden i sången än. ”I’m mad!”. Dessa sjunger hon dock högt, tydligt och med intensitet gång på gång på gång. Hon är inte bara arg, hon är heligt förbannad. Vi har prövat med det som hjälpt hittills – ätit, rapat och bytt. Det hjälper inte, hon är fortsatt arg. Eller ledsen. Eller uttråkad. Vi dansar vidare i vardagsrummet och till slut somnar hon. Utmattad. Dinah och jag fortsätter en stund till – gruvligt förälskade i flickan.

Ny arbetsbeskrivning

En vän skickade den här arbetsbeskrivningen till mig. Tack! Jag ska genast börja träna på makaronhalsband...
---

Anställnigskrav för en Mamma
BESKRIVNING AV TJÄNST

Mor har en central roll i Familjens ledning. Du får ansvar för följande områden:
· Organisation och Ledning
· Transport
· Inköp
· Vård och Omsorg
· Verkstadstjänster
· Andra påkommande uppgifter

Lön: 0 kr
Semester: Anställningen kräver tillgänglighet året om.
Eventuell korttidsfrånvaro måsta avtalas långt i förväg.

Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i familjen och inte kommer i konflikt med uppgifterna som Mor.

Avgörande krav: Kvinna
Önskvärt: Egen förmögenhet samt tillgång till semesterställe som kan passa för familjen.

Kvalifikationer:
1. Körkort.
Du måste kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarn som gallskriker i baksätet och äldre barn som bråkar högljutt. Du måste kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger "Imse Vimse Spindel" och du måste veta var alla offentliga toaletter finns.Du bör ha erfarenhet i att hänga utanför klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef.
Du måste kunna planera menyer för envar aptit i minst 18 år framöver. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, det krävs också att det ständigt skall göras middag till många personer.

3. Administratör.
Du blir direkt ansvarig för kontroll med budgetförslag, klagomål och förhandlingar.

4. Vård och omsorg.
Du måste kunna fungera utan sömn upptill sex dygn, medan annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste kunna visa duktighet i vård av patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning är högt uppskattat i denna kategori.

5. Småbarnspedagog.
Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är dessutom önskvärt.

6. Skräddare.
Du måste kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen.

7. Frisör.
Du måste kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en fors av glåpord.

8. Cykelreparatör.
Du måste vara förtrolig med alla aspekter vid underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du måste också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent.
Du måste kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur, efter att ägaren har tröttnat på dom. Ofta förekommande utfodring och rengöring av burar är nödvändigt. Du måste vara duktig i att hantera
grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt.
Du måste vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist.
Du måste kunna hålla en diskussion i gång i telefon medan ett barn klamrar sig vid ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev.
Du skall utfodra tonåringar som pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare.
Du måste kunna starta gräsklipparen, använda övriga trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du måste kunna numret till giftinformationen, och du måste hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskärning av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef.
Du måste kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och vid personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att uppmanas att träna lagspel i alla sorters väder, och att uppmuntras till att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs.

Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner. Och du får självklart ansvar för julfirandet!

Tre veckor gammal

Lilltjejen tuff i snickarbyxor och vit body. Mamman och pappan (mindre tuffa i mjölkspilld lucktröja, hon, och mysbyxor, han) firar med ett halvt respektive ett helt glas rött vin till middagen och äter goda ostar efteråt. Kelar förälskade med flickan. Somnar framför teven alla tre när klockan är strax efter nio. Tre veckor gammal familj. Oj, vad jag tycker om oss!

Första barnbarnet

Inte nog med att prinsessan är vårt första barn, hon är också första barnbarnet i båda familjerna. Hennes pappas och min fåniga förtjustning är ingenting jämfört med hur fåniga farmor och farfar samt mormor och morfar är. Den dagen vi låter dem alla träffa sessan samtidigt kommer det att gå att skopa upp fånerielycka på burk och sälja för dyra pengar! Vi får nästan bända loss henne ur deras famnar när de håller henne.

På förmiddagen första dagen på BB ringer jag till mormor och morfar för att berätta att det är besökstid mellan 14 och 15 och att de gärna får komma och hälsa på då. De svarade inte hemma, däremot på den mobil som nuförtiden går under benämningen "morfarstelefonen". De var redan på väg! Mormor hade velat komma redan kvällen innan, men blev tillbakahållen av morfar.

Några dagar senare blev det morfars uppgift att hämta hem oss från BB. Han rusar in på avdelningen med utsträckta armar och frågar/begär "Får jag hålla?!" Klart han får. Sen berättar han för oss hur vacker och perfekt vår dotter är och vi tuppar oss ännu lite mer och kan ju inte annat än hålla med. Med illa dold teatervisning tillägger han "till skillnad från de andra nyfödingarna som ju är fula". Hepp! Ingen distans där heller...

Farmor och farfar kom på besök från ön efter ytterligare några dagar. Stjärnglitter i ögon och flera varma famnar. Pappa Lajm skriver om hur det första mötet med farfar gick till.

Stora och små segrar på BB

Dag 1 - Jag ber utan att tveka om hjälp! Duktiga flickan steg snällt åt sidan när det började handla om någon annan än henne själv, och att be experter om hjälp när det gäller dottern var inget problam alls. (Stor seger)

Dag 2 - Det gick att dra upp de sexiga nätunderbyxorna på magen utan att den ömmade.

Dag 3 - Kunde amma en gång utan att ringa efter hjälp.

Dag 4 - Fick upp även det andra benet i den hårda sjukhussängen utan allt för stora besvär.

Dag 5 - Samtalade längre än 30 sekunder med en annan vuxen person som inte arbetar på sjukhuset eller tillhör den närmaste kretsen av gratulanter. Extrabonus för att samtalet innehöll ord som "kakafoni" och därmed kan klassas som någorlunda intellektuellt. (Ja ja, kakafonin i fråga handlade om att komma ner från BB till allt stök vid sjukhusentrén när man fått för sig att handla något i kiosken. Men ändå.)

Den största segern är så klart prinsessan själv och de nyblivna föräldrarna. Tänk att hon finns!

Stoltaste mamman

Totalt utan distans blir man tydligen av att få barn. Vår prinsessa är vackrast i hela världen; alldeles sin egen och fantastiskt underbar.

På BB beundrar vi andra bebisar. Säger att de också är söta - vilket de är, men inte lika söta som vår sessa - och gratulerar föräldrarna. Till en barnmorska säger jag lite lagom politiskt korrekt att det är märkligt hur olika de alla är men ändå så himla söta allihopa. Hon berättar då om en mamma för ett tag sedan. Den här mamman vågade inte ta med sig sitt barn ut ur rummet på BB för barnet var så oerhört vackert. Hon var rädd att de andra föräldrarna skulle bli avundsjuka om de fick se hennes bebis och att de skulle tycka att de egna bebisarna var fula i jämförelse. Så för att skydda de andra stannade hon och bebisen på rummet.

Pratar jag i sömnen?

Trettondagsprinsessan!

Klockan 16.18 fredagen den 6 januari föddes vår dotter. 51 cm lång och 3430 g tung. En alldeles fantastisk liten människa!

Det finns pappor också!

Sniff blir förvånad när muminpappan berättar att det finns en mamma också. I min värld just nu är det tvärtom - där finns nästan uteslutande mammor.

Att vara gravid är att lösa medlemskap i en klubb jag inte ens kände till tidigare. Det speciella med den här klubben är att så gott som alla medlemmar är kvinnor. I vissa sammanhang är det inte så konstigt – det är ju till exempel kvinnokroppen som behöver träna för att orka med och kvinnans hälsa som mest påverkar bebisen i magen och därför bör hållas under noga uppsikt.

Som blivande mamma är jag medveten om barnet varenda sekund dygnet runt, det är klart att det då upptar mina tankar i en utsträckning jag inte var beredd på. Männen är medvetna om sina blivande barn på helt annat sätt. Kanske kan de till och med glömma bort dem under många timmar på jobbet? I det perspektivet är det kanske inte så konstigt att det nästan bara är kvinnor som aktivt deltar i diskussioner i olika nätverk och på forum av olika slag. Men ändå… Hör ni blivande pappor, var finns ni? Vad känner ni inför föräldraskapet? Vad undrar ni över, är skräckslagna för eller tycker är knäppt?

På webbforumet Familjeliv finns sex olika ämneskategorier. I fem av dem dominerar kvinnor, men i det sjätte – Pappagrupp – kan kvinnor inte skriva några inlägg. Det är den minst aktiva kategorin. Den handlar om saker som vilken kombibil man ska köpa nu när man blir familj, vilket datorspel som är roligast och vad man ska ge sin kvinna i julklapp (där avgjutning av sin egen snopp var ett av förslagen).

Är det underligt då att kvinnor tar det största ansvaret som föräldrar? Det är vi som pratat, frågat, diskuterat allt från graviditetstesternas tillförlitlighet till nattamning av spädbarn. Det är vi som upprättar bra att ha med till BB-listor och tipsar om att sätta in dimrar vid skötplatsen. Det är vi som känner att vi har koll, och som därmed stänger männen ute. Det är väl klart att vi som vet och kan så mycket ska ta det största ansvaret för barnen? Vilken otjänst vi gör oss själva, våra män och framför allt våra barn!

Pappor, varför låter ni oss ha så stort försprång? Varför kommer ni inte in och tar för er? Var med oss! Kom och fika med mammagrupperna, delta i diskussionerna, visa att ni också är nyfikna, rädda och intresserade. Låt oss bli föräldrar tillsammans! De flesta som bloggar om föräldraskap är kvinnor, men det finns pappor också. Här är några av dem jag hittat och uppskattar:
Pappablogg
Hemliga pappan
Lindströms skriverier

Det finns mammor också!

"Tänka sig bara! Här har man fått höra om pappor och pappor och pappor och så plötsligt utan någon varning får man veta att det finns en mamma också!" utbrister Sniff i Muminpappans memoarer av Tove Jansson.

I Svenska dagbladets ledare igår hävdar skribenten att Stockholm egentligen inte alls har något problem med trafikträngsel. Alltså är hela idén med trängselskatter befängd. Ledaren avslutas med orden ”En modern stad måste ha plats för den yrkesarbetande mannen med bil”.

Nej, så stod det ju inte. Byt ”mannen” mot ”kvinnan” så blir det rätt. Svenskan berättar att bilen är en frihetsmaskin och att svenska kvinnors ställning i arbetslivet har stärkts i samma takt som bilägandet har blivit mer jämställt. Det är med andra ord kvinnorna, och det faktum att de äger bilar och yrkesarbetar som är skulden till trängselskatten! Om alla kvinnor stannade hemma skulle vägarna lämnas öppna för de bilar som behövs – männens bilar. Är det så de menar?

Jag blir stridslysten när jag läser sånt. Vill kasta mig in i diskussioner om kvoterad föräldrapenning, förskolekrisen i Stockholm och jämställdhet på arbetsmarknaden. Det är stora, utrymmeskrävande frågor som jag för tillfället låter vila.

”Men det är väl naturligt, sade muminmamman förvånad.” Kan man annat än hålla med? Det är väl naturligt att det finns både mammor och pappor och människor som inte är vare sig mamma eller pappa. Det finns människor helt enkelt. Många av dem kör bil. En del av dem kör bil i Stockholm. Och de som gör det är så pass många att de skapar problem för framkomligheten och miljön. Det måste vi åtgärda på något sätt. Själv tror jag på andra medel än trängselskatt, men även det är en annan fråga.

(I nätupplagan av ledaren saknas den stora bilden av en kvinna på huk vid sin bil. Hon skulle uppenbarligen illustrera det kvinnliga bilägandet… men har glömt att hissa upp bilen innan hon angriper hjulet med ett fälgkors. Bildtexten löd som avslutningen av hela texten ”En modern stad måste ha plats för den yrkesarbetande kvinnan med bil”.)

Världar som blandas ihop

Så här sista veckan före beräknad nedkomst sitter jag hemma och avslutar jobbsaker och pysslar med bebissaker. Det blir en salig blandning (som säkert bara kommer att bli värre) som alldeles nyss när jag stod och strök de nytvättade lakanen till spjälsängen och tar emot ett jobbsamtal på mobilen. Någon ville att företaget skulle sponsra trafikvästar för förskolebarn. Jättebra! Som tack för hjälpen, och pengarna får man förmoda, skulle det sättas upp en färgglad plansch på förskolor i närheten och företaget skulle få diplom. Inte lika jättebra… (men det är, liksom sponsring i allmänhet, en annan diskussion)

Jag berättar för säljaren att hon ringt till ett litet företag vars enda anställda kommer att föda barn om cirka en vecka. Det är inte riktigt aktuellt med sponsring och bidrag då, oavsett hur gott ändamålet är.
– Åh! utbrister försäljaren förtjust. Var ska du föda?

Jag blir ställd för nu blandas världarna ihop ännu mer. Samtalet kommer från Ronneby, handlar om företagssponsring och, tydligen, förlossning.
– Eh… Södersjukhuset.
– Det blir jättebra. Där födde jag min son, de är urgulliga där! Ja, lycka till nu med bebisen. Hon avslutar samtalet kvickt och vänligt och jag ler åt mina båda hopblandade världar. Ibland funkar det ju.

Blivande mammans nyårsönskningar

Må 2006 bli ett strålande år. Efter bokstavligt talat sju svåra år, hyser jag viss tillförsikt inför detta som just börjat. Jag ser fram emot:
• att få lära känna filuren som ännu är inneboende i magen
• att få snusa på, pussa på, hålla om och kramas med Liten
• allt som har med Liten att göra
• att få kyssas ännu mer med han som ska bli pappa
• att orka gå på långa, raska promenader
• att äta gravlax, ostron och dricka champagne
• att ha byxor som inte halkar av runda magen och få på mig snygga skor igen
• att få dansa mycket mer!

Oss alla önskar jag många bubbliga ögonblick. Att de kommer och att vi har förmågan att uppfatta dem!

"Arbete eller fritid - i vilket fall och var som helst hoppar det plötsligt och oväntat upp ett enkelt och lättsamt ögonblick och sprider ut sig som champagnebubblor när och där man minst anar det." skriver Bodil Malmsten.