Tre bästa

Tre bästa idag:

• Sprallinen kommer hem efter några dagar med sin pappa på ön

• löjrom till middag

• tillförsikt inför det nya året.

Tre bästa i december:

• anställningsavtalen som innebär nya jobb och större ekonomisk trygghet

• lånelöfte till ny lägenhet

• att vi klarade av att leva med, diskutera och planera för konsekvenserna av beslutet vi fattade i november.

Tre bästa i år:

• lång sommar på landet

• nya jobbet

• Sprallinen som dansar, sjunger, ritar och skriver.

Tre bästa med decenniet:

• Sprallinen

• stugan som blev min, bara min

• styrkan jag hade under första halvan som gjorde det möjligt att skapa en ny vardag trots det svarta hål som inledde decenniet (måtte jag återfinna den snarast – jag behöver den).

Skygglapparna borta?

På väg in till stan stannar bussen jag sitter på till ett kort ögonblick. Precis nedanför mig på trottoaren ligger en gammal herrcykel, halvt dold i snön. Det är så grafiskt vackert. Den mjuka vita snön och så de svarta konturerna av cykeln. Jag försöker hinna få fram min mobil för att ta en bild, men ögonblicket därpå har bilen framför bussen fickat in sig till kanten och bussen kör vidare. Fast jag är glad ändå, dels fick jag syn på den vackra bilden, dels – och mest – upptäckte jag att jag öppnat ögonen igen och börjat se det vackra och speciella i tillvaron. Det lovar gott för nästa decennium!

Glitter i håret

Jag fnittrar lite åt glittret i mitt hår. Det är inte riktigt glitter, men jag upptäckte det runt lucia och det ser faktiskt glittrigt ut, så jag väljer att se det så. Det är grå hårstrån. Plötsligt. Inte många, men tillräckligt för att det ska glittra till i rätt belysning. Jag tycker det är snyggt!

Dan före dopparedagen

Jag sitter här med högarna. Fotografier, cardstock, stämplar, glitterpulver, pennor i allsköns färger och storlekar och klistermärken specialbeställda från Moo. Kuvert med namn men inte adresser skrivna. Det som ska bli julkort i år. Eller skulle. Blir lika besviken på mig själv varje år, för varje år är det likadant. Julkorten uttänkta, materialet inköpt, bilderna beställda i god tid inför julen, men själva förfärdigandet drar ut på tiden. Blir till slut inte av. Inte förrän igår när jag rotade i en av jullådorna och fick tag i tre års påbörjade julkort såg jag själv mönstret.

[Sprallinen julkramar alla hon känner, iförd snöflingekjol och med Madickenrosett i håret!]

Så vad tror ni? Ska jag lägga ner att skicka julkort alls? Köpa vanliga, icke-hemgjorda? Skicka elektroniska i miljöns namn? Eller planera in i kalendern för 2010 redan nu en kväll i början av advent att julkortspyssla på?

Grattis alla pristagare!

Sprallinen undrar varför superskurken Fru Gjerta är i tidningen så mycket. 

[Bilden visar ickeskurken fru Herta. Som i nobelpristagaren i litteratur 2009 Hertha Müller, om någon inte skulle se det.]

Följetong (semestertvång)

Mitt liv liknar just nu vilken sämre följetong som helst (välj själv Allers eller såpa). Det här med tvångssemestern är bara en sak:

1. När 16 arbetsdagar återstår ber chefen mig att ta ut mina innestående semesterdagar. Hon säger att jag har 14 stycken.
2. Jag vänder ut och in på min almanacka och frigör 10 dagar. Begär semesterledigt för dem.
3. Tar den första dagen.
4. Chefen godkänner semestern.
5. Chefen kommer på en sak. Jag har ju arbetat deltid, och alltså är mina semesterdagar inte ”riktiga” dagar. Hon meddelar att hon ska undersöka saken och att jag eventuellt kommer att få löneavdrag.
6. Det visar sig att det kostar mig 1,6 dagar semester att ta en dag semesterledigt. Chefen säger ”du skulle fyllt i blankett si-och-så när du började”. Jag säger ”det borde nog min chef ha informerat mig om, tycker du inte det.”
7. Chefen återkallar min semester så att jag ska slippa avdrag på lönen.
8. Jag tar ut de tre dagarna den här veckan i alla fall, eftersom jag redan planerat in annat under dem.
9. Jag väntar med spänning på vad chefen ska tycka om detta.
10. Jag väntar också med spänning på vad som händer efter nyår, men det är ett helt annat kapitel i den här följetongen.

Ska det vara så här? Jag bara undrar... Ni anställda, är det så här hela tiden? Vad måste man stå ut med i en linjeorganisation?

(Jag måste nog lägga till att jag gillar min chef och att jag vet att hon haft alldeles för mycket att göra under hösten, men att hon ju ändå är min chef och att det här faktiskt inte alls var så kul.)

Första advent

Tänd det första ljuset i adventsstaken. Knäck några nötter och ät lite pepparkakor – gör vad du gillar att göra på första advent.

Glöm inte att släcka ljuset sedan! Och testa brandvarnaren så att du vet att den fungerar. Byt eventuellt batterier. Låt det bli en modern adventstradition.

Pocket och pyssel

Jag blev så glad häromdagen när jag kom hem. Där låg ett sprängfullt paket och väntade på mig. Det sista i pocket och pyssel-utbytet. Du min hemliga bokvän, som inte är så hemlig längre, ska ha ett stort tack för alla de fina, omtänksamma paket du skickat! 

Det här sista... Åh! Ett garn i fina färger som kanske blir sockor – eller nåt helt annat. Det får ligga till sig lite. Samma färger som de små pärlorna. Jag har en idé för vad jag och Sprallinen ska kunna pyssla med dem. Tre små änglar som Sprallinen vill hänga över våra sängar. Ett häfte med roliga julkort. En bok av min favoritförfattare, ”Sista boken från Finistere” av Bodil Malmsten! Och så, guldklimpen i paketet. Boken som både jag och Sprallinen satt länge och bläddrade i. 

– Nu måste du göra kläder till mig, mamma. 

– Jag vill ha den här, och den här, och den här... 

Bara klänningar, för just nu är det bara klänningar som gäller. Men jag förstår henne, för de är verkligen fina. Allihop. Några av dem kommer att dyka upp på Tilde textil.

Semestertvång?

Det här med min projektanställning är lite intressant. Jag har verkligen fått inblick i vilken skillnad det är att vara anställd mot att vara företagare – och inbillar mig att jag lärt mig uppskatta båda formerna.

Till exempel har aldrig min chef på mitt företag beordrat mig att ta ut semester. Det har nu chefen på projektanställningen gjort. Anställningen går ut vid årsskiftet, fram till dess har jag 16 arbetsdagar kvar eftersom jag jobbar tre dagar i veckan. I går ombads jag ta ut mina 14 dagar. Hur tänkte hon då?

Det finns en anledning

Jag planerar. Tänker, räknar, skriver, funderar. Har hopp om att det blir bättre. Och stor sorg över att det inte varit bättre tidigare. Det finns en eller flera anledningar till tystnaden här. Men jag kommer tillbaka. Har saker att berätta och sånt jag vill få diskutera, även om just nu inte är rätt tid.

Under tiden kommer jag att köpa mer garn och använda kroknålen jag fick i ett av pysselpaketen. Det är alldeles utmärkt bra avkoppling! Kanske blir det ett tekniktäcke (för varför ska man hålla sig till de enkla sakerna?). Eller så räcker det att planera, tänka, räkna, skriva och fundera.

Note to self: Barn är alltid barn och vill inte bli bortglömda

Idag fick min dotter ett gulligt litet paket på posten från sina morföräldrar. Det är nämligen nalledagen. Att mina föräldrar har en dotter som fyller år just idag (nämligen jag) verkar passera obemärkt. I alla fall fanns inte minsta lilla kort eller paket i lådan. Får man bli lite ledsen då?

Att man aldrig lär sig

Samtidigt som jag håller på att skriva ett tack-sms till en vän som oroligt undrat om det inte blivit lite mycket för mig nu och uppmanar mig att försöka släppa något ringer telefonen. En annan vän. Undrar om jag möjligen kan språkgranska den rapport hon och hennes kolleger skrivit under en utbildning, innan rapporten lämnas in. Jag säger ja. Inte utan förbehåll, men ändå, ja. Idiot!

Påminnelse

Det här är utsikten från mitt rum på nya jobbet. Den gör mig glad!

(Nå, från ett av mina rum. Jag har ingen fast plats, ingen egen dator och ingen telefon. Men ändå. Jag har roliga, utmanande och intressanta uppgifter, fantastiska kolleger och dessutom vacker höstutsikt. Måste påminna mig om det när det är gråare...)

Present!

Min fina, men hemliga, bokvän har överträffat sig själv och mina förväntningar rejält. Igår damp det ner ett fullmatat paket i brevlådan med:

- Bodil Malmstens ”Kom och hälsa på mig om tusen år”

- två nystan garn i härliga färger som kanske ska få bli såna här sockor

- en jättefin anteckningsbok

- supersöta färgpennor.

De två sista sakerna var omtänksamt nog tänkt till Sprallinen. Hon blev själaglad!

Löfte

Jag, Botilda, lovar att gå och lägga mig senast klockan 22.00 hela den här veckan. Undantaget är torsdag kväll när jag jobbar sent, men då lovar jag att ändå försöka gå och lägga mig klockan 22.00.

Sen blir livet piggare, lättare och lyckligare, tror ni inte?!

Så värst olyckligt är det ju inte, och lättare blir det väl egentligen mest om jag låter bli choklad och annat onyttigt - men piggare. Vi satsar på det. Piggare!

---

Dag 1: barnet vaknade och grät fem i tio – mamman i säng senare än tänkt.

Dag 2: i säng någon minut efter tio, läste en timme.

Dag 3: i säng strax efter 10, släckte 22.40.

Dag 4: (torsdagen): allt en timme förskjutet eftersom jag kom hem först 21.55.

Dag 5: i säng vid 11 ”det är ju ändå helg”-lurar mig själv.

Världens längsta titel?

Den stora nätbokhandeln tipsar mig om böcker jag borde köpa. Igår tyckte de att den här lät bra. ”How to Feed Your Whole Family a Healthy Balanced Diet, with Very Little Money and Hardly Any Time, Even If You Have a Tiny Kitchen, Only Three Saucepans (One with an Ill-fitting Lid and No Fancy Gadgets - Unless You Count the Garlic Crusher”.

Man kan bläddra i boken på nätet om man blir nyfiken. Jag slutade dock vid rådet att ge barnen kakor till frukost, speciellt på vintern när ingen ändå känner för frukt. ”Titta bara på européerna”, står det, ”de mumsar i sig croissanter och marmelad utan att det är skadligt för deras hälsa.” Ja, titta bara. Men pluspoäng för titeln måste det nog bli i alla fall.

Att ha en chef

Jag har fått ett kort mejl från min chef.

”Har du glömt att anmäla dig till afterworken?” undrar hon. Inte var det så farligt att ha en chef som jag inbillat mig i alla år...

Lyft blicken från höstmörkret

– Idag är det höstdagjämning, konstaterade vi vid frukostbordet.
– Vaddå? undrade Sprallinen och vi förklarade att just idag är det ljust lika länge som det är mörkt.
– Sen blir det bara mörkare och mörkare, sa någon av oss vuxna och suckade lite.
– Kommer du ihåg när det var vinter och det var mörkt när vi gick till dagis och mörkt när vi gick hem igen?
– Och då kan man se stjärnorna, sa finaste Sprallinen och log med hela kroppen, som Staffan!

Lite läsa, lite pyssla

Tack snälla hemliga vännen för det fina paketet jag fick idag! Det är det första av tre i En bok om dagens Pocket och pyssel, och det gjorde mig väldigt glad en dag när väldig glädje inte riktigt var närvarande i övrigt (mest bara en massa små irriterande glädjedödare...).

Boken i paketet var ”19 minuter” av Jodi Picoult. Jag har läst om den bland annat hos En annan sida och blivit nyfiken. Det blir spännande och intressant – och troligen lite jobbigt – att läsa historien om pojken som sköt ihjäl nio skolkamrater.

Pysslet var något jag länge velat prova: krokning. I paketet låg en kroknål av lagom nybörjarstorlek tillsammans med ett nystan härligt röd ull. Jag log lite åt hemliga vännen som inte kunnat låta bli att prova. Jag fortsätter på din provlapp! Slöjdmagasinet har instruktioner för grundtekniken.

Kanske kommer jag så småningom att kunna kroka något av ull jag spunnit själv. I helgen var jag nämligen på spinnkafé och provade att spinna för första gången (som alltså inte har något med motionscyklar att göra). Med hem följde lite ull – det är som moln – och en slända. Å andra sidan kanske det egenspunna garnet blir något gaffelvirkat i stället, för det ska jag lära mig en lördag i november. Livet är fullt av nya saker att lära sig och det är underbart!

[Bristen på bildbevis beror bara på att jag ville blogga om paketet fastän jag egentligen inte har tid, se inlägget här under, och absolut inte har tid att hantera bilder på min numera ganska trötta dator. Men ny dator kommer vilken vecka som helst, och då ska det gå snabbt och geschwinnt.]

Prokrastinering

Funderar på att blogga lite – en död blogg är en ointressant blogg. Kanske berätta om hur det är att gå på Gröna Lnd med en treåring vars enda förväntan är ”glass” (det var buskul). Sen funderar jag på om jag inte skulle ta och ringa Skatteverket och reda ut det där med inkompatibiliteten mellan Macintosh och e-legitimationer en gång för alla. Eller kanske skulle jag logga in på andra jobbets mejlserver bara för att kolla om nåt hänt där idag när jag inte är på plats. Eller gå och ta en fika. Ett brev ska jag skriva också förresten, och så skicka tillbaka en bok som jag fått låna. Och om jag nu ska sy den där kjolen måste jag ju kolla att beställaren får några olika tyger att välja mellan, bäst att surfa tygsidor...

Jag har tre kurser som startar den här veckan och en heldagskurs på fredag. Det är inte så att jag inte borde ha fullt upp med att förbereda dem. Men det där med kaffe låter väl gott? Jag tror att jag går ner till fiket och köper en mugg.

Erindringsvers

Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog:
T.T.T

Når man føler hvor lidet
man nåer med sin flid,
er det nyttigt at mindes, at
Ting Tar Tid.

Piet Hein

Den artiga ber om mer

Sprallinen halkar ner från stolen när hon tycker att hon ätit klart av maten som M:s mamma bjudit på, men hindras av sin egen mamma som undrar:
– Vad säger man när man ätit klart då?
– Jag vill ha en chokladboll!
– Nä, jag menar, vad man säger till den som lagat maten.

Sprallinen vänder sig till M:s mamma och säger högt och mycket tydligt:
– Jag vill ha en chokladboll!

Sprallinen vill bli Törnrosa när hon dör

Vi har allvarliga samtal om döden. Sprallinen är inte så sprallig när hon tänker på att hon ska dö en gång. Ännu värre är det att jag som är hennes mamma ska dö. Det får mammor inte, i alla fall inte före sina barn. Hon vill att jag ska lova att vi ska dö samtidigt. Och pappa. Och bästisen. Och bästisens mamma och pappa. Och bästisens lillasyster. Stora känslor, starka känslor, storm i liten barnkropp. ”Det är inte som i visan, mamma” säger hon och syftar på strofen i Den blomstertid som handlar om att allt som varit dött blir återfött.

Jag kramar och klappar. Försäkrar att det nästan bara är riktigt gamla människor som dör och att de ofta är sjuka. Säger att det kommer att dröja många, många, många år innan jag ska dö. Jag tänker bli en busig mormor först! Men döden är överväldigande sorglig. Jag kan ju inte annat än hålla med om att det är sorgligt när någon man tycker om dör.

Till slut tar jag till det där som nästan känns som lur. ”En del människor tror”, säger jag... och berättar att en del tror att man blir en ängel i himmelen, som Pippis mamma. Andra tror att man föds som något annat när man dör, kanske en mygga eller en häst. Noga med att ändå säga att ingen egentligen vet. Det lättar lite. Sprallinen undrar om man kan bli Törnrosa när man dör, för det vill hon i så fall. Lite tröstad. En liten stund. Sen väller det över henne igen, den oerhörda insikten att vi alla kommer att dö.

Det är inte lätt att vara tre och ett halvt och ha så stora tankar. Det är inte heller lätt att vara förälder. Hur har ni pratat med era barn om döden?

En och en halv timme om dagen

Med det nya jobbet följer också förlängd restid. Från att ha promenerat till kontoret (eller helt enkelt bara trillat nerför backen), är det nu en resa på 45 minuter. I vardera riktning! Jag fattar inte hur det ska gå ihop med att lämna Sprallinen på dagis runt åtta och hämta strax efter fyra. Hittills har vi löst det genom att inte äta middag ihop eftersom den som lämnat på morgonen behöver jobba senare på kvällen. Det är dötrist!

Så jag försöker hitta bra saker med att pendla till jobbet. Som ni ser har jag inte kommit på så många punkter, så jag tar gärna hjälp:
- Jag hinner läsa! Det är hur bra som helst (men gäller förstås bara dagar när det går att sitta på tunnelbanan).
- Jag hinner varva ner efter jobbet.
- Jag tränar tålamod och ”bara vara” eftersom man faktiskt inte kan påverka hur snabbt man kommer fram när det är någon annan som kör.

Att ha myyysigt och ändå tänka på miljön

Min Sprallin gillar att ha mysigt. Det mysigaste hon vet just nu är att gå till klipporna med sin bästis på lite efterdagisgrillning. Vi passar på när vädret är inspirerande och när hon sovit middag på dagis (annars blir hon odrägligt trött och orkar ingenting). Men vi är miljöbovar. Vi grillar nämligen på engångsgrillar utan att ens sortera metallen efteråt. Eller vi gjorde, ska jag nog säga, för nu vet vi bättre. Dessutom önskar jag mig en liten bärbar grill i födelsedagspresent.

Naturskyddsföreningen tipsar om hur man grillar miljövänligt:

1. Använd inte tändvätska. Använd tändpapper av stearin eller, ännu hellre tändrör.

2. Använd inte gasolgrill.

3. Använd inte engångsgrill. Och om du ändå gör det, kasta inte alltihop i soptunnan efteråt utan sortera ut metallen.

4. Använd FSC- och SIS-märkt grillkol.

5. Grilla kravmärkta grönsaker och välj mindre bitar av naturbeteskött.

Nu vill jag gärna ha förslag på annat att grilla på klipporna än korvar och köttbullar som vi kört hittills. Vad tar ni med och grillar när ni har picknick?

Pocket och pyssel

Världens bästa En bok om dagen har två nya omgångar med hemliga byten. Jag kunde ju bara inte låta bli att anmäla mig till Pocket och pyssel – upplagt för en riktigt härlig höst! Får nog komplettera listan i förra inlägget med ”pocketbyte” också!

Angående böcker:
* Favoritgenre? Svensk skönlitteratur. Noveller. Böcker som vill något. Böcker med språk som sjunger. Eller som helt enkelt har en bra historia att berätta. I det här sammanhanget måste jag ju nämna att jag notoriskt samlar på handarbetsböcker. Den hyllan är nästan ikapp lyriken och har gått om reselitteraturen hemma hos mig.
* Favortiförfattare? (Saknas somliga titlar i samlingen eller har du allt?) Bodil Malmsten – hennes två senaste har jag inte läst. Mare Kandre, Kristina Lugn, Katarina Frostensson, August Strindberg, Antonio Lobo Antunes – och ja, jag tror nästan att jag har det mesta av dem förutom Antonio, honom vill jag läsa mycket mer av.
* Genre eller författare som du är nyfiken på? Sånt jag inte känner till... Din favoritbok kanske?
* Genre eller författare som undviks på liv och död? Kriminalromaner (men välskrivna deckare funkar), självhjälpsböcker, skräck, sci-fi.
* Läser du på andra språk än svenska? Engelska, danska, norska och i bästa fall enkel tyska.
* Har du någonstans listat böcker som du äger/har läst? Nej, här i marginalen visas bara de senaste 10 jag läst.
* Hur resonerar du kring att få/ge begagnade böcker? Miljövänligt! Böcker ska läsas, inte stå i tredubbla rader i nån bokhylla och trängas... Ej heller lämnas till pappersinsamlingen.

Angående pyssel:
* Vad pysslar du oftast med? (Utveckla gärna; nämn favoritmaterial, saknat material etc.) Jag syr och stickar mest. Så gott som enbart i naturmaterial och allra helst ekologiska eller återbrukade. På min andra blogg kan man se vad jag gör: www.tildetextil.blogspot.com
* Pyssel du är nyfiken på och vill testa? (Har du ev. verktyg som i så fall behövs?) Det finns så mycket kul. Nålbindning och krokning skulle jag vilja testa. Gaffelvirkning. Sen vill jag hitta skoj pyssel att göra tillsammans med min 3,5-åring!
* Pyssel du har testat men aldrig mer kommer att ta i med tång, ens? Skulle väl vara scrapbooking möjligen – jag har svårt för den amerikanska puttinutt-stilen. Men jag fattar ju att det säkert finns sånt som skulle falla mig i smaken där med, bara att jag nog inte sett det än.
* Favoritfärg? Rött, orange, gult.

En bok om dagen har en lista över alla sjutton deltagare. Spännande!

Höst och rutiner

Nu börjar hösten:

• Varannan vecka grönsaker, varannan vecka frukt från Ekolådan.
• Ekologisk handsprit från Ecoreko.
• Naturligt godis från Renée Voltaire.

Och så en liten hög finlandssvenska böcker från resan till Åbo, äpplen att plocka från träden och funderingar på om vi kanske skulle slå till på en dvd-prenumeration. Härliga höst!

Känner att jag måste komplettera listan:
• Vår gårdfarihandlade äggleverantör är tillbaka
• Overallrejset har börjat – den som hinner först till bästa och billigaste overallen vinner (ett torrt och varmt barn i vinter), det gör inget om det dessutom skulle bli en snygg en och gärna i rätt storlek, men det kan vara att be om för mycket
• Biblioteket har öppnat igen!
• Pocket och pyssel! Tre paket till en hemlig vän och tre paket från en annan hemlig vän. Höstpresenter – mmmmm.

Sommarlovsavslutning

Jag sitter på jobbet och försöker komma igång efter fem lediga veckor (det var nog 14 år sedan jag var ledig lika länge i sträck!). Men det verkar som att jag måste avsluta sommarlovet ordentlig först. Alltså, tio bästa i sommar (utan inbördes ordning):

• Blåbärsskogen, med bästa sällskapet
  
• Barnets fullkomliga badlycka
  
• Lilla Åboresan
• Inställningen att vi flyttat ut till stugan och inte bara flängde runt
• Alla små blomsterinstallationer som följde i Sprallinens spår
• Vänner på lättsamma, lata besök
  
• Böcker – jag har faktiskt läst flera stycken!
• Mobilt bredband med kontantkort
• Årets första äppelpaj på syrliga sommaräpplen
• Japanska badet med hela familjen

Den som frågar i morgon kanske får andra svar. Det har varit en bra sommar! Och nu ska jag strax handla grillmat, för så vardagskväll det är tänker vi grilla på klipporna i gott sällskap i kväll.

Att resa med barn

Vi har varit i Finland (Mumindalen) en vända. Därför åkt färja (med bollhav i lekrummet) över Östersjön. Det slog mig sent på kvällen (kl. 20.55) när jag var på väg tillbaka till hytten, att jag nu verkligen är förälder före allt annat. Bevisen (förutom stumpan som snusade i underslafen i hytten medan hennes far låg i den andra och läste):

1. Jag åker Finlandsbåt utan glittertop!
2. Jag åker Finlandsbåt utan att ens ha tänkt på att ta med mig smink!
3. Jag handlar visserligen i taxfreeshoppen, men det jag köper är följande: ett par tetrapak saft, en vattenflaska med Barbapappafigurer och en liten burk salta nötter. Allt för att det verkar bra att ha om det blir gassande varmt när vi kommer fram...

(Mycket lyckad resa, kanske jag ska tillägga!)

Sex av hundra

En uppmaning från BBC:

”BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read.”

1 Pride and Prejudice - Jane Austen
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien (gav upp efter halva trilogin – första boken jag inte läste ut, någonsin)
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling X
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee X
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell X
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
3 Catch 22 - Joseph Heller X
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien (förmådde inte avsluta den heller!)
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger X
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell X
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald X
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams X
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck X
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens X
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis X
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hossein (väntar i bokhyllan)
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres X
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden X
40 Winnie the Pooh - AA Milne X

41 Animal Farm - George Orwell X
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez X
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery X
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding X
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel (står på tur!)
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon (snart!)
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley X
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez X

61 Of Mice and Men - John Steinbeck X
62 Lolita - Vladimir Nabokov X
63 The Secret History - Donna Tartt X
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas X
66 On The Road - Jack Kerouac X
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding X
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie X
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett X
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson (väntar i hyllan ...)
75 Ulysses - James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White X
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle X
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton (nästan allt annat av henne)

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad X
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery X
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams X
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole X
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas X
98 Hamlet - William Shakespeare X
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl X
100 Les Miserables - Victor Hugo

Om jag räknar rätt blir det 37. Och då finns inte en enda svensk författare med på listan ;-)

Det blir inte bättre – passa på nu!

Vilken tur att vi gick till stranden efter dagis och jobbis igår! Trots att vi egentligen inte orkar så dags på dagen (fast igår hade Sprallinen lyckats somna på vilan och var i alla fall pratbar, annars är hon bara så trött att hon gråter). Vilken tur att vi gick hem, gjorde snabbpicknickmiddag, hämtade badkläder och tog vagnen - för första gången på flera månader använde vi vagnen - och halvsprang ner till stranden. Vi har Sveriges femte bästa bad inom räckhåll och igår var det 24 grader i vattnet! Jag säger bara det, vilken tur!

För nu är det åskande hagelstorm och helgen lovar regn. Nästa vecka ser mörk och mulen ut och vi får nog hitta på andra sommarlovsaktiviteter. Sommarlovet börjar i morgon, vilken tur att vi passade på i går!

(Och i regnet passar jag på att beställa Madickenfilmerna till Sessiluren – hon är Madicken varje dag och jag får vara Lisabeth, eller mamman. Tips på vad jag kan beställa för lagom sommarlovsregnigt till mig själv?)

Vara lite snällare

Jag är med i en fejsbuckgrupp som heter ”Vara lite snällare”. Varje månad får man ett uppdrag, och jag tror att jag redan har infriat uppdraget i juli.

För att kunna vara snäll mot andra måste man gilla, och vara snäll mot, sig själv. Juli månads uppdrag är därför helt enkelt: Var snäll mot dig själv!

Jag har varit snäll mot mig själv och köpt en spikmatta. En glatt orange! Den är bra – kanske inte så snäll, men bra! Snart ska jag vara snäll mot mig själv och se till att jag inte behöver jobba hela dagen i morgon. Sen tar jag semester, det är verkligen att vara snäll mot sig själv.

Våga vara snäll!

Statsrådet och trubaduren

I dagens Svenska dagbladet skulle det avslöjas. Första sidan på kulturdelen visade den välbekanta siluetten och jag bläddrade långsamt mot artikeln. Fast i ärlighetens namn funderade jag ett tag på att låta bli – vissa hemligheter ska nog förbli hemliga.

Jag är glad att jag läste! För Bo Baldersson har funnits i min närhet utan att jag haft en aning. Inte direkt jättenära men ändå, tillräckligt för att jag hade kunnat få reda på det. Det kanske blir sommarens litteraturprojekt att läsa om böckerna om statsrådet. Få syn på de oavsiktliga (?) ledtrådarna. Om nu Svenska dagbladet har rätt...

(Eftersom vissa hemligheter faktiskt ska förbli hemliga så tänker jag inte berätta här, men det är ju lättgooglat för de nyfikna.)

Skogalenskap

Jag har totalvägrat foppatoffel! Inte mycket når upp i deras smaklöshet. Men. I ett svagt ögonblick kunde jag ändå tänka mig att skaffa ett par i storlek 26 till Sprallinen att ha på landet. Lätta att ta av och på, var mina argument, och sitter kvar på foten utan att man stukar den. Man behöver ju inte ta de allra grällaste färgerna, tänkte jag.

Sen blev livet lite lättare igen, när vi kom på att det finns Tevasandaler för barn. De är dessutom billigare (för i vanlig ordning vägrar jag kopior). Så nu ska hela familjen ut och handla sportiga sandaler – håll tummarna för att de inte är slutsålda.

Läs inlägget och kommentarerna hos En bok om dagen. Förundras över att ett par bitar gräll plast kan väcka så starka känslor.

Statsanställd!

Jag var 14 år och skulle jobba på ett kontor över jullovet. På sommaren hade jag haft mitt första sommarjobb och fått 10 kronor i timmen, på kontoret skulle jag få 16. Plus semesterersättning! Jag jublade!

Nästan samma känsla hade jag förra veckan när jag förhandlade mitt nya uppdrag. Som inte är ett uppdrag utan en anställning. Inte nog med att jag får bättre lön än som företagare, jag får pensionspengar, försäkringar och friskvårdstimme också! Och subventionerad läkarvård. Och smarta, driftiga, kompetenta kolleger. Eftersom det just nu bara finns finansiering fram till årsskiftet väljer jag att vara anställd bara tre dagar i veckan – övriga dagar kommer jag fortfarande att vara företagare. Men ändå, det är nya tider nu och jag jublar!

Regn

Vad ska man säga? ”Dumma regn” kanske, som min treåring i morse. Eller lite grövre ”Jävla regn” som en annan treåring sade på en resa för länge sedan när föräldrarna gång efter annan bara måste ta hand om lillebror och skydda saker mot regnet. Eller så är man vuxen och lyssnar på kloka Ulrikas tio fördelar med en regnig sommar. Nummer 6 ser jag speciellt mycket fram emot: ”Man kan läsa alla böcker man inte hunnit med.”

Påminnelse

Det stramar lite skönt i mitt ansikte idag. Anledningen är korkad – jag låg ute i hängmattan på landet några timmar i går och njöt av solen. Utan solskydd (det är korkat, hängmattan i sig är inte alls så dum). Stramet påminer mig om den sköna helgen, dofterna av nyklippt gräs och syren, humlebrummet i buskarna, blommorna barnet plockade hela sin vakna tid, fikat och maten och promenaden på grusvägen och så detta att få ligga i en hängmatta i solen och läsa oavbrutet medan barnet sov middag. Å, vad jag mår bra av sådana helger!

Men solskydd ska man ha. Ska! Speciellt om man har hudcancer på nära håll i släkten (ja, anlagen är ärftliga). Det finns säkert bättre sätt än stramande hud i ansikten om man vill minnas det sköna från en helg på landet.

Hemligt bokpaket

Äntligen kom det sista paketet för vårens Pocketutbyte. I det låg Tove Janssons ”Solstaden” som jag faktiskt inte hört talas om. Men jag har svårt att föreställa mig annat än att boken ska vara mycket bra. Och kanske avnjutas med en kopp havtornste ur guldig påse? Tack!

Rädda mammorna!

Jag säljer en bondblus på Tradera och låter intäkterna från försäljningen oavkortat gå till Röda korsets kampanj Rädda mammorna.

Därmed antar jag Babushkadockans utmaning om att hjälpa Röda korset att rädda mammorna. Gör det du med. Du kan bidra på flera sätt:
1. Buda på någon av Rädda mammorna-auktionerna på Tradera.
2. Själv lägga upp en sådan auktion.
3. Klicka på ”Ge ditt bidrag direkt här” i Rädda mammorna-rutan som finns på bland annat Tilde textil.
4. Sätta in pengar till kampanjen på något annat sätt.

Håll tummarna

I veckan hoppas jag få besked om något som skulle göra hösten till en bättre höst. Håll tummarna, är ni rara!

Under tiden måste jag ta ställning till om jag ska tacka ja till ett roligt, men illa betalt och slitigt uppdrag som ska bedrivas på kvällstid. Orkar jag och min familj med ännu en omgång med kvällsarbete? Jag tror faktiskt inte det. Men pengarna ... det är ju ändå pengar och sådana har jag inte direkt gott om för tillfället. Får se om det hjälper att sova på saken.

På varsina håll

Familjen är utspridd. Jag är ensam hemma eftersom jag arbetar med Galleri Hemsytt i helgen, sambon är på klassåterträff på sin ö och lillstrumpan har varit på kalas hos för mig okända människor tillsammans med sin kusin, också på ön. Det känns konstigt!

I morgon samlas vi igen och jag hoppas att jag hinner krama om Sprallin innan hon somnar på morsdagskvällen.

Välkomna i helgen!

[Klicka på bilden så blir den större]

Nästa helg, pingst, öppnar vi Galleri Hemsytt igen. Under tre intensiva dagar kommer vi att visa upp, och sälja, helt unika hemsydda barnkläder. Den här andra gången är vi elva små märken som ställer ut. Förra gången var det fullt i galleriet nästan hela tiden – vi hoppas naturligtvis på minst lika många besökare så här i försommartid också!

Välkomna att hälsa på och hitta de där speciella sakerna som du inte hittar någon annanstans. Mer om Galleri Hemsytt kan du läsa på vår galleriblogg.

Lästid

Häromdagen jobbade jag i en liten stad på landet. På tåget dit hade jag fullt sjå med att förbereda mig och att vakna eftersom tåget gick rätt tidigt, men på väg hem behövde jag lektyr. Boken jag håller på med låg till ingen nytta kvar på golvet bredvid sängen, så det fick bli en ny. I kiosken få jag syn på ”Pepparkakshuset”, och minns att någon skrivit om boken på en bokblogg jag var inne på för bara någon dag sedan. Jag köper. Börjar läsa i väntan på perrongen. Det regnar och de första sidorna av boken blir först prickiga, sedan helt blöta. Jag är kvar i boken hela vägen hem. Det är en skön känsla att få ägna sig åt sträckläsning – alltför sällan gör jag det i vardagen. Är lösningen att söka jobb och uppdrag på pendlingsavstånd?

I tid!

Jag är sjukt nöjd med att jag gjort färdigt en sak som inte behövde vara klar förrän på söndag! En hel vecka i förväg! Nöjd, glad och lite stolt!

Den glädjen överskuggar just nu tristessen med att sitta och jobba sent på kvällen, att ha studentuppgifter kvar att betygsätta och att inte hinna planera vettiga middagar och veckohandla. Dygnet har 24 timmar, och några av dem måste användas för gladsaker annars vissnar jag!

Pockethemlis

Min hemlis har kommit. En riktig sommarbok ”Underbara kvinnor vid vatten” och ett egengjort örtsalt (med recept!) låg i. Tack!

Jag ser fram emot att läsa om boken. Jag läste den när den först kom i pocket (det måste vara 15 år sedan eller så) och tyckte mycket om språket, det finlandssvenska, och berättelsen. Senare läste jag Den amerikanska flickan, som jag också gillade. Ända till slutet som fick mig att känna mig vrållurad eftersom det inte var slutet... Någon som vet när del två kommer?

Ensam hemma

I går kväll var jag ensam hemma. Lilla fröken var utlånad till morföräldrarna och sambon bortrest. Min lista över saker jag skulle ”hinna med” och ”passa på” var ungefär lika lång som en kvittoremsa från Gekås (där jag aldrig varit, så jag chansar bara på att de är superlånga). Vad tror ni att jag gjorde? Jo, parkerade mig i soffan med datorn i knät, stickningen bredvid och teven påslagen. Precis som vilken annan kväll som helst, med andra ord. Fast programmet om Mare Kandre hade nog inte konkurrerat ut Så ska det låta om sambon varit hemma, så lite annorlunda var det ju ändå. ”Man är bara 22 år och sen så blir man 30 och 40 och sen är man död, liksom.” Sa Mare Kandre som dog alldeles för ung för några år sedan. Lyllos er som har henne kvar att läsa!

(Postorderuppdatering: gardinerna kom i fredags. De är rätt okej, men för korta! Inte tänkte jag på att vi har så hilskeligt högt i tak när jag beställde dem. Nu är de uppsatta (avbockat från långa listan), hänger nya och fräscha mot de otvättade fönstren (inte ett dugg avbockad hinna med-uppgift från långa listan). Skorna kom ju också och var också rätt okej, men egentligen lite för stora. Sånt är postorderlivet för den oerfarna...)

Utan paket

Paketväntandet fortsätter. Varken de förbeställda tygerna eller aprils pocketpaket har kommit. Det känns trist.

Tygerna har jag nästan glömt vilka de var, så många turer har gått fram och tillbaka sedan februari när jag fick specialerbjudande om att beställa dem. Nu känns det som det kvittar - kommer de inte idag avbeställer jag dem och stryker den leverantören från min lista.

Pocketpaketet ska ju vara en glad överraskning. Något litet att le åt, som förgyller dagen. Men nu börjar jag känna likadant där. Som att det kvittar. Som att det blir för mycket besvär för min hemliga bokvän, som säkert har en massa goda skäl och ingen tid alls. Du, om det är så att det blivit för mycket i livet just nu, så lyfter jag bort ansvaret för pocketbytet från dina axlar. Om det är så att du behöver ett litet bekymmer mindre, så är det okej, men låt mig få veta det då, så att jag i min tur vet vad jag kan förvänta mig.

Faktor 5-11

Och så glömmer ni inte solskydd i helgen!

Själv tänker jag sy mig en flådig solhatt, för nu värker förkylningshuvudet så fort solens strålar träffar det. Gammal tant?!

(Fortfarande inget pocketpaket... Det skulle skickats senast den 15, och borde väl kommit nu?)

I väntans tider

Jag väntar på paket. Från tygföretaget som lovat leverans i mitten av mars, från stora postorderföretaget, från garnfirman, från Tradera och från Pocketutbytet mini. Ska vi tro att allt kommer samma dag? Ska vi säga fredag? Det blir bra!

Är nog ingen postorderbrud

Det är väl bara jag som blir överraskad... Men alltså, det här med postorder, vilken luring! Jag är van vid boklådans hemskick alldeles gratis, vid tygaffärer som följer portotabellerna och traderasäljare som för det mesta också gör det. Inte van vid det stora postorderföretaget.

Det började med att jag vill ha nya gardiner. Inget fel med de mer än att de ser mörka och vintriga ut. I en inredningstidning hittar jag precis vad jag vill ha. Tre problem uppstår:
1. tyget finns inte att uppbåda (eftersom det var en gammal tidning)
2. varianter av tyget kostar en förmögenhet
3. sambon är inte ens tillfrågad och kan ha invändningar.

Av en slump klickar jag in mig på stora postorderföretaget och hittar gardinrea! Toppen! Helt okej panellänger för 49 spänn! Jag beställer genast två paket och hittar sedan samma tyg på rea för 25 bagis. Kanske en kudde, för billigt för att motstå, tänker jag och klickar. Sen vill jag betala. Men det går inte, för man måste handla för 200 kronor. Jahaja. Nå, det var ändå tveksamma gardiner med tulpaner. Jag loggar ut. Men in igen idag på morgonen, för de var ju i alla fall ljusa och lite somrigare. För att få handla måste jag komplettera. Då hittar jag skorna, ett par mesgula Adidas. Inte riktigt de jag ville ha (ett par knallgula Converse), men nära nog. Går till kassan. Hoppla! Nästan hundralappen extra för expeditionsavgift och postförskott. Loggar ut. Men in igen. Kanske finns något alternativ. Joho, man kan betala med kort och slipper då postförskottsavgiften.

Så nu har jag betalat 363 kronor för nya gardiner till vardagsrummet som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. På köpet får jag ett par gula sneakers som inte var dem jag egentligen ville ha men som kanske duger ändå. Jag känner inte igen mig – ska jag vara nöjd så?

Påminnelse

Och så tittar ni noga i backspeglarna när ni är ute och kör nu. Motorcyklarna har kommit fram och både bilster och mc-människor är ovana efter den långa vintern.

Färg om våren

–Titta! Mamman pekar ivrigt in mot det vissna gräset under syrénsnåret. Titta! Blåsippor. Ser du de där små blommorna, det är blåsippor.
– Fast de är ju lila, säger det uppmärksamma barnet.

Nå, det kommer säkert tider när även hon förstår vad det innebär att se årets första blåsippor. Tror ni inte? Även om de är lila.

Tid och otid

Jag lånar ett inlägg från bästa Bodils blogg:

”Jag hatar det här med omställningen till sommar- eller vintertid.
Jag vill att det ska vara samma tid jämt och jag vill inte bli äldre.”

Och så försöker jag att inte låtsas om att det där fåniga testet på fejsbuck tycker att jag är tre år äldre än vad jag är. Det är bara tidsomställningen som får mig att se sån ut, vill jag säga. Eller bortförklara. Förändringar gör mig trött, vårljuset gör mig trött, rätt mycket annat i livet just nu gör mig trött. Tacka fan för att ett fånigt test på fejsbuck tycker att jag är ännu äldre än vad jag är.

Pocketöverraskning!

Titta här vilket roligt paket jag fick förra veckan. Jag ser verkligen fram emot att läsa boken, som jag inte ens hört talas om förr men som verkar riktigt bra. Självklart ser jag också fram emot att få njuta av chokladen – men det blir nog först om några veckor. Min hemliga bokvän har träffat så rätt! Stort tack!

Ordlista för alla!

Ojojoj... Nu mina vänner, nu kan man slå i Svenska Akademiens ordlista på nätet! Hela SAOL 13, som är den senaste, finns inläst och är sökbar på akademins webbplats.

Här, bokmärk direkt!
http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx

Det där med passform

Plötsligt inser jag att det inte är jag som minskat i omfång. Mina kläder sitter illa och halkar omkring på kroppen för att de håller dålig kvalitet. Jag är helt enkelt inte van att slita ut kläder... Men eftersom den här större storleken bara varit temporär (hm...) har jag inte kostat på mig annat än skräp, och då slits de uppenbarligen. Det var ju synd.

Nu testar vi att isodieta några veckor, så kanske jag småningom får anledning att köpa bra kläder som behåller passformen efter tvätt igen. Frukost i morse: 2 ägg, 50 gram lajtost och 2 frukter.
Intresseklubben noterar.

Bland barn och böcker

Som liten var jag bokslukare av den kalibern som låg med ficklampa under täcket (när pappa dragit ut proppen så att jag inte kunde ha sänglampan tänd). Så det är kanske inte så konstigt att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser en pappa hjälpa sina två grabbar med blanketten till deras första bibliotekskort. Jag blir vråltantig och suckar lite lyckligt mot bibliotekarien som är vråltantigt blödig tillbaka och säger nåt om att det är nåt visst med det första lånekortet ändå. På samma sätt blir jag lika glad varje gång Sprallinen säger att hon hellre vill läsa saga, eller hitta på en berättelse, än se klart Bolibompa. Och titta här, förskolebarnen i Mariefred hade bokbytardag de också igår!

Nu undrar jag, skulle någon vara intresserad av ett barnboksbyte i stil med det En bok om dagen har för pocketar? Ett byte där barnen väljer ut och skickar böcker tillvarandra? Skriv en kommentar eller mejla på tildetext|snabel-a|gmail.com så får vi se om vi kan hitta på nåt.

Språkpolisens dag?

Jag är nog inte riktigt på i år. Först missar jag semikolonets dag och nu grammatikdagen. Fast den var ju ”national” i USA, så det kanske inte gjorde något. Fast den där grammartinin frampå eftermiddagen kunde ju ha vart nåt ;-)

Kanske skulle vi instifta språkpolisens dag här hemma? Vi kunde ju ta den dag då riksdagen klubbar igenom språklagen och fira att svenska blir huvudspråk i Sverige. Den 12 mars beräknas propositionen lämnas till riksdagen, och om inget oväntat inträffar träder den nya lagen i kraft vid halvårsskiftet.

Förslag på fiffigt firande?

Rött hjälper dig att se detaljer

I Svenska Dagbladet läste jag för ett tag sedan om en kanadensisk färgstudie. Forskarna hade låtit försökspersoner arbeta vid datorer med vit, klarblå respektive röd bakgrundsfärg. Det visade sig att de som hade röda bakgrunder blev extra bra på att hitta korrekturfel i texter.

Så nu är det väl bara att måla om. Börja med skärmen och sen fortsätta... Jag väntar fler korrektur- och språkgranskningsuppdrag i nästa vecka. (Fast tills vidare får snöbollskriget här på sidan fortgå.)

Pocketbyte mini

Min hemliga bokvän vill veta mer om vad för slags böcker jag gillar. Och det kan man ju förstå. Vassego! (om du kickar på etiketten ”pocket och prassel” i högerkanten ser du vad jag svarare i förra omgången)

• Vilken genre tycker du bäst om? Svensk skönlitteratur. Noveller. Böcker som vill något. Böcker med språk som sjunger. (Lät det pretentiöst?)

• Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på? Oj, det vet jag inte. Men jag gillar överraskningar!

• Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur? Kriminalromaner (men välskrivna deckare funkar), självhjälpsböcker, skräck, sci-fi.

• Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion? Bodil Malmsten, Mare Kandre, Kristina Lugn, Katarina Frostensson, August Strindberg, Antonio Lobo Antunes – och ja, jag tror nästan att jag har det mesta av dem förutom Antonio, honom vill jag läsa mycket mer av.

• Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa? Just nu komer jag inte på en enda. Men det beror inte på att de inte skulle finnas. Återkommer!

• Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa? Det skulle väl vara de där två, igen, Liza Marklund, Jan Guillou. Skickliga på sitt sätt, men inget jag blir nyfiken på eller intresserad av och rätt torftligt språk.

• Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro? Nej, inte över vilka jag läst heller, förutom den lilla listan här i högerkanten.

• Läser du andra språk än svenska? Lite på engelska och någon gång på tyska, danska och norska.

• Om det händelsevis skulle slinka ner något väldigt litet, ätbart i ditt brev - vad skulle du helst vilja få då? Godis eller nyttigt? Godis är gott. Nyttigt godis är gott och nyttigt ;-) Allt utom lakrits uppskattar jag (men det uppskattar sambon destto mer), och är det dessutom mörk choklad och/eller ekologiskt njuter jag ännu mer.

• Är du allergisk mot något? Vissa dofter ger mig huvudvärk.

• Dricker du te eller kaffe - och vilken smak föredrar du? Båda! Men jag föredrar icke-smaksatta.

• Intresse? Läsa, skriva, sy och handarbeta. Favoritfärg? Gult och rött. Stjärntecken? Skorpion. Favoritdjur? Säl, kanske, jag vet inte riktigt.

En burk keso

Jag har vunnit en burk keso, och vem vet kanske blir det jag som får den lyxiga spahelgen* också?

På Arlas webbplats kan man tävla - den som lyckas uttala de engelska orden ”cottage cheese” korrekt (enligt mjölkbolaget) och dessutom kan hitta på ett bra svenska namn för keso får delta.

För all keso är inte keso. Nämligen. Det är bara keso från Arla som är keso. Eller rättare sagt KESO®. Resten är ”cottage cheese”. I förslaget till svensk beteckning godkänns inte det befintliga keso som de allra flesta använder och som finns med i Svenska Akademiens senaste ordlista. Så jag föreslog grynost. Det finns och används (av ett fåtal), det går att uttala, böja och stava utan problem. Väntar med spänning på nästa steg!

* Helg heter så klart weekend hos Arla...

Bokhyllerens

Jag har alltid värnat min bokhylla. När livet vände för tio år sedan var en av de första saker jag köpte till nya lilla lägenheten en jättestor specialanpassad bokhylla. Inte för att alla böcker fick plats, men det var ju bättre än de 22 flyttkartongerna som stod i vardagsrummet och kändes i det läget mycket bättre än billiga hyllor med sviktande plan från stora möbelvaruhuset.

Sedan dess har vi blivit tre att slåss om utrymmet i bokhyllan. Visserligen får Sprallins böcker fortfarande stå vid sidan av och visserligen har vi köpt nya hyllor och visserligen har jag faktiskt rensat ett par gånger tidigare (dock med magert resultat, tre böcker kunde jag skiljas från i första rensningen). Jag gillar helt enkelt mina böcker.

Men nu rensar jag. I Rensa i röran den här veckan har jag sagt att jag ska se till att inga böcker ska behöva stå i dubbla rader, inga ligga staplade ovanpå de andra och inga pressas in i redan allför trånga utrymmen. Det som får stå kvar är favoritförfattarna och lyriken. Reseböckerna och fackböckerna. Och så sambons, så klart.

Resultatet i halvtid: två glada väner som fått överraskningspaket, och en full pappkasse som så smånignom ska landa på Stadsmissionen. Men jag håller lite i de utrensade en stund, för jag har anmält mig till En bok om dagens nya pocketutbyte, mini. Det vore ju synd att ge bort något som kanske passar min hemliga bokkompis.

Man kan anmäla sig fram till på söndag. Gör det, vettja!

Dagens konstigheter

Jag var på mitt livs första klädparty igår. Självklart beställde jag en massa saker, framför allt till mig själv trots att det egentligen var barnkläder som visades. Sprallinens garderob är ju faktiskt mångdubbelt större än min... Bland de plagg jag provade och sedan beställde fanns ett par tajts - tjocka sköna som räcker ner till fotknölarna, precis som jag letat efter och dessutom med 15 procents rabatt. Det konstiga, mycket märkliga, förundransvärda, var att de är i storlek 160! Just det, byxor i 160 centilong som passar på en 180 cm lång och rätt bastant kvinna. Världen är galen!

Lika galet, och bra, är det att hitta Språkrådets skrivregler på bokrean. Alla som inte redan har ett eget exemplar – skynda att fynda!

Pippiprinsessan och hennes pappa

I helgen lekte vi Pippiprinsessan och leverkungen. Leverkungen är Pippis pappa och ni förstår själva hur Sprallin hört fel och vilken koppling hon gjort. Skulle ni korrigera? Prata om ord man inte bör använda? Eller göra som vi, bara spela med och leka leverkungar?

Pippiprinsessan är för övrigt en ljuv varelse i full Pippistass, med randiga docksängslakan på huvudet och en luciakrona i plysch som håller lakanet på plats. Till förklädesklänningen bör man ha sin nyckelpigekjol och kanske en prickig snurrkjol också. Självklart färgglada dagishalsband och så de brodrade dansskorna... Så snygg. Och snäll!

Klok inställning

Jag måste lära mig av min dotter. Hennes inställning till omvärlden är fantastisk (ibland, tänk på att hon är tre och trotsig också).

– Å, vilket vackert väder, säger hon när vi kommer ut ur porten. Tjockdimma, snö eller regn spelar ingen roll, det är vackert helt enkelt.

– Mamma, det här blir en rolig dag!

– Vilka fina knappar du har på koftan/blommor på blusen/örhängen i öronen.

Jag önskar mig hennes förmåga att se allt det vackra, roliga och fina omkring mig.

Gårdfarihandlare

Idag har jag haft besök av en riktig gårdfarihandlare. När jag inte hade kontanter hemma att köpa ägg för log han bara och lämnade över ett inbetalningskort. Där stod det att han är just gårdfarihandlare. Underbart tycker jag! Nu hoppas jag bara att äggen är så där busfärska och bra som han utlovar. Om tre veckor kommer han tillbaka igen.

Global värld

Jag tycker att det är lite lustigt när min uppdragsgivare skriver om en alltmer global värld.

Global betyder ”världsomfattande” och används ofta som ett snofsigare och mer modernt ord än ”internationell”. Men uttrycket ”global värld” får över 14 000 googleträffar och måste alltså betyda något mer. Fast det verkar vara samma människor som benchmarkade och best practisade för tio år sedan, som i dag skriver om den globala världen, så kanske behvöer vi inte bry oss så mycket. Modet förändras, även inom språket, och tills vidare ber jag uppdragsgivaren skriva om. Tycker ni att jag är grinig och omodern då?

Rensa och renodla

Det här är sköra tider. Jag tål ingenting, inga krav. Börjar gråta över en enkel fråga ställd över e-posten. Blir stressad av högarna som aldrig tycks bli mindre. Befarar ständigt det värsta när posten kommer (riktigt vad ”det värsta” skulle vara är dock oklart).

Jag kan ta ett exempel. I förra veckan fick jag brev från Energimyndigheten. ”Jävlar!” var min första tanke. ”Nu har de kommit på att allt blivit fel med elen i stugan och att jag ska efterdebiteras med tiotusentals kronor.” Jag är allvarlig, precis så tänkte jag. Att brevet var adresserat till företaget tänkte jag inte närmare på. Förrän jag öppnade det och började läsa. Det var ett besked om att de vill teckna ramavtal med mig. Alltså något väldigt bra!

Nu rensar jag undan måsten. Åtaganden jag tyckt om och sånt jag velat göra. Jag orkar inte. Vill inte ständigt ha dessa åtaganden hängande över mig. Därför anmäler jag mig inte till Pocket och prassels nya omgång, och inte till någon sy- eller stickhemlis. Jag förlänger inte styrelseuppdrag och hoppar av träningen som jag inte ens hunnit börja på. Alla nyhetsbrev som dimper ner i min inkorg avbokar jag, utom dem som verkligen tillför något. Så lite som möjligt ska få stjäla min energi.

Facebook får bli till Bolibompa, som mest. MSN slår jag knappt ens på längre. Jag är inte redo att sluta blogga och bloggsurfa, men det kanske behöver gå dithän. Frid, är vad jag behöver, ro att koncentrera mig. För det är sköra tider, och mitt företag behöver mig mer än någonsin tidigare.

Säsongsarbete?

Jag tror att det skulle gå att livnära sig som dörrknackare den här tiden på året. Speciellt i barntäta områden som det vi bor i där många är hemma med egna och/eller barnens rinnande näsor. Tänk bara om någon skulle ringa på och erbjuda en ny storpack pappersnäsdukar, några hembakade bullar och en glossig tidning. Kanske ta upp beställning på Alvedon och näsdroppar som levererades någon timme senare? Visst skulle man köpa!

7 gram koldioxid

Varje gång du googlar släpper du ut 7 gram koldioxid! Lika mycket som när du kokar en kopp te. Jag har inte ens tänkt på det tidigare, men det är klart att energin för Googles servrar kommer någonstans ifrån den med. I nättidningen Realtid kan man läsa mer. Någon som känner till ett grönare alternativ?

Mer om förskolan

Anledningen till att Sprallinen fick vara på storbarn igår var ju att hennes egen avdelning var stängd (och att hon själv ville så klart, annars hade hon ju fått vara på den andra småbarnsavdelningen). Jag tyckte lite synd om hennes kompis M som skulle få börja på storbarn tillsammans med henne, för hon var hemma igår och fick alltså inte vara med om allt det roliga på storbarn.

Nu vet jag varför. Förskolan hade ringt runt till alla föräldralediga och bett dem hålla sina större barn hemma. Så spar man pengar på vikarier. Jag är inte säker på att jag tycker att det är rätt.

Inskolning, schminskolning

Min tur att hämta. På Sprallins avdelning är det mörkt och öde. På den andra småbarnsavdelningen finns ingen Sprallin, men en pedagog som inleder ”ja... jag vet inte hur jag ska säga det här...” *dramatisk paus, alla håller andan* ”... Sprallinen har inte varit med oss idag, hon har varit på storbarnsavdelningen. Hela dagen!”

Det visar sig att så många varit sjuka på Sprallinens avdelning att den stängde. På storbarnsavdelningen frågade de om hon ville vara med dem ute på gården. Det ville hon. När de skulle gå in frågade de om hon ville följa med in till deras samling. Det vill hon. Sen undrade de om hon ville äta lunch med dem, vila med dem, fortsätta leka med dem. När jag kom satt hon med en femåring och ritade. Lycklig! Dansade igenom avdelningen för att visa mig hur kul det var. Personalen strålade och berömde. Inskolningen skulle ju börja först nästa vecka, men nu får hon välja själv om hon vill gå till storbarn i morgon och vara där så länge hon vill. Egen hylla hade de redan hunnit göra också!

Jag kapitulerar. Tror att det kommer att bli jättebra. Men kommer att fortsätta arbeta för mindre grupper och mer genusmedvetenhet och längta efter att de fina vännerna från småbarn kommer efter.

Rensa i röran

Det är ju populärt med utmaningar i bloggvärlden. Nyss hittade jag en hos Ulrika Gabriel som jag tänker haka på. Kanske ni också? Det handlar om att rensa. I rörorna – och sådana har jag gott om.

Jag försökte mig på en alldeles egen utmaning i helgen. En garderob var skulle vi ta och den som rensade ut flest saker skulle vinna. Vi var inte så duktiga... Jag rensade två hyllplan (och lät två tröjor gå vidare till Stadsmissionen) och sambon inte något alls. Utmaningen här har bättre förutsättningar att lyckas. Här är Ulrikas instruktioner:

1. ”Vi bestämmer oss för ett ställe (skåp/garderob/hyllplan/rum/hörn/pennskrin etc.) per vecka som vi vill rensa.
2. Jag skapar ett inlägg/vecka här på min blogg där alla rensare skriver in veckan mission. När ni är färdigrensade skriver ni en kommentar om det.
3. Lägg sedan ut "bildbevis" på din blogg. Hur det ska se ut bestämmer du. Det kan vara före - efter bilder, slutresultat eller det utrensade skräpet. It's up to you. Var gärna kreativ!
4. Då vi alla måste hjälpas åt att ta hand om vår miljö hoppas jag att vi alla gör allt vi kan för att sopsortera det vi vill göra oss av med.
5. Recycling är kanon! Har du fina saker som du vill göra dig av med; kläder, böcker, inredningsprylar etc. kan du gärna lägga ut det på din blogg. Sälj, byt, skänk. Det är upp till var och en.”

Finns jag?

Ibland drabbas jag av existentiell ångest. Som nyss då en journalist som intervjuat mig frågade efter bilder av mig. Det finns inga! Inte en enda någorlunda modern bild av bara mig. Tusen bilder av Sprallin. Tjugofem av mig och Sprallinen tillsammans därvi pussas, busar, mumsar på bullar, badar... ja allt sånt man gör med små barn. Men inga på bara mig. Journalisten fick nöja sig med en konsultbild från 2001 och en resebild från 2005. Fast å andra sidan var jag snyggare då, så det kanske inte gjorde nåt?

För att vara bättre förberedd nästa gång har jag i alla fall pratat med min fotograferande kompis om några proträttbilder. Vi tar dem säkert vilken dag som helst...

Tre år!

Finaste Sprallinen på treårsdagen. Nu är hon lika stor som Folke, minsann, och dessutom så stor att hon får se läskiga filmer. Säger hon själv i alla fall (flera gånger om dagen). Innan vi gick till förskolan i morse konstaterade hon också att hon nu var så stor att hon skulle gå på storbarnsavdelningen. Och när jag hämtade i eftermiddags tog mig fröken avsides och sade att ett par barn kommer att flytta från en av storbarnsavdelningarna och att de tyckte att Sprallin och hennes bästis skulle flytta dit. Svårt att hålla emot tårarna då, av flera skäl.

Jag vill ju inte att mitt lilla barn ska behöva brottas med 20 andra barn om 3 personal. Jag vill inte att hon ska vallas in i det rosa flickfack som verkar vara standard på alla storbarnsavdelningar. Jag vill inte att hon ska skiljas från den fina lilla gruppen vänner de är på småbarnsavdelningen. Men hur mycket jag än vill att hon ska vara min lilla bebis, så vill jag ju också att hon ska få nya utmaningar och lite mer stimulans. För i ärlighetens namn har hon börjat tycka att det är lite tråkigt på dagis nu. Och kompisarna kommer ju efter så fort det bara finns platser. Här där vi bor är trycket hårt på förskolorna, det föds hur många barn som helst och de flesta ska ju få plats på förskolan. Men ändå, det är tre personal på 21 barn och på gården springer killarna omkring med grenar och skriker ”pang” och flickorna har rosa klännigar och drar på dockvagnar eller gullar med bebisarna på småbarnsavdelningarna.

Förra året

Jag hade två föresatser förra året. Jag skulle inte köpa svarta kläder och jag skulle stava vissa ord mer modernt.

Det gick sådär. Några svarta kläder har jag i och för sig inte köpt, men knappt några färgglada heller. Och förresten blev det ju en svart klänning från Orkan Lia de sista dagarna i december.

Nygamla skrivsättet ”mej, dej och sej” blev helt nerröstade av alla i min omgivning. Tills vidare återgår jag till de traditionella ”mig, dig och sig”. Man ska nämligen leva som man lär ibland, och förstå att folk kan tappa fokus från läsningen om de stöter på något i stavningen de inte gillar.

För 2009 gäller att det ska bli ett roligare år. Vill ni hjälpa mig med det?