Ers kungliga höghet
Min dotter är snart två år och har inget minne av snö. Hon tror att snö är något som bara finns i Teletubbielandet. Är detta något du kommer att åtgärda inom snar framtid?
Vänliga hälsningar och med önskan om en
god fortsättning på julen
Sprallinmamma
P.S. Hon tror också att julklappar är när man applåderar och att alla ljus är lucia, men där jobbar vi föräldrar på att utöka hennes kunskap.
Jag hittade en lista hos Carolina och kände mig manad att börja tänka lite kring julen. Vi ska ju ha julbord hemma hos oss i år, och måste fundera på vad vi ska bjuda på (och vad som ska delegeras till gästerna att ta med).
Pepparkakor - Lussebullar
Skumtomtar - Knäck
Ischoklad - Marsipan Äääälskar marsipan.
Köttbullar - Prinskorvar Korv är läbbigt!
Julkorv - Julskinka Korv är, som sagt, läbbigt. Skinkan är faktiskt ett måste, trots att jag bara tar två skivor av den på hela julen.
Lax - Sill Bäst båda två!
Paradis - Aladdin Njae, ingen faktiskt. Aladdin utan fransk nougat har liksom förlorat meningen – men allmänt gäller att choklad ska vara mörk.
Sylta - Pastej
Glögg - Julmust
Rödbetssallad - Dopp i grytan Aldrig mer dopp i grytan!
Ris a la malta - Risgrynsgröt
På skinkan: Äppelmos - Senap Senap hör till korv, och korv är ju läbbigt ;-)
Vad väljer ni?
Det går vattkoppor på dagis. Det har härjat över en månad på storbarnsavdelningarna och nu har ett av barnen på småbarnsavdelningarna också blivit sjukt. Vi vill inte ha vattkoppor i jul. Inte.
I alla fall om det inte är den här gulliga lilla vattkoppan i plysch. Säljs av inreda.com. Där kan man också köpa ebola, magsår och loppor. Liksom en helt vanlig förkylning.
Så här känner jag mig idag (och har gjort rätt många dagar den här hösten). Som häxan Surtant i sitt egna företag utan någon egentlig aning om vad hon vill göra. Bara hon slipper sällskap. Jag drar igen dörren till mitt kontor och försöker skapa ordning, nytta och lönsamhet. Fast jag vet ju ändå vad jag vill göra, så än finns det väl lite hopp.
Bilden har jag för övrigt lånat från SvT alldeles utan att be om lov. Kanske kan jag kompensera med reklam? ”Titta på Bolibompa och Aktiebolaget Häxan Surtant!”
I år ska jag undvika alla barnbutikers adventskalendrar på nätet. Inte heller gör jag någon egen. I stället koncentrerar jag mig på dessa tre:
För nästan exakt ett år sedan var det generalrepetition (föga anade vi det då). I år slog det till med kraft. Trippel i samtidig vinterkräksjuka – hela familjen utslagen. Sprallin piggnade till snabbast av oss alla och har haft ett par tråkiga dagar hemma med sjuka föräldrar. Man kan inte låta ett barn gå på dagis och smitta ner alla andra, eller hur. Och inte låta gamla morföräldrar utsättas för smitta heller. Man biter ihop och gör så gott man kan. Slumrar till Teletubbies och Pingu, bjuder på mat ur frysen och ett glas saft till tröst... Pappa Sprallin var hjälte och lät mig sova ett helt dygn trots att han själv var (nästan) lika dålig.
Jag förbereder en kurs. En kurs i ett ämne jag kan och är bra på. En kurs som högsta och högstehögsta chefen på en myndighet ska gå på tillsammans med några av sina medarbetare. Jag går igång. Vaknar till liv. Upptäcker åter glädjen med mitt jobb och skakar av mig den där sömniga filten som legat skyddande (eller kanske mer hindrande?) runt mina axlar nästan hela hösten. Jag är bra på det här och jäklar vad de kommer att lära sig mycket nu på fredag! Här ska vändas perspektiv och byggas meningar som när ändå fram till läsarna!
Det är över lunchtid, men jag har till och med glömt bort det. Vill bevara den här känslan. Flytet. Därför bloggar jag om den. Hur gör ni för att hitta inspiration och engagemang? Vilka tips har ni? Och vad gör ni om/när den där filten tassar fram, lindar sig om er och vaggar er sömniga igen? Om ni nu alls har någon sådan filt.
Man kan smita hem över lunchen och mumsa på farsdagsmiddagsrester som löjrom och oxfilé... Sen kan man ta med sig kvarlämnad chokladkaka för att glädja sina kontorskompisar!
(Det är kallt och rått och snöar; man måste försöka tänka på glada saker ;-) )
Det lär väl inte förvåna någon som känner mig att jag blivit föräldrarepresentant i förskolerådet i vårt område. Fast jag blev förvånad i dag, när vi hade vårt första möte.
– Storbarnsgrupperna ska ju minska och bara vara 18 barn nu, säger någon som jag inte vet vem det är. (Presentationen glömdes bort.)
– Det funkar jättebra hos oss, vi har ju redan lyckats minska från 22, säger någon som uppenbarligen är personalrepresentant från en av förskolorna. Toppen helt enkelt!
– Jo, det var ju så vi alla tänkte när politikerna införde mindre grupper, säger förskolechefen. Men... vi trodde ju att vi skulle få samma pengar. Nu visar det sig att vi bara får pengar för 18 barn. Så nu måste vi dra ner på personalen. Jag berättar hur det blir när vi ses igen i januari.
Vem kunde ana det? Politikerna pratar högt om att minska barngrupperna och lite tystare om att förskolornas budgetar också minskar, och lämnar till förskolorna att få ihop det. Heja politikerna!
Äntligen frisk-spring i benen.
Det var vad Sprallin hade när vi väntade på att hennes pappas försenade plan skulle landa och han äntligen kom hem igen. Man hinner springa mycket och långt i ankomsthallen på flygplatsen!
Tredje veckan med GI inleds med en nära anhörigs födelsedag. ”Hurra!” säger Sprallin, och ”tåååååårta”. Inte kan jag låta bli prinsesstårtan. Och även om jag tar bara lite potatismos, så tar jag ändå potatismos.
Sen. Blir Sprallin dunderförkyld och vi stannar febriga och trötta hemma från dagis. Litet sjukt barn ska inte behöva gå och handla, så vi stannar inne. Äter det som finns hemma. Det finns stunder när jag försöker anpassa maten, men pasta, ris och couscous är stapelvara i skafferiet och även om brödet är gammalt idag så var det gott med en smörgås till förmiddagsfikat.
Tredje veckan kommer dessutom att avslutas med en väldigt nära anhörigs födelsedag. ”Tåååårta” kommer både Sprallin och jag att ropa då.
Andra veckan med GI fortsatte vi med den goda maten. Mot slutet av veckan åkte sambon på
konferens utomlands, men jag var duktig ändå. Resultat: möjligen någon centimeter. Så jag bestämmer mig för att fortsätta ett tag till - min kropp kanske behövde vänja sig?
Om man inte har nåt annat för sig i november kan man gå med i NaNoWriMo, national (!) novel writing month. Runt om i Sverige sitter 400 skribenter och väntar på november när de ska producera 50 000 ord var! Johanna berättar mer.
Själv ska jag sy i november. Men kanske nästa år?
Och så har jag funderingar på ett decemberprojekt här på bloggen - men det verkar vara så få som läser (och ger sig till känna) att det kanske inte blir av. Vi får se. (JA! det där var en illa förtäckt uppmaning till eventuella läsare att lämna en liten vinkning i kommenterarna.)
I Svenska Dagbladet kunde man häromdagen läsa om en roman som blivit förbjuden i Tyskland. Författaren skriver en kärlekshistoria som hans före detta flickvän känner sig kränkt av. Hon stämmer honom, och får rätt (dessutom ett skadestånd på 100 000 euro). Boken förbjuds. Är det någon mer än jag som tycker att sånt är läskigt?
När jag söker efter boken, Esra, och författaren, Maxim Billing, får jag nästan inga resultat alls. Händelsen verkar ha gått så gott som spårlöst förbi. På Adlibris kan man beställa boken, på danska, men tyska Amazon hittar inte boken. Där föreslår de att jag ska läsa Harry Potter i stället. Läskigt, läskigt, läskigt.
Andra bloggar om: Esra, förbjuden roman, Maxim Billing
Vi bestämde oss för Åtgärd, jag och sambon. Han vill vikttrimma inför nästa mc-säsong och jag vill bara nångång bli av med alla kilon jag lade på mig när jag var gravid. I en tidningsbilaga hittade vi recept på fyra veckors GI-kur och så satte vi igång. Efter första veckan
kan jag sammanfatta våra erfarenheter:
1. fantastiskt god mat
2. väldigt dyr mat
3. inte en centimeters skillnad i midjan (på mig, sambon har däremot minskat något).
Om en vecka kommer ny rapport, om det finns något nytt att rapportera om.
Andra bloggar om: GI, diet
Det är dagar som de här som man verkligen behöver ha en kramsol på jobbet! Den här kommer från Gröna liljan - visst är den fin. Jag blir glad bara av att slänga en blick åt mitt fönster sen solen flyttade in.
Grått och rått ute, och så skönt att sitta inne. Ändå hoppas jag att Sprallinen får vara ute på dagis idag så att hon lär sig bättre än jag att det är skönt ute oavsett väder. Vi har haft hennes ena gudmor på besök ett par dagar och hon kallar henne för övrigt alltid för Solen.
(Vilket blir jättekonstigt eftersom indianerna i Chiapas kallade mig för Solens dotter.) Hur som helst - mycket sol och ljus önskar jag er alla i helgen.
Andra bloggar om: solen, Gröna liljan
(Bilden är lånad från The Guardian.)
På Rix FM kan man rösta på författare till Folkets litteraturpris. Gör det! Man kan välja mellan Susanna Alakoski, Jan Guillou, Martina Haag, Kajsa Ingemarsson, Mari Jungstedt, Jonas Hassen Khemiri, Camilla Läckberg, Liza Marklund, Håkan Nesser, Leif GW Persson eller någon man namnger själv.
Bara en av de valda har något intressant att komma med språkligt. Tycker jag. Läs ”Ett öga rött” eller ”Montecore” så förstår ni.
Och apropå språkligheter så skriver cdon.com att de ska ”tävla ut” presentkort. Har ni någonsin hört uttrycket förr? Lysande! Tycker jag.
Om man söker på Google får man drygt tusen träffar på uttrycket, så helt nytt är det alltså inte. Men ändå.
Spännande! I Barcelona ska de öppna ett språkens museum. Som om den stan inte var spännande nog ändå - men nu kanske kanske jag kan övertyga chefen (och revisorn) om nödvändigheten i en
konferens där. Vad tror ni?
(Fåmansbolag får annars inte åka iväg på konferens på samma villkor som större företag – vi behöver nämligen inte miljöombyte utan kan gott hålla till i våra gamla vanliga lokaler, anser Skatteverket.)
Tre årgångar Språk och stil höjer huvudändan på snorig sessas säng alldeles lagom!
Idag är jag arg på min chef! Jag sitter i Stockholm och bokmässan är i Göteborg. Vad gör den där? Varför är jag här? Vad ska jag göra med min trista chef?
Tittade på teve igår. Den lilla oskyldiga filmen ”50 första dejterna” med Adam Sandler och Drew Barrymore. Den var så där lagom underhållande att jag kunde sitta och sy (läs sprätta och svära - titta sen på resultatet som finns här och klappa mig på axeln...) samtidigt. Filmen går ut på att Drew tappar minnet varje natt. Alla morgnar blir nya för henne. Adam är förälskad och uppvaktar henne varenda dag.
Nå, hur som helst, precis i slutet av filmen kastar jag ifrån mig mitt eländiga syprojekt och börjar störttjuta. Helt otippat och på värsta gravid- (nej, det är jag inte) eller amningsmanér. Bland det värsta av allt - att vakna på morgonen och inte känna igen sin dotter eller ens veta att man har en! Tänk om jag skulle glömma bort Sprallin varje dag. Det var för otäckt!
Sätt genast varningstrianglar på såna filmer!
(Att jag grät när de knarkade ner barnen i Blood diamond tycker jag är en annan sak. Men överhuvud taget det här med att gråta till film - det har kommit med mammaskapet.)
Det är mycket sång nu. Sprallinen kan peka på nåt, säga vad det är och sedan lägga huvudet på sned, titta ömsom bedjande, ömsom uppfordrande på oss och med len röst säga ”Sjunga!”. Så här kan det låta:
– Båt (pekar på tavlan med båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”
– Båt (leker att äppelklyftan är en båt). Å sjunga!
– ”En liten båt blir ofta våt…”
– Båt (gör tecknet för båt). Å sjunga!
– Eh... ”En kulen natt, natt, natt…”
– Katt! (Gör tecknet för katt) Å sjunga!
– ”Lille katt, lille katt...”
– Nä!
– Men jag kan ingen kattsång.
– Katt! Å sjunga!
– Aha (kommer den långsamttänkande föräldern till slut på). Du menar natt. ”En kulen natt, natt, natt…”
Det är för övrigt möjligt att ”Ja, må hon leva” kommer att efterträda ”Tipp tapp” på Sprallinens topplista. ”Tipp tapp”, som för övrigt också går under namnet ”Sova” (alla sova, släckta äro ljusen), har legat etta rätt många veckor nu. Men igår gratulerade vi ett födelsedagsbarn och sjöng för henne så det rungade. Sedan dess går lilla sprallinfröken omkring och ropar hurra!
Igår skickade jag ett blommogram med en ros till en liten tjej som fyller år. Idag fick jag ett mejl från Interflora. "När skickade du en ros senast?" frågar de. Hepp!
Jag får ett nyhetsbrev per e-post med rubriken ”Skrota tidsbovarna”. I e-brevet finns en länk och instruktionen ”Öppna nyhetsbrevet genom att klicka på länken XXX. Det kan ta en liten stund.” Jaha...
Vi åkte till Gotland i helgen, jag och min Sprallin. Påbyltade satt vi i lilla bilen utan tak och körde runt den sydöstra delen av ön och hade det fantastiskt underbart. Sjöng Imse vimse, I ett hus och Bang, bang bang slå på stora trumman högt tillsammans. Skrattade. Tittade på havet ”badaaaaaah!”. Plockade med stenar vid stränderna. Kikade på fossil. Fikade på banan och yoghurt (och en och annan onyttighet) längs vägen. Lekte med mina bilkompisar (vi var 14 små sportbilar som åkte ihop). På kvällarna somnade hon snabbt på pensionatet och sov gott hela nätterna – jag kunde lämna rummet och fortsätta kvällen med de andra. Vi hade ett helt våningsplan för oss själva, så det var inte läskigt att låta henne sova själv i rummet.
Hon är världens bästa resesällskap! Jag längtar efter att få upptäcka ännu mer av världen med henne. Det är väl bara kartläsningen och det där med blöjorna vi måste jobba på lite till.
”Under 1990-talet har de /kvinnor/som tagit kort ledighet större chanser till befordran än de som tagit lång eller mellanlång ledighet.” (SCB:s rapport Föräldraledighet och arbetslivskarriär)
Tja, jag vet inte om det är så konstigt. Det är väl lätt för arbetsgivaren att tolka det som att den som är ledig 9 månader är mer angelägen och intresserad av sitt jobb än den som är borta i 18? Att det inte nödvändigtvis är sant är en annan sak.
Det kommer att bli riktigt intressant att se hur regeringens föreslagna jämställdhetsbonus (3 000 i månaden till dem som delar lika) påverkar karriärvägarna för både män och kvinnor.
Lägg till detta de kommunala vårdnadsbidragen (även det 3 000 kronor i månaden) som gör det möjligt att vara hemma med betalning från kommunen tills barnet är 3.
Vem tror ni kommer att stanna hemma längst i slutändan?
Andra bloggar om: arbetslivskarriär, jämställdhetsbonus, vårdnadsbidrag
Jag har hittat en struntbra sajt för säkerhetskopiering. Nästan gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.
Jag har hittat ett superprogram för att plocka ner bloggar till papperstexter (tänkt bebisblogg i inbunden form i present till mormor och morfar). Alldeles gratis. Den funkar med mac. Men inte med mitt system.
Ändå räcker det inte som motiv för att köpa en ny dator. Tycker chefen...
I dörren in till avdelningen vänder hon sig om och ler. Vinkar. På flera meters avstånd. Fortsätter inåt med sin favvofröken. Min lilla skitunge lämnar mig där i dagisentrén och går in för att börja sin dag. Jag som ville kramas!
I söndags hade Sprallin feber. I måndags morse nös hon ut en meter snor vid frukostbordet. I måndags förmiddags loggade jag in på forsakringskassan.se för att tala om att jag var hemma för att vårda mitt barn. I tisdags var skrutt frisk igen. I onsdags fick jag brev från Försäkringskassan om att de registrerat att jag vabbat en dag och att de redan hade betalat ut pengarna. Jag höll på att svimma!
Annat var det när jag var sjukskriven och gravid. Duktiga flickan som skulle jobba ändå (gick ju inte), vårdapparaten som inte fattade att jag behövde hjälp, doktorn som ville skriva ut tabletter som man absolut inte ska ta när man är gravid (men som till slut sjukskrev mig i alla fall och sen själv gick på pappaledighet), andra doktorn som skrev otillräcklig diagnos på sjukintyget och så försäkringskassehandläggaren som ifrågasatte (för jag hade ju ingen chef och jag hade ju jobbat en del och jag hade ju bytt läkare och första läkaren hade ju skrivit ut medicin och andra läkaren var luddig) och till slut försäkringskasseläkaren som trodde att jag bluffade. Sorgligt och segdraget. Hela hösten tog det. Och nu, två dagar!
Andra bloggar om: försäkringskassan
Svenska företagare är minst stressade i världen. Jättebra! Företaget Lindebergs Grant Thornton har i en stor undersökning frågat ledare för 7 200 företag världen över hur deras stressnivå förändrats det senaste året. I genomsnitt uppger 56 procent att stressen har ökat. I Kina stressar man hela 86 procent mer än förra året och i Sverige ”bara” 27 procent mer.
Men hörrni. Är det inte ett problem att över en fjärdedel av de svenska företagsledarna anser att det är stressigare i år än förra året? Det är väl inget att slå sig för bröstet för direkt?
Andra bloggar om: stress, företagsledare
Och jag som inte har badat en endaste gång. Eller grillat. Eller haft kräftskiva på landet. Eller tagit bort getingbona från utedasset. Eller kört nercabbat (mer än en gång och det var i lördags). Eller varit på parkteater. Jo, clownen Manne såg vi. Eller plockat blåbär. I år heller. Eller älskat vilt och hämningslöst på en äng någonstans. Eller ens plockat en bukett blommor på nämnda äng. Hur ska det gå?
”Språktidningen” har kommit, ”Språkvård” är död!
Jag vill verkligen gilla den. Vill! Men längtar bort från glättat fyrfärgstryck och Fredrik Lindström, tillbaka till den häftade A5-tidskriften utan bilder (men med professorer). Inte ens Olle Josephson, som får heta Olle J, är bra. Jag är stofil? Eller inte alls målgruppen?
Andra bloggar om: Språktidningen
Den första var ”mamma bajsa”. Den har följts av en massa andra tvåordsmeningar som ”pappa jobba”, ”mera ost” och nu senast ”pappa kurs brumbrum”, ”sch, pappa sover” (ska räknas som tre ord kanske?). Språket speglar verkligheten!
Och så börjar jag skriva igen... Så är det i livet, allt går i vågor och nu tänker jag inte orda mer om det. För nu händer det stora saker på andra ställen i världen! Nu ska regeringskansliet gå över från skall till ska. Det innebär bland annat att det ska stå ”ska” i nya och omarbetade lagar framöver. Sådär en tjugo–trettio år senare än vi andra... Den 18 september smäller det.
Läs mer på regeringskansliets klarspråkssidor.
(Och jo, om någon undrar, detta är en stor, stor sak.)
---
Förresten, blev det snyggare eller tråkigare med de här färgerna och typsnittet (om nu någon minns hur det såg ut innan)?
Nu tystnar Tilda. Nu måste hon tänka kloka och nära tankar alldeles utan publik.
Hej då!
Långtråkigt på jobbet? I sommarstugan? På kaféet? Gör ett test vetja!
Hur smart är du? Själv är jag briljant! Men inte på första försöket.
• Idiottest
Jag fick 5 manlighetspoäng och en försvarlig mängd kvinnlighetspoäng (över 200) – trots att jag gillar bilar och inte målar naglarna regelbundet.
Är det detta som menas med att slå ihjäl lite tid? Tur att min chef verkar ha loggat ut hon med ;-)
På lördag är det Sommar, sommar, sommar igen. Ulf Lundell inleder och jag kommer väl i vanlig ordning att längta efter en stund i hängmattan, med ett glas fläderblomssaft på en pall bredvid och en bok att lägga på magen medan jag lyssnar och dåsar. Så där lagom semesterledigt som det nästan aldrig blir.
Någon frågade i våras om inte jag ville sommarprata själv. Det var säkert i samband med att ”Lyssnarnas sommarprogram” skulle utses. Men nä. Jag skulle liksom bara föra fram mina favoritståndpunkter och sen skulle det vara tyst resten av tiden. Någon musik som jag vill att hela Sverige ska få lyssna på tillsammans tycker jag inte att jag känner till. Ni vet säkert ungefär vad jag skulle säga, eller hur?
• Skärp er farsor, se till att utnyttja möjligheten att vara ledig med era små barn. Ni har redan hälften av dagarna!
• Skärp er morsor, låt farsorna också få vara lediga. Ni har bara hälften av dagarna.
• Handla ekologiskt och rättvist. Annars kommer vi inte att ha någon värld kvar och då spelar liksom inget annat någon roll!
Glad midsommar på er allihop!
Andra bloggar om: sommarpratare
I dagarna är det sexton år sedan jag registrerade och började arbeta i mitt företag. Sexton år! Jag borde veta en hel massa om hur man driver företag och gör smarta saker nu, eller hur. Det här är det största jag lärt mig:
Idag har en del av mig namnsdag! Bo är två sjundedelar av Botilda, så kanske en liten piccoloflaska bubbel kan vara på sin plats? Kanske en sån här:
Klockan nio i morse var det lätt att konstatera måndagen den 4 juni inte är min dag:
Bäst på mors dag:
1. att det blev sol och vi var på landet
2. att hela familjen gick och lade sig igen efter frukost, gos och lite mer sömn gjorde underverk för allas humör!
3. att en annan liten familj spontant kom förbi med hallontårta och att vi kunde trolla fram mat för allihop. Och att pappa Lime bakade en underbar jordgubbstårta (med choklad!) när den första tårtan tagit slut.
... och så Sprallinen så klart, som lös i kapp med själva solen igår, själva anledningen till att vi får fira mors dag. Varenda dag är jag lycklig över att hon finns och att jag får vara hennes mamma. Nu väntar jag på att det ska bli lite småtrist väder en av de sista mammadagarna så att vi kan titta på min morsdagspresent ihop. Happy feet!
Sämst på mors dag:
- Sprallinfeber på kvällen och natten.
Andra bloggar om: mors dag
När det bara är några ynka veckor kvar till inskolningen går vi på informationsträff på Sprallinens dagis. Det är Sprallinen och en två dagar äldre tjej som ska börja samtidigt. De finner varandra direkt, de hittar en hel massa leksaker och sen ... hittar de rutschkanan! Jag berättar för pappan på kvällen:
– Tjejerna klättrade upp och åkte ner gång på gång på gång. De hade buskul. Skulle säkert kunna hålla på i flera timmar om vi bara haft tid.
– Ja, säger pappan som verkar ha närmare till verkligheten. Det är väl det som är meningen.
---
Förresten undrar jag vad det heter egentligen. Själv har jag alltid sagt ”ruschelkana”.
Pampers lanserar en sajt riktad direkt till pappor. Det berättar de i ett mejl till mig (tänker de sig att jag ska vidarebefordra det till barnets far?). Jag får gåshud, men kan inte motstå frestelsen att anmäla mig som medlem. Bara för att se vad de gör... Återkommer med rapport om det blir något intressant - hittills har jag sett att jag ska få billigare rakgrejer, rabatt på blommor och dessutom några gratisprover med blöjor.
Gåshuden? Den får jag bland annat av den här meningen i marknadsmejlet:
Tanken är att all information och erbjudanden ska hjälpa din partner så att de kan hjälpa dig med ert barn.Hjälpa mig med vårt barn? Hjälpa till??? Pappor ska väl inte hjälpa till med barnen, lika lite som de ska vara barnvakter? Även ”veckans fråga” ger mig knotter, den är dessutom redan tre veckor gammal...
Kommer du att ta mer än 2 veckors pappaledighet?Bara 6 procent svarade ja, men ändå. Frågan ska överhuvudtaget inte kunna ställas på det sättet, tycker jag. Som om det vore okej. Sen blir jag lite glad när jag kikar in på sajtens forum och någon frågar efter pappaklubbar och får till svar att det finns massor av öppna förskolor.
Jag är lite feg, så jag vågar nog inte. Men visst vore det rätt kul att ha kalas med barna klädda i de där hiskeliga kläderna välmenande människor givit bort i present? De där man glömmer i garderoben tills de är urvuxna. De där man pliktskyldigast ikläder barnet när det vankas besök av givaren. De där man tar av ungen så fort man fotograferat klart och bildbeviset är på väg till givaren. Ni vet.
Herregud, jag är riktigt töntfeg – vågar knappt skriva om det här i bloggen ens. Ta inte åt er! För övrigt har den här mamman köpt en del såna kläder alldeles själv. Skrattade högt, och lite skamset, när Sprallinen fick på sig den fina tröjan med kattryck och PUFF-ärmar. Hon är helt enkelt ingen puffärmsunge! Det såg bara för tokigt ut.
Idé från Rookie Moms.
Jag hade tänkt få ihop någon liten tanke om gårdagens två dagar:
Klockan har ännu inte slagit nio på måndag morgon. Trött och oinspirerad inspekterar jag mina högar på skrivbordet och konstaterar att det är på tok för mycket administration kvar. Tar en klunk kaffe och svarar i telefonen som ringer:
– Tilde text, det är Botilda.
– HEEEJ det är Gina (kan vi kalla henne) från Katalogföretaget! Har du tid? Jag tänkte bara kolla att dina uppgifter i Katalogen stämmer och undrar om du vill stå kvar på standardutförandetför900ellerom du vill lägga till något, tillexempelenwebbadresslänkordfaxnummerkontaktpersonellernåtannat. Vi lägger ju ut uppgifterna på webben nu.
Jag är tyst. Överrumplad.
– SåjagbörjarmedattkollaattviharrättadressuppgifterÄrdetfortfarande...
– Men vänta nu. Vad sade du egentligen? Har vi verkligen varit med i Katalogen tidigare?
– O ja. Dåskaviseomadressenstämm...
– Men inte har vi betalat för det? Tack och lov är någon liten del av min hjärna vaken och på hugget.
– Nej alltså. Det har ju ingen gjort, detärnågotsomviinförtfrånochmediår. Nå, har du kvar adressen på...
– Men du Gina. Då är jag inte alls intresserad av att vara med. Lycka till med nästa samtal!
– Okej, hej då!
Undrar om det funkar? ”Hej jag heter Botilda och ringer från Tilde text och vill bara kolla att mina uppgifter stämmer och att ni vill ha samma kurs som förra året. Visserligenärdennudubbeltsådyr, detärnågotsomviinförtfrånochmediår, men ...”
Jag hittade ett yrkestest via Mamman pysslar och kunde inte motstå frestelsen att ta en liten paus i jobbet. Det här blev resultatet:Du är en sån person som andra människor värnar om att ha med när det handlar om grupparbete eller något liknande. Alla vet nämligen att du får saker och ting gjorda i tid och att de blir gjorda på ett korrekt sätt. De vet också att du ställer upp om någon annan har kört fast och att du är glad, trevlig och lätthanterlig i största allmänhet. Det är helt enkelt ordning och reda på dig.
Haha! Min nya bokhållare håller nog inte med. Inte de som väntar på att jag ska göra klar min del av boken heller. Eller sambon.
Jag har vänligen tackat nej till att komma och leka med kamrater med vattkoppor. Sprallinen och jag reser bort i morgon, så nån sjukdom vill vi verkligen inte ha. Men tydligen är det så det går till. Nån får vattkoppor och så rings hela bekantskapskretsen in. ”Lika bra att de får det fort så är det överstökat sen.” ”Och nu innan hon börjar dagis är väl perfekt?”
Är det så? Ska man medvetet smitta ner sitt barn så att det blir sjukt? Det låter helt galet i mina öron. Sjukt var ordet, sa Bull.
Folkpartiet behöver en ny partiledare. I Svenska dagbladet presenteras de två huvudkandidaterna lite kort.
Om Cecilia Malmström får vi först av allt veta att hon är ”En allmänt omtyckt tvillingmamma till Felix och Molly, tre år. Bor med sin man Mikael i Göteborg. Tycker om att läsa och samlar på pingviner”.
Om Jan Björklund får vi först av allt veta var han föddes och att han blev folkpartist redan på högstadiet. Allra, allra sist kommer lite mer personliga uppgifter: ”Han bor i en villa i Bromma, är gift med Anette och pappa till två söner.”
Är det någon som är förvånad över att Cecilia Malmström alldeles nyss offentligt tackade nej? Svenskan publicerade det för mindre än en timme sedan.
Att partiets andre vice ordförande Marit Paulsen kommenterat hennes eventuella kandidatur gjorde väl sitt till:
”Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare.”
Andra bloggar om: folkpartiet, Cecilia Malmström
Skrivarkalendern firar världsbokdagen med en uppmaning.
”Ta en riktigt bra bok hemma i bokhyllan och lämna den på en offentlig plats, på bussen, i väntrummet på vårdcentralen. Skriv en liten hälsning i boken ...”
Nu hinner jag inte vare sig hem till bokhyllan eller ut på allmän plats idag. Men kanske handlar jag med mig någon bok från butiken när jag köper lunch och kanske hamnar boken i så fall på bänken på hållplatsen här utanför. Vilken bok skulle du ge bort?
Andra bloggar om: världsbokdagen
Förra året vid den här tiden hade jag uppenbarligen massor av tid att läsa. Så skönt! Nu hinner jag i stället inte läsa något alls, utom de böcker Sprallinen vill lyssna till så klart. Men ändå. Världsbokdag är det ju inte varje dag. Ut och uppvakta varandra med böcker ni som kan!
Sprallinens topplista den 23 april 2007:
Det går att köpa mig per timme. Så klart, jag är ju konsult. Igår ringde en bekymrad uppdragsgivare och undrade om jag kunde hjälpa honom ur ett dilemma. Dilemmat visade sig vara en hyfsat lång rapport som måste bearbetas under en helg.
– Har vi avtalat om något helgpris, undrade han och påpekade att det ju är vanligt med extrabetalt ute i den vanliga världen.
Jag sade att jag inte trodde det men skulle kolla och att jag också måste stämma av med familjen om det skulle vara okej att jag jobbade en helg. (Tack lilla familjen för att ni lär mig om prioriteringar!) Idag bestämde vi oss:
– Jo, i teorin är det möjligt för mig att ta uppdraget. Men om jag vrider och vänder på mig för att det ska bli möjligt skulle det kännas bra med lite mer än vad det vanliga avtalet säger.
– Hm... Det förstår jag, men hur mycket?
– Ja, du. Hur är det egentligen ute i den där verkliga världen som du pratade om igår?
– Dubbelt upp alltså. Jag ska kolla.
* väntan en kort stund *
– Chefen säger att det är helt okej. Tack för att du kan hjälpa oss!
Och ändå känns det inte riktigt bra. Jag har sålt timmar då jag kunde varit med Sprallinen och hennes pappa. De borde vara ännu mycket mer värda än dubbla arvodet. Ändå är det precis det jag gör varenda arbetsdag, säljer mina timmar. Men en helg är en helg är en helg. (Som tur är, är det klämdag och helgdag i direkt anslutning till den helgen det gäller, så vi får vara lediga tillsammans ändå.)
Så... Vi har köpt miljöbil och fått en massa cred för det. Vi är minsann såna som inte bara snackar lite löst, utan faktiskt göööör något. Men vad kan vi göra mer? Vad kan vi ändra på, så att chanserna ökar för att Sprallinen får bli vuxen och gammal i en någorlunda okej värld? Jag hittade en lista med bra punkter på Aftonbladet.
1. Sluta köp mineralvatten på flaska. Vi har aldrig börjat.
2. Spara på vattnet. Vi har inget badkar. Fast kanske står vi lite väl länge i duschen... Nu äntligen gör jag det min fröken tjatade om vid energikrisen 1973, jag stänger av vattnet när jag borstar mina tänder.
3. Använd lågenergilampor. Här är min svaga punkt. Jag tycker att de ger så fult ljus, och gillar inte alls att de måste värma upp innan de lyser ordentligt. Förslag någon?
4. Använd mindre vatten när du lagar mat. Hm... typ bara värma så mycket vatten till teet som man planerar att dricka? Jag är inte säker på vad de menar.
5. Dra ner värmen med en grad i ditt hem. Vi har jättevarmt hemma hos oss, det borde vi kunna ändra på så att det bara blir varmt. (Fast när jag känner på elementen nu är de iskalla.)
6. Köp ekologiskt odlad mat. Halleluja! Den är ju dessutom mycket godare än annan mat. Inte så svårt att välja, om bara butikerna ville ta hem lite fler alternativ.
7. Använd datorns energispar-läge. Och teven stänger vi också av! Däremot inte videon, eftersom klockan går fel när man slår på den igen sen.
8. Spara på papper. Försöker. Men sen den fina skrivare som skrev ut dubbelsidigt dog, blir det mer enkelsidigt. Dumt!
9. Undvik att köpa plagg med nylon och polyester. Köper nästa bara naturmaterial. Tycker helt enkelt att det är så mycket skönare. Och snyggare.
10. Använd tvättlina. Tumlar bara handdukar och lakan. Vi har turen att ha riktigt bra ventilation i badrummet, så det mesta torkar över natten.
11. Tvätta vid lägre temperaturer. Fast vissa saker vill jag tvätta varmt. Jag vet att det sägs inte behövas längre, men det är svårt att låta bli. När man dessutom ser de grådaskiga f.d. vita plaggen åter bli vita efter en varmare tvätt blir man ju rätt inspirerad att köra vidare på 60-programmen.
12. Byt till grön energi. Här måste vi nog ta reda på mer.
13. Återvinn! Tillämpar sopsortering och går till Stadsmissionen eller skänker till kompisar som behöver bättre. Köper gärna begagnade barnkläder (eller tyger som kan bli barnkläder).
Vi är med andra ord hur präktiga som helst. Vad gör ni?
Tror ni att det funkar att jag kallar kursen ”samaritkursen” i stället för ”hemskekursen”? Min samarbetspart tycker i alla fall att jag gör en god gärning som håller den, trots deltagarnas ovilja att delta.
Längtar efter att hålla kurs för och med människor som valt att gå den själva, som vill lära sig något och som tror på att det finns vett och klokskap i det jag säger, trots att jag inte har samma akademiska utbildning som de själva! Om några veckor är det dags för ett par sådana kurser också, så jag har i alla fall något att se fram emot. Men den här veckan går åt till att uppbåda kraft för samaritkursen.
(Det är så bra att vara egen företagare, för man får bestämma själv. Jag har alldeles själv bestämt mig för att det gick att övertala mig till den där kursen ännu en gång. En snabb titt i kassan och en inkännande beställare var allt som behövdes. Hurra!)
När jag kom till jobbet den första april stod ett paket blöjor utanför min kontorsdörr. Blöjor?! På jobbet?! Dessutom vårkollektionen av blöjorna. Med blingbling. Någon med mig skämta aprilo?
Men nej då. En kontorsgranne hade fått varuprov och blöjorna är på riktigt. Nu måste vi ju gå på öppna förskolan och visa upp oss i de tuffa blöjorna. Not!
Sprudlande glad! Vi har fått dagisplats! Det närmaste och näst bästa dagiset – där får hon börja. Inget trixande med dagar, mormor, kvällsjobb och utslitna föräldrar över hösten, inga transporter över halva stan. Faktiskt är det så nära att hon kan gå dit, utan att sitta i vagnen.
Så nu har jag glömt allt det där med närodlat, hemlagat, sockerfritt, genustänkande och ur-och-skurpedagogik. Vi har en plats! Förändringen får komma inifrån i stället, det finns goda chanser att jag blir en jobbig förälder.
Vissa dagar blir inte som man tänkt. Som igår. Lilla A har haft feber ett tag men mådde en aning bättre, det vill säga temperatur under 40. Efter en misslyckad sovpromenad landade vi hemma igen på eftermiddagen, lika trötta båda två. Hon varm och jag rätt irriterad över att hon inte ville sova trots att hon var så rasande trött. Av med alla kläder. Glass (jodå, i krig och kärlek...) i soffan. Och sedan... sedan lutade hon sig mot mig, lindade sina armar om min hals, pillade lite med mitt nackhår och somnade. Vi gick in i sovrummet och lade oss. Sov tillsammans en stund. Så länge jag var nära kunde hon sova, men när jag försökte gå vaknade hon bums och var arg. Så jag stannade. Sträckte mig efter en bok. Hon gosade sig ännu närmare. Jag hann nästan läsa ut boken innan pappan kom hem från jobbet och undrade var vi gömt oss.
Så här hade vi det varje dag så sent som i somras. Gosigt och mysigt. Hon käkade och sov och jag läste böcker och njöt av att bara finnas tillsammans med henne. Det känns redan så länge sedan nu!
Heliotropen skäms. Det gör inte jag, och kanske är det nummer ett på min lista över konstigheter med Botilda som Pippilotta utmanade mig till för ett bra tag sedan. Här kommer den:
Karin på Pocketbloggen har hittat en brittisk lista över böcker vi köper men inte läser. Jag känner igen beteendet allt för väl...
1. ”Vernon God Little” – D.B.C Pierre. (äger inte och har inte läst) [tillägg: äger snart]
2. ”Harry Potter och den flammande bägaren” – J.K Rowling. (jajamen och javisst)
3. ”Odysseus” – James Joyce. (jo, hm... nu finns det ju en bättre översättning...)
4. ”Kapten Corellis mandolin” – Louis De Bernieres. (står tummad och läst i hyllan)
5. ”Cloud atlas” – David Mitchell. (nixipixi på båda)
6. ”Satansverserna” – Salman Rushdie. (ett ex hade den, men jag läste den aldrig)
7. ”Alkemisten” – Paulo Coelho. (lånat, läst och misstyckt)
8. ”Krig och fred” – Leo Tolstoj. (bok att längta efter, inbillar jag mig som varken har den eller har läst den)
9. ”De små tingens Gud” – Arundhati Roy. (äger inte och har inte läst)
10. ”Brott och straff” – Fjodor Dostojevskij. (*rodnar* och tittar på boken i hyllan)
Det dyker ju upp intressanta, spännande, utvecklande, härliga, småroliga, poetiska, mystiska böcker hela tiden. Även om det bara är en bråkdel som hamnar hemma hos mig, så är bokhyllorna knökfulla och högarna många. Jag försöker se på dem som mina olästa skatter.
Näst på tur står i alla fall Helena Henschens ”I skuggan av ett brott”. Sen ska jag prata med Kajsa om den. Någon annan som vill läsa och prata?
Tillägg: surfade in på Adlibris för att titta på ett par av böckerna på listan som jag inte kände till. Så nu är det flera böcker på väg hem till mig. Dumma Adlibris – underbara Adlibris!
Jag sitter och uppdaterar en bok jag skrev tillsammans med några kolleger för tio år sen. Förlaget tror att den tål en vända till, och det låter ju bra. Boken har sålt i hela 8 826 exemplar hittills och är därmed min bäst säljande bok (fy, fy alla ni som kopierar!!!). Medan jag jobbar med detta hör jag rykten om att även andra arbetar med sina böcker. En av dem är den förre SSU-ordföranden Anna Sjödin, som anser att allt ännu inte är sagt (fler invektiv?). En annan är vår förre statsminister. Han får ett stipendium på 700 000 kronor för att kunna anlita en assistent att göra jobbet. Minsann.
Tjugosju saker att kasta direkt och tjugosju att skänka bort. Det är vad jag ska hitta när Sprallin somnat ikväll! Tipset kommer från Fly Lady via nybörjarmorsorna.
As fast as you can, take a garbage bag and walk through your home and throw away 27 items. Do not stop until you have collected all 27 items. Then close the garbage bag and pitch it. DO NOT LOOK IN IT!!! Just do it.
Next, take an empty box and go through your home collecting 27 items to give away. This will change the energy in your home and bring about good feelings. Every time I do this I feel better and my home is becoming decluttered in the process. As soon as you finish filling the box, take it to the car. You are less tempted to rescue the items.
Idag funderar jag på att fira internationella kvinnodagen med att prova GB:s nya glass Girlie. Rosa och glittrig precis som alla flickor (men inga pojkar) vill ha. Jag har hört rykten om att det ska gå att öppna pinnen och använda glittret som hår- och hudsmink. Så praktiskt!
”Ditt upplägg var i sig lysande, extremt seriöst faktiskt!” säger kunden när hen läst min offert, men väljer ändå en annan leverantör. För att den är större.
(Jodå, jag förstår hur de tänker, men nu vill jag bittra över detta en liten stund till. Dessutom har det ännu inte hänt att jag har ställt in en kurs.)
Man kan förbjuda ord, men vad är vinsten?
"En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta."
Så säger Wolfgang Grupp, chef för tyska textilföretaget Trigema, och citerades i Metro igår. Den stora frågan är kanske vem som lyssnar och hur de reagerar.
Bokreaåldrar:
20 - fest kvällen före, allt är prismärkt och nu shoppar vi loss ordentligt
30 - tidigt, tidigt på plats med bästa väninnorna, shopping i tre olika boklådor och sedan frukost där alla kap inspekteras och jämförs
40 - beställer från internetbokhandeln över en vecka innan rean startar, praktiskt men fusk.
Ut och trängs med er! Hitta böcker ni inte trodde fanns. Fynda. Släpa tunga kassar med er hem och klia er i huvudet över var allt ska få plats. Folkligt, festligt, fullsatt!
Andra bloggar om: bokrea
Glad! I helgen lyckades jag dels avsluta ett av alla pysselprojekt, dels både påbörja, genomföra och avsluta ett annat. Det avslutade var strumporna jag började på som doppresent i höstas. Senare insåg jag att mitt första par stickade lusestrumpor blev rätt knöliga och att jag inte alls ville ge bort dem. Men nu är de klara att sätta på Sprallinfötter i stället.
Det andra projektet var ett par pulsvärmare (muddar). Enkelt, snabbt och med ett fantastiskt mjukt garn i alpacka och silke.
Och så inser jag att det måste bli lite ordning igen. Tilde text ska handla om företagande och föräldraskap. Inte om pyssel. Det blir för spretigt. Så från och med nu kommer pysslet i stället att förevisas på nya bloggen Tilde textil. Hitta dit, ni som är intresserade. Och kom gärna med uppmuntrande tillrop eller en hjälpande hand när ni ser vad jag knåpar ihop!
Ni har ju hört en del om alla projekt som far omkring uppe i mitt huvud. Här kommer beviset på att det faktiskt blir resultat ibland! Byxorna är sydda av min båtringade favorittröja som gav upp förra året efter massor av år i tjänst. Jag köpte den på språkresa i England, så ni fattar...
Slarvsydda utan mönsterpassning, men klara. Eller nästan klara - den vita svansen är resårbandet som jag ännu inte sytt ihop. Men jag har tid på mig, för än är byxorna lite stora, precis som zebrabodyn som passar så bra till.
Mönstret hittade jag på Rookie Moms.
Svenskan är ett litet språk. Men oj, vad vi skriver! Var femtionde bok i världen är skriven på, eller översatt till, svenska. Det ni!
Och jag känner några som tänker se till att det publiceras ännu fler böcker på svenska.
(Källa: tidskriften Språkvård 4/2006)
Pojkar har ingen snippa.
I pdf:en från Forum för feministiska föräldrar kan ni läsa mer om varför det är viktigt med ett eget, allmänt ord för flickornas kön. Sen är det bara att träna och vänja sig - som med alla nya ord.
http://www.foff.se/resurser/snippa.pdf
Andra bloggar om: snippa
Man kan numera köpa mig på metervara på Fyra bokstäver. Man kan köpa min kontorsgranne också, men henne får man billigare...
Jag tror att det finns en marknad för fotokurser för småbarnsföräldrar. Släpp in ungarna i ett lekvänligt utrymme och turas om att ta bilder. Kursledaren kan tipsa om vinklar, kompositioner och inställningar, föräldrarna får testa och barnen busa. För inte är det väl bara jag som åstadkommer bilder av det här slaget?
Andra bloggar om: fotografera, barnbilder
1 år
1 månad
1 vecka
1 dag
sedan Sprallinen föddes och jag blev mamma.
Alla hjärtans dag på er allihop!
Han håller på att bli min nya idol, Magnus Betnér. Först skriver han om hur vi uppfostrar pojkar och flickor i föräldratidningen Mama och nu har han ståuppat i samma ämne i Stockholm Live. Nästa gång vi ses på Rum för barn ska jag hälsa och heja (okej, jag kände inte igen honom sist, det var Lime som såg på bilderna jag tog att det var han - hans dotter hade för sjutton en rosa tröja på sig juh)...
Ni som missade Stockholm Live kan kika på SvT:s webbplats i stället.
Inte har jag träffat Carina Rydberg, även om vi hängde på samma hak i slutet av 1980-talet. Allt annat - påven, Reinfeldt, Garbo och Bengt CW Carlsson – är så sant så. Men det är möjligt att familjeskrönan blandat ihop skådelspelerskorna Garbo och Bergman. Kanske.
Dagens vinnare är alltså Heliotropen. Vinsten är ett biobesök med mig vilken kväll som helst. Eller lite barhäng. Vinstutdelaren är i närmast desperat behov av vuxenkontakt!
När jag gick hemifrån i förmiddags pussade sessan flera gånger på mig men sprang sedan snabbt tillbaka till mormor. Pappa Lajm hade försvunnit till sitt jobb flera timmar tidigare. Mormor och sprallinen ska få ta hand om varandra idag medan jag måste skynda mig att bli klar med ett jobb (jäkla förkylning som segade ner mig förra veckan). Det kommer att gå utmärkt!
Sprallinen kommer att ha det kanonbra och bli bortskämd, min mamma kommer att gosa sönder sig men kanske hoppar över sin egen lunch... men jag. Jag som sitter här och ska vråljobba. Jag längtar och undrar. Hur har de det? Vad gör de nu? Hittar min mamma allt som behövs? Kommer Lilla A att somna efter lunch, hon sov ju så pyttelite i morse?
Om jag sitter på händerna för att inte lyfta telefonluren, då kan jag ju inte skriva de där fantastiska texterna som ska vara klara alldeles strax heller. Men jag ska inte ringa. Inte. Ringa.
Jag har blivit utmanad av Heliotropen att ljuga ihop en Lassie... Vilken är falsk?
1. Under en resa i Indonesien bodde jag på samma hotell som författaren Carina Rydberg. Hon badade naken i poolen under fullmånen.
2. Jag är alltid sjuk när jag är i Rom. En gång passerade påven uteserveringen där jag satt och tog igen mig. Jag nös till. En vecka senare dog han i lunginflammation.
3. Jag och statsministern höll ihop på b-kursen i psyklogi i mitten av 1980-talet.
4. Greta Gustavsson hette en ung kvinna som bodde i mitt hus på landet en sommar. Senare bytte hon namn till Garbo.
5. Jag fick en gång köpa lägenhet av en Norénskådespelare för att han tyckte att jag och dåvarande pojkvännen var så gulliga.
Haha! Den smaskigaste håller jag på till en annan gång...
Vem antar utmaningen? Jag är nyfiken på alla era Lassisar!
Nu är jag lite pryttelförälskad igen. Eftersom min arbetsgivare inte givit mig någon jubileumspresent (15 år med företaget i somras), julklapp eller ens höjt min lön på flera år så tycker jag att hon kan ge mig en sån här. En liten orange historia. Hon har i princip samtyckt.
I priset ingår fri gravering. Så bra! Men vad ska det stå? Hoppas ni kan komma med bättre förslag än "Månadens medarbetare" som chefen tyckte... 38 tecken får man ha.
Jag har hundra idéer i skallen. Eller tusen. Igår tänkte jag att jag skulle förverkliga några av dem som handlar om egentillverkade barnkläder. Inte för att sessan behöver nya kläder, utan för att det är kul att göra dem. Tror jag - för jag har alltså inte kommit längre än till att surfa fram mönster, låna böcker på bibblan och läsa om vad andra gjort.
Projekt gula sommarbyxor stupade på att t-shirten jag tänkte sy om till byxor var för kort. Den är nu undanlagd i väntan på nya idéer.
Projekt mössa av gammal lammullströja är påbörjat. Den gamla tröjan är varmtvättad och torktumlad och därmed rätt bra ihopfiltad. Återstår att mäta, klippa och sy.
Projekt randiga byxor av min gamla favvot-shirt är likaledes påbörjat. Byxorna tillklippta och ihopnålade. Men den trötta mammahjärnan tänkte inte på den lilla detaljen sömsmån. Så kanske var det lika bra att sessan vaknade och jag lade undan arbetet.
Projekt irritera barnafadern med för många pågående och för få avslutade projekt fortlöper...
Krossade illusioner? Jag blir så ledsen när jag läser att den andra pappamånaden inte har gjort att papporna varit mer föräldralediga.
Jag blir också ledsen när jag läser om professorn som strax kommer ut med boken "Könet sitter i hjärnan". Hon hävdar på allvar att barn som växer upp med sin pappa som främsta vårdnadshavare blir otrygga. Att pappor visserligen ska vara med, men inte bör vara direkt ansvariga för barnet!
Däremot blir jag glad av Magnus Betnérs krönika i Mama. "'Min son har alltid älskat bilar.' Ja, det är klart att han alltid har älskat bilar, men vem har lärt honom det? Samma människor som har lärt honom att vara en tuff liten kille som visst kan klättra i träd. Varför har ingen lärt honom att det är okej att vara mjuk och rosa och leka med dockor?"
Men vad är väl en krönika i en tveksam månadstidning mot en forskarrapport och en professor?
Bara så ni vet - fram till 1992 hade Botilda och Tilda namnsdag idag. Det blir gofika ikväll!
I svenskan igår läste jag om lästräning för 2-åringar. Det lät faktiskt jättekul, även om jag själv är fostrad av en lågstadielärare till mamma som hävdade att ”barn ska få vara barn” tills de börjar skolan. Ty barn läser icke? Men den här lästräningen var lek. Lek med ord och ordbilder. Kan ju bara gissa att spralinen kommer att få ordlappar av sin mor vad det lider.
Vi leker också med språk och tecknar enkla ord med teckenspråk. Och i morse, i morse mina vänner, tecknade hon själv sitt första ord! ”Lampa”. *mammastolt*
Man kan utveckla sitt barns ordförråd på många sätt. Nybörjarmammorna har hört hur smart det är att prata högt medan man lagar mat till exempel. Läs och le!
Jag har hittat ett nytt ord. Nytt för mig i alla fall, känner ni igen det? Ordet är "årsverken". Smaka på det. Som i "vi räknar med att projektet motsvarar fem årsverken". Slår "manår" med hästlängder. Ordet är influerat av danska och norska, vilket är en extrabonus, tycker jag.
Jo, jag skulle nog vilja ha ett projekt som motsvarade ett årsverke...
Jag nosar på ett nytt språk. Det är spännande och utmanande. Jag måste sätta mig in i det om jag ska kunna förstå vad de pratar om. Men det bär emot! Språket är scrapbookingsvenska och det krävs hela mitt pyssliga jag för att övertala språkvårdaren i mig att det är okej.
Det är så klart som vilket fackspråk som helst. Effektivt för dem det berör och svårt att ta till sig för lekmän (lekhen/lekden/lekpersoner/folk som inte är så insatta). För tillfället måste jag ha en ordlista för att förstå vad de menar. Att jungfruben heter "brads" är enkelt, men vad är en "dyecut"? Att man färgar in något när man "tintar" kan jag klura ut, men vad gör den som "liftar"?
Nu ska jag lägga Anna Gavalda åt sidan och läsa Helena Henschen i stället. "I skuggan av ett brott". Det är nämligen 2007 års bok i Stockholm läser.
Känner väl inte riktigt för att springa runt med en blå fjäder i kläderna, men pratar gärna om boken med andra läsare. Kom igen!
En kompis jag har tycker om att ställa språkfrågor till mig. Upprörs jag inte över särskrivningarna? Hur kan man komma på tanken att säga "Svejtsch" när det ju inte heter så? Vad tycker jag egentligen om Fredrik Lindström?
Jag gillar frågorna. Gillar att argumentera för det jag tror på. Gillar att försöka vara pedagogisk när jag förklarar att "mejl" är svenska och "mail" är något annat än svenska. På kompisens lista över språkfel att utrota kommer särskrivningar på första plats och plural-s på andra. Rätt bra punkter båda två. Men min lista är enklare; den har bara en punkt.
Botildas lista över språkfel att utrota
1. Att inte använda svenska överhuvudtaget. Utan vetenskapliga texter på svenska, utan svenska som språk i styrelserum, utan svenska i politiska sammanhang kommer vi att förlora språket. Det vore trist!
Min gamla lärare Olle Josephson skrev så klokt om att ropa på den engelska vargen i SvD häromdagen.
Andra bloggar om: språkvård, svengelska
Inte är jag prylgalen, inte. Inte heller gillar jag väl små tekniska pryttlar. Inte jag, språkvetaren och humanisten som inte bryr mig om det materiella utan ser till högre värden.
Ändå blev jag fnittrande glad av att få hålla i en iPhone nere på internetkaféet nyss. Visserligen som dummy i papper, men ändå. Nu måste jag vänta till nästa vinter innan den kan bli min, för det är först i september (läs december) som den kommer till Europa.
Här kan man förresten fuska fram en alldeles egen, om man nu skulle bli alltför otålig:
http://iphonecountdown.com/iphone_readymech.pdf
Andra bloggar om: iPhone
Oj, inte anade jag att jag hela dagen idag skulle gå och tänka på vad som hände "så här dags förra året". Just precis så här dags förra året gick vattnet. Jag satt i precis den här stolen som jag sitter i nu, läste korrektur (eller bloggade eller familjelivade) och plötsligt var det inte längre någon tvekan om huruvida det var fostervatten som kom eller inte.
Minns samtalen in till förlossningen. Minns att jag försökte känna skillnad på om det var starkare sammandragningar nu och om de i så fall skulle kunna kallas värkar (vad lite jag visste om sådana då). Minns samtal med sambon, han som skulle bli pappa, som satt på jobbet och undrade om han skulle komma hem. Minns hur det tilltog, men bara lite. Hur vi karska tog tunnelbana och buss till sjukhuset. Hur vi ringde på klockan till förlossningen. Kom in i entrén, följde efter en sköterska i långa korridorer, upp på förlossningsavdelningen. Vi blev kopplade till en ctg (och för ett år sedan visste jag vad förkortningen stod för). Jag låg där i det mörka rummet och sambon satt på en pall bredvid. Jag hörde någon skrika för sitt liv i ett rum längre bort och hann tänka "Nu är det på riktigt" utan att bli skrämd.
Minns hur vi stegade iväg mot bussarna för att ta oss hem sedan de konstaterat att allt såg bra ut, men inte hade börjat. I handen hade jag en lapp med ett datum. Tre dagar senare skulle jag sättas igång och vi skulle äntligen få träffa vår bebis. Minns hur jag stannade där, utanför entrén, och sedan bara tog ett par steg till mot bussen innan jag gav upp. Där kom den första värken. Minns taxin på väg hem och hur konstigt det kändes att åka bort från sjukhuset när nu värkarna faktiskt kom. Minns profylaxandningen. Minns att vi åkte hem för att äta, pasta = kolhydrater, och packa den där väskan som ännu inte stod redo.
Minns en kväll med pasta, nedkräkt sovrum, slummer mellan värkar, ostbågar, varm dusch, försök att hitta minst obekväma ställningen. Samtalen in till förlossningen. Hur de hela tiden antingen kunde prata med mig eller höra mig andas i bakgrunden och sade "det går ju bra det där, vänta ni en stund med att komma in". Minns att jag vid fyra-halv fem på morgonen konstaterade att om vi inte åker nu, så kommer vi inte härifrån innan det är över. Minns den långa vandringen ner till taxin och hur taxin noterat "bom" och kört därifrån trots att chauffören visste att det skulle ta tid för oss att komma ner, trots att han pratat med sambon om det. Minns kvastskaftet som jag hängde på medan sambon fixade fram ny bil i mer eller mindre raketfart. Minns den snälla chauffören i den bilen.
Jag ler fortfarande varje gång jag passerar den där piasavakvasten i porten. Men jag hade ingen aning om att det skulle bli en sådan minnesdag idag. Det är ju i morgon det är den stora dagen!
Ett av mina nya favoritord är "hen".
Inte "han eller hon", "han" (om alla), "han/hon" eller någon annan kombination, utan det enkla "hen". Jag är faktiskt nästan lite kär i ordet och måste hejda mig för att inte använda det i alla sammanhang. Eller också ska jag dra på för fullt, använda det i offerter, analyser, kommentarer, utbildningsmaterial och e-post såväl privat som arbetsrelaterad. Problemet är väl mest att om kunden läser det finns det risk för att hen inte förstår. Och begripligheten går före det mesta.
Språkrådet säger så här:
"Däremot är det är ingen god idé att försöka införa hen (eller någon annan form – hin, hän) som könsneutralt pronomen. Det ser konstigt ut, och det är svårt att tro att man skulle kunna introducera ett så vanligt ord som ett pronomen utan minsta stöd i talspråket." Samtidigt erbjuder rådet "den" som alternativ. Den?!
För mig tog det bara ett par veckor att gå från att tycka att "hen" bara var tokigt till att automatiskt använda det. Det tog mig betydligt längre tid att skola om från "skall" till "ska"!
Vad säger ni – ser "hen" bara konstigt ut eller använder ni det redan?
